Och jag har nu gjort ett.
Antingen kan jag låta detta med missfallet tynga ner mig... Eller så kan jag rycka upp mig och inse fakta.
Jag har tre underbara barn, dom finns här nu och dom behöver mig. Så är det.
Jag sörjer att jag aldrig fick träffa det här barnet, se det födas och lära känna det, men ödet ville nåt annat och jag accepterar det. Att nån annan gjorde detta val åt mig gör mig visserligen en aning förbannad...
Men ensak har jag lovat mig själv, nästa gång jag blir gravid, vilket blir snart hoppas jag, så kommer jag berätta direkt!
För nu har jag sett ett mönster.
Fösta missfallet jag hade så visste vi inte om att jag var gravid förens i v10. Fick veta på fredagen, på måndagen började jag blöda.
Denna gång skulle vi inte berätta förens efter ul i 13. Slutade i missfall.
Så nästa gång ska vi berätta direkt, det har jag och Jimmy kommit överens om.
Så nu säger jag det här: Vi kommer nu gå in för att ge våra fina barn ett syskon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar