Det är inte bra, inte alls bra.
Du vet det där jag skrev igår jag var på, och det kändes bra... det där lite hemliga?
Ja såhär är det: Jag och Jimmy planerade in ett barn till, ett mycket efter längtat litet knyte. Vi vill verkligen ha 4barn, och så såg det ut att bli.
Jag blev gravid, och the big day är 14oktober. Kunde inte bli bättre!
Igår var jag hos min bm och fick tider för ul och allt sånt. Idag är jag i v5+4. Men jag har vetat att det är fel... nåt är fel.
Sovit konstigt och anat nåt. Idag kom det, jag började blöda.
Jag kände att denna graviditet kom som en skänk från ovan, lite glädje för oss i allt det jobbiga.
Igår var ju min svägerskas födelsedag, och på fredag ett år sedan hon gick bort.
Detta lilla lilla barn gjorde allt så mycket lättare att orka med.
Men idag togs det ifrån oss. Jag blöder. Inte fast slagit att det är missfall, men jag vet... en mamma vet! Och efter 4 graviditeter så känner jag min kropp.
Och vi som skulle hålla det lite hemligt för alla... Så dom skulle få vänta tills ul var klart så som skulle få se en bild... Nu finns det inget att överraska med längre...
Så nu sitter man här... Ett år sedan vår Ylva togs ifrån oss, och idag togs vårt kommande barn ifrån oss. Inte mer än 3månader min mormor togs ifrån oss... Hur mycket ska man behöva stå ut med?
Jag vet inte alls hur mycket mer jag orkar... Men man måste ju hålla igång för barnens skull...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar