Tids optimist, javisst!!

Usch vilken morgon det blev idag.
Barnen skulle till dagis idag tänkte vi, eftersom dom nu varit friska sen i förrgår ungefär. Sagt och gjort, vi gjorde dom klara.
Sen skulle ju Jimmy till tandläkaren vid 9. Ganska perfekt att lämna barnen på dagis och så vidare till tandläkaren.
Men, vi var lite väl optimistiska när det gällde tiden så som vanligt blev det stress, och åter stress!
Att man aldrig lär sig.

Väl på dagis så inser jag att Jimmy är 5minuter försenad, så han får springa till tandläkaren. Fast det positiva är ju att lite motion inte skadar.
Tandläkarbesöket gick bra, läker som det ska... Lite irriterat fortfarande men på rätt väg. Nu ska han tillbaka den 10mars och ta bort stygnen... URK!

När vi sen kom till dagis så var Hampus ledsen, han är inte sjuk eller nåt sånt, men hostar. Och nu tycker dom att han ska vara hemma, så får vi se om han kanske kan komma nästa vecka. WOW!! Vi fick ha han på dagis hela 2½timmar denna vecka. Känns fint att betala ett X antal hundra lappar för ingenting!
Men det som är lite konstigt är att dom andra barnen får vara där fast dom är sjuka (snoriga, helt svullna runt ögonen, pipiga och hostiga. Om dom har feber kan jag inte avgöra, för det går inte se genom att bara kolla på dom. Idag var dom visserligen bara hostiga... men så många gånger innan....). Och notera nu att Hampus var gråtig och hostade (frisk när vi gick dit, och visserligen lite hosta, men dom andra hostade ju en himla massa med... så det ska väl inte va nån fara anser vi ju... Dom andra barnen med hosta var ju där!)!
När vi kom hem så tog jag tempen, 36.7grader visade den. Feber? Nej precis!
Jag funderar nu på att filma honom, för han är inte det minsta sjuk!
Men såklart vi har barnen hemma då, jag har inget emot att ha dom hemma. Är nog bättre att dom hos mig ändå, barn vet när dom inte är omtyckta... Man behöver inte säga det rakt ut till dom... Sånt märker dom ändå.
Jag kan bara inte förstå...! I mina ögon är mina barn underbara... Inte alls jobbigare att ha hand om än andras barn. Men jag är visserligen "jävig"... Kanske är dom i själva verkat rent ut sagt hemska, bara att jag inte ser det eftersom jag älskar dom mer än livet själv.
På deras dagis finns det bara en fröken som faktiskt inte har nåt emot oss, för det är just vad dom har (verkar det ju som, och när man beskriver situationen för läkare och folk i närmaste omkretsen så kan dom bara hålla med), och hon är guld värd! Sen dag ett har både vi och barnen trivts till 110% med henne.
Jimmy är nu iväg och pratar med en person, om hon är där vill säga... och vi hoppas på att det kommer ske en sak... Vill inte säga vad ännu ifall det inte blir som vi tänkt oss... Vi får se helt enkelt.

Idag har jag funderingar på att storstäda. Egentligen behövs det bara damsugas, men man kan ju lika gärna passa på om man ändå bara sitter hemma.
Man får ju inte ligga på latsidan!