Nu sitter jag här. Trodde väl aldrig denna stund skulle komma... Det är kväll, och det är tyst.
Efter att vi hämtat hem våra små gulle troll från dagis så gick vem hem och hämtade cyklarna. Alltså, jag kan inte säga det för ofta: Hampus är så jäkla duktig!! Såhär är det, han har ett himla humör, och tro mig vi har det inte så lätt med honom jämt. Väldigt känslig kille. Men han är inte svår att lära saker. Som med napp, bara sådär så slutade han. Blöjan, bort bara! Och nu med cykeln, han satte sig och cyklar minst lika bra som ett barn som redan hållit på i några år! Så duktig!!! Visserligen vurpade han två gånger på väg ner till mormor men han satte sig på direkt.
Och vi ska inte glömma tösa biten. Julia är så duktig!! Hon har visserligen inte gjort några större framsteg med cyklingen, men hon försöker alla fall, och det räknas mer än mycket! Hade hon haft mitt tålamod så hade hon gett upp innan hon ens försökt.
Och övning ger färdighet.
Hos mamma så bjöds det på mat. Skönt! Finns det nåt bättre än att slippa planera och laga mat? Ja det gör det ju, eller det finns några saker som är likvärdiga.... Men ändå!
Nu ikväll har jag varit så hemskt trött. Inte orkat ett smack! Tur att Jimmy var hemma. När jag sövde Julia och Hampus så somnade jag med. Vaknade efter ca 40minuter med ett ryck, och en jobbig huvudvärk. Den hade jag helst velat slippa. Men nu är han här alla fall, tog en värkis så vi får se om han stannar. Hoppas inte.
Jimmy är och köper lite smaskigt... Blir nog bra det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar