Varför ska man va så vek?!

Läs tidigare inlägg. Men kom ihåg en sak. När jag skrev det så var det mitt i stridens hetta.
Jag älskar mina barn otroligt mycket. Så mycket att det inte finns ord för att beskriva det. Trodde jag väl aldrig att jag skulle kunna älska små mini människor så otroligt mycket ♥ Så döm mig inte.

Ja och så gick dagen vidare. Och jag skulle bestämma mig om jag skulle va hård mot Hampus och att han då inte får följa med mig till stan och ha mysigt. Eller vara vek och låta han följa med.
Vad tror du jag valde?
Precis, alternativ nummer 2. Faan!! Det är bara för att jag älskar den där ungen så jäkla mycket! FÖR mycket. Eller kan man det egentligen?
Jo jag tror det. För jag gör han ingen tjänst att jag säger nej, för att sen säga ja. Han måste lära sig att ta ett nej. Men jag har ju så svårt för det!
Så i alla fall då, vi köpte stövlar åt honom och ett dödskalle öronhänge till honom... Och 2paket till Wille. Och så fikade vi. Med andra ord så hade vi en jätte bra dag. Tur kanske, för det fick mig på mycket bättre humör, och det fick mig även att glömma morgonen. Smidigt det där.

Tänk om jag gjorde ett brott. Typ rånade en bank. Se när jag åker fast så ler jag stort, blinkar lite fint och säger smörigt "Förlåååååt". Släpps jag fri då, och åtalet läggs ner tror du? Nej, det tror inte jag heller.
Nu har jag räknat ut en sak, barn har det jäkligt bra!