torsdag 25 februari 2010

Tandvärk och plättsmet.

Ja det är nog så man kan summera denna dag.

Jimmy har ju som sagt ont, mycket ont! Igår fick han gå och lägga sig för att inte falla ihop. Och visst, jag är ju övertygad om att män inte klarar av lika mycket smärta som en kvinna. Men det kvittar just nu, för jag känner Jimmy mer än nån annan på denna planet, eller ja, i universum! Och han har ont. Om inte annat så ser man det på hans gråa ansikte...
Han fick komma till tandläkaren idag igen, och hon såg att han hade en infektion. Så dom knökade in medicin dränkta pluppar i hålet... Urk! Jag fick en våg av kräk reflex och svimmnings kännsla när han berättade.
Och imorgon ska han tillbaka igen... Tänk att ett så litet hål kan bli så mycket.
Så sköt om era tänder för guds skull!!
Hur som helst så hoppas jag det snart blir bättre. Det är jobbigt att se en person man älskar så otroligt mycket ha ont, och så kan man inte göra nåt för att hjälpa. Det gör inte saken bättre.

Mer då...? Ja det var ju det där med plättsmet. Fy fan rent ut sagt... Mycket saker barnen gör kan man efter en stund skratta gott åt... Det som hände idag kan jag verkligen inte skratta åt... Än!
Vi gjorde plättar idag, eftersom det tjatats om det. När jag står och lägger smör i pannan (vänder mig om och detta sker på 1½sekund) så smäller det till. Jag vänder mig om, och i slow motion ser jag Hampus falla ner från en stol... Och ta med sig smeten i fallet. Herre Gud!!! Där står jag alltså. Smet på bänken, skåpluckorna, lådorna, golvet, mattan och Hampus. Jag kände att det belv för mycket. Så jag gick ut ur rummet, in till Jimmy och började härja. Jag skällde inte på Jimmy, men i samma rum.... Man måste ventilera.
Efter ett bra tag när jag och Hampus lugnat ner oss så kom min lilla gose pojke fram och sa: Förlåt mamma för att jag hällde ut smeten.
Man kan ju inget annat än smälta. Och det var inte meningen. Han ville ju bara smaka, och råkade då beräkna avståndet lite fel.
Ingen skada skedd. Jimmy städade upp och gjorde mer smet, utan barnen. Så det blev plättar till allas lycka.
Tack och lov att Jimmy inte brusar upp som mig... Kanske är från mig Julia fått sitt humör?

Imorgon smäller det! Bilder kommer läggas ut, om det går vägen vill säga. Annars finns det ju inget att visa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar