lördag 20 februari 2010

Vänta lite!! Måste bara få gnälla lite granna....

Wille är inne i en hata att sova period eller nåt.
Fy fasen alltså för dessa nätter, på kvällen stressar jag upp mig så mycket över hur natten kommer bli att jag får svårt att somna.

Varje natt, vissa nätter vid 02 tiden, andra vid 03 tiden och en del vid 04 tiden så vaknar Wille. Inget lustigt med det, om det inte vore för att han har sovit klart och vill gå upp då! Alltså, han vaknar inte bara en av dom tiderna, utan det är nån gång av dom, plus ett par gånger till. Fast om han vaknar 4ggr på en natt så kan man söva om honom 3 av dom. 4e som inträffar nån gång av dom jag skrivit så vill han gå upp.

Tex natten till igår: Somnade vid 19:30. Vaknade vid 23 åt välling, sov oroligt. Vaknade vid 02 tiden och Wille gå upp! Efter en timmes kämpande i hans rum, så gav Jimmy upp. Då tog vi in han i vårt rum. Där fick vi kämpa i en halv timme, timme till. Sen somnade han och sov till 06:15. Bara att gå upp.

Natten till idag: Samma visa men han ville gå upp vid 03tiden. Men inatt tog vi in han i vårt rum direkt. Evighet sen somnade han. Men halv sju så va det över. Då gick Jimmy upp med han.

Vad är detta!!!??
Han som alltid varit så lätt att ha och göra med när det gäller sömnen. Men nu är det åt helvete!
Så denna vecka har varit underbar! Inte!
När han väl sovit så har jag varit vaken med mag kramper eftersom detta missfall är hemskt utdraget. När jag väl kan somna igen så vaknar Wille. Jag är helt förstörd av trötthet.
Men det går väl över. Nån gång...

Ja och visst är det lite roligt att jag sitter och gnäller över att man inte får nån sömn, och barnen ligger just nu och sover... Egentligen borde jag ju gå och lägga mig så jag orkar vara supermamma vid 2 inatt och leka med klossar. Men seriöst, jag vill ha några timmar vuxentid och varva ner, för skulle jag gå och lägga mig direkt när barnen somnat så skulle jag ändå inte somna. Jag behöver varva ner, och jag behöver få vara vuxen utan barnen omkring mig. Så jag får helt enkelt försöka härda ut, tills allt säger ifrån. Vilket nog inte kommer dröja speciellt mycket länga till.
Jag kan inte förstå vad jag gjort för illa för att förtjäna allt det tråkiga som sker i vårt liv just nu.
Dessutom tror jag att Julia fått infektion i halsen igen... Ni ser, det blir bara mer och mer skit som drabbar oss. Vad kommer här näst?
Låter det bittert? Jag prova mina skor en dag och se hur lycklig du är efter det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar