Fy faan... såg en bild på FB på djurplågare. Vad dom gör eller gjort vill jag inte ta upp här, det är för hemskt!
Vad jag vill komma fram till är att jag kan inte förstå vad som är fel i huvudet på folk som plågar oskyldiga djur!?
VAD har djuren gjort för att förtjäna att plågas och ibland till döds?!
Jag blir verkligen illa berörd av sånt där, det gör så ont att se och läsa om. Så tänker jag i dom banorna att tänk om det var nån av mina katter!! Jag vet inte vad jag skulle ta mig till isåna fall.
Nej, vad man får ut av att plåga djur det kommer jag aldrig förstå mig på, och jag vill för den delen inte förstå det heller. Vad tjänar det till?

Det är ingen bra dag detta...
Kan inte sätta fingret på vad som är fel, kroppen och huvudet vill inte helt enkelt.
Lustigt nog kan jag nästan känna att det går bakåt med mitt mående, jag ser inte framstegen. Eller så gör jag framsteg men jag kan helt enkelt inte se dom....
Jaja, skit samma... himla träligt att må såhär är det alla fall...
Ibland önskar jag att jag hade nåt som syns, en bruten arm eller nåt sånt, det syns ju till skillnad mot psykisk ohälsa!
Jag kan rabbla upp massor hur jag känner mig, både fysiskt (ja fysiskt, det psykiska blir fysiskt på nåt lustigt sätt.) och psykiskt, men det tänker jag inte. Knappast rolig läsning.
Nu vet jag ju inte om detta är speciellt roligt att läsa heller, men tydligen finns det lite intresse, för än en gång, läsarna bara ökar och ökar. Och missuppfatta mig inte nu,. jag tycker det är jätteroligt med alla nya och gamla läsare, skulle jag inte tycka det så skulle jag ju inte blogga.
Jag kan visserligen känna ibland att jag inte vågar vara så öppen som jag vill, för tro mig, det är mycket nu...
Men jag vet ju inte vem som läser, man måste tänka på barnen och hur dom påverkas och så vidare.

Nej, nu ska jag sluta gnälla och ta tag i dagen.

Då är dagens första möte avklarar, och ända! Tack och lov så är det bara det idag, resten av dagen är "ledig".
Mötet gick bra, vi fick lte att fundera över och grubbla på... jag vet inte om det kommer göra saken lättare för Jimmy eller inte, men värt ett försök!
Jag vet att jag skriver väldigt luddigt, men jag kan tyvärr inte ta upp vad det gäller öppet sådär på bloggen. För Jimmys skull.

Vad jag ska göra resten av dagen har jag ingen aning om, vila och se på tv antar jag.

Imorgon har jag läkarsamtal i västervik. Jag vill inte... gillar inte att ha dom samtalen. Jag vet inte om mina mediciner kommer justeras något, det beror på vad mina värden visar. Jag känner att seraquelen kanske behöver höjas, men om läkaren tycker så vet jag ju inte..... ja, vi får se, det märks imorgon.

Snart dags att krypa till kojs... men jag vill inte! Det är så otroligt ångest laddat att ligga i den där jävla sängen och inte kunna somna.
Varje kväll samma sak... ligga där och tiden bara tickar iväg... ångest!
Men det är bara att gå dit och lägga sig, tänka glada tankar och hoppas på att denna natt ska bli bättre än förra, och natten innan dess, och natten innan dess.... Nu blir det ju aldrig bättre, men som jag så många gånger tänker, det sista som lämnar människan är hoppet.

Köpte ett par snygga byxor idag, lila! Jag vet väl inte om det är så vidare modernt, men jag gillade dom. Hann inte med att prova dom så jag gick på storleken, vilket jag egentligen inte har koll på ett smack, men denna gång blev det rätt, jag kunde ha dom!

Nej, nu är det dags....

Onsdagar innebär en tradition för oss i familjen Eriksson, fruktsallad!
Fruktsallad och tv serien labyrint.
Dels är det väldigt mysigt och gott, men även spännande!! Jag lever mig in i labyrint väldigt mycket kan jag lova er... Lite för mycket ibland!
Labyrint är förresten en tv serie för barn, tre barn tävlar i olika grenar. Spännande!!

Nu är alla dagens måsten klara.

Dagen började med samtal i Västervik, det gick toppen bra. Vi pratade, skrev jobbade och pratade lite till. Jag tror nog allt kommer bli bra... Det måste det! Men det är långt kvar...

Nästa sak i agendan var möte i Vimmerby. Behöver jag säga att det har varit ett himla farande? Mötet gick sådär, vi tog upp det viktiga och så kom vi överens om att ha ett möte till.

jag är så trött på alla möten... Den här veckan har det varit nåt varje dag, ibland två.
Vi är barnlediga denna helg och det jag mest av allt vill och behöver är att sova!!! Om det kommer ske är en annan femma.

Då var det morgon och dagen har precis börjat.
Dom små är på dagis och Hampus håller på att göra sig klar för skolan.
Jag ska ska snart göra mig klar med, ska ju på samtal idag i Västervik.

Men jag har ingen bra dag idag. Det tog mig 40minuter för att jag skulle kunna ta mig upp ur sängen.... Huvudet vill inte, jag vill sova bort dagen, slippa tänka, känna... Bara för en dag!
Frukosten gick sådär.... Fick inte i mig allt, det är jobbigt med mat med idag. Eller det är ju alltid svårt med mat men idag är det värre.

Jag har såna här dagar då och då. Detta är inget nytt, men sen samtidigt, vem ligger alltid på topp?!

Imorgon är det än en gång dags för samtal. Och jag ser faktiskt fram emot det!
Jag är nästan alltid lite pigg när jag kommer, men sen efteråt är jag skit slut.
Vi pratar inte bara, vi jobbar verkligen... olika övningar, gör saker som får mig att tänka, jobba med huvudet... Men jag ser ändå fram emot det, detta hjälper mig ju att sakta men säkert mår bättre... jag ska ju komma till ett välbefinnande, så småningom.

Hade möte med försäkringskassan idag. Det gick bra antar jag, eller vad man ska säga...? hon ser inte att jag är i närheten av att börja arbetspröva ens. Hon tycker att det ligger en bra bit framöver. Jag kan bara säga att jag håller med. Först och främst måste jag kunna se efter mig själv... jag ser efter mig själv, men Jimmy lämnar mig inte ensam så gärna. Orkar inte gå in på varför just nu, det är så tungt att sitta och skriva om, man får det svart på vitt liksom. Jobbigt!
Som idag, följer inte Jimmy med mig ut så har jag folk som jobbar för kommunen som kommer hem och tar med mig ut. Hur ska jag ta mig till ett arbete då? Och hur ska det kunna skötas?
Och då får jag press på mig och då får jag psykoser.
Så fort jag får minsta lilla press så kommer det... tål inte ett skit.

Fy faan... jag har både skrivit det förr och sagt det: Hur hamnade jag här?!
Vad gjorde jag för fel, vad hände, vad skulle jag kunna gjort annorlunda.... frågorna bara rusar runt i huvudet.

Ska träffa min läkare på fredag. Jag hoppas på vettiga svar från henne. Som, varför mår jag inte bättre? Funkar inte litium på mig? Vad ska vi göra nu? Kommer jag aldrig må bättre än så här, blir det inte bättre?!

Resultatet av dagens köp.

Nu har jag provat nagellacket och magneterna och resultatet visar jag här. Det jag har att säga är att det var mycket lättare att göra ränder än stjärnor!!
Hur eller hur så va det roligt att prova.
Nu fattas det bara lite längd på naglarna med....

Silica

Idag är det en stor dag, jag kunde sätta upp mitt hår i en svans!! Okej, den är liten efter allt hår jag tappat, men jag kan!
Jag måste tacka min syster och Johanna för att dom rekommenderade silica, har ätit det ca 1-11/2 månad och det är stor skillnad på mitt håravfall.
Så det rekommenderar jag er, tappar ni hår, ät silica, det funkar!!!

Hittade en ny sak idag som jag var tvungen att prova.
Ett nagellack som man gör mönster i med en magnet. Det finns antingen ränder eller så kan man använda en annan magnet och då blir det en stjärna!
Provade på att göra stjärnor och det var inte så lätt det här.... Kan visserligen bero på att jag har svårt att koncentrera mig och är väldigt skakig... Men kul att prova nåt nytt!!

Då var denna dag fullt igång, barnen är påklädda och snart redo för dagis och skola.
Jag ska till vårdcentralen och lämna prover, men jag vet inte hur det ligger till med det där. Har ju ätit lithionit sen två månader tillbaka och när jag började med lithionit så sa min läkare att det blir täta blodprovs kontroller, i början varje vecka... Men jag har lämnat prover en gång sen det började. Jag vet som sagt inte.... Jag gillar inte min läkare riktigt, känns inte som att hon tar sitt jobb seriöst!
På fredag ska jag alla fall dit igen och då ska jag ta upp förflyttning till Vimmerby igen men behålla min samtals kontakt i Västervik.
Jag vet inte om det bara är jag, men fasen så svårt det är att hitta en bra läkare... Men som sagt, är kanske vara jag...
Men jag har jäkla bra samtals kontakt alla fall, och det är en himla bra början!!

Blir så trött... Wille vägrar att somna. Han kommer med alla möjliga olika saker som han måste prata om, ena gången va han hungrig, andra gången fick han för sig att möblera om i rummet, och nu sist var det för att nått kliade... Och jag är säker på att han kommer upp fler gånger med diverse saker att diskutera om.
Men samtidigt så kan jag väl inte gnälla, han har varit hemma sen i torsdags och jag har inte varit bra på att stimulera barnen denna helg, så delvis får jag skylla mig själv.
Men det gör inte saken bättre ska ni veta!
Håll nu tummarna för att han somnar snart, både han och jag behöver sovs, nu!!

Irriterar mig så!!!!

Pengarna har fortfarande inte kommit in på telefonen.... Nu har jag väntat sen i fredags på att få telefonen påfylld men neeeeej!
Känns jäkligt surt att ladda på telefonen men man kan ändå inte ringa på den... Och så låst man är sen då!
Och att ladda på den igen känns ju dumt det med, jag menar, pengarna ska ju komma in, men när?!
Blir inte klok på det här, det är en sak som är säker!

Och vad gäller Hampus och kräksjukan så är han helt återställd idag. Inget fel alls på han, underbart! Nu håller vi tummarna för att dom andra barnen klarar sig, men det ser hoppfullt ut, inga problem med nåt än så länge.
Håll tummarna för oss.

Så, hur gick det igår?
Toppen!! Det kom 14barn och huset blev fullt. Men det låter nog mycket med 15 barn (med Hampus inräknad) men det var inte så farligt. Okej, man kunde ju inte gå någon stanns och vara "fri" för det var ju barn i varje vrå, men dom skötte sig ju själva så man behövde ju inte göra mer än att se efter dom.
Men alla fall, Hampus var nöjd över att så många kompisar kom. Alla lekte så bra ihop och ingen blev osams. Maten vi bjöd på var väldigt populär, pizza. Efteråt fick dom massor med glass med en uppsjö av såser och strössel!
Han fick även jättefina paket, allt i från skämtsaker, pysselböcker, till lego.

Tyvärr så slutade inte dagen så bra. På kvällen började Hampus klaga över magont.... Och en stund senare kräktes han. Magsjukan har med andra ord infunnit sig i vårt hus och nu är det väl bara att vänta in att resten ska bli sjuka... fy fan!

Nu är det snart dags för barnkalas, Hampus firas lite för sent, men vad gör väl det, huvudsaken är att det blir gjort!
Detta må låta helt galet, men jag vet inte hur många som kommer... 14barn är bjudna, men man vet ju inte hur många som kommer, det finns ju föräldrar som tyvärr inte hör av sig, fast man ber om det.

Nåja, nu börjar barnen välla in, så jag borde slita mig...

Sitter nu och väntar på att barnen ska somna snart. Wille kommer nog slockna ganska fort... det var en seg pojke som kollade bompa.
Men Hampus och Julia... När det gäller Julia så är det ren trots, så enkelt är det.
Och när det kommer till Hampus så vill han helt enkelt inte somna vid 19. Och det förstår jag, han är ju ändå 7år. Dessutom ikväll så tror jag nog nerverna spelar in... en stor dag imorgon!
Och jag har bestämt mig, jag kommer vara hemma och  vara med på kalaset.... Blir intressant att se hur det påverkar mig sen... spännande!!

Jag håller ju på att fylla i ett slags schema denna vecka och nästa. Jag ska hela tiden fylla i vad jag gör, hur jag mår... ja ni fattar. Det ser inte roligt ut idag kan jag lova er... rött är när jag mår dåligt, grönt när jag gör nåt jag gillar och mår bra. Idag är det så gott som bara rött. Och nej, jag har inte haft en bra dag, tyvärr. Men så måste det väl få vara... allt kan ju inte vara toppen jämt?! Eller?!
Nej, jag börjar inse att man får må dåligt, och att det är helt okej.

Jag har lydigt min kurator när det gäller det där med att bryta ner och dela upp jobbiga moment... som det med maten, jag lagar inte mat, det är för ångestladdat för att jag ska kunna göra det. Men nu har jag brutit ner det lite, så två dagar i rad har jag suttit med Jimmy i köket när han lagar mat, och jag har dukat fram tallrikar och bestick, och glas.

Jag vet att det ser fjantigt ut för er.
Lägga barnen och få dom att somna en kväll! Är man mamma så är det väl en självklarhet. Tro mig, det är det inte.
Sitta i köket och se på när någon annan lagar mat, och sen duka fram. Är väl inte så farligt att laga mat, bara att göra det ju! Men nej, kunde jag överföra känslan jag upplever så skulle jag, för har man inte mått som mig så vet man inte vad jag dagligen går igenom.

Nej gott folk... nu ska jag göra ingenting, bara för att jag kan!

Denna dag går verkligen sakta... tiden kryper fram!
Har en ganska dålig dag tyvärr, vet inte om det beror på att jag stressar upp mig för morgondagen.... tyvärr funkar jag inte så bra under stress och press.
Jag upptäcker hela tiden att jag "faller ifrån" och inte är "vaken".... det är jobbigt!

Jag vet inte varför jag stressar upp mig så... eller jo, jag klarar knappt av mina egna barn, eller jo det gör jag ju, bara att se gårdagen. Men imorgon kommer det ca 12 barn som jag aldrig träffat. På sett och vis ser jag fram emot det, roligt att se Hampus leka med sina vänner, och detta är en väldigt viktig dag för Hampus och jag vill gärna vara där.
Men Jimmy har erbjudit sig att ta allt själv, men jag kan inte vara så elak mot honom! Så jag tänker vara med, kan ju alltid ha sovrummet som "fristad"  och gömma mig där om det blir för mycket. Och det gäller ju bara 2timmar och dom är ju så stora så dom sköter ju sig själva!

Det kommer gå bra det här, det vet jag!

Stolt!!

Jaha, klockan är inte ens elva och dagens flesta måsten är redan gjorda. Känns skönt... Men sen är det ju det vad man nu ska göra?!

Igår gjorde jag nåt som gör mig så stolt.
Jag var ensam med alla tre barn på kvällen, jag klarade fredags myset på egen hand, och när det var dags att sova så lyckades jag få alla tre i säng och när Jimmy kom hem sov dom små barnen!!
Jag klarade med andra ord en hel kväll med barnen själv och söva dom, helt på egen hand!
Fattar ni, detta har jag inte klarat på en evighet.
Känns så härligt!!!

Då har kvällen infunnit sig och jag har tagit min lilla hög av mediciner.
Jag tar egentligen inte så många just nu, men det är många av varje.... Det är meningen att dom ska göra mig trött, men ja... jag vet väl inte om det direkt funkar så bra.
Kan ju även tyckas att det är tidigt att vilja gå och lägga sig redan nu på en fredag, men det är inte så konstigt, jag har varit vaken sen fem.
Även det kan tyckas konstigt, att inte vara "trött" när man varit vaken så länge, men ja... så är det.
Jag är trött, men huvudet maler, kroppen jobbar. Då är det svårt att slappna av och somna kan jag lova er....

Well well, ska kolla lite på nätet om det finns nåt roligt att se på sen blir det sägen... nån gång slappnar väl kropp och huvud av och jag kan somna. Nån gång som sagt.

Blir så förbannad!!

Jimmy laddade på min mobil igår, jag har inte ett öre vilket resulterar i att jag inte kan ringa, inte skicka sms och inte gå ut på nätet (nu går jag ut genom vårt trådlösa).
Jimmy laddade som sagt på den igår, men tror ni att mobilen laddats på, bej!
När Jimmy ringde till 3 så sa dom att det kommer komma in pengar på mitt kort under dagen, har det gjort det? Nej!!
Snacka om irriterande....
Att vara utan mobil såhär är jobbigt, man känner sig så utlämnad men samtidigt så isolerad!! Hatar det!
3 har förut funkat så bra, så jag blir lite besviken faktiskt.
Nej, nu ska jag fortsätta med mitt.

God morgon!
Idag tyckte Julia och Wille att det var morgon redan vid fem tiden. När börjar barn sova hela natten och kanske sova lite längre på morgonen?
Tror det kommer gå åt mycket kaffet idag, har faktiskt inte druckit kaffe på ett par dagar, och det känns i huvudet kan jag lova er!

Nej, nu ska jag göra Hampus klar för skolan.

Funderar lite....

På söndag ska Hampus ha kalas för sina vänner.
Ja ni har rätt ni som känner oss att Hampus fyllde år i början av oktober, men eftersom jag har legat på sjukhus och inte mått så bra sen dess så har kalas inte riktigt blivit av, tyvärr.
Nu mår jag väl på sätt och vis bättre, men ändå inte. Men kalas ska det bli av!

Men nu till min fundering. Om alla som ska komma, kommer så blir det 15barn med Hampus. Men sen finns det kanske lite barn som inte kommer men om man räknar på att 10-12 barn kommer?
Vi ska beställa pizza tänkte vi, men hur många pizzor går det åt egentligen?
Och vad ska man ta till efterrätt?!
Åh... har jag tagit på mig vatten över huvudet nu...?

Då var dagens lunch intagen. Jag vet att jag borde äta en "riktig" lunch, tabletter är ingen luch... så oroa er inte, jag vet bättre! Men jag åt faktiskt frukost, riktig frukost. Mackor med ost och paprika, hade gärna tagit kaffe men orkade inte med att göra så det fick bli vatten.
Där hade jag kunnat ta mjölk eller nåt annat, men samtidigt så ser jag inte problemet, jag är ju inte underviktig, långt ifrån faktiskt, och jag mår inte dåligt... typ. Fast mycket av det hur jag mår fysiskt beror inte på mat, det är medicin och så som jag bara mår helt enkelt.

Idag har jag verkligen ingen bra dag... jag vet inte vad problemet är egentligen, jag mår bara skit. Känner mig arg, irriterad, besviken på mig själv, frustrerad, deppig och tänker sådär tråkigt.... ja jag tror inte att nån som inte har suttit i denna sits vet hur jag har det. Man måste uppleva den för att förstå, tro mig, jag trodde jag visste innan jag blev sjuk hur man mår vid såna här tillfällen, men jag hade ingen aning, "big wakeup call" om man säger så.
Och jag vet att det låter helt åt helvete sjukt, men när man mår såhär, då är det nästan så jag vill vara tillbaka på sjukhuset... det finns inget värre ställe att vara på, men man är  trygg där. Men man får ju inte tiden att gå, och det är lite läskigt att vara där... men som sagt, man är trygg.
Nu tänker inte jag lägga in mig, vill inte dumpa över allt på Jimmy eftersom han har tillräckligt med jobbigheter. För tro det eller ej, jag gör faktiskt en hel del här hemma.

Nej, nu ska jag fixa med tvätten... snart.

För mig har det ju varit problem med maten under hela min sjukdoms tid... men jag kände att det nästan höll på att bli lite bättre för en tid sedan.
Men nu har det vänt igen, jag har tappat lusten för mat helt, det är tråkigt att äta, det känns så onödigt!
Dels kan det nog bero på att jag är ensam, mat smakar bättre med sällskap, så är det ju.
Sen är det min lilla ovälkomna vän, ångesten.... den där förbannade ångesten! Under den tiden som det höll på att bli bättre så hjälpte ju sobrilen, åt jag den så gick det bättre med maten, men nu har jag tagit sobril och känner inte nåt lättnad över att jag ska äta frukost.

Men nu får jag nog användning av det som min samtals kontakt sa till mig.
Ta alla jobbiga saker och bryt ner i smådelar.
Så, gå ut i köket, öppna kylen, plocka fram frukosten, gör i ordning frukosten, sätt mig ner med maten, stoppa den i munnen, ät så mycket som det går.... klart!
Ja ser man det så, då är det kanske inte omöjligt... men ändååååååå!

Annars då?
Inte så bra... jag vet verkligen inte vad som är fel, mår bara så dåligt. Humöret pendlar hela tiden! Det är som en berg och dal bana... och det där med att koncentrerar sig och minnas saker är helt  omöjligt.
Och sömnen, den funkar inte alls, nätterna är så ångest laddade så det finns inte. Men det är väl bara att bita ihop, det finns dom som har det värre.

Är så nöjd över ett köp jag gjorde igår, rosa led-ljus!!! Och billiga var dom med, det gillas.
Det fanns i rött med, men det var ju självklart att jag valde rosa!

Är så sjukt trött!!!
Lägger jag mig ner nu så somnar jag på stört känns det som... Julia vägrar att sova och det innebär att jag inte får sova.. Faan så less jag blir på ungar som trotsar!!!.
Det har inte varit en bra dag detta, det kan man lugnt säga!
Så denna dag vill jag bara somna ifrån och lägga bakom mig, känns som att det är det bästa man kan göra för tillfället.
Vad som gjort denna dag så skit beror på så mycket.
På samtalen analyserar man sig jäkligt mycket, man bryter ner problemet för stunden i mycket små bitar...
Skit skit skit rent ut sagt!

Idag hade jag samtal, lika intressant som vanligt, sant alltså! Vi gick igenom lite av min vårdplanering och lite av mitt schema som jag fyllt i. Fick ett nytt schema eftersom vårt liv ser annorlunda ut nu, jag som har boendestödet och Jimmy som är borta på utbildning.
Jimmy var med på samtalet idag, och det kändes jättebra! Nu fick han chansen att se hur vi jobbar och även vara med och säga sin åsikt.

Men nu är jag så trött!!! Både fysiskt och psykiskt.
Jimmy hade mig att gå massor idag, så idag har jag fått motion alla fall.
Sen psykiskt pga hur jag helt enkelt mår och samtalet idag.
Sen vet jag inte, tankarna finns inte riktigt här idag...

Då är det snart dags att åka till Västervik för att gå på samtal.
Ser på sätt och vis fram emot det, men ändå inte...
Det jag ser fram emot är att för varje samtal så kommer jag ett steg närmare ett bättre mående.
Men sen är det så jobbigt!
Men jag biter ihop och kör på!

Det finns nåt jag ångrar faktiskt...  Och det är det där med boende stödet.
Jag ångrar inte att vi sökte efter den hjälpen, jag ångrar att vi inte gjorde det tidigare.
Det är så skönt när det kommer någon och ser till att jag får komma ut! Utan dom så skulle det bli ganska komplicerat faktiskt....

Alltså, hur det blev såhär vet jag inte... hur blev det så att jag inte klarar av att gå ut själv?
Det driver mig till vansinne att bara sitta hemma och se dom där fyra väggarna. Men jag kan ändå inte förmå mig till att gå ut... vad är det för farligt att gå ut? Inget! Så vad är då problemet?
Alltså, ni ser ju, jag vet ju, kan ju... varför kan jag inte?
Skit samma, jag blir inte klokare på att älta.

Jag är så trött! Skulle ge en hel del om jag fick lägga mig och sova bort ett par timmar!

Här blev det kaos nu på morgonen. Hampus skulle med sin klass till en pulkabacke och självklart skulle han ha med sin kälke. Inget fel i det, klart han vill ha med den, vad ska man annars i pulkabacken och göra?
Men när det var dags att gå så hittar vi ingen kälke!! Putts väck... runt på gården och leta, men hittar inget. Tiden går och paniken ökar... efter en stund kommer Hampus på att vi ska kolla boden, så in och hämta nycklar och ut igen. Och ja, där var den ju, längst in såklart.
Men jag fick ut den... men då börjar Hampus tveka på om han vill ha med den... ganska tung och otymplig att dra... men efter mycket om och men så tog han med den.
Men nu sitter jag här och tycker synd om honom, stackarn ska dra den hela vägen till backen och tillbaka och så hem igen.... det blir tungt för honom.
Men inget att göra åt det, han skulle ha med den!

Snart är det dags för dagens första aktivitet, vattengympa. Ska som sagt inte delta, bara titta.

Fick idag nåt av Jimmy.
Nya ringar, Jimmy har själv designat och gjort dom.
Ganska romantiskt om jag får säga det själv <3

Då var det kväll och varje barn är i sitt rum. Att säga att dom ligger till sängs skulle vara att överdriva, för det gör dom säkert inte.
Att söva barnen i vår familj är ett projekt, och inte alltid ett roligt projekt.... det är mycket att lägga "tillbaka" dom i sin säng, läsa bok, stänga på tv och så stänga av och så öppna dörren och så stänga dörren.... ja ni ser, ett projekt.

Tiden idag har gått sakta... snigel sakta. Det blev lite bättre när alla kom hem, då får man ju så fullt upp med att plocka efter barnen, fixa mat, förbereda inför morgondagen... ja det finns att göra om man vill som sagt. Och eftersom jag är pedant, och beroende av att ligga ett steg före så finns det massor att göra.
Som Hampus och hans läxor, han får dom på måndagarna och dom ska lämnas in på fredagen, men no no, måndag kväll vill jag gärna att allt är klart. Skönt att ha det gjort och så kan man kolla av det lite då och då och då vet man att det blir rätt gjort.
Nu störs inte Hampus av detta, han sätter sig frivilligt och gör läxorna, så det är mer vi vuxna som tvingas att hänga på!
Men jag är så stolt över honom, han skriver så fint, läser så bra och räknar så duktigt. Min fina pojke!

Nej, nu ska jag glutta på tv;n. Date med mig heter det visst. Nåt nytt, kan vara kul, kan vara skit. Vi får se!

Jag har så tråkigt!! Och vad gör man då? Bloggar såklart.... och så ska man ju ha nåt att blogga om.... där har jag ett litet problem....

Jag är inte riktigt van att vara ensam hemma, Jimmy har ju varit hemma ett tag nu och man vänjer sig rätt snabbt vid att ha någon där.
Jag skulle kunna klä på mig och gå ner på stan och fixa med lite saker, men det går inte. Jag klarar inte av att ta steget ut på egen hand. Jag vet inte vad det är men det skrämmer mig.... att möta upp någon går bra, eller att någon kommer till mig och vi tillsammans går ut går också bra... faan så less jag blir på mig själv!
Imorgon blir det en bra dag, då ska jag följa med och titta på vattengympa på morgonen, jag skulle kunna vara med själv men det tänker jag inte vara... tar inte på mig en bikini och visar upp hur jag ser ut! Aldrig!
Sen på eftermiddagen kommer det en kille från boendestödet, och vi ska gå ut tror jag.. han kommer alla fall. Så då får jag lite tid spenderad.
På onsdag ska jag in till västervik på samtal. Vi ska prata om schemat som jag fyllt i, och det ser inte roligt ut kan jag säga er.... väldigt mycket rött! Men som min kontakt säger, då får det vara så!

Sitter just nu och kollar på Kardashians. Ni vet den där reality serien på 5an. Alltså, dom är så jäkla bortskämda, men samtidigt är dom så otroligt roliga! Se den om ni inte gjort det, men gör er beredda på att störa er en hel del.

Så blev det en sån natt igen.... en sån då man vaknar hela tiden och inte kan somna om.
Det är ju en sak att vakna men att sen somna om relativt fort, det kan man ta! Men att vakna och ligga i en evighet utan att ens slumra till är inget vidare.
Eftersom jag går hemma så skulle jag ju kunna lägga mig och sova en stund, men nej, det går inte av två anledningar, dels har jag ett möte nu på morgonen, sen om jag sover nu så är risken för att jag får svårt att sova inatt större och det vill vi ju inte.

Nej, nu är det snart dags att göra sig klar.

Att vara psykiskt sjuk är inte dans på rosor.... Nu inom snar framtid så kommer det hända en del antagligen.
Jag vill inte ta upp här vad som händer men det är mycket, och det är jobbigt. När det händer så kommer jag självklart skriva om det, som jag alltid gör.

Det är egentligen en jäkla massa som ska hända inom en snar framtid, men jag orkar inte ta tag i det, så det är stackars Jimmy som får stå för den biten, stackarn. Han har det inte lätt.... önskar jag var jag igen och kunde avlasta Jimmy mer än jag gör nu. Jag försöker ju, jag gör så mycket jag orkar och kan men det är inte mycket.... men man får kanske vara glad för det lilla.

Då är det snart middag.... det innebär en stor konflikt med mig själv.
Jag vill äta, det vill jag. Men kroppen jobbar mot mig hela tiden! Nu har jag tagit sobril igen och snart ger den effekt och då går det lite lättare.

Jag måste ta tag i det där med maten.... jag menar, vad är jag för förebild för mina barn om jag håller på så med maten? Vad lär jag dom då? Jo att man är farligt och ska undvikas.... och så är det ju inte!
Jag är så noga med att säga till barnen att äta mycket, bra och nyttigt.
Tänk om man kunde leva som man lär, vad livet skulle kännas lättare då.

Åh... Jag måste gnälla lite till. Jag är så trött! Min tanke då är att bra, ja ni läste rätt, då domar jag fort ikväll! Underbart!!
Men sen är det ju som så att jag varit med om detta förr, att vara trött på dagen alltså, och nej jag får inte lättare att somna på kvällen. Skit också!
Men nu ska vi inte måla faan på väggen, man vet ju faktiskt aldrig... Håll tummarna!

Sen var det ju nåt jag skulle skriva, men vad va det?!
Där har vi en typisk sak som händer mig jämt. Jag har så otroligt dåligt minne. För att inte tala om koncentrationen.... Det är skit jobbigt ska jag säga er.
Har man inte suttit i den sitsen så har man ingen aning om hur det påverkar en.

Rekord tror jag nog...

Kollade min räknare för att se hur många som varit inne igår och än så länge idag. Och jag måste säga att ni är flitiga... ca280 personer  har på bara några timmar varit inne på bloggen och läst.
Faan så intressant jag måste vara ;-)

Nej men seriöst nu, Tack för att ni vill läsa det jag skriver.
Som jag sagt, det är en väldigt öppen och ärlig blogg om mig, min familj, min sjukdom, hur det påverkar familjen och mig.... ja jag skriver om allt.
Detta är min helt öppna dagbok.


Just nu mår jag inte så bra, medicinen från natten sitter fortfarande i, sen är det nog sömnbrist som gör som påmind... jag hatar att må såhär, men det är kanske övergående. Men jag är inte stabil, så litiumet hjälper inte. Kanske lägga till ergenyl  i alla fall som dom nämnde... nej, jag vet inte.... jag är bara så förbannat less på detta med mediciner.

Snart kommer Julia hem, och ska gå på kalas. Jimmy ska då under tiden passa på att ta med mig ut... hoppas verkligen inte det är för kallt!

God jävla morgon!

Fan så trött jag är på hela den här grejen med sömn nu.
Inatt vaknade jag vid fyra, och gick det somna om då? Neeeeej!!!!
Och idag kommer barnen hem.... anledningen, eller en av anledningararna till att vi har avlastning är för att vila upp oss, och inte tusan är jag utvilad.
Jaja, nog om det kan inte tänka mig att det är speciellt roligt att läsa om mitt gnäll.... fast det är klart, det är ju min blogg och jag skriver ju faktiskt precis vad jag vill! Och ni gillar det ju uppenbarligen, för jisses vad många läsare jag har nu, ett par hundra per dygn enligt min "räknare".
Fast jag tyker ni kan bättra er med att komentera :-)

Nu är det snart dags för frukost. Känslan just nu är okej.... ångesten över att äta är inte så stor. Men så beror det på en sak, sobril. Hade jag inte tagit den så hade jag haft stor ångest.

Då sitter man här och inte kan sova.... Fan så less jag är på det här!

Nu är jag hos min moster, och äntligen träffat deras lilla Molly. Hur söt som helst, och mysig! Önskan om att skaffa egen hund blev ju inte mindre om man säger så....

Regnbåge!!!

Kolla bakom träden på fotografierna, en regnbåge! Första gången i mitt liv som jag sett en i vintertid.

Jag gillar inte vintern, men om jag ska va riktigt ärlig så är det faktiskt ganska fin årstid.

Påväg!

Idag ska jag hälsa på min moster och hennes fru. Detta kan jag säga er är inte en dag för tidigt, jag borde gjort detta för länge sen, men bättre sent än aldrig!

Idag mår jag lite bättre psykiskt än vad jag gjorde igår kväll, men det svänger ju så fort!! Trött på den här skiten nu, jag vill bli jag igen... Fast vem är jag egentligen? Varit sjuk så länge nu så så jag minns ju knappt hur jag var innan... Men en positiv sak finns det i allt detta elände, jag är en erfarenhet rikare!

Känner mig som ett spöke.... jag går runt här hemma, från rum till rum... plockar med nåt... tröttnar och går vidare.
Jag mår inte bra. Jag vet inte vad som är fel. Är det höjningen av medicinen som spökar? Ska jag avvakta? Eller kommer det vara såhär? Blir det kanske inte bättre än såhär?

Jo, klart det blir bättre! Det kommer bli mycket bättre. Jag kommer bli Sandra igen... jag har bara en liten "dipp" just nu... man får ha det, man rår inte för det. Ingen vill det frivilligt, det bara blir så liksom.
Men som sagt, det blir bra snart... måtte det bli bra....

Mår verkligen inte bra ikväll.
Dels har jag ont i halsen och kroppen, precis som när man hållet på att bli sjuk. Men sen är det det där andra.... Jag är så trött på att må såhär. Dom höjde ju lithioniten och seraquelen men jag märker verkligen ingen skillnad. Borde jag inte göra det nu?!
Ja, men det är väl bara att vänta och se.

Vi ska ha möte om nån vecka igen förresten med dom som beviljar boendestödet, det är prat om att höja det till tre gånger i veckan eller mer. Jimmy behöver mer avlastning och jag behöver det så att jag kommer ut. Jag tror det kan bli bra.
Känns mest bara konstigt.... Att man hamnat här alltså. Jag har personal som kommer för att avlasta Jimmy och för att jag ska komma ut. Jag vill ju inte vara belastning för någon, men jag rår ju inte för det, jag har inte bett om detta!!!!!

Gu så voligt man kan ha!!!

Sitter på kvantum och väntar på att mina föräldrar ska bli klara. Jag var ju snabb som faan som vanligt.....

Jag är nog inte så teknisk ändå... Vi fick hem en ny box, nåt on demand eller nåt sånt där. Man har möjlighet att spela in, hyra filmer och gå ut på nätet och en jäkla massa mer. Men så invecklat det ska behöva var! Bara det där att stänga på den är ett projekt... Det var nästan så jag fick ringa Jimmy!!
Men jag fick igång den, yeeey för mig!!!

Annars så mår jag skit, milt sagt. Har knappt fått sova alls inatt. Det vet i tusan hur länge till jag orkar detta...

Usch, vet inte om jag håller på att bli sjuk... Har så ont i kroppen och fryser av bara tusan. Det kan även bero på medicinen, sov (ja ni läste rätt, JAG sov, ytterligare ett tecken på att nåt är fel kanske) när medicinen tas, och sen glömdes den bort!
Jag har nu tagit den så nu är det bara att vänta och se... Hoppas verkligen det bara är känningar av utebliven medicin.

Teknik....

Känner mig så tekniskt just nu! Har äntligen fått in lite musik på plattan, och samtidigt som jag lyssnar på den så surfar jag på nätet med datorn och sen bloggar jag från mobilen!!! Bra ju :-D
Riktigt stolt över att jag får ihop det, jag som knappt kan knyta skorna samtidigt som jag för ett samtal...

Sitter och väntar på att min kontaktperson ska komma, vi ska iväg på en föreläsning!
Dels är det skönt att komma iväg, och sen kan det vara intressant..... om jag inte somnar vill säga!

Natten har gått lite sådär, sovit illa, vaknat ofta... som den brukar vara typ!

Nej, nu måste jag göra mig klar!

Tänka sig!

Alla kan ni se att jag hade ingen bra dag idag... det är inget nytt... jag mår inte bra och jag är sjuk, så är det.
Så fick jag ett meddelande idag, ett litet meddelande med en kort mening och den betydde massor.
"Vill du att jag ska komma över"
Så stod det!
Självklart ville jag att hon, Lisa skulle komma över, finns det någon som vet hur jag mår och vet hur jag känner så är det hon.
Så hon kom och vi pratade, pratade och pratade lite till! Underbart ju!

Sen ringde det på dörren, då kom min kontaktperson från boendestödet.
Tack vare honom så kom jag idag ut på en jätteskön promenad, och trevlig prat stund där med.

En dag som såg så svart ut blev plötsligt så bra!

Jaha ja....då sitter man här, ensam och övergiven...
Jimmy började sin utbildning idag så jag är ensam om dagarna nu.... inget roligt alls.
Det blir ju så svårt allt direkt, ut kommer jag inte... kan inte ta det där jävla steget att klä på mig ytterkläderna och gå ut... vart ska jag gå?!
Som nu, jag borde verkligen köpa frimärken, men det är så läskigt att gå ut själv.... jag tror inte ni kan förstå detta, man vet när man själv fått uppleva det. Kom nu inte med nåt sånt där, det är ju bara att rycka upp sig, men det är inte så, det är för faan inte ett enda dugg så! Så jag vill inte ens höra det!

Jag har ätit frukost idag alla fall.... så det är ju bra. Jag har även städat huset lite och tvättar en hel del.  Så ni ser, jag sitter inte bara och kollar på klockan och väntar på att tiden ska gå.

Och dom höjde ju dosen på mina mediciner igår.... jag  vet inte. Jag tror min kropp börjar säga nej nu. För fy fasen vad dåligt jag mådde i morse. Höll på att svimma när jag stod upp, illamående, ont i huvudet och allmänt påverkad. Men jag kan ju inte sluta med mina mediciner!
Dom jag tar på morgonen är mot rösthallucinationer, och sobril, panodil och en annan värktablett mot ryggen.
Sen mitt på dagen tar jag panodil igen, och en sobril.
Till natten så kommer monsterhögen med piller.... sobril igen, insomningtablett, sen en annan mot psykoser och för sömnen, sen litiumet, panodil och den andra värktabletten, och den nya medicinen för sömnen.
Är det konstigt att kroppen säger ifrån? Skulle vara mer underligt om den inte gjorde det.... men vad ska jag göra? Ringa läkaren och säga att jag skiter i det här och jag slutar med alla mediciner?
Helt ärligt, nu ska jag vara väldigt ärlig mot er, och detta kan låta för djävligt och hur kan jag ens tänka så men här kommer det: Det skulle inte ta speciellt lång tid innan jag var borta i såna fall.
Att leva som jag gjorde innan jag fick hjälp är inget alternativ.
Ja, jag är vid liv tack vare mediciner, och dom håller mig just nu över vattenytan.
Det låter för djävligt, det vet jag, jag vill säga att barnen är anledningen till att jag lever idag, och självklart är dom en stor anledning till det!
Dom är även anledningen till att jag jobbar så med mig själv, för jag vill verkligen bli den mamma jag var innan jag blev sjuk.
Och jag ska bli henne, på antingen det ena sättet eller det andra!!

Nu har jag träffat min läkare och det gick väl ganska bra. Dom höjde lithioniten och seraquelen och jag får använda insomningstabletterna igen. Så jag är nöjd! Nu ska vi bara se om det ger nån effekt....

Sitter just nu på logopeden och väntar på att Julia och Wille ska få träffa sin logoped Malin.
Som tur är så finns det leksaker att underhålla dom med under tiden.

Nu är vi påväg till Västervik. Jag ska träffa min läkare, gå på samtal och senare under dagen så ska Wille och Julia till logopeden.
Så denna dag är ganska full.
Tycker synd om Hampus..... Han får gå så länge idag eftersom vi kommer hem så sent, men vad ska man göra, jag kan ju inte ta med mig båda barnen och åka ensam, vem skulle då ta hand om barnen när jag har mina möten?

Usch och fy.... Det är nog orden som bäst beskriver vad jag känner nu...
Känner mig orolig och stressad över läkar besöket imorgon.
Jag vet vad jag vill ska hända, men om min läkare tycker det är en bra idé vet jag ju inte.
Jag vill börja med insomningstabletterna igen, sen vill jag öka upp seraquelen. Sen är det ju den nya sömnmedicinen, den vill jag öka upp lite för jag sover verkligen så illa och jag orkar inte med detta längre. Jag kan faktiskt förstå varför man använder sömn brist för att plåga människor, fy faan rent ut sagt.
Och jag har haft problem med sömnen i många år, så jag vet vad jag pratar om kan jag säga er.
Och om man ändå kunde gå och lägga sig mitt på dagen alla fall, men nej inte ens det!
Fast det är klart, skulle jag kunna lägga mig mitt på dagen och sova så skulle jag ju inte ha sömn problem, då skulle jag bara ha fel dygns rytm...

Snö....

Jag visste väl egentligen att det skulle komma mer snö, jag menar, våren kommer inte i januari. Men på nåt sätt så hoppades man väl lite...

Nu har vi gjort dagens ärenden... Jag vet inte vad jag ska säga, jag är splittrad!
Jimmy börjar utbildningen på onsdag, jag ska med andra vara ensam varje dag nu. Det känns lite läskigt, har ju vant mig vid att ha honom hemma. Men det kommer nog gå bra....
Jimmy fick förlängt på jobbet idag med, och det GILLAR vi!!!

Kan man lära sig att älska...

Sitter och funderar över en sak.
Vid ett arrangerat äktenskap, kan man lära sig att älska den man gifter sig med, eller älskar man redan den personen eller är det så illa att man aldrig kommer älska den personen?
Om man älskar varandra, blir det då som man och fru eller blir det mer som vänner?
Jag vet att man inte kan dra alla över en kant, alla äktenskap är olika...
Men som när man träffar en person "på egen hand" så gifter man sig ju inte med varandra om rätt känslor inte finns där.
Vid ett arrangerat äktenskap så måste man ju gifta sig oavsett känslor.

Vet inte varför jag kom att tänka på det... Är lite uttråkad och då dyker frågorna upp!

God morgon!
Natten har varit skit rent ut sagt. Sovit "lätt" och vaknat hela tiden, drömt en massa konstigt och bara blä!!
När jag började med den nya medicinen så funkade det ju, jag sov hela nätterna och vaknade utvilad. Men inte längre, varför?! Och det där med att somna är fruktansvärt ångest laddat, det tar en evighet innan jag somnar på kvällen.
Känner mig påverkad på morgonen när jag går upp och en stund till, lite yr, dåsig, sluddrig... ja ni vet, påverkad.
Imorgon ska jag på samtal hos min läkare först, då ska vi diskutera medicinerna igen. Efter det har jag samtal med min samtals kontakt och vi ska gå igenom mitt aktivitets schema. Som jag sa igår så är det mest rött... så trist!!!! Fast jag ser faktiskt ett mönster nu, så att göra det där schemat var verkligen en bra ide.

Nej, nu är det dags för frukost.... Sen måste småttingarna göras klara för dagis.
Efter det så är det dags att göra klart dagens ärenden.

Nu har jag tagit alla mediciner som ska intas inför natten. Det är ingen liten hög som ska in, och sömnmedicinen är flytande och smakar faan!! Det luktar tandkräm men vad den smakar kan jag inte sätta fingret på, vidrigt!!
Nu hoppas jag sömnen blir bra i natt, vill inte va sådär trött och seg som jag var idag.
På tisdag ska jag till min läkare,ska bli spännande att se vad som sägs där....

Nej, nu ska jag snart krypa ner i sängen och jag hoppas på att jag somnar riktigt fort.

Nu ska alla barn sova.... det blir intressant....
Julia vägrar att bli sövd av nån annan än mig... envis som en get den där ungen!!! Och det värsta är att jag håller ju på att somna varje kväll när man ligger där i sängen ihop med henne och hae det mysigt.
Hampus där emot är det inte en nån ide att försöka söva ännu, han somnar inte!
Wille ligger just nu i sin säng och kollar på film... ibland somnar han,ibland inte... vi får se vad det blir av det!

Jag mår ganska bra idag. Trött visserligen, men det kan jag hantera.

Det blev som jag tänkte, bättre med tiden.  Mitt mående alltså, och det tackar jag för, för fy tusan för att bli så påverkad på det sättet.

Jag och Jimmy satte igång att rensa garderober och kläder. Fy tusan vad kläder jag har, hur ska jag ens kunna använda allt... himla lyx-problem.

Nu har alla barn kommit hem och kaoset är ett faktum....

Jag vet inte vad det har flugit i maken min, hela helgen har han bara städat! Alla barns rum är skinande rena och nu torkar han lister, skåp och lådor. Men jag är nöjd, då slipper ju jag ta hand om det...

Idag är jag för övrigt väldigt påverkad sv medicinen. Talet är sluddrigt, somnar ifrån hela tiden, går in i mig själv... Inga bra saker.
Men det blir nog bättre under dagen när medicinen går ur.

Då var det dags för frukost, alltid lika jobbigt!

Sitter och håller på att fylla i mitt alyivitetsschems... Som jag trodde så blir det mycket rött. Men då får det bli så!
J
Har äntligen fått iordning på högen med kläder som fanns i sovrummet och det känns underbart!!! Jimmy håller på för fullt med att städa barnens rum, tråkigt men verkligen ett måste.... Till och med Jimmy stördes av hur det såg ut och då är det illa.

Nej nu ska jag göra mig klar, måste ner till stan och fixa lite.

Idag var jag på samtal, vi pratade om allt mellan himmel och jord. Saker som tynger mig, sånt som gör mig glad, ledsen, arg... Allt!
Jag fick även en hemuppgift denna gång. Jag ska fylla i ett aktivitets schema... Allt jag gör ska skrivas ner, och sånt som känns jobbigt ska skrivas med rött, och sånt som känns bra ska skrivas med grönt.
Det gav genast lite ångest... Det kommer bli mycket rött tror jag... Men vi får se, med tiden så blir det kanske mer och mer grönt, vore fantastiskt ju!!

Jag är vaken men det är knappt! Fy faan rent ut sagt så trött jag är... och jag vet att det är medicinens fel, så det är bara att gilla läget.
Det värsta är att jag sluddrar med, har svårt att prata och dessutom kontrollera armarna, det liksom rycker i dom och benen ger vika hela tiden.
Vad är det egentligen man stoppar i sig !? Det står i bipacksedeln att detta är symtom som slutar efter en tids användning, men hur länge gäller det?

Nej, jag orkar inte skriva mer här just nu.
Dags för frukost, sen är det nästan dags att göra sig klar, samtal idag.

Även fast det är torsdag så kan man mysa till det med fin dukning och god mat. Här blir det grillas ytterfile, pommes och tatziki, mumms!
Trevlig torsdag till er :-)

Egen gjorda smycken.

Nu under eftermiddagen har Jimmy gjort smycken med dödskallar åt mig.
Ett armband med matchande öronhängen. Och ett par andra öronhängen med kedjor och dödskallar.
Jag måste verkligen säga att Jimmy har talang för att göra smycken!
Och vi samarbetar väldigt bra, jag förklarar vad jag vill ha, och Jimmy gör. Perfekt ju!
Här kommer en bild på det han gjort idag, man ser inte så bra, men bättre än inget.

Sen lunch!!

Japp, det är sant... Ett glas med panodil och en sobril blev min lunch idag. Tragiskt men sant.
Önskar jag inte behövde den där lilla vita tabletten.... Tänk att få slippa den... Underbart! Men det är tyvärr ingen bra idé just nu. Jag har nämligen inte lärt mig hantera ångesten så bra än, men det ska komma, det vet jag. Min samtals kontakt ska hjälpa mig med detta, så jag ska kunna hantera ångesten utan medicin alltså. Jag ser faktiskt fram emot det!
Nej, nu ska jag vila lite. Var redan så trött och sobrilen gör inte den saken bättre...

Och så gick det med det....

Tog den nya medicinen igår och jag vet inte vad jag ska säga om det...
Hade lika svårt att somna som vanligt. Så med det hjälpte det inte.
Men vad jag vet så har jag inte vaknat en massa inatt, men drömmt! Men att inte behöva vakna på natten är stort för mig och jag hoppas det fortsätter såhär.
Och hur jag då mår idag? Trött!!! Så sjukt jäkla trött!
Men jag blev varnad över att det kunde bli såhär.

Nu blir det frukost!

Jaha, då var den nya medicinen intagen.... Känner inte ett smack än så länge. Jag hoppas verkligen jag får sova inatt, vore helt underbart med en natts sömn!!!

Min underhållning just nu, sitter med värmebältet i min onepice och kollar på pretty woman på surf plattan.
Ibland är livet rätt slappt och skönt!

Haft möte med mina kontaktpersoner från boendestödet idag med, gick toppen!! Det kändes väldigt naturligt och bra. Tror detta kommer bli riktigt bra faktiskt.

Lite gratis kläder!

Köpte ett par stövlar i höstas, sköna, snygga och perfekta! Men förra veckan gick dragkedjan sönder.
Så vi gick ner med dom och gissa vad, jag fick beloppet jag betalat för stövlarna tillgodo att köpa kläder eller skor för! Så jag köpte tre tröjor, och här är dom.

Läkaren ringde!! Det trodde jag verkligen inte.... men hon gjorde det.
Jag ska nu prova en ny sömnmedicin..... droppar som jag ska ta 2timmar innan jag ska lägga mig.... så nu ska man veta vilken tid man vill sova.
Men det blir nog inga problem, nu kanske jag får sova!!! En bieffekt är att man kan bli slö dagen efter, men det gör inte ett dugg, jag har mycket sömn att ta igen.
Tänk om den faktiskt funkar?
Visserligen så sa läkaren att jag inte skulle ha för stora förhoppningar på denna medicin.... och det känns ju lite knasigt. Men jag ska till henne den 15e och då ska vi prata om hur den funkade.

Imorgon kommer dom från boendestödet och vi ska ha möte. Jag vet inte vad jag ska tycka ännu, det märks imorgon...!

Fick förresten två plånböcker idag av Jimmy. En svart med Ed Hardy tryck. Och en svart med nitar och dödskallar på. Och som om det inte var nog, en Hello Kitty väska. Jag blir verkligen bortskämd av min älskling <3 br="br">

Dödskallar!

Som ni vet ni som följer mig så älskar jag dödskallar! Gärna lite ovanliga eller med bling. Hemma hittade jag en ring som jag glömt bort att jag ens köpt, eller om det var Jimmy... Men det kommer alla fall en bild på den, urläcker!!
Fyndade ett hänge till ett halsband idag med. 10:-, älskar fynd som sagt. Och här kommer det en bild på den med!

Sitter och väntar på att läkaren eller nån ska ringa.... det här med litium funkar ju inte! Och så sömnen sen med... nej, det är dags för dom att ta tag i detta nu. Börjar bli skapligt irriterad faktiskt!!

Va med mamma förut och handlade, mycket som är billigt på supermarket denna vecka. Så då måste man ju passa på.
Finns det förresten nåt tråkigare att lägga pengarna på än mat?! Tror fasen inte det.... men ändå så är det ju ett ont måste. Eller nej, inte i mina ögon... jag skulle gärna leva utan mat, slippa ångesten när man stoppar nåt i munnen... gud så underbart det vore.
Men jag måste tänka på barnen, dom måste ha bra och näringsrink mat, och med deras mat är jag väldigt noga. Den ska vara näringsrik, variation, smaka bra, se bra ut. Man måste ju tänka på det faktum att man "äter med ögonen".

Nu ska jag leta pärlor i detta hem... tycker det borde finnas några någonstans. Men det vet man aldrig, dom kan vara hittade av mina små troll för länge sen.

Nej, nu ger jag nog upp för ikväll. Klockan är inte så mycket, men mycket nog för att jag ska gå och lägga mig....
Har tagit min nattdos med alla mediciner och dom gör mig smått konstig efter ett tag.
Sover jag inte så drabbas jag av blodtrycksfall och svimmar om jag ställer mig upp.... Kan ju inte va rätt detta? Är det så man ska må?
Nej... imorgon blir det att ringa mottagningen.... men vi får väl se om vi får tag i dom......

Dagens bästa köp idag var helt klart geledynan eller vad man ska kalla den. Den som man sätter fast och värmer eller kyler där man har ont.
Satte på mig den förut, tog två panodil och jag blev så smärtfri att jag somnade! Det har inte hänt på flera år!!
Så det var stort! Jag ska köpa ett till, så jag har om den jag har nu skulle gå sönder.... företagsam!

Nej ni gott folk. Nu ska jag se på Farmen. Åtekommer säkert med nåt mer inlägg senare.

När man har tre barn blir det ofta bråk, om både det ena och det andra. Men så finns det stunder då barnen faktiskt håller sams, och har roligt ihop! Såna tillfällen måste man för eviga, för det händer inte varje dag, inte ens varannan dag... Så här kommer en bild, för detta vill jag dela med er som läser.

Här är en bild på mig med nya öronhängena, sjalen, diademet. Och jag har värmebältet, men det får ni inte se :-)
Man ser inte så tydligt, men lite allafall, bättre än inget!

Nu ska jag hjälpa Hampus med datorn... Faan... Tänk om ungen kunde spela sånt han kan så en annan slipper görat åt han!

Fynd och en salig blandning av allt annat.

Känner mig lite gammal.... sitter här med ett värme-bälte till ryggen.
Det är ju så att jag har en skada i ryggen, dels medfödd och dels pga för täta graviditeter.... men inget att göra åt, mildra med värktabletter och värme.
Var idag på Netto och hittade ett perfekt bälte, det är som små gelekulor som är i fodral, antingen värmer man dom i micron och dom blir varma,  eller så lägger man dom i frysen om man vill ha dom kalla. Och för mig funkar dom verkligen!!! Happy happy!!

Köpte även nya öronhängen idag, ni kan aaaaaaldrig gissa vilket motiv..... jo.... döskallar. Köpte för övrigt två sjalar och ett diadem med. Gav 100:- för allt. FYND!!
Är det inte det bästa som finns? Fynd alltså?
Köpte även så snygga servetter,  New york motiv! Jag älskar New York.... och dödskallar.
Och trasiga jeans.... jo, men det är nog allt jag har dille på just nu... jo men just det, änglar med.
Faan vilken blandning.

Dagen idag började precis som en morgon ska starta!
Jag vaknade av att jag hörde små fötter springa över vårt golv, känner sen hur Wille kryper upp i sängen och kommer och lägger sig under mitt täcke. Mys!!!
Finns det någon bättre start än att få gosa med sina barn? Det sätter liksom lite bättre grunder för dagen....

På onsdag så kommer dom hit från boendestödet, vi ska träffas och gå igenom vad som jag behöver hjälp med. Det är ganska så givet vad som behöver göras.....

Nej, nu är det det dags för frukost!

Jag flyttade lampan.... Om nån bryr sig!

Är inte detta kärlek så säg <3

Jag köpte en lampa idag och jag vet inte riktigt var jag ska ha den..., nu står den på tv-bänken, men jag vet inte om den ska stå där, den stör lite när man ser på tv faktiskt. Ska nog flytta på den... Men vart?

Nu är vi fulländade!

Nu är Julia hemma och familjen är komplett!
Julia har som alltid haft en helt underbar helg som alltid. Där kan man snacka om att hon hamnade på rätt ställe.
Nu blir det snart mat, varm smörgåstårta och sallad, mumms!!

Nu har den förlorade sonen hittat hem!

Igår var vi på middag hos mina föräldrar, när det var dags att gå hem fick vi bara med oss en av pojkarna hem igen. Men så nyss öppnades dörren och där var han, den förlorade sonen!
Nu väntar vi hem Julia.

Vaknar av att jag blir skrämd av bara faan!!!

Klockan ringde och det var dags att gå upp... Vänder mig om i sängen för att väcka Jimmy men så hör jag något! Blir iskall i kroppen och känner mig livrädd... Röster! Helvetes jävla fan skit är min första tanke. Stannar upp och lyssnar, jo visst hör jag något... Nu skulle detta inte behöva vara nåt, men jag äter två mediciner som tar bort röster som inte finns, bara i mitt huvud. Och min första tanke är att nu har det börjat igen, livrädd och besviken.
Jag ber Jimmy kolla in hos Wille och där är det... Rösterna! Han ligger och har stängt på Pippi på tv;n, så rösterna jag hört var från filmen, dom har inte kommit tillbaka!!!!

Hemma igen!

Nu är vi hemma igen, eller det har vi varit ett tag. Jag plockade bort den sista julen på övervåningen och plockat lite här nere med... Börjar man väl plocka så dyker det ju upp massor att göra. Men mysigt är det och fint blir det! Tycker jag alla fall.
William sover nu efter att ha haft lite gos tid med pappa, kollat klipp på snabba bilar!!! Tufft värre ju...!
Men nu sover han så tryggt och gott i sin lilla säng efter att ha tittat på Pippi.
Hampus förresten fick vi inte med hem, han ska ligga hos mormor och morfar inatt, i surdiket....

Sitter hos mina föräldrar och ätit en kanon middag!
Det som stör mig är att diverse alkohol serveras och jag kan inte dricka nåt... Så jag och barnen får hänga ihop...
Att jag inte kan dricka pga mina mediciner, jag mår ändå bara illa. Men nedåt! Jag tror ni fattar?

Men jag klarar mig utan, kul ju....

Här är byxorna Jimmy gjort i ordning åt mig. Hade ett par jeans hemma som jag aldrig använder, så Jimmy tog dom och gjorde hål! Kanon ju:-D

Och nu leker dom med bilar, djur och tågbana! Vi har precis haft min mamma och pappa här på besök, väldigt trevligt! Jag gillar verkligen att sitta och prata med mina föräldrar över en kopp kaffe!
Fick även veta att jag tackat ja till att äta middag hos dom... Hade jag ingen aning om! Men jag kollade mobilen och jo då, det stämde... Har inget minne av det, men jag tackar inte nej, vem vill inte bli bjuden på middag liksom, plus att jag får träffa mina syskonbarn! Yay liksom!!!

Nej, nu ska jag snart prova ett par byxor som Jimmy fixat till åt mig. Ni kan få se en bild sen... Kanske!

Har man barn så får man inte ligga på latsidan kan jag säga er! Klockan är bara kvart i åtta och leken är redan igång, just nu är det bilar och lera som gäller.

Nej, nu är det dags att inta frukost.
Trevlig lördag till er!

Idag blev det lite shopping när Jimmy kom från jobbet. Köpte nya tallrikar, ny parfym, duschgel och lite annat.
Kul när man kan hitta fynd!!
Pojkarna skulle ju varit iväg denna helg, men det sket sig... dom är magsjuka. Ja inte barnen alltså, utan jag menar familjen dom ska vara hos. Så då blir det att dom ska vara nästa helg om det inte krockar med farmors besök. Då håller vi dom hemma istället.
Julia är iväg hos sin familj, tror det är bra för henne, få lite egentid och synas lite mer än vad hon gör här hemma.

Det är svårt det där när man har tre barn, att se dom och stimulera varje barns behov! Men ja. har man skaffat tre barn så får man göra det bästa av situationen helt enkelt. Men gudarna ska veta att det är inte lätt. Att skaffa barn trodde jag väl aldrig skulle bli så hårt jobb... man tänker ju att det är bara barn, men gudarna ska veta att det innebär mycket jobb! Det är det hårdaste, slitsammaste mest dåligt betalda jobb jag haft. MEN, men det absolut det helt klart bästa, och jag skulle aldrig ändra på nåt!

Nu har jag tagit bort det mesta av alla julsaker. Det är övervåningen och granen kvar.... drömde inatt att Jimmy plockade ner den åt mig, önskedröm kanske?

Idag åker alla barn, och våra planer inför helgen är följande: INGET!
Vi har inte ett dugg inplanerat och det känns skönt, ta dagen lite som den kommer liksom.

Nej, nu ska jag fixa frukost åt alla barn, ja... åt mig med då...

Imorgon åker barnen till sina kontaktfamiljer och helt ärligt så längtar jag. Barnen har varit hemma på lov sen den 23dje och igår gick dom små tillbaka till dagis och Hampus börjar inte förens på måndag....
Det är inte så att dom är jobbiga, problemet ligger hos mig, det är jag som har svårt att få orken att räcka till och motivationen att hitta på saker.
Jag äter den nya medicinen plus alla andra som jag ska men orken finns liksom inte där, och den nya medicinen funkar inte så bra som jag hade hoppats på.
Jag hade byggt upp mycket förhoppningar för den men icke. Och jag vet inte om det beror på att det är fel dos eller om den bara inte funkar som den ska för mig.

Jag har ju glömt berätta!

I mellandagarna fick jag hem papper på att jag nu är beviljad boendestöd 2ggr per vecka.
Det känns så skönt!! Dels så blir det att jag inte är så beroende av Jimmy, och dels så får han lite avlastning.
Vad vi ska göra på träffarna vet jag inte helt ännu. Men dom ska ju funka som stöd så jag tror dom bland annat ska hjälpa mig att sätta upp rimliga krav på mig själv när det gäller hemmet... är ju väldigt pedantisk, men så sätter jag upp för många måsten och då får jag inget gjort och istället får Jimmy göra allt.
Sen är det nog för att ta med mig ut. Går ju inte ut om jag inte har någon som följer med...
Fy faan... hur hamnade jag här? Fullt frisk, skötte barnen, hemmet, jobbet, ekonomin... Allt! Och nu sitter jag här... klarar inte ens av att gå ut... har en diagnostiserad sjukdom... Vad hände??
Ibland går tiden jättefort och jag hänger inte riktigt med, men så kommer det dagar när tiden verkligen kryper och dom dagarna blir jag ofta fundersam över vad som hänt och händer.
Nej, nu ska jag äta frukost med Hampus. Dom små äter på dagis och Jimmy sover. Han har jobbat inatt.

Dagens bästa inköp!

Idag köpte jag ett par nya byxor och jag älskar dom! Många kan nog inte förstå varför jag ens lägger pengar på såna byxor, men ja... Gillar man nåt så gör man!
Köpte även en ny ögonskugga, eller det är massor med färger, de flesta i metallic färger, lovly!

Nej, nu är det snart dags för mat. Har precis plockat ner julsakerna... Ja inte det i fönstren eller dukarna. Det väntar jag några dar med.

2013! Here we go!!

Nytt år nya möjligheter.... fast egentligen så måste jag säga att det är så jävla överreklamerat. Varför ska man sätta upp massa löften om bättre hälsa, motionera, banta, träna, äta bättre, sluta snusa/röka, sluta med läsk och godis och allt vad det nu kan vara bara för att det är ett nytt år??!
Det kan man väl lika gärna göra i mars, för det är väl aldrig för sent eller för tidigt för att hålla såna löften.
Nej, jag ger inga löften. Jag vet att jag inte kommer kunna hålla dom... godis ÄR gott! Och röker eller snusar gör jag inte, och alkohol är en bekant som lämnat mitt liv. Så jag lever ett ganska hälsosamt liv ändå, om man bortser från min ätstörning... och den gör väl egentligen mer skada i det långa loppet än vad ett par cigg gör. Men då kan man ju säga som så att tacka faan för att jag inte är rökare och lider av ätstörning... då hade jag verkligen suttit i skiten idag!
Men jag kan däremot säga som så att jag kommer jobba för bättre hälsa. Men det började jag ju med för länge sen. Men mitt löfte är att inte ge upp. Det ger jag mig själv som uppgift för detta år.