Satt här och kollade igenom vad jag har för musik på min MP4 och plötsligt fick jag så ont i hela kroppen och svårt att andas.
Bilder av min mormor, morfar och Ylva blixtrade framför ögonen, och hur mycket jag än försökte så gick det inte sluta tänka.
Sista gången man träffade dom, sista gången man kramade dom... Sista gången man pratade med dom. Vad sa vi? Vad gjorde vi? Hur kändes det?
Jag minns allt. Jag minns hur dom luktade, hur dom kändes. Jag minns vad vi sa. Det var bra saker, fina samtal och allt kändes bra. Det känns fin t att tänka tillbaka på. Men inte nu, jag vill inte tänka nu.
Jag ser i mitt huvud hur Jimmy kommer och möter upp mig i hallen och berättar om Ylva. Jag minns hur mamma låg på pappas arm i sängen när dom berättade om morfar. Och jag minns hur mina mostrar mötte upp oss för att berätta om mormor.
Jag minns allt!
Just nu vill jag inte minnas. Det gör så ont.
Jag har varit så duktigt på att inte låtas mig tänka och känna för mycket. Jag har låtit mig släppa igenom en lagom dos lite då och då, som jag kan hantera. Men nu kom det så mycket, alldeles för mycket.
Det känns bättre nu igen. Så nu måste jag sluta tänka. Önskar det fanns en off knapp någonstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar