Nu har vi varit och begravt min lilla Tusse... en hemsk känsla. Klarade inte av att vara nära när Jimmy la ner honom i jorden. Barnen målade varsin teckning som vi la ner i hans lilla kista Jimmy gjorde.
Här hemma känns det just nu så tomt... en sorglig känsla ligger hela tiden och gror...
Tack och lov så har jag samtal imorgon, kunde inte vara lägligare.

Tänk att en liten katt kan betyda så mycket. Men inte konstigt egentligen, Tusse var inte svår att älska ♥