Jag har gjort mitt bästa... plockat och fixat med det jag orkat.
Tyvärr så har jag inte haft speciellt mycket ork idag. Somnat ifrån hela tiden.
Höjningen av medicinen gör sig ständigt påmind, jag är så trött!
Men hemmet är så gott som klart, bara små detaljer kvar.
Mer då? Imorgon åker Julia antagligen till sin stödfamilj. Så det är bara pojkarna hemma. Ganska skönt. Nu är inte dom Julia jobbig, men det är skönt att få ägna sig lite åt grabbarna med.
Nej helt ärligt, orkar inte skriva mer.
fredag 30 november 2012
Jimmy, det är verkligen min största trygghet i livet. Han är en man jag kan lita på och som vill mitt bästa.
Denna dag började bra... not! Sånt kaos så det är svårt att ens förklara hur jäkligt det var!
Det första som slog mig när kaoset var som värst var att jag fick dåligt samvete.... tänk att stackarns Jimmy ensam fick ta allt detta på morgon, middag, kväll och natt när jag låg inne på sjukhuset... Hur klarade han det?!
Jag tvivlar inte för en sekund på om han var den rätta att få barn med, han är den rätta! Jag ska leva resten av mitt liv med honom,underbaraste <3>
Så fort nåt händer så är Jimmy där och hjälper mig och stöttar,
Han tar hand om mig, barnen, hemmet och JOBBET!
Jag kan inte förstå hur han fixar allt men han gör det!!
Det första som slog mig när kaoset var som värst var att jag fick dåligt samvete.... tänk att stackarns Jimmy ensam fick ta allt detta på morgon, middag, kväll och natt när jag låg inne på sjukhuset... Hur klarade han det?!
Jag tvivlar inte för en sekund på om han var den rätta att få barn med, han är den rätta! Jag ska leva resten av mitt liv med honom,underbaraste <3>
Så fort nåt händer så är Jimmy där och hjälper mig och stöttar,
Han tar hand om mig, barnen, hemmet och JOBBET!
Jag kan inte förstå hur han fixar allt men han gör det!!
Min älskade Jimmy, jag älskar dig så otroligt mycket, du är min äkta kärlek, det är vi för alltid,
torsdag 29 november 2012
Det kommer bli mycket resor till Västervik i framtiden.
Jag har redan (det går fort nu) fått en kurator som är min! Verkar jätte trevlig och lätt att prata med, och henne ska jag till varje vecka.
Lämnade även alla prover idag, och det är inte lite dom kollar upp kan jag lova er!
Sen pratade jag med min sjuksköterska idag igen, och ja, jag kommer antagligen bli remitterad en psykolog med eftersom även dom, som jag, tror det finns nåt mer än bara bipolär. Men vi får se, jag tar det en dag i taget... bäst så.
Nu är det även dag två med höjda och ändrade mediciner... fy vad trött det gör mig! Inga problem att komma ihåg vad och när jag ska äta allt, men dom gör mig så fysiskt trött.... men det är väl bara att gilla läget, dom kommer ju ändå antagligen höja den mer eftersom jag svarar så bra på den, och det kan jag lova er, det är nåt jag är tacksam över! För fy faan rent ut sagt att behöva må som jag gjorde... eller gör! Den idiot som önskar den gick i mina skor är inte vettig.
Visst har jag det "förspänt" med mycket men nej, jag skulle ge bort allt det om jag bara fick må bra igen.
Jag har redan (det går fort nu) fått en kurator som är min! Verkar jätte trevlig och lätt att prata med, och henne ska jag till varje vecka.
Lämnade även alla prover idag, och det är inte lite dom kollar upp kan jag lova er!
Sen pratade jag med min sjuksköterska idag igen, och ja, jag kommer antagligen bli remitterad en psykolog med eftersom även dom, som jag, tror det finns nåt mer än bara bipolär. Men vi får se, jag tar det en dag i taget... bäst så.
Nu är det även dag två med höjda och ändrade mediciner... fy vad trött det gör mig! Inga problem att komma ihåg vad och när jag ska äta allt, men dom gör mig så fysiskt trött.... men det är väl bara att gilla läget, dom kommer ju ändå antagligen höja den mer eftersom jag svarar så bra på den, och det kan jag lova er, det är nåt jag är tacksam över! För fy faan rent ut sagt att behöva må som jag gjorde... eller gör! Den idiot som önskar den gick i mina skor är inte vettig.
Visst har jag det "förspänt" med mycket men nej, jag skulle ge bort allt det om jag bara fick må bra igen.
onsdag 28 november 2012
Jag är trött!
Så sömnig jag är! Jävla skit mediciner!!!
Jag har faktiskt en blid jag ska visa er, men bli inte förskräckta, det är jag på bilden, lite trött bara...
Titta och njut!!!!
Jag har faktiskt en blid jag ska visa er, men bli inte förskräckta, det är jag på bilden, lite trött bara...
Titta och njut!!!!
tisdag 27 november 2012
Att vara mamma är inte alltid lätt..
Så är det faktiskt! Att vara det är svårt att vara mamma alltså... det är det svåraste, mest komplicerade, sämst betalda "jobb" jag haft, men ändå är det så otroligt underbart! Jag skulle inte byta bort det mot nåt i världen och jag ångrar det inte för en minut!
Ikväll tog jag förresten den nya dosen med medicinen... jag tror inte Jimmy kommer få upp mig ur sängen imorgon. Tur att jag inte har nåt på schemat.
Spännande att se om hjärtklappningen lugnar ner sig till natten nu... skulle vara helt underbart. Men på nåt sätt så har jag vant mig, men detta är nåt jag absolut kan leva utan!
Ikväll tog jag förresten den nya dosen med medicinen... jag tror inte Jimmy kommer få upp mig ur sängen imorgon. Tur att jag inte har nåt på schemat.
Spännande att se om hjärtklappningen lugnar ner sig till natten nu... skulle vara helt underbart. Men på nåt sätt så har jag vant mig, men detta är nåt jag absolut kan leva utan!
Nu är mötet klart.
Det gick helt okej idag. Fick som vanligt dra hela min historia, gud så trött jag är på att berätta allt!
Kan dom inte bara skriva in allt i min journal och sen läsa på innan man kommer?! Kan väl inte va så svårt??!
Hur som. Jag ska börja med litium, men inte idag. Imorgon ska jag ner till vårdcentralen och lämna prover. Dels för att dom ska se vilka värden jag har nu så dom vet vad dom ska utgår ifrån. Och dels pga min ätstörning, se vad jag lider brist på och lite annat.
När jag ska börja med litiumet vet jag inte, när dom kollat mina prover antar jag?
Det med litiumet känns lite jobbigt, blir att lämna prover väldigt ofta och jag ska tydligen räkna med en lång process innan dom hittar rätt dos. Dessutom kan det visst bli frågan om ergenyl efter ett tag om inte min seraquel (kvällsmedicinen) ger tillräckligt bra effekt (tack Lisa för rådet :-) ).
Jag fick även mitt blodtryck kollat och min puls. Och ja, vad ska man säga, min puls var på tok för hög, och mitt blodtryck såg bra ut, när jag låg ner... när jag satt mig upp så hade det fallit rejält. Så nu måste dom höja min kvällsmedicin eftersom jag lider av stress med, och antagligen dels därför jag tappar så mycket hår. Kul det här, nåt nytt skit för varje gång man kommer dit! Och vad proverna kommer visa vill jag knappt veta, det kommer väl va åt helvete fel det med....
Min sobril ändrade dom, så nu istället för att äta den 2ggr per dag så ska jag äta den 3ggr per dag oavsett hur jag mår. Detta för att försöka stabilisera mig lite till.
Min ätstörning ska dom tydligen ta tag i mer nu, jag blev mätt och vägd och inskrivet i journalen... nu slipper jag nog inte undan mer....
Japp, det var det. Som vanligt är det mycket mer som togs upp på mötet men jag vill inte berätta allt här, vill man veta mer så får man fråga mig, jag bits inte!
Kan dom inte bara skriva in allt i min journal och sen läsa på innan man kommer?! Kan väl inte va så svårt??!
Hur som. Jag ska börja med litium, men inte idag. Imorgon ska jag ner till vårdcentralen och lämna prover. Dels för att dom ska se vilka värden jag har nu så dom vet vad dom ska utgår ifrån. Och dels pga min ätstörning, se vad jag lider brist på och lite annat.
När jag ska börja med litiumet vet jag inte, när dom kollat mina prover antar jag?
Det med litiumet känns lite jobbigt, blir att lämna prover väldigt ofta och jag ska tydligen räkna med en lång process innan dom hittar rätt dos. Dessutom kan det visst bli frågan om ergenyl efter ett tag om inte min seraquel (kvällsmedicinen) ger tillräckligt bra effekt (tack Lisa för rådet :-) ).
Jag fick även mitt blodtryck kollat och min puls. Och ja, vad ska man säga, min puls var på tok för hög, och mitt blodtryck såg bra ut, när jag låg ner... när jag satt mig upp så hade det fallit rejält. Så nu måste dom höja min kvällsmedicin eftersom jag lider av stress med, och antagligen dels därför jag tappar så mycket hår. Kul det här, nåt nytt skit för varje gång man kommer dit! Och vad proverna kommer visa vill jag knappt veta, det kommer väl va åt helvete fel det med....
Min sobril ändrade dom, så nu istället för att äta den 2ggr per dag så ska jag äta den 3ggr per dag oavsett hur jag mår. Detta för att försöka stabilisera mig lite till.
Min ätstörning ska dom tydligen ta tag i mer nu, jag blev mätt och vägd och inskrivet i journalen... nu slipper jag nog inte undan mer....
Japp, det var det. Som vanligt är det mycket mer som togs upp på mötet men jag vill inte berätta allt här, vill man veta mer så får man fråga mig, jag bits inte!
Idag var det en sån där dag man inte vill kliva upp ur sängen... men jag klev upp. Men fy vilket humör jag var på... eller är... fel person vid fel tillfälle liksom.
Hampus var som alltid jätte seg, och dom små gör allt för att hitta på bus, ingen bra kombination.
Man måste hela tiden hålla koll på dom små så dom inte gör nåt dumt, sen ska man va på Hampus så han äter och kommer iväg i tid.
Njae... ingen bra dag... är glad att Jimmy är hemma idag och kan avlasta mig.
Hampus var som alltid jätte seg, och dom små gör allt för att hitta på bus, ingen bra kombination.
Man måste hela tiden hålla koll på dom små så dom inte gör nåt dumt, sen ska man va på Hampus så han äter och kommer iväg i tid.
Njae... ingen bra dag... är glad att Jimmy är hemma idag och kan avlasta mig.
En annan typ av Julkalender?
Fick detta meddelande för någon dag sedan:
"Hej! Jag kommer från ett företag som heter Actionstudios, och vi har gjort en julkalender oberoende av SVT. www.24dagar.se är vår adress. Vi såg att du har barn i precis rätt ålder, och vår kalender kan förhoppningsvis roa både vuxna och barn, så att hela familjen kan titta :) (Barn under sju år bör nog ha en vuxen med sig i vilket fall som helst, för ibland kan det nog bli lite läskigt för de minsta. Jag minns själv när jag var fem år och var livrädd för SVTs 'Jul i Kapernaum'.) Så förhoppningsvis tycker du att 24 Dagar verkar intressant och vill visa den för dina barn, och kanske till och med sprida den vidare till dina läsare! :) Ha det fint! :)"
Jag tror jag ska kolla in detta. Jag menar, ju fler adventskalendrar barnen har att se desto bättre kanske. Nu sitter inte mina barn och glor på tv dagarna igenom, men visst blir det en stund varje dag, så jag tror nog vi ska kolla in denna. Det värsta som kanhända är att den inte är bra, och då är det så.
Så, nu har jag spridit den vidare till mina läsare! ;-)
"Hej! Jag kommer från ett företag som heter Actionstudios, och vi har gjort en julkalender oberoende av SVT. www.24dagar.se är vår adress. Vi såg att du har barn i precis rätt ålder, och vår kalender kan förhoppningsvis roa både vuxna och barn, så att hela familjen kan titta :) (Barn under sju år bör nog ha en vuxen med sig i vilket fall som helst, för ibland kan det nog bli lite läskigt för de minsta. Jag minns själv när jag var fem år och var livrädd för SVTs 'Jul i Kapernaum'.) Så förhoppningsvis tycker du att 24 Dagar verkar intressant och vill visa den för dina barn, och kanske till och med sprida den vidare till dina läsare! :) Ha det fint! :)"
Jag tror jag ska kolla in detta. Jag menar, ju fler adventskalendrar barnen har att se desto bättre kanske. Nu sitter inte mina barn och glor på tv dagarna igenom, men visst blir det en stund varje dag, så jag tror nog vi ska kolla in denna. Det värsta som kanhända är att den inte är bra, och då är det så.
Så, nu har jag spridit den vidare till mina läsare! ;-)
måndag 26 november 2012
Ikväll har jag sällskap, härligt.
Känner mig betydligt mer rofylld ikväll.... igår var det en dålig kväll, otroligt dålig, idag är den så mycket bättre.
Var hos min moster idag med, vi pratade länge och mycket. Jag är glad över att jag har henne.
Imorgon är det som sagt dags att träffa läkaren, jag antar att jag kommer få börja med den nya medicinen. Jag hoppas det... vill liksom att allt ska dra igång nu... jobbigt att bara gå runt och vänta hela tiden på att nåt ska hända.
Dock så blir det jobbigt den första tiden med bieffekter.... eller jag antar att jag kommer få bieffekter, känns som att det bör dyka upp, men det tar jag då. Ingen ide att oroa sig över dom nu, och vem vet, jag kanske knappt märker av dom!
Nej, nu är det dags att hänga tvätt... usch usch.
Känner mig betydligt mer rofylld ikväll.... igår var det en dålig kväll, otroligt dålig, idag är den så mycket bättre.
Var hos min moster idag med, vi pratade länge och mycket. Jag är glad över att jag har henne.
Imorgon är det som sagt dags att träffa läkaren, jag antar att jag kommer få börja med den nya medicinen. Jag hoppas det... vill liksom att allt ska dra igång nu... jobbigt att bara gå runt och vänta hela tiden på att nåt ska hända.
Dock så blir det jobbigt den första tiden med bieffekter.... eller jag antar att jag kommer få bieffekter, känns som att det bör dyka upp, men det tar jag då. Ingen ide att oroa sig över dom nu, och vem vet, jag kanske knappt märker av dom!
Nej, nu är det dags att hänga tvätt... usch usch.
Ögonen går i kors!
Jag är så trött... jag vill inget annat än att lägga mig ner här på soffan och somna, sova bort ett par timmar och bara... sova....
Men nej, idag är det dags för samtal för mig och Jimmy. Det var länge sen vi var på samtal, så idag är det dags. Eftersom det var så länge sen vi var där så finns det mycket att gå igenom.... detta kommer inte göra min trötthet bättre.
Efter det så måste jag handla hem middag... men vad ska vi ha till middag??! Jagvill inte ens fundera på vad vi ska äta, hatar att tänka på mat!
Nej, nu är det dags att sätta fart. Blä!
Men nej, idag är det dags för samtal för mig och Jimmy. Det var länge sen vi var på samtal, så idag är det dags. Eftersom det var så länge sen vi var där så finns det mycket att gå igenom.... detta kommer inte göra min trötthet bättre.
Efter det så måste jag handla hem middag... men vad ska vi ha till middag??! Jagvill inte ens fundera på vad vi ska äta, hatar att tänka på mat!
Nej, nu är det dags att sätta fart. Blä!
söndag 25 november 2012
Behöver jag ens säga det??
Jag har tråkigt.
Jimmy sover som vanligt, och barnen vägrar att sova. Jag är så trött och hade gett vad som helst för att barnen hade somnat vid en bra tid och jag hade fått vara ifred. Att få sitta ensam på kvällen är inget vanligt, det är alltid strul vid sövningen i detta hus och jag blir snart galen, mer än jag redan är alltså.
Jag är så trött på detta, Jimmy sover och jag får ta alla barn ensam. Jag orkar snart inte mer... jag vet att det är min skyldighet att ta barnen så Jimmy får sova och jobba. Men det är inte så lätt, jag är också trött. Jag får gå upp vid 6 varje morgon med barnen, göra dom klara, få i dom frukost, underhålla dom så dom är nöjda, hålla dom tysta så att Jimmy ska få sova i fred... sådär rullar det på och jag ORKAR INTE MER!!!
Jag vill också sova, medicinerna gör mig så trött och om jag hade kunnat så hade jag slutat med dom direkt, men jag får inte, jag vill med sova ensam i sängen och inte trängas med tre barn på natten. Jag vill med sitta och slappa framför tv:n och inte behöva söva om barnen om och om igen.
Dessutom så är jag irriterad... jag ångrar att jag inte köpte ett armband sist jag var i västervik, men idag fanns det inte kvar.... skit!
Allt skiter sig! Inget funkar som det ska! Det finns massor att göra och jag orkar inte!!
Jag ska inte klaga, jag vill inte gnälla men det blir mer och mer för varje dag som jag bara "ska" klara av och göra, och jag klarar det inte längre. Eller jo, jag klarar det, men det är för att jag måste... gör inte jag det så gör ingen det!
Jag förstår att Jimmy behöver sova, jag är den som säger till han att sova på morgonen och under dagen, men jag min dumma faan trodde ju att om han får sova på morgonen och dagen så får jag lite sällskap och hjälp på kvällen tills dess att han åker till jobbet. Men nej, där har jag fel. Alltså, missförstå mig inte nu, han hjälper mig, men jag behöver mer hjälp. Han vet om detta, han har fått detta förklarat för sig och vet om att det är så... men ja... vad ska man säga...
Jag funderar på att ge upp, bara skita i allt och ja, thats it!
(Självklart att det inte gäller sånt som har med barnen att göra, dom skulle jag aldrig i mitt liv missköta. Nu syftar jag mer på hemmet, städa, pynta, skita i julen, tvätta, plocka... tråkigt nog så är jag så jävla dum i huvudet så jag skulle aldrig låta det hända... faan!)
Jimmy sover som vanligt, och barnen vägrar att sova. Jag är så trött och hade gett vad som helst för att barnen hade somnat vid en bra tid och jag hade fått vara ifred. Att få sitta ensam på kvällen är inget vanligt, det är alltid strul vid sövningen i detta hus och jag blir snart galen, mer än jag redan är alltså.
Jag är så trött på detta, Jimmy sover och jag får ta alla barn ensam. Jag orkar snart inte mer... jag vet att det är min skyldighet att ta barnen så Jimmy får sova och jobba. Men det är inte så lätt, jag är också trött. Jag får gå upp vid 6 varje morgon med barnen, göra dom klara, få i dom frukost, underhålla dom så dom är nöjda, hålla dom tysta så att Jimmy ska få sova i fred... sådär rullar det på och jag ORKAR INTE MER!!!
Jag vill också sova, medicinerna gör mig så trött och om jag hade kunnat så hade jag slutat med dom direkt, men jag får inte, jag vill med sova ensam i sängen och inte trängas med tre barn på natten. Jag vill med sitta och slappa framför tv:n och inte behöva söva om barnen om och om igen.
Dessutom så är jag irriterad... jag ångrar att jag inte köpte ett armband sist jag var i västervik, men idag fanns det inte kvar.... skit!
Allt skiter sig! Inget funkar som det ska! Det finns massor att göra och jag orkar inte!!
Jag ska inte klaga, jag vill inte gnälla men det blir mer och mer för varje dag som jag bara "ska" klara av och göra, och jag klarar det inte längre. Eller jo, jag klarar det, men det är för att jag måste... gör inte jag det så gör ingen det!
Jag förstår att Jimmy behöver sova, jag är den som säger till han att sova på morgonen och under dagen, men jag min dumma faan trodde ju att om han får sova på morgonen och dagen så får jag lite sällskap och hjälp på kvällen tills dess att han åker till jobbet. Men nej, där har jag fel. Alltså, missförstå mig inte nu, han hjälper mig, men jag behöver mer hjälp. Han vet om detta, han har fått detta förklarat för sig och vet om att det är så... men ja... vad ska man säga...
Jag funderar på att ge upp, bara skita i allt och ja, thats it!
(Självklart att det inte gäller sånt som har med barnen att göra, dom skulle jag aldrig i mitt liv missköta. Nu syftar jag mer på hemmet, städa, pynta, skita i julen, tvätta, plocka... tråkigt nog så är jag så jävla dum i huvudet så jag skulle aldrig låta det hända... faan!)
Då var det söndag.... jag och Julia ska iväg om en stund till ett par vänner. Resten av dagen går åt till att städa tror jag. Alla fall dammsuga! Skulle hinna det nu men eftersom Jimmy sover så går det inte, vår dammsugare låter som bara faan!! Det går liksom inte ens föreställa sig hur mycket den låter, det är helt overkligt. När man väl dammsuger så gör man det med en sju helsikes fart så man snart får stänga av skiten.
Nej nu är det dags att slita sig från datorn. Ska bara kolla lite saker först!
Nej nu är det dags att slita sig från datorn. Ska bara kolla lite saker först!
lördag 24 november 2012
Nu har Jimmy åkt till jobbet och Julia ligger på soffan och halvsover.
Jag har tråkigt! Det finns liksom inget att göra här hemma just nu... och även om jag hade kunnat så hade jag inte gett mig ut en kväll som denna... kallt!
Jag har hittat en så otroligt snygg tapet förresten. Men jag vet inte vilket rum den hade passat bäst i.... dessutom kan inte jag tapetsera och jag vill inte lasta på Jimmy det med. Så jag antar att det får va, man kan ju alltid drömma!
Nej, jag funderar starkt över att gå och lägga mig, skulle vara skönt att vakna upp en morgon helt utvilad....värt att tänka på!
Jag har tråkigt! Det finns liksom inget att göra här hemma just nu... och även om jag hade kunnat så hade jag inte gett mig ut en kväll som denna... kallt!
Jag har hittat en så otroligt snygg tapet förresten. Men jag vet inte vilket rum den hade passat bäst i.... dessutom kan inte jag tapetsera och jag vill inte lasta på Jimmy det med. Så jag antar att det får va, man kan ju alltid drömma!
Nej, jag funderar starkt över att gå och lägga mig, skulle vara skönt att vakna upp en morgon helt utvilad....värt att tänka på!
Nu är vi påväg hem igen. Kan absolut rekommendera leklandet i Hultsfred! Det passar nog de flesta åldrar faktiskt.
Nu blir det hem och lämna varor och sen blir det att äta middag. Jag och Julia har handlat hem lussebullar som ska äta ikväll när Jimmy är och jobbar. Så otroligt tråkigt att han behöver jobba när man är lite "barnledig", men inget att göra åt!
Nu blir det hem och lämna varor och sen blir det att äta middag. Jag och Julia har handlat hem lussebullar som ska äta ikväll när Jimmy är och jobbar. Så otroligt tråkigt att han behöver jobba när man är lite "barnledig", men inget att göra åt!
Lek!
Nu är vi framme, leklandet i Hultsfred! Julia har fullt upp med att leka och jag dricker kaffe.
fredag 23 november 2012
Idag for jag och Jimmy till västervik för att få lite kvalitetstid tillsammans. Blir ju inte mycket av den varan nu när han jobbar och sover mest hela tiden.
Men jag ska inte klaga, jag är tacksam över att Jimmy fått ett jobb som han verkligen gillar och kan, och trivs!
Det blev lite julklappar till barnen som vanligt och jag fyndade även lite kläder till Julia. Inte för att hon behöver det, men det finns ju så mycket fint att köpa när man har en liten mini här hemma.
Imorgon bitti åker pojkarna till sin stödfamilj. Dom kommer vara där varannan helg nu framöver, det kommer även gälla Julia men kommer börja efter jul. Så denna helg går åt till att hitta på saker med lilla tösen. Men jag tror nog jag löst det! Imorgon blir det leklandet i hultsfred med mamma och pappa. Och på söndag blir det att hälsa på ett par goda vänner, så jag tror denna helg blir kanon!
Nästa helg är det Julias tur att åka till sin stödfamilj, och då blir det att hitta på nåt kul med pojkarna.
Känns faktiskt ganska skönt att göra såhär med barnen en tid framöver, man får ut lite mer av tiden, om ni förstår hur jag menar?
Igår och idag fick jag hem rolig post på tal om annat. Jag är besatt av en sak, tradera! Älskar att göra mina små fynd där. Just nu är jag väldigt inne på kilklackar... så nu har jag fyndat tre par. Och det bästa av allt är priset, gav 3:- för ena, 6:- för andra och 32:- för tredje! Och nu har jag fått hem två av tre par och dom är så fina, och ser inte alls mycket använda ut, knappt inte alls om jag ska vara ärlig!
Jepp jepp! Nu är det fredag. Det firar vi med tidig kväll och lite annat.
Men jag ska inte klaga, jag är tacksam över att Jimmy fått ett jobb som han verkligen gillar och kan, och trivs!
Det blev lite julklappar till barnen som vanligt och jag fyndade även lite kläder till Julia. Inte för att hon behöver det, men det finns ju så mycket fint att köpa när man har en liten mini här hemma.
Imorgon bitti åker pojkarna till sin stödfamilj. Dom kommer vara där varannan helg nu framöver, det kommer även gälla Julia men kommer börja efter jul. Så denna helg går åt till att hitta på saker med lilla tösen. Men jag tror nog jag löst det! Imorgon blir det leklandet i hultsfred med mamma och pappa. Och på söndag blir det att hälsa på ett par goda vänner, så jag tror denna helg blir kanon!
Nästa helg är det Julias tur att åka till sin stödfamilj, och då blir det att hitta på nåt kul med pojkarna.
Känns faktiskt ganska skönt att göra såhär med barnen en tid framöver, man får ut lite mer av tiden, om ni förstår hur jag menar?
Igår och idag fick jag hem rolig post på tal om annat. Jag är besatt av en sak, tradera! Älskar att göra mina små fynd där. Just nu är jag väldigt inne på kilklackar... så nu har jag fyndat tre par. Och det bästa av allt är priset, gav 3:- för ena, 6:- för andra och 32:- för tredje! Och nu har jag fått hem två av tre par och dom är så fina, och ser inte alls mycket använda ut, knappt inte alls om jag ska vara ärlig!
Jepp jepp! Nu är det fredag. Det firar vi med tidig kväll och lite annat.
torsdag 22 november 2012
Då har kvällen infunnit sig och två av tre barn är vakna! Lite ombytta roller om man jämför med igår... jag önskar verkligen att dom kunde sova, alla!
Jimmy åker till jobbet vid 21 och då skulle det vara skönt att få vara ensam en stund, ja alltså, jag är kvar i hemmet men får sitta lite ensam.... känner att jag behöver det, så mycket som händer och jag behöver få en paus, även fast det bara handlar om några minuter.
Men det sket sig, Julia ligger här brevid på soffan och Hampus ska pärla!
Jag gör nog som så att jag tar hela högen med ungar och lägger i vår säng i natt, orkar inte med att tjaffsa med dom och diskutera!
Annars då? Njae.... mår inte så bra idag. Stressad-arg-irriterad-nervös-fundersam.... så rullar det på liksom!
Nu orkar jag inte skriva mer... det får vara bra för stunden!
Jimmy åker till jobbet vid 21 och då skulle det vara skönt att få vara ensam en stund, ja alltså, jag är kvar i hemmet men får sitta lite ensam.... känner att jag behöver det, så mycket som händer och jag behöver få en paus, även fast det bara handlar om några minuter.
Men det sket sig, Julia ligger här brevid på soffan och Hampus ska pärla!
Jag gör nog som så att jag tar hela högen med ungar och lägger i vår säng i natt, orkar inte med att tjaffsa med dom och diskutera!
Annars då? Njae.... mår inte så bra idag. Stressad-arg-irriterad-nervös-fundersam.... så rullar det på liksom!
Nu orkar jag inte skriva mer... det får vara bra för stunden!
Inte varje dag!
Idag hade Hampus dansuppvisning för oss här hemma, inte varje dag man har uppträdanden mitt i vardagsrummet!
En sak är säker, det bästa jag någonsin gjort i mitt liv är att skaffa mina barn. Jag älskar dom så otroligt mycket, mer än någon kan förstå!
En sak är säker, det bästa jag någonsin gjort i mitt liv är att skaffa mina barn. Jag älskar dom så otroligt mycket, mer än någon kan förstå!
Jag har såååå tråkigt!!
Jimmy har jobbat natt och kommer göra det nu fram till och med söndag natt... det innebär att han sover hela dagarna och en stund på kvällen. Och det efterlämnar mig, stackars lilla mig.
Det är så otroligt tråkigt och det slutar oftast med att jag somnar jag med... men tro inte att jag sover sämre på natten för det, no no... sover så gott då med, vilket vore otroligt konstigt annars, jag menar, jag äter tre olika mediciner som har mig att sova.
Men nu behöver ni inte oroa er, jag KAN vara ensam med barnen på natten. Dom vaknar (alltid nån som gör det) jag vaknar med och så så slutar allt med att vi sover ihop i vår säng, mysigt!!
Förr stördes jag otroligt mycket av att ha barnen i vår säng, gick inte bra alls. Slutade med att jag inte kunde sova och gick upp... funkar ju inte. Men nu går det bättre, tack vare mina mediciner så kan jag somna om igen utan stora problem, men visst har jag fortfarande dagar då det inte går bra alls. Men det är inte varje natt nu längre, och det tackar och bockar jag för.
Jimmy har jobbat natt och kommer göra det nu fram till och med söndag natt... det innebär att han sover hela dagarna och en stund på kvällen. Och det efterlämnar mig, stackars lilla mig.
Det är så otroligt tråkigt och det slutar oftast med att jag somnar jag med... men tro inte att jag sover sämre på natten för det, no no... sover så gott då med, vilket vore otroligt konstigt annars, jag menar, jag äter tre olika mediciner som har mig att sova.
Men nu behöver ni inte oroa er, jag KAN vara ensam med barnen på natten. Dom vaknar (alltid nån som gör det) jag vaknar med och så så slutar allt med att vi sover ihop i vår säng, mysigt!!
Förr stördes jag otroligt mycket av att ha barnen i vår säng, gick inte bra alls. Slutade med att jag inte kunde sova och gick upp... funkar ju inte. Men nu går det bättre, tack vare mina mediciner så kan jag somna om igen utan stora problem, men visst har jag fortfarande dagar då det inte går bra alls. Men det är inte varje natt nu längre, och det tackar och bockar jag för.
Frukost.... usch!
Jag ska äta frulle nu med Hampus, jag hade gärna avstått, men eftersom Hampus vill ha sällskap så jag får bita ihop... Gud vad jag hatar detta med mat, big problems!
Men nu kommer det tas omhand, jag lutar mig tillbaka och tar emot hjälpen, men fy faan så jobbigt det kommer bli!
Resten kommer väl inte heller bli så lätt, det är mycket nu...
Men nu kommer det tas omhand, jag lutar mig tillbaka och tar emot hjälpen, men fy faan så jobbigt det kommer bli!
Resten kommer väl inte heller bli så lätt, det är mycket nu...
onsdag 21 november 2012
Konstigt... 2 av 3 barn sover redan... det känns lustigt! Julia är väldigt svår att söva normalt sett, så detta hör till historien!
Hampus är såklart vaken, men det löser vi som så att han får sova i vår säng inatt, det är ju ändå bara jag som ligger där eftersom Jimmy jobbar natt. Och imorgon, och på fredag, och på lördag och på söndag... Blä!
Men inatt får jag som sagt sällskap, mysigt!
Hampus är såklart vaken, men det löser vi som så att han får sova i vår säng inatt, det är ju ändå bara jag som ligger där eftersom Jimmy jobbar natt. Och imorgon, och på fredag, och på lördag och på söndag... Blä!
Men inatt får jag som sagt sällskap, mysigt!
Jag är nöjd, faktiskt!
Först och främst, det viktigaste. Nu har jag haft möte med min egen sköterska. Eftersom jag har bipolär sjukdom så tilldelas man en sköterska som är ens egen. Det är den som liksom tar hand om allt.
Mötet gick kanon! Jag öppnade mig helt, och Jimmy stöttade mig och fyllde i luckorna när jag själv inte mindes. Tillsammans berättade vi allt! ALLT!
När mötet var över så förklarade han för mig att han kommer ta upp allt med min nya läkare, dom tycker litium är en bra ide, jag ska även få en samtals kontakt, eftersom det är så mycket som händer med mig. Dom ska även fortsätta leta diagnoser för det verkar som att det ligger nåt mer där än bara bipolär, så jag kommer att testas mer. Jag fick även förklarat för mig att jag kommer inte tillbaka till jobb på ett tag, det är för mycket just nu och att rehabiliteras eller jobba finns det inte möjlighet för. Han tog även upp med mig att jag måste släppa på alla måsten... jag är ganska bra på att känna mig tvungen att städa, tvätta och fixa med saker eftersom jag inte "bidrar" med något. Alla dessa måsten blir tvång, tvånget blir misslyckanden och misslyckanden blir till sorg, sorgen blir till ilska och frustration.
Såklart att jag tänker hjälpa till här hemma, men som han sa, man behöver inte tvätta två maskiner på en dag och dammsuga. Det kanske räcker med att tvätta en maskin. Och resten imorgon. Eller varför inte dela upp det en sak för var dag. Då är det lättare att lyckas och då slipper jag konsekvenserna av mina misslyckanden.
Och krav är inget bra för mig, det ska undvikas... det var visserligen inget nytt... har märkt länge att jag svarar dåligt på krav och måsten, jag liksom låser mig och ja, det blir inget bra.
Jimmy fick även mycket beröm, han tyckte att Jimmy var en väldigt bra man som uppenbarligen var ett bra stöd för mig och ville mitt bästa. Det var ju inget nytt, Jimmy är den bästa medicinen jag kan få! Och barnen såklart <3 p="p">Så... ja det är det... som jag delar med mig av, resten stannar hos mig.
(Kan tyckas att jag berättat allt, men tro mig, det var mycket som togs upp och mycket som sades. Men jag vill inte ta upp allt här. Det jag berättat här är inget hemligt, det är sånt jag kan känna är bra för mina nära och kära att veta om, vet att det är många av dom som läser min blogg, hej hej ;-) )
Sen köpte vi nya ringar till mig idag. Yey!!! Silver och "diamanter". Okej, dom är inte äkta, dom är bara tillfälliga tills våra riktiga blir klara. Jimmy ska själv göra ringar åt oss, i titan!! Ihhhh!!
Känns så lyxigt att ha egen designade ringar gjorda av Jimmy själv <3 p="p">
Nej, nu har jag inte mer att berätta... för stunden!
Tjing!
Mötet gick kanon! Jag öppnade mig helt, och Jimmy stöttade mig och fyllde i luckorna när jag själv inte mindes. Tillsammans berättade vi allt! ALLT!
När mötet var över så förklarade han för mig att han kommer ta upp allt med min nya läkare, dom tycker litium är en bra ide, jag ska även få en samtals kontakt, eftersom det är så mycket som händer med mig. Dom ska även fortsätta leta diagnoser för det verkar som att det ligger nåt mer där än bara bipolär, så jag kommer att testas mer. Jag fick även förklarat för mig att jag kommer inte tillbaka till jobb på ett tag, det är för mycket just nu och att rehabiliteras eller jobba finns det inte möjlighet för. Han tog även upp med mig att jag måste släppa på alla måsten... jag är ganska bra på att känna mig tvungen att städa, tvätta och fixa med saker eftersom jag inte "bidrar" med något. Alla dessa måsten blir tvång, tvånget blir misslyckanden och misslyckanden blir till sorg, sorgen blir till ilska och frustration.
Såklart att jag tänker hjälpa till här hemma, men som han sa, man behöver inte tvätta två maskiner på en dag och dammsuga. Det kanske räcker med att tvätta en maskin. Och resten imorgon. Eller varför inte dela upp det en sak för var dag. Då är det lättare att lyckas och då slipper jag konsekvenserna av mina misslyckanden.
Och krav är inget bra för mig, det ska undvikas... det var visserligen inget nytt... har märkt länge att jag svarar dåligt på krav och måsten, jag liksom låser mig och ja, det blir inget bra.
Jimmy fick även mycket beröm, han tyckte att Jimmy var en väldigt bra man som uppenbarligen var ett bra stöd för mig och ville mitt bästa. Det var ju inget nytt, Jimmy är den bästa medicinen jag kan få! Och barnen såklart <3 p="p">Så... ja det är det... som jag delar med mig av, resten stannar hos mig.
(Kan tyckas att jag berättat allt, men tro mig, det var mycket som togs upp och mycket som sades. Men jag vill inte ta upp allt här. Det jag berättat här är inget hemligt, det är sånt jag kan känna är bra för mina nära och kära att veta om, vet att det är många av dom som läser min blogg, hej hej ;-) )
Sen köpte vi nya ringar till mig idag. Yey!!! Silver och "diamanter". Okej, dom är inte äkta, dom är bara tillfälliga tills våra riktiga blir klara. Jimmy ska själv göra ringar åt oss, i titan!! Ihhhh!!
Känns så lyxigt att ha egen designade ringar gjorda av Jimmy själv <3 p="p">
Nej, nu har jag inte mer att berätta... för stunden!
Tjing!
tisdag 20 november 2012
Så är kvällen här... Julia vill inte sova och inte heller Hampus.
Jag önskar verkligen att dom kunde somna innan Jimmy åker till jobbet, men det lär inte ske!
Har haft en ganska bra dag i dag.... humöret har pendlat som en pingisboll, visserligen... men det är ju inget nytt direkt.
Imorgon är det dags för mötet med min sköterska.... jag vet inte vad jag tycker. Känner mig inte nervös eller så, ska bli skönt att allt rullar igång nu.
Ja... men det blir nog bra det här!
Jag önskar verkligen att dom kunde somna innan Jimmy åker till jobbet, men det lär inte ske!
Har haft en ganska bra dag i dag.... humöret har pendlat som en pingisboll, visserligen... men det är ju inget nytt direkt.
Imorgon är det dags för mötet med min sköterska.... jag vet inte vad jag tycker. Känner mig inte nervös eller så, ska bli skönt att allt rullar igång nu.
Ja... men det blir nog bra det här!
Jimmy jobbar natt inatt och imorgon natt.... jag hatar det!!
Jag har så otroligt svårt att ta mig upp på morgonen nu, jag vet inte om det beror på mig eller mediciner. Lite av varje är min gissning.
Men eftersom han jobbar så måste jag gå upp tidigt och göra alla barn klara för dagis och skola...
Men det är bara att gilla läget och tvinga sig upp.
Nu ska jag ta tag i denna dag. Mycket står på schemat, men inget som egentligen är nödvändigt.
Jag har så otroligt svårt att ta mig upp på morgonen nu, jag vet inte om det beror på mig eller mediciner. Lite av varje är min gissning.
Men eftersom han jobbar så måste jag gå upp tidigt och göra alla barn klara för dagis och skola...
Men det är bara att gilla läget och tvinga sig upp.
Nu ska jag ta tag i denna dag. Mycket står på schemat, men inget som egentligen är nödvändigt.
måndag 19 november 2012
Ibland när man mår som man gör, då kan jag faktiskt längta tillbaka till sjukhuset.
Man har alltid nån som ser att man mår dåligt, tar med en in på rummet och man får prata ur sig och även gråta en skvätt vid behov...
Jag vill inte tillbaka dit nu, men ibland kan jag känna att jag kanske borde... för såhär ska man inte ha det. Det ska inte svänga såhär kraftigt hos en frisk människa... det kan bara inte vara så!
Tänk er PMS. Pang!!! Den sitter i en timme! Pang!! Nu ska här storstädas! Pang!! Gråt gråt gråt... orkar inte, vill inte! Pang!! Nu ska vi kolla efter nya tapeter till sovrummet! Pang!! Jag kan inte tapetsera och Jimmy måste jobba!! Gråååååt!!!
Sådär ser en typisk dag ut för mig. Är det konstigt att man är så trött att man knappt inte vet vad man heter?
Jag har fruktansvärt svårt för att vara på ett sjukhus, inlagd. Men jag har kommit så långt att jag kan se det positiva med det också. Så där måste jag säga att jag "mognat" till lite.
Fick mitt läkarintyg idag förresten. Sånt väcker känslor kan jag lova er. Det står saker på det, om mig som känns så obehagliga. Men det är ju så jag funkar, så dom har ju inte gjort fel.
Men när jag läser allt som står så kan jag känna att jag blir lite rädd för mig själv, och undrar då direkt, hur känner Jimmy och barnen?
Anledningen till att jag får vara hemma är för att Jimmy tar hand om mig, skulle han inte det så skulle jag få vara på avdelningen och bara gilla läget.
Pratade med en myndighet idag, eller nej, JIMMY pratade med henne. Dom anser att vi behöver ha barnen på dagis längre än dom är nu, så till 15:30 istället för till 14.
Jag kan tycka det är bra. Anledningen till det är för att Jimmy ska hinna vila upp sig på dagarna om han inte jobbar. Hela familjen hänger ju på honom, rasar han så rasar vi alla.
Så dom på den där myndigheten gör nu allt för att Jimmy ska kunna vila mer, och ta hand om sig själv. Jaganser att det var ett mycket klokt val.
Man har alltid nån som ser att man mår dåligt, tar med en in på rummet och man får prata ur sig och även gråta en skvätt vid behov...
Jag vill inte tillbaka dit nu, men ibland kan jag känna att jag kanske borde... för såhär ska man inte ha det. Det ska inte svänga såhär kraftigt hos en frisk människa... det kan bara inte vara så!
Tänk er PMS. Pang!!! Den sitter i en timme! Pang!! Nu ska här storstädas! Pang!! Gråt gråt gråt... orkar inte, vill inte! Pang!! Nu ska vi kolla efter nya tapeter till sovrummet! Pang!! Jag kan inte tapetsera och Jimmy måste jobba!! Gråååååt!!!
Sådär ser en typisk dag ut för mig. Är det konstigt att man är så trött att man knappt inte vet vad man heter?
Jag har fruktansvärt svårt för att vara på ett sjukhus, inlagd. Men jag har kommit så långt att jag kan se det positiva med det också. Så där måste jag säga att jag "mognat" till lite.
Fick mitt läkarintyg idag förresten. Sånt väcker känslor kan jag lova er. Det står saker på det, om mig som känns så obehagliga. Men det är ju så jag funkar, så dom har ju inte gjort fel.
Men när jag läser allt som står så kan jag känna att jag blir lite rädd för mig själv, och undrar då direkt, hur känner Jimmy och barnen?
Anledningen till att jag får vara hemma är för att Jimmy tar hand om mig, skulle han inte det så skulle jag få vara på avdelningen och bara gilla läget.
Pratade med en myndighet idag, eller nej, JIMMY pratade med henne. Dom anser att vi behöver ha barnen på dagis längre än dom är nu, så till 15:30 istället för till 14.
Jag kan tycka det är bra. Anledningen till det är för att Jimmy ska hinna vila upp sig på dagarna om han inte jobbar. Hela familjen hänger ju på honom, rasar han så rasar vi alla.
Så dom på den där myndigheten gör nu allt för att Jimmy ska kunna vila mer, och ta hand om sig själv. Jaganser att det var ett mycket klokt val.
Utan Jimmy så skulle jag vara ganska så körd... så är det.
Idag fick jag efter mycket letande prata med en läkare. Dom är ganska så svåra att få tag i ska jag säga er... att ha med psyk att göra är ingen lätt match kan jag lova er!
Men idag fick jag prata med en läkare för lite uppföljning.
Jag sa som det var, jag sover bättre, lite för bra, är otroligt trött mest hela tiden. Mina psykoser och hallucinationer är bättre, nästan obefintliga faktiskt.
Han tyckte det lät väldigt bra!
Det negativa är att det svänger fort, man får ta det timme för timme. Allt kan vara toppen bra, och så vänder det och jag mår så otroligt dåligt. För att sen fort som tusan må bättre och helt plötsligt vilja tapetsera om ett rum... för att nästa gråta över att jag inte kan och orkar... Inte konstigt att man är trött kanske....
Min sjukskrivning löper på, dom ser inte nån ljusning på det på jobbar/rehabiliterings planet.
Så... så är det.
Ska ju som jag berättat innan träffa min sköterska på onsdag. Ska se om dom inte kan köra igång med litiumet då, annars måste jag vänta tills den 27 när jag ska träffa min läkare.
Men vi får se. Jag vill gärna sätta fart på detta nu, känns som att jag väntat en evighet på att allt ska startas, och det dom väntat på är att jag ska "lyftas upp" lite innan dom sätter igång.
Men frågan är om dom då kan sätta igång med litiumet nu då... är ju inte direkt "upplyft" kan jag tycka, fast jag kan tycka att jag kommit ganska långt ändå, om man går tillbaka 2månader till nu... mycket har hänt, och positiva saker är det med. Men ja, vi får se... jag kan inte göra så mycket mer än vänta och se. Jäkligt mycket väntan det här.
Men som en mycket klok skötare sa till mig på sjukhuset: Psykisk hälsa går inte skynda på.
Idag fick jag efter mycket letande prata med en läkare. Dom är ganska så svåra att få tag i ska jag säga er... att ha med psyk att göra är ingen lätt match kan jag lova er!
Men idag fick jag prata med en läkare för lite uppföljning.
Jag sa som det var, jag sover bättre, lite för bra, är otroligt trött mest hela tiden. Mina psykoser och hallucinationer är bättre, nästan obefintliga faktiskt.
Han tyckte det lät väldigt bra!
Det negativa är att det svänger fort, man får ta det timme för timme. Allt kan vara toppen bra, och så vänder det och jag mår så otroligt dåligt. För att sen fort som tusan må bättre och helt plötsligt vilja tapetsera om ett rum... för att nästa gråta över att jag inte kan och orkar... Inte konstigt att man är trött kanske....
Min sjukskrivning löper på, dom ser inte nån ljusning på det på jobbar/rehabiliterings planet.
Så... så är det.
Ska ju som jag berättat innan träffa min sköterska på onsdag. Ska se om dom inte kan köra igång med litiumet då, annars måste jag vänta tills den 27 när jag ska träffa min läkare.
Men vi får se. Jag vill gärna sätta fart på detta nu, känns som att jag väntat en evighet på att allt ska startas, och det dom väntat på är att jag ska "lyftas upp" lite innan dom sätter igång.
Men frågan är om dom då kan sätta igång med litiumet nu då... är ju inte direkt "upplyft" kan jag tycka, fast jag kan tycka att jag kommit ganska långt ändå, om man går tillbaka 2månader till nu... mycket har hänt, och positiva saker är det med. Men ja, vi får se... jag kan inte göra så mycket mer än vänta och se. Jäkligt mycket väntan det här.
Men som en mycket klok skötare sa till mig på sjukhuset: Psykisk hälsa går inte skynda på.
November är snart slut! Vad hände med denna månad??!
Om mindre än två veckor så är det dags att advents-fixa hemmet... känner mig inte motiverad för fem öre... men jag kommer ändå göra det, kvällen mellan lördag och söndag när barnen somnat, då är det dags!
Idag vet jag inte vad som händer, barnen är på dagis och det brukar automatiskt bli att jag segar till mig då... inte bra.
Om mindre än två veckor så är det dags att advents-fixa hemmet... känner mig inte motiverad för fem öre... men jag kommer ändå göra det, kvällen mellan lördag och söndag när barnen somnat, då är det dags!
Idag vet jag inte vad som händer, barnen är på dagis och det brukar automatiskt bli att jag segar till mig då... inte bra.
söndag 18 november 2012
Då var denna söndag gjord... nästan alla fall.
Hampus hade så otroligt kul på kalaset, han ville ju inte ens följa med hem igen!
Jag har suttit och kollat hur många julklappar varje barn ska få, men märkte att det var ganska lite Hampus får, 10st bara. Dom andra barnen ligger mellan14-18 stycken.
Men varför är det så? Varför?!
Varje år köper vi på tok för mycket, jämt! Och nu är vi där igen.... Nåja, vi får hoppas det blir bättre nästa år igen!
Nej ni gått folk, nu har jag inte så mycket mer att rapportera!
Tjing!
Hampus hade så otroligt kul på kalaset, han ville ju inte ens följa med hem igen!
Jag har suttit och kollat hur många julklappar varje barn ska få, men märkte att det var ganska lite Hampus får, 10st bara. Dom andra barnen ligger mellan14-18 stycken.
Men varför är det så? Varför?!
Varje år köper vi på tok för mycket, jämt! Och nu är vi där igen.... Nåja, vi får hoppas det blir bättre nästa år igen!
Nej ni gått folk, nu har jag inte så mycket mer att rapportera!
Tjing!
Jaha, då blev det söndag.
Idag ska Hampus på kalas hos sin bästis! Han längtar, och det kan jag förstå.
Jag där emot vet inte vad som ska hittas på idag, känner mig lite off och inte direkt entusiastisk över något idag.
Drömt massa konstigt och vaknat till och från hela natten... jag säger bara det, tack och lov att jag har Jimmy hemma idag, guld värt!
Nu är det snart dags för frulle!
Idag ska Hampus på kalas hos sin bästis! Han längtar, och det kan jag förstå.
Jag där emot vet inte vad som ska hittas på idag, känner mig lite off och inte direkt entusiastisk över något idag.
Drömt massa konstigt och vaknat till och från hela natten... jag säger bara det, tack och lov att jag har Jimmy hemma idag, guld värt!
Nu är det snart dags för frulle!
lördag 17 november 2012
Nu är vi hemma igen efter att ha firat min syster och hennes man!
God mat, gott fika, trevligt sällskap, härligt!!
Tråkigt nog så blev vi tvugna att ge oss hem ganska tidigt, Willes feber kom tillbaka och steg ganska fort, den är inte så hög, men så pass att den påverkade honom negativt. Direkt när vi kom hem så somnade han, skönt!
Jag kan ju bara föreställa mig hur natten kommer bli.... inte mycket sömn inatt heller. Men någon gång måste man väl vänja sig??!
Imorgon ska Hampus på kalas hos sin bästaste vän i världen, så det ser han fram emot, och jag med. Så länge sen dom lekte så nu är det på tiden :-)
Vi ska under tiden inte göra ett dugg! Kanske tar vi med hela familjen när vi hämtar hem honom så att alla kommer ut på promenad... om vädret tillåter vill säga!
Jimmy är hemma imorgon, behöver jag säga hur lättad jag är över detta? Njae va!
Nu ska jag fortsätta se på tv.... tänk om man kunde vara trött... känner mig mest orolig i kroppen och vet inte vad jag vill... jag hoppas verkligen inte det är nåt som håller på att byggas upp.
Vore visserligen toppen på det sättet att jag faktiskt ska träffa min sköterska på onsdag. Dock så ogillar jag dom där manierna, jag rättare sagt avskyr dom. Vill inte alls!!!
Dåligt morgon humör, dåligt humör i allmänhet, gör massa dumheter som jag personligen tycker är min rättighet just då, ställer till massa elände.... bara förstör rent ut sagt! Jag vill inte, JAG VILL INTE!
Ja men då eftersom jag känner att nåt ät på G så kan jag ju stoppa det! Nej, nej jag kan ju inte det! Det är ju det som är det värsta, när manin tar över så försvinner allt sunt förnuft. Och jag vet inte bättre... Ni som aldrig varit manodepressiva kan inte ens föreställa er.... och hamnar jag i en sån nu så vill jag nog lägga in mig, jag gör minst skada i familjen på det sättet. Och det vill inte säga lite med tanke på att jag avskyr att ligga inne. Men jag förstör inte för min familj lika mycket då.....
God mat, gott fika, trevligt sällskap, härligt!!
Tråkigt nog så blev vi tvugna att ge oss hem ganska tidigt, Willes feber kom tillbaka och steg ganska fort, den är inte så hög, men så pass att den påverkade honom negativt. Direkt när vi kom hem så somnade han, skönt!
Jag kan ju bara föreställa mig hur natten kommer bli.... inte mycket sömn inatt heller. Men någon gång måste man väl vänja sig??!
Imorgon ska Hampus på kalas hos sin bästaste vän i världen, så det ser han fram emot, och jag med. Så länge sen dom lekte så nu är det på tiden :-)
Vi ska under tiden inte göra ett dugg! Kanske tar vi med hela familjen när vi hämtar hem honom så att alla kommer ut på promenad... om vädret tillåter vill säga!
Jimmy är hemma imorgon, behöver jag säga hur lättad jag är över detta? Njae va!
Nu ska jag fortsätta se på tv.... tänk om man kunde vara trött... känner mig mest orolig i kroppen och vet inte vad jag vill... jag hoppas verkligen inte det är nåt som håller på att byggas upp.
Vore visserligen toppen på det sättet att jag faktiskt ska träffa min sköterska på onsdag. Dock så ogillar jag dom där manierna, jag rättare sagt avskyr dom. Vill inte alls!!!
Dåligt morgon humör, dåligt humör i allmänhet, gör massa dumheter som jag personligen tycker är min rättighet just då, ställer till massa elände.... bara förstör rent ut sagt! Jag vill inte, JAG VILL INTE!
Ja men då eftersom jag känner att nåt ät på G så kan jag ju stoppa det! Nej, nej jag kan ju inte det! Det är ju det som är det värsta, när manin tar över så försvinner allt sunt förnuft. Och jag vet inte bättre... Ni som aldrig varit manodepressiva kan inte ens föreställa er.... och hamnar jag i en sån nu så vill jag nog lägga in mig, jag gör minst skada i familjen på det sättet. Och det vill inte säga lite med tanke på att jag avskyr att ligga inne. Men jag förstör inte för min familj lika mycket då.....
Randiga damen?
Jag vet inte, men känns det inte lite väl randigt? Lyckades övertala henne att byta, tack och lov!!
Hade jag vetat så hade jag sagt nej!
Idag är det ingen speciell dag när det gäller barnen, den är som den alltid är.
Men det finns en speciellt sak med denna dag, i andras ögon positivt, i mina ögon vet i faan.
Det är första gången jag är ensam med barnen en hel dag när Jimmy är på jobbet sen innan jag blev inlagt på sjukhuset. Och det är länge sen... jag har inte direkt koll på det, men det är nog närmare 6 veckor sen sist, om inte mer.
Hur det då känns? Läs rubriken igen...
Jimmy har jobbat sen jag lades in, men då har vi haft stödfamiljerna som avlastning eller dagis, inget av detta är denna helg. Jag fick själv välja sa Jimmy, antigen tar jag barnen och han jobbar, annars säger jag nej och han säger ifrån till jobb och tar barnen.
Vad jag valde vet ni, jag tar barnen. Hade jag med facit i hand vetat hur det skulle kännas så hade jag nog sagt nej... tyvärr. Dom är inte jobbiga, barnen alltså, och det handlar egentligen inte om dom alls, allt detta beror på mig.
Jag är så otroligt osäker i min roll just nu, och dessutom ligger jag inte på topp idag.
Eller osäker stämmer inte riktigt heller, jag vet vad jag ska göra och jag vet vad jag gör, men jag har så svårt att hitta den där mitten linjen i måendet... jag är antigen likgiltig, överdrivet entusiastisk eller helt nere... Allt kan vända på några minuter. Och har man inte kännt själv hur det är så vet man inte hur jobbigt det kan vara.
En sak är bra alla fall, jag har kommit så långt att jag nu kan säga nej, ibland. Jag har sagt till Jimmy att jobba kväll och att jag tar barnen går inte! Så det har han informerat sin chef om, och hon respekterade det helt och har nu börjat anpassa tiderna efter det. Jag var rädd att säga ifrån eftersom jag inte vill att hans (Jimmys) chanser ska förstöras på jobbet, men nej, dom respekterade det. Stor lättnad!
Men det finns en speciellt sak med denna dag, i andras ögon positivt, i mina ögon vet i faan.
Det är första gången jag är ensam med barnen en hel dag när Jimmy är på jobbet sen innan jag blev inlagt på sjukhuset. Och det är länge sen... jag har inte direkt koll på det, men det är nog närmare 6 veckor sen sist, om inte mer.
Hur det då känns? Läs rubriken igen...
Jimmy har jobbat sen jag lades in, men då har vi haft stödfamiljerna som avlastning eller dagis, inget av detta är denna helg. Jag fick själv välja sa Jimmy, antigen tar jag barnen och han jobbar, annars säger jag nej och han säger ifrån till jobb och tar barnen.
Vad jag valde vet ni, jag tar barnen. Hade jag med facit i hand vetat hur det skulle kännas så hade jag nog sagt nej... tyvärr. Dom är inte jobbiga, barnen alltså, och det handlar egentligen inte om dom alls, allt detta beror på mig.
Jag är så otroligt osäker i min roll just nu, och dessutom ligger jag inte på topp idag.
Eller osäker stämmer inte riktigt heller, jag vet vad jag ska göra och jag vet vad jag gör, men jag har så svårt att hitta den där mitten linjen i måendet... jag är antigen likgiltig, överdrivet entusiastisk eller helt nere... Allt kan vända på några minuter. Och har man inte kännt själv hur det är så vet man inte hur jobbigt det kan vara.
En sak är bra alla fall, jag har kommit så långt att jag nu kan säga nej, ibland. Jag har sagt till Jimmy att jobba kväll och att jag tar barnen går inte! Så det har han informerat sin chef om, och hon respekterade det helt och har nu börjat anpassa tiderna efter det. Jag var rädd att säga ifrån eftersom jag inte vill att hans (Jimmys) chanser ska förstöras på jobbet, men nej, dom respekterade det. Stor lättnad!
Denna dag börjar ju verkligen bra.
Jag planerade att vi skulle ta sovmorgon, jag och barnen (Jimmy är på jobbet). Eftersom vi är bortbjudna ikväll så tänkte jag att barnen vill ju inte hem lika tidigt om man sover nån timme längre än vanligt. Det sket sig... med två av tre barn. Wille kom in innan 6 och ansåg att dagen var i full färd, Julia kommer vid ca 6:30 och anser samma sak. Hampus däremot låg kvar och sov till åtta, så han lär inte vara svår ikväll.
Dock så finns det en positiv sak, Julia och William verkar väldigt friska idag! Väldigt!!! Nästan lite för om jag ska säga vad jag tycker.
Denna sjukdom gick över väldigt fort, hög feber igår, ingen idag och inte ens förkylda?
Men man ska kanske inte ropa hej än... det svänger som sagt fort det här... men än så länge är dom pigga och har ätit, mycket positivt enligt mig!
Jag planerade att vi skulle ta sovmorgon, jag och barnen (Jimmy är på jobbet). Eftersom vi är bortbjudna ikväll så tänkte jag att barnen vill ju inte hem lika tidigt om man sover nån timme längre än vanligt. Det sket sig... med två av tre barn. Wille kom in innan 6 och ansåg att dagen var i full färd, Julia kommer vid ca 6:30 och anser samma sak. Hampus däremot låg kvar och sov till åtta, så han lär inte vara svår ikväll.
Dock så finns det en positiv sak, Julia och William verkar väldigt friska idag! Väldigt!!! Nästan lite för om jag ska säga vad jag tycker.
Denna sjukdom gick över väldigt fort, hög feber igår, ingen idag och inte ens förkylda?
Men man ska kanske inte ropa hej än... det svänger som sagt fort det här... men än så länge är dom pigga och har ätit, mycket positivt enligt mig!
fredag 16 november 2012
Sjukstuga x2
Några timmar efter att jag hämtat Wille så ringer telefonen... Dagis!!
Nu var det Julias tur att hämtas hem, sjuk, såklart.
Så behöver jag säga att jag INTE ser fram emot morgondagen? Två sjuka barn, make som är på jobbet, och så lilla jag... Ensam! (Och Hampus som ska stimuleras... Tack och lov så är han ganska lätt)
Jag är nästan lite rädd... Sover sämre nu igen tack vare barn som anser att sömn är överreklamerat och brist på sömn påverkar mig otroligt mycket, negativt, snabbt!!
Så imorgon ska jag ha barnen att sova så länge det bara går på morgonen, men hur det kommer hå vet ingen...
Dessutom är vi bjudna till min syster och hennes familj på födelsedags middag, och jag vill verkligen dit! Det är på tok för länge sen jag var hos dom och jag har inte en enda vettig ursäkt att komma med.
Så nu tar vi alla och håller tummar och tår för att barnen ska friska till sig tills imorgon kväll, ALLA!
Nu var det Julias tur att hämtas hem, sjuk, såklart.
Så behöver jag säga att jag INTE ser fram emot morgondagen? Två sjuka barn, make som är på jobbet, och så lilla jag... Ensam! (Och Hampus som ska stimuleras... Tack och lov så är han ganska lätt)
Jag är nästan lite rädd... Sover sämre nu igen tack vare barn som anser att sömn är överreklamerat och brist på sömn påverkar mig otroligt mycket, negativt, snabbt!!
Så imorgon ska jag ha barnen att sova så länge det bara går på morgonen, men hur det kommer hå vet ingen...
Dessutom är vi bjudna till min syster och hennes familj på födelsedags middag, och jag vill verkligen dit! Det är på tok för länge sen jag var hos dom och jag har inte en enda vettig ursäkt att komma med.
Så nu tar vi alla och håller tummar och tår för att barnen ska friska till sig tills imorgon kväll, ALLA!
Sjukstuga
Blev uppringd av dagiset, Wille är sjuk. Kanske där av problemen om nätterna? Han har feber och är förkyld, måtte inte jag bli sjuk med, ska jag bli det så passar det in imorgon när Jimmy slutat jobbet och att jag blir frisk på måndag morgon... Då skulle Jimmys jobb klara sig alla fall....
Men hur smidigt vore inte det, man kollar kalendern och ser vilket datum som passar bäst, sen bokar man in sjukdom och så är det klart! Tipp topp ju!!!
Fast nu vore det bästa att slippa det helt, DET vore nåt! Lyx!!
Men hur smidigt vore inte det, man kollar kalendern och ser vilket datum som passar bäst, sen bokar man in sjukdom och så är det klart! Tipp topp ju!!!
Fast nu vore det bästa att slippa det helt, DET vore nåt! Lyx!!
Jag är trött... det är nog den beskrivning som passar in bra.
Inatt slapp jag tandvärk, men vad händer då? JO... Wille! Jag vet inte vad som hänt med honom, men han är som en stor bebis, han vaknar varje natt och kan inte sova. Som inatt, då kommer han in till oss vid 4, och somnar inte förens några minuter innan klockan ringer, vid 6 alltså.
Och eftersom Jimmy jobbar så är det bara att sträcka på sig och kliva upp... Detta får mig att tänka på spädbarns tiden, och alltså, det finns inget bättre preventivmedel!
Men nu är barnen lämnade på dagis och fritids, mysdräkten på och alla måsten är borta... typ. Dom är väl aldrig borta, men dom är lite mindre.
Men jag är trött! Inte trött på något idag... inte som igår. Idag är jag bara trött... så eftersom barnen inte är hemma så blir det vila efter frukost. Jag fattar det inte, jag är så trött nu för tiden. Med största sannolikhet så beror det på kvällsdosen av medicinen. Men jag kan inte sänka den, man får liksom stå ut, och det ska tydligen bli bättre? Nog om detta!
Nu blir det frukost, sen sova!!! Hade gärna vänt på ordningen men kaffet är klart, så det ärbara att gilla läget.
Inatt slapp jag tandvärk, men vad händer då? JO... Wille! Jag vet inte vad som hänt med honom, men han är som en stor bebis, han vaknar varje natt och kan inte sova. Som inatt, då kommer han in till oss vid 4, och somnar inte förens några minuter innan klockan ringer, vid 6 alltså.
Och eftersom Jimmy jobbar så är det bara att sträcka på sig och kliva upp... Detta får mig att tänka på spädbarns tiden, och alltså, det finns inget bättre preventivmedel!
Men nu är barnen lämnade på dagis och fritids, mysdräkten på och alla måsten är borta... typ. Dom är väl aldrig borta, men dom är lite mindre.
Men jag är trött! Inte trött på något idag... inte som igår. Idag är jag bara trött... så eftersom barnen inte är hemma så blir det vila efter frukost. Jag fattar det inte, jag är så trött nu för tiden. Med största sannolikhet så beror det på kvällsdosen av medicinen. Men jag kan inte sänka den, man får liksom stå ut, och det ska tydligen bli bättre? Nog om detta!
Nu blir det frukost, sen sova!!! Hade gärna vänt på ordningen men kaffet är klart, så det ärbara att gilla läget.
torsdag 15 november 2012
Ikväll är jag nere... får gråt attacker hela tiden. Och eftersom jag inte orkar prata om dom med Jimmy så döljer jag det.
Jag vet inte inte varför jag gråter, eller så vet jag... känner mig så otroligt ledsen, ensam, övergiven, utsatt.
Jag är trött på att vara sjuk, jag vill vara den Sandra som fanns innan hon åkte in på sjukhus. Den Sandra som faktiskt fungerade.... hon som inte var trasig!
Jag vill inte mer.... jag är så trött på att må såhär och ingen fattar!!! Jag hatar det här.
Men tanke på hur jävla bra jag mår nu så är det bara en sak att göra, på med masken som inte visar känslor... mask jävel!!!!!
Jag önskar att jag var en stark person som orkade visa hur hon mår och orkar förklara. Inte vara den som gömmer sig, tar på sig en mask och låtsas som att allt ät topp!
Nej, nu lägger jag ner detta och hoppas på en bättre dag imorgon..... hoppas kan man ju!
Jag vet inte inte varför jag gråter, eller så vet jag... känner mig så otroligt ledsen, ensam, övergiven, utsatt.
Jag är trött på att vara sjuk, jag vill vara den Sandra som fanns innan hon åkte in på sjukhus. Den Sandra som faktiskt fungerade.... hon som inte var trasig!
Jag vill inte mer.... jag är så trött på att må såhär och ingen fattar!!! Jag hatar det här.
Men tanke på hur jävla bra jag mår nu så är det bara en sak att göra, på med masken som inte visar känslor... mask jävel!!!!!
Jag önskar att jag var en stark person som orkade visa hur hon mår och orkar förklara. Inte vara den som gömmer sig, tar på sig en mask och låtsas som att allt ät topp!
Nej, nu lägger jag ner detta och hoppas på en bättre dag imorgon..... hoppas kan man ju!
Ångest! (och en salig blandning av foton)
Satte mig nu för att tömma kameran. Dumt val! Mycket, mycket dumt!!!
Jag har inte rört kameran sen innan jag las in på sjukhuset, jag trodde att jag varit så smart att jag tagit massor med kort under barnens födelsedagar och kalas... sådär duktigt som jag brukar.
Jag har nu väntat länge med att tömma kameran, väntat in rätt känsla ni vet... eller nej, ni vet inte, ni kan omöjligt veta om ni inte varit med om det.
Jag tänkte såhär;
Jag minns inget av deras dagar, jo förresten, korta sekvenser minns jag... men om man säger såhär, 80% av dagarna är borta, det finns inte i mitt huvud.
Jag har alltid varit så flitig med att ta kort, ALLTID! Så trodde jag även nu, men nej... no no.
Det finns ett par kort, ett här och ett där. Men inget vettigt....
Detta gör mig väldigt ledsen och besviken.
Men det är ingen ide att gräva ner sig, det är ju inte som att det dyker upp foton för det.
Men jag tänkte bjuda er på några som jag hittade.
Jag har inte rört kameran sen innan jag las in på sjukhuset, jag trodde att jag varit så smart att jag tagit massor med kort under barnens födelsedagar och kalas... sådär duktigt som jag brukar.
Jag har nu väntat länge med att tömma kameran, väntat in rätt känsla ni vet... eller nej, ni vet inte, ni kan omöjligt veta om ni inte varit med om det.
Jag tänkte såhär;
Jag minns inget av deras dagar, jo förresten, korta sekvenser minns jag... men om man säger såhär, 80% av dagarna är borta, det finns inte i mitt huvud.
Jag har alltid varit så flitig med att ta kort, ALLTID! Så trodde jag även nu, men nej... no no.
Det finns ett par kort, ett här och ett där. Men inget vettigt....
Detta gör mig väldigt ledsen och besviken.
Men det är ingen ide att gräva ner sig, det är ju inte som att det dyker upp foton för det.
Men jag tänkte bjuda er på några som jag hittade.
Fröken Julia på sin 5årsdag.
Hampus på sin 7årsdag.
Julia avlastade mig en dag genom att diska sin egen disk. Vem behöver diskmaskin när man har henne!
Julia på julmarknaden.
Dagen avslutades med fyrverkeri uppvisning på höstmarknaden.
onsdag 14 november 2012
Smärta!!
Jag har sån tandvärk.... eller jag vet inte, det gör ont i munnen, men lika väl som tandvärk så kan det vara visdomstanden.
Tandläkar rädd som jag är (och inte sitter på ett berg av pengar) så vill jag gärna undvika att ringa det där samtalet. Och jag vet... JAG VET att ju längre jag drar ut på det desto värre kan "skadan" bli.
Jag vet, jag är liksom inte dum, så jag behöver inga pekfingrar och bannor!
Fick hem pappren från psyk idag, och innan jag förstod vart jag skulle gå! Nygatan... efter mycket om och men kom jag på vart det var, det var ju dit man gick för att göra ultraljud när man är gravid! Det ligger tydligen i samma byggnad... så nu väntar jag in tiden. Ska bli skönt att få igång allt. Just nu känns det som att man bara går och väntar.
Jag vet inte vad som kommer hända vid första besöket, bara lära känna varandra antar jag? Komma in i systemet liksom.
Jag vet inte, men det känns lite, ja vad ska man säga, lyxigt(??!) att få en egen sköterska. Allt känns så mycket seriösare med att gå till Västerviks psykmottagning. Visst, det är närmare 2timmar i resa tur och retur, men helt ärligt, jag tar det! Det är värt det!
Som jag sagt förr, jag vänder mig aldrig igen till vimmerbys psykmottagning, så illa bemött jag blev av dom, och inte ens försökte dom se en diagnos, det var ju bara lite nedstämdhet, på med mer medicin bara. Funkar det inte? Konstigt, höj dosen! Funkar inte nu heller? Ny medicin så blir det bra! Funkar inte nu heller? Mycket, mycket konstigt... vi vänder henne ryggen och hon får klara sig själv! Perfekt!
Så kommer man till västervik, blir inlagd, "synad", diagnoserad, medicinerad, tilldelad personlig kontakt, får komma till en öppen psykmottagning där dom faktiskt VILL hjälpa mig.
Jag ångrar bara en sak med allt detta, varför gick jag inte med på inläggning när dom först pratade om det september 2011... Tänk vart jag hade varit idag i såna fall, jag kanske hade varit den riktiga äkta Sandra nu?!
Men vet ni vad, bättre sent än aldrig.
Tandläkar rädd som jag är (och inte sitter på ett berg av pengar) så vill jag gärna undvika att ringa det där samtalet. Och jag vet... JAG VET att ju längre jag drar ut på det desto värre kan "skadan" bli.
Jag vet, jag är liksom inte dum, så jag behöver inga pekfingrar och bannor!
Fick hem pappren från psyk idag, och innan jag förstod vart jag skulle gå! Nygatan... efter mycket om och men kom jag på vart det var, det var ju dit man gick för att göra ultraljud när man är gravid! Det ligger tydligen i samma byggnad... så nu väntar jag in tiden. Ska bli skönt att få igång allt. Just nu känns det som att man bara går och väntar.
Jag vet inte vad som kommer hända vid första besöket, bara lära känna varandra antar jag? Komma in i systemet liksom.
Jag vet inte, men det känns lite, ja vad ska man säga, lyxigt(??!) att få en egen sköterska. Allt känns så mycket seriösare med att gå till Västerviks psykmottagning. Visst, det är närmare 2timmar i resa tur och retur, men helt ärligt, jag tar det! Det är värt det!
Som jag sagt förr, jag vänder mig aldrig igen till vimmerbys psykmottagning, så illa bemött jag blev av dom, och inte ens försökte dom se en diagnos, det var ju bara lite nedstämdhet, på med mer medicin bara. Funkar det inte? Konstigt, höj dosen! Funkar inte nu heller? Ny medicin så blir det bra! Funkar inte nu heller? Mycket, mycket konstigt... vi vänder henne ryggen och hon får klara sig själv! Perfekt!
Så kommer man till västervik, blir inlagd, "synad", diagnoserad, medicinerad, tilldelad personlig kontakt, får komma till en öppen psykmottagning där dom faktiskt VILL hjälpa mig.
Jag ångrar bara en sak med allt detta, varför gick jag inte med på inläggning när dom först pratade om det september 2011... Tänk vart jag hade varit idag i såna fall, jag kanske hade varit den riktiga äkta Sandra nu?!
Men vet ni vad, bättre sent än aldrig.
Det blir inte bättre än man gör det!
Har precis vinkat av mor och far som kom på fika. Barnen blev ju tvungna att visa upp sina fina dräkter, så här har vi en brud, super man och lie mannen på besök!
Det gick som jag trodde det skulle... Hampus är hemma och sjuk.
Jag vet inte riktigt vad som är galet, han är liksom inte förkyld, och ligger på febergräns, men väldigt medtagen, slö och inte alls med.
Det började igår med att han var ledsen till och från hela dagen i skolan. Hans fröken ringde och berättade detta.
Sådär blev man ju direkt misstänksam...
Men men, vi får se hur dagen blir. Han kanske bara behöver en paus!
Jag vet inte riktigt vad som är galet, han är liksom inte förkyld, och ligger på febergräns, men väldigt medtagen, slö och inte alls med.
Det började igår med att han var ledsen till och från hela dagen i skolan. Hans fröken ringde och berättade detta.
Sådär blev man ju direkt misstänksam...
Men men, vi får se hur dagen blir. Han kanske bara behöver en paus!
tisdag 13 november 2012
Om 9månader är det dags!
Ja ni gott folk.... om 9månader.... då ni!
Nej, jag ska inte skrämma upp er, det är inte som ni tror, faktiskt.
Det som händer om 9månader är att Julia börjar skolan, F1:an rättare sagt.
När och hur hände detta??
Hon föddes ju nyss, hon är ju min bebis, mitt lilla hjärta... och hon ska gå i skolan?!
Jag är lite rädd faktiskt... klarar hon det? Jag tror det... det är en tjej med mycket skinn på näsan som tar sig sin plats och har lätt att skaffa vänner.
Men jag är ändå lite orolig, och allt det beror på att hon ligger efter med språket. Jag vill verkligen att det ska vara ikapp när hon sätter sin fot i skolan, men faktum är att hon kommer nog inte vara klar tills dess. Men jag håller god min för Julia, vill inte att min oro ska smitta över på henne.
Vi gör helt enkelt så att vi jobbar på som vi gjort hela tiden, och hon fortsätter lära sig i sin takt.
Nej, jag ska inte skrämma upp er, det är inte som ni tror, faktiskt.
Det som händer om 9månader är att Julia börjar skolan, F1:an rättare sagt.
När och hur hände detta??
Hon föddes ju nyss, hon är ju min bebis, mitt lilla hjärta... och hon ska gå i skolan?!
Jag är lite rädd faktiskt... klarar hon det? Jag tror det... det är en tjej med mycket skinn på näsan som tar sig sin plats och har lätt att skaffa vänner.
Men jag är ändå lite orolig, och allt det beror på att hon ligger efter med språket. Jag vill verkligen att det ska vara ikapp när hon sätter sin fot i skolan, men faktum är att hon kommer nog inte vara klar tills dess. Men jag håller god min för Julia, vill inte att min oro ska smitta över på henne.
Vi gör helt enkelt så att vi jobbar på som vi gjort hela tiden, och hon fortsätter lära sig i sin takt.
Julia <3 div="div">
Vackraste, underbaraste, finaste Julia.
Jag hade rätt, PMS intog min kropp.... konstigt nog dagen före... annars brukar det komma tre, fyra dagar innan den stora smällen! Men icke då, fast varför skulle det funka när inget annat gör det?
Idag är det en sån där seg dag förövrigt... jag känner mig trött och hängig... lite nere igen faktiskt. Om jag går tillbaka en vecka så måste jag nog säga att jag mår lite sämre igen. Fast jag tar inte det som ett nedslag, att jag är nere beror inte på psykets fel, det beror nog på att det är den dagen i månaden helt enkelt... Så det är bara att gilla läget och göras det bästa av situationen!
Nu ska jag fixa med lite småsaker.
Hoppas på ett paket på posten idag, men eftersom jag väntat på det i 6veckor nu så är nog inte chansen stor att den faktiskt kommer ligga där en dag... Bara att inse fakta, vi har blivit blåsta!
Idag är det en sån där seg dag förövrigt... jag känner mig trött och hängig... lite nere igen faktiskt. Om jag går tillbaka en vecka så måste jag nog säga att jag mår lite sämre igen. Fast jag tar inte det som ett nedslag, att jag är nere beror inte på psykets fel, det beror nog på att det är den dagen i månaden helt enkelt... Så det är bara att gilla läget och göras det bästa av situationen!
Nu ska jag fixa med lite småsaker.
Hoppas på ett paket på posten idag, men eftersom jag väntat på det i 6veckor nu så är nog inte chansen stor att den faktiskt kommer ligga där en dag... Bara att inse fakta, vi har blivit blåsta!
Slingor!
Såhär blev det när jag satt dit tre slingor på Julia, en på vardera sida och en bak. Det är lite svårt att se men tösen är nöjd så då är jag nöjd!!
måndag 12 november 2012
Det finns en positiv sak med hösten, mysfaktorn höjs direkt. Här hemma lyser det massa ljus. Massa bra på tv;n och självklart sitter jag i min gosiga onepice! Kan knappt bli bättre, ja det skulle väl vara om Jimmy var hemma, men det funkar ju inte så!
Väntar på att barnen ska somna, och Jimmy åker snart till jobbet, det löste sig ju, jihoo!! Att han fick jobba alltså, dom hittade ju nätter han kunde göra istället.
Det är som min bättre hälft säger: Oroa dig inte, det löser sig!
Än så har det faktiskt gjort.
Mej, nu måste jag sätta fart här hemma
Väntar på att barnen ska somna, och Jimmy åker snart till jobbet, det löste sig ju, jihoo!! Att han fick jobba alltså, dom hittade ju nätter han kunde göra istället.
Det är som min bättre hälft säger: Oroa dig inte, det löser sig!
Än så har det faktiskt gjort.
Mej, nu måste jag sätta fart här hemma
Jag har inte så dåligt samvete längre... Jimmy fick meddelande om att han behövdes minst inatt och kanske mer denna vecka på jobbet.
Och nätter går bra. Vi söver barnen på kvällen, om dom vaknar på natten så får dom sova med mig i vår säng, och sen gör jag dom i ordning för skola och dagis. När det är gjort så är Jimmy hemma och tar dom dit dom ska och sen kommer han hem och lägger sig.
Så nu mår samvetet bra igen.
Fick ett roligt samtal idag förresten!
Dom ringde från psyk och meddelade att jag har fått en egen sjuksköterska som kontakt, för det får man vid min sjukdom berättade dom för mig. Jag ska dit den 21 och träffa han som är min sköterska och vi ska lära känna varandra lite. Så han skulle skynda sig att skicka en kallelse så jag får resecheckar och slipper betala för resan själv, tack och bock säger jag om detta!
Så skönt ju!!! Nu hände det ju lite.
Och det känns redan så mycket mer seriöst, en egen sköterska och allt. Jag visste det hela tiden, att det skulle bli bättre att byta alltså.
Och nätter går bra. Vi söver barnen på kvällen, om dom vaknar på natten så får dom sova med mig i vår säng, och sen gör jag dom i ordning för skola och dagis. När det är gjort så är Jimmy hemma och tar dom dit dom ska och sen kommer han hem och lägger sig.
Så nu mår samvetet bra igen.
Fick ett roligt samtal idag förresten!
Dom ringde från psyk och meddelade att jag har fått en egen sjuksköterska som kontakt, för det får man vid min sjukdom berättade dom för mig. Jag ska dit den 21 och träffa han som är min sköterska och vi ska lära känna varandra lite. Så han skulle skynda sig att skicka en kallelse så jag får resecheckar och slipper betala för resan själv, tack och bock säger jag om detta!
Så skönt ju!!! Nu hände det ju lite.
Och det känns redan så mycket mer seriöst, en egen sköterska och allt. Jag visste det hela tiden, att det skulle bli bättre att byta alltså.
Jag tror bestämt att PMS intagit min kropp idag.... Vaknade och var på så otroligt dåligt humör!!!
Jag blir arg på allt, och alla... Jag är så ARG!!!!
När jag funderar på varför, vad som är fel och vad som kan göras för att det ska bli bättre så har jag inget bra svar, jag känner bara att jag vill vara ifred och alla får sköta sitt eget.
Men men, jag ska låta det vara ett par timmar till, sen ska jag skärpa mig... eller jag ska försöka alla fall.
Man kan bara göra sitt bästa, mer kan man inte begära!
Jag har tandvärk igen... skit, skit, skit! Alltså, jag blir så trött!!! Kanske inte PMS alla fall? Det kanske helt enkelt är tandvärken som gör mig sur? Jag vill inte!!
Jag blir arg på allt, och alla... Jag är så ARG!!!!
När jag funderar på varför, vad som är fel och vad som kan göras för att det ska bli bättre så har jag inget bra svar, jag känner bara att jag vill vara ifred och alla får sköta sitt eget.
Men men, jag ska låta det vara ett par timmar till, sen ska jag skärpa mig... eller jag ska försöka alla fall.
Man kan bara göra sitt bästa, mer kan man inte begära!
Jag har tandvärk igen... skit, skit, skit! Alltså, jag blir så trött!!! Kanske inte PMS alla fall? Det kanske helt enkelt är tandvärken som gör mig sur? Jag vill inte!!
söndag 11 november 2012
Jag är trött....
Jag är trött, på mig själv till störta del!
Såhär är det: Jimmy fick ett meddelande, han kunde få jobba imorgon och på tisdag, perfekt ju! OM det inte hade varit för tiden... eftermiddag. Det innebär att jag ska hämta barnen på dagis, laga mat, leka, vara med och orka allt som händer, söva barnen och helt enkelt klara av allt som händer. Jag klarade det inte... hur kan jag då veta det innan jag ens försökt. Jo ni, bara känslan som uppstod när Jimmy frågade mig hur jag skulle göras, om jag skulle klara av det och mitt svar var nej.
Och jag har så otroligt dåligt samvete! Jag känner mig helt värdelös, sätter bara käppar i hjulen för Jimmy... men det är ju inte med mening, jag försöker verkligen göra allt en mamma ska. Sköta barnen, sköta hemmet, ja allt! Men jag klarar det inte... delvis så går det bra, men så klappar jag ihop.
Jag vill klara allt, jag vill vara jag igen, SANDRA! Den Sandra som skötte hemmet, renoverade huset, såg efter små barn och var gravid och klarade allt!
Nu med facit i hand så var jag sjuk... jag befann mig i mani antar jag? Så låter det när man pratar med läkarna alla fall... jag vet inte, jag kan se det som att jag hade lite väl mycket energi och vilja... lite väl....
Men jag ska bli Sandra, men inte göra massa såna där extrema saker, jag ska göra normala saker!
Det tar tid, men det får ta den tid som behövs. Någon gång kommer hon fram, jag ser mer och mer av henne nu. Och jag älskar det!
Såhär är det: Jimmy fick ett meddelande, han kunde få jobba imorgon och på tisdag, perfekt ju! OM det inte hade varit för tiden... eftermiddag. Det innebär att jag ska hämta barnen på dagis, laga mat, leka, vara med och orka allt som händer, söva barnen och helt enkelt klara av allt som händer. Jag klarade det inte... hur kan jag då veta det innan jag ens försökt. Jo ni, bara känslan som uppstod när Jimmy frågade mig hur jag skulle göras, om jag skulle klara av det och mitt svar var nej.
Och jag har så otroligt dåligt samvete! Jag känner mig helt värdelös, sätter bara käppar i hjulen för Jimmy... men det är ju inte med mening, jag försöker verkligen göra allt en mamma ska. Sköta barnen, sköta hemmet, ja allt! Men jag klarar det inte... delvis så går det bra, men så klappar jag ihop.
Jag vill klara allt, jag vill vara jag igen, SANDRA! Den Sandra som skötte hemmet, renoverade huset, såg efter små barn och var gravid och klarade allt!
Nu med facit i hand så var jag sjuk... jag befann mig i mani antar jag? Så låter det när man pratar med läkarna alla fall... jag vet inte, jag kan se det som att jag hade lite väl mycket energi och vilja... lite väl....
Men jag ska bli Sandra, men inte göra massa såna där extrema saker, jag ska göra normala saker!
Det tar tid, men det får ta den tid som behövs. Någon gång kommer hon fram, jag ser mer och mer av henne nu. Och jag älskar det!
Lyser så fint!
Igår fick jag en ny lampa av mor och far, den ger ett så otroligt fint ljus. Det är kanske lite svårt att se på fotona, men jag är så nöjd över den. Vi funderade först på att ha den på kort sidan av rummet, fast där har vi en hylla som vi inte gärna flyttar på, så det fick bli i hörnet över soffan, och det blev ju faktiskt riktigt bra!
Tack mamma och pappa <3
Tack mamma och pappa <3
Då var det fars dag. Hur kommer ni fira detta?
Här blir det att först och främst vänta hem barnen... sen gör vi som så att vi vänder på helgen, här är det idag fredag! Så det kommer bli fredagsmys här hemma idag! Perfekt ju!
När det gäller presenter så har jag redan fått fina, men Hampus gav ju det helt underbara kortet till Jimmy. Sa det förut och säger det igen, går inte köpa för pengar! Det man får av barnen som dom gjort själva betyder allt! Det går inte ens mäta i pengar.
Jag och jimmy ska väl gå ut en sväng på promenad innan barnen kommer hem, om vi hinner.
Igår var vi hos mina föräldrar och firade min far, så trevligt!! Det bjöds på dricka (jag tog inte en droppe av alkohol eftersom jag vet inte hur det går ihop med mina mediciner längre, så jag valde den nyktra vägen), och maten.... så gott!! Kärlknöl, (eller hur det stavas), potatisgratäng, sallad och nu kommer det lite konstiga: Kräftor!! Ja, min familj är lite rolig, dom behöver skilja sig från mängden och dom lyckas många gånger att faktiskt att göra det :-) På ett väldigt eget och roligt sätt!
Nej nu måste jag slita mig!
Jag tror detta blir en riktigt bra dag! Och jag hoppas er blir lika bra <3 br="br">
Här blir det att först och främst vänta hem barnen... sen gör vi som så att vi vänder på helgen, här är det idag fredag! Så det kommer bli fredagsmys här hemma idag! Perfekt ju!
När det gäller presenter så har jag redan fått fina, men Hampus gav ju det helt underbara kortet till Jimmy. Sa det förut och säger det igen, går inte köpa för pengar! Det man får av barnen som dom gjort själva betyder allt! Det går inte ens mäta i pengar.
Jag och jimmy ska väl gå ut en sväng på promenad innan barnen kommer hem, om vi hinner.
Igår var vi hos mina föräldrar och firade min far, så trevligt!! Det bjöds på dricka (jag tog inte en droppe av alkohol eftersom jag vet inte hur det går ihop med mina mediciner längre, så jag valde den nyktra vägen), och maten.... så gott!! Kärlknöl, (eller hur det stavas), potatisgratäng, sallad och nu kommer det lite konstiga: Kräftor!! Ja, min familj är lite rolig, dom behöver skilja sig från mängden och dom lyckas många gånger att faktiskt att göra det :-) På ett väldigt eget och roligt sätt!
Nej nu måste jag slita mig!
Jag tror detta blir en riktigt bra dag! Och jag hoppas er blir lika bra <3 br="br">
lördag 10 november 2012
Ja äskar däj
Detta kort kom Hampus hem med till Jimmy igår! Håll med om att det finns inget man köper som slår detta! Underbara pojke <3 class="separator" div="div" style="clear: both; text-align: center;">
Idag är det en aktiv dag!
Det började med loppis, fyndade såklart, både linnen, byxor och små plock... Älskar att fynda!!
Efter det så blev det att hälsa på lite goda vänner, som vanligt lika trevligt!
Nu sitter vi hos mor och far och blivit bjudna på middag, firar far idag istället för imorgon.
Barnen är hos sina kontaktfamiljer så för en gångs skull sitter vi stilla vid maten, händer inte allt för ofta. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknar barnen, för det gör jag! Men imorgon är dom hemma igen, mina älskade barn!
Ska visa er ett kort Hampus gjort till Jimmy, så otroligt fint!
Det började med loppis, fyndade såklart, både linnen, byxor och små plock... Älskar att fynda!!
Efter det så blev det att hälsa på lite goda vänner, som vanligt lika trevligt!
Nu sitter vi hos mor och far och blivit bjudna på middag, firar far idag istället för imorgon.
Barnen är hos sina kontaktfamiljer så för en gångs skull sitter vi stilla vid maten, händer inte allt för ofta. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknar barnen, för det gör jag! Men imorgon är dom hemma igen, mina älskade barn!
Ska visa er ett kort Hampus gjort till Jimmy, så otroligt fint!
fredag 9 november 2012
Nu ni, här har ni översättningen! PSY – Gangnam Style Lyrics
English Translation:
Oppa is Gangnam style
Gangnam style
Gangnam style
A girl who is warm and humanle during the day
A classy girl who know how to enjoy the freedom of a cup of coffee
A girl whose heart gets hotter when night comes
A girl with that kind of twist
A classy girl who know how to enjoy the freedom of a cup of coffee
A girl whose heart gets hotter when night comes
A girl with that kind of twist
I’m a guy
A guy who is as warm as you during the day
A guy who one-shots his coffee before it even cools down
A guy whose heart bursts when night comes
That kind of guy
A guy who is as warm as you during the day
A guy who one-shots his coffee before it even cools down
A guy whose heart bursts when night comes
That kind of guy
Beautiful, loveable
Yes you, hey, yes you, hey
Beautiful, loveable
Yes you, hey, yes you, hey
Now let’s go until the end
Yes you, hey, yes you, hey
Beautiful, loveable
Yes you, hey, yes you, hey
Now let’s go until the end
Oppa is Gangnam style, Gangnam style
Oppa is Gangnam style, Gangnam style
Oppa is Gangnam style
Oppa is Gangnam style, Gangnam style
Oppa is Gangnam style
Eh- Sexy Lady, Oppa is Gangnam style
Eh- Sexy Lady oh oh oh oh
Eh- Sexy Lady oh oh oh oh
A girl who looks quiet but plays when she plays
A girl who puts her hair down when the right time comes
A girl who covers herself but is more sexy than a girl who bares it all
A sensable girl like that
A girl who puts her hair down when the right time comes
A girl who covers herself but is more sexy than a girl who bares it all
A sensable girl like that
I’m a guy
A guy who seems calm but plays when he plays
A guy who goes completely crazy when the right time comes
A guy who has bulging ideas rather than muscles
That kind of guy
A guy who seems calm but plays when he plays
A guy who goes completely crazy when the right time comes
A guy who has bulging ideas rather than muscles
That kind of guy
Beautiful, loveable
Yes you, hey, yes you, hey
Beautiful, loveable
Yes you, hey, yes you, hey
Now let’s go until the end
Yes you, hey, yes you, hey
Beautiful, loveable
Yes you, hey, yes you, hey
Now let’s go until the end
Oppa is Gangnam style, Gangnam style
Oppa is Gangnam style, Gangnam style
Oppa is Gangnam style
Oppa is Gangnam style, Gangnam style
Oppa is Gangnam style
Eh- Sexy Lady, Oppa is Gangnam style
Eh- Sexy Lady oh oh oh oh
Eh- Sexy Lady oh oh oh oh
On top of the running man is the flying man, baby baby
I’m a man who knows a thing or two
On top of the running man is the flying man, baby baby
I’m a man who knows a thing or two
I’m a man who knows a thing or two
On top of the running man is the flying man, baby baby
I’m a man who knows a thing or two
You know what I’m saying
Oppa is Gangnam style
Oppa is Gangnam style
Eh- Sexy Lady, Oppa is Gangnam style
Eh- Sexy Lady oh oh oh oh
Eh- Sexy Lady oh oh oh oh
Ja, det gick som jag trodde det skulle. Jag somnade på soffan och sovit i 3timmar.... är det inte lustigt, antingen kan man inte sova alls, annars kan man sova av bara faan.
Men jag ska inte gnälla, det är skönt att sova! Önskar bara att jag inte var så seg där emellan. Men sen är det ju faktiskt på det viset att man kan inte få allt i livet, faktiskt!
Annars? Lite nere fortfarande... men det kan lika gärna vara att jag är trött... jag vet inte.
Jag hoppas på att få min tid till psyk snart, vill så gärna påbörja behandling. Det är inget som direkt påverkar mig, eller jo, klart som tusan att det gör, men den medicin jag ska äta sen tar bort manin, nu äter jag en som är antidepressiv och höjer upp mig. Den andra ska göra att jag inte kommer i mani... tror jag? Äh, det är så mycket nu, går inte hålla koll på allt som händer. Jag hoppas bara att dom i västervik är bättre på allt detta än vimmerby. Fy faan för psykvården i vimmerby! Att komma och vara så knäckt att man inte knappt kan klä sig själv för man mår så dåligt, och allt jag fick av läkaren var ett:
-Jaha, men jag kan inte hjälpa dig. Hej då!
PUNKT!!!!
Två veckor senare hamnar jag (efter åtskilliga resor till akutpsyk i västervik) på en avdelning och får ligga inne till och från i 3veckor.
Kanske var det vad läkaren i vimmerby ville skulle ske. Men varför inte säga det då? Varför inte erbjuda sig att ringa till västervik och skicka mig vidare den dagen? Varför ge mig kalla handen?
Uppenbarligen mådde jag ju inte bra! Annars hade jag ju aldrig hamnat i västervik till slut ändå...
Nu med facit i hand kan jag tycka att det var bra att jag lades in. Nu vet vi vad felet är, men det är en lång resa... den har precis börjat, och mycket ska funka. Men nu vet jag att detta kommer sluta bra!
Och en positiv sak till, jag är inte längre rädd för att bli inlagd, jag vill inte hamna där, men jag vet nu hur allt funkar. Och det är bra!
Men jag ska inte gnälla, det är skönt att sova! Önskar bara att jag inte var så seg där emellan. Men sen är det ju faktiskt på det viset att man kan inte få allt i livet, faktiskt!
Annars? Lite nere fortfarande... men det kan lika gärna vara att jag är trött... jag vet inte.
Jag hoppas på att få min tid till psyk snart, vill så gärna påbörja behandling. Det är inget som direkt påverkar mig, eller jo, klart som tusan att det gör, men den medicin jag ska äta sen tar bort manin, nu äter jag en som är antidepressiv och höjer upp mig. Den andra ska göra att jag inte kommer i mani... tror jag? Äh, det är så mycket nu, går inte hålla koll på allt som händer. Jag hoppas bara att dom i västervik är bättre på allt detta än vimmerby. Fy faan för psykvården i vimmerby! Att komma och vara så knäckt att man inte knappt kan klä sig själv för man mår så dåligt, och allt jag fick av läkaren var ett:
-Jaha, men jag kan inte hjälpa dig. Hej då!
PUNKT!!!!
Två veckor senare hamnar jag (efter åtskilliga resor till akutpsyk i västervik) på en avdelning och får ligga inne till och från i 3veckor.
Kanske var det vad läkaren i vimmerby ville skulle ske. Men varför inte säga det då? Varför inte erbjuda sig att ringa till västervik och skicka mig vidare den dagen? Varför ge mig kalla handen?
Uppenbarligen mådde jag ju inte bra! Annars hade jag ju aldrig hamnat i västervik till slut ändå...
Nu med facit i hand kan jag tycka att det var bra att jag lades in. Nu vet vi vad felet är, men det är en lång resa... den har precis börjat, och mycket ska funka. Men nu vet jag att detta kommer sluta bra!
Och en positiv sak till, jag är inte längre rädd för att bli inlagd, jag vill inte hamna där, men jag vet nu hur allt funkar. Och det är bra!
Ensamheten är tråkig!
Har precis skickat Hampus till skolan och lämnat dom små på dagis.
Känns skönt att jag faktiskt fixade morgonen helt på egen hand.... Känner mig riktigt duktig faktiskt!
För övrig mår jag lite si och så idag.... känner mig nere och ensam. Men jag orkar ändå inte med en massa folk just nu.
Är så trött, så det blir nog att ta sig en liten lur snart. Har ändå inget direkt för mig.
Idag åker barnen till sin kontaktfamiljer, Jag och Jimmy har inga planer mer än middag i morgon, utöver det så tar vi dagen som den kommer.
Känns skönt att jag faktiskt fixade morgonen helt på egen hand.... Känner mig riktigt duktig faktiskt!
För övrig mår jag lite si och så idag.... känner mig nere och ensam. Men jag orkar ändå inte med en massa folk just nu.
Är så trött, så det blir nog att ta sig en liten lur snart. Har ändå inget direkt för mig.
Idag åker barnen till sin kontaktfamiljer, Jag och Jimmy har inga planer mer än middag i morgon, utöver det så tar vi dagen som den kommer.
torsdag 8 november 2012
Jag har sovit!
Ja jäklar i det... JAG har sovit! Jag tror inte ni kan tänka er hur underbart det är... när jag tänker till rätta på saken så är det faktiskt ett par nätter det handlar om!
Sen en rolig sak som har med det att göra, folk säger att jag ser så pigg, glad, vaken, och med ut! Hänger det ihop kanske... sömn och mitt mående? Klart det har!!
Så dom har haft rätt, läkarna, vem blir inte galen av att inte få sova?
Nu vet jag ju inte om det är en bieffekt av medicinen, av en av dom jag äter så är trötthet en bieffekt, som kommer gå över. Jag vill inte det, jag vill alltid ha denna bieffekt!
Så här gör vi tummen upp! Hoppas att detta håller i sig, me like!
Sen har jag gjort illa mitt lillfinger igår. Skulle knöla in barnens gympapåsar i garderoben och blev lite arg... tog fart och knuffa till. Problemet var att mitt lillfinger stötte till ett hinder och knäcktes rakt bak. Men jag tror inte det är nån fara, det är inte så jätte svullet, går att böja ganska bra... men det är lite ont.Fast inte så pass att jag tänker söka läkare för det. Man är väl härdad!
Sen en rolig sak som har med det att göra, folk säger att jag ser så pigg, glad, vaken, och med ut! Hänger det ihop kanske... sömn och mitt mående? Klart det har!!
Så dom har haft rätt, läkarna, vem blir inte galen av att inte få sova?
Nu vet jag ju inte om det är en bieffekt av medicinen, av en av dom jag äter så är trötthet en bieffekt, som kommer gå över. Jag vill inte det, jag vill alltid ha denna bieffekt!
Så här gör vi tummen upp! Hoppas att detta håller i sig, me like!
Sen har jag gjort illa mitt lillfinger igår. Skulle knöla in barnens gympapåsar i garderoben och blev lite arg... tog fart och knuffa till. Problemet var att mitt lillfinger stötte till ett hinder och knäcktes rakt bak. Men jag tror inte det är nån fara, det är inte så jätte svullet, går att böja ganska bra... men det är lite ont.Fast inte så pass att jag tänker söka läkare för det. Man är väl härdad!
onsdag 7 november 2012
Jag vet vad jag vill skriva, men hur öppen vågar man egentligen vara här?
Jag vet att jag är väldigt öppen om ALLT, både här på bloggen och i människors närhet, jag hyschar inte om mycket ska jag lova er.
Men HUR ärlig och öppen vågar man egentligen vara här på bloggen?
Den är helt öppen för hela världen att läsa... antalet läsare ökar varje dag och jag funderar nu över hur mycket jag egentligen kan skriva om, hur långt kan man gå innan man säger för mycket?
Som ett exempel: Det finns nåt mycket positivt som hänt oss idag, nåt stort! Men jag vet inte om jag vågar berätta, för hela situationen runt om är känslig.
Berättar jag om det så finns det garanterat folk som kommer lyfta på ögonbrynen och direkt börja undra och ifrågasätta oss... tror jag...
Fast jag vet inte, det som hänt är ju väldigt bra saker, sånt som understryker bara positiva saker....
Faan så svårt. Jag vill berätta, för jag är stolt över det och glad, och lättad, och jag känner mig jävligt bra!
Men hur hamnade jag här, hur kom jag hit? Kanske det folk kommer döma mig för, dra förhastade slutsatser...
Nej, jag vet inte... så svårt. Ska jag kanske dämpa mig lite, eller ska jag köra på samma öppna spår och vara öppen om allt och riskera kritiken som kan uppstå?
Frågan är väl egentligen om jag ORKAR att stå emot negativa kommentarer som kan uppstå om jag skriver det jag vill berätta. Är jag så stark att jag kan ta kritik eller kommer det knäcka mig helt? Fast samtidigt kan jag inte se hur vi skulle kunna bli negativt bemötta efter en sån händelse. Fast ändå...
Nej nu får ni faktiskt hjälpa mig, kom med era kommentarer och hjälp mig att välja, ska jag fortsätta att berätta om allt, eller ska jag tysta ner bloggen lite, göra den lite mer hemlig? Vill jag ens det?!
Så snälla, alla ni som läser, ni är inte bra på att komentera, men snälla SNÄLLA NI, gör det nu.
Frågan är:
1. SKA BLOGGEN FORTSÄTTA VARA SÅHÄR ÖPPEN OCH JAG BERÄTTAR ALLT SOM ÄR LÄMPLIGT?
2. SKA JAG TYSTA NER BLOGGEN LITE OCH KANSKE INTE VARA SÅ ÖPPEN HÄR PÅ BLOGGEN?
SNÄLLA, KOMMENTERA NU, JAG BEHÖVER ER HJÄLP NU FÖR ATT GÖRA ETT SVÅRT VAL.
OCH JAG VET ATT NI LÄSER SÅ DET ÄR INGEN IDE ATT FÖRSÖKA SLIPPA UNDAN!!
Men HUR ärlig och öppen vågar man egentligen vara här på bloggen?
Den är helt öppen för hela världen att läsa... antalet läsare ökar varje dag och jag funderar nu över hur mycket jag egentligen kan skriva om, hur långt kan man gå innan man säger för mycket?
Som ett exempel: Det finns nåt mycket positivt som hänt oss idag, nåt stort! Men jag vet inte om jag vågar berätta, för hela situationen runt om är känslig.
Berättar jag om det så finns det garanterat folk som kommer lyfta på ögonbrynen och direkt börja undra och ifrågasätta oss... tror jag...
Fast jag vet inte, det som hänt är ju väldigt bra saker, sånt som understryker bara positiva saker....
Faan så svårt. Jag vill berätta, för jag är stolt över det och glad, och lättad, och jag känner mig jävligt bra!
Men hur hamnade jag här, hur kom jag hit? Kanske det folk kommer döma mig för, dra förhastade slutsatser...
Nej, jag vet inte... så svårt. Ska jag kanske dämpa mig lite, eller ska jag köra på samma öppna spår och vara öppen om allt och riskera kritiken som kan uppstå?
Frågan är väl egentligen om jag ORKAR att stå emot negativa kommentarer som kan uppstå om jag skriver det jag vill berätta. Är jag så stark att jag kan ta kritik eller kommer det knäcka mig helt? Fast samtidigt kan jag inte se hur vi skulle kunna bli negativt bemötta efter en sån händelse. Fast ändå...
Nej nu får ni faktiskt hjälpa mig, kom med era kommentarer och hjälp mig att välja, ska jag fortsätta att berätta om allt, eller ska jag tysta ner bloggen lite, göra den lite mer hemlig? Vill jag ens det?!
Så snälla, alla ni som läser, ni är inte bra på att komentera, men snälla SNÄLLA NI, gör det nu.
Frågan är:
1. SKA BLOGGEN FORTSÄTTA VARA SÅHÄR ÖPPEN OCH JAG BERÄTTAR ALLT SOM ÄR LÄMPLIGT?
2. SKA JAG TYSTA NER BLOGGEN LITE OCH KANSKE INTE VARA SÅ ÖPPEN HÄR PÅ BLOGGEN?
SNÄLLA, KOMMENTERA NU, JAG BEHÖVER ER HJÄLP NU FÖR ATT GÖRA ETT SVÅRT VAL.
OCH JAG VET ATT NI LÄSER SÅ DET ÄR INGEN IDE ATT FÖRSÖKA SLIPPA UNDAN!!
Snörvel och beklagan.
Ni som läst vet astt jag vaknade med en förkylning i dag. Kul... skit kul!!
Den har dock hållit sig i schack under dagen och jag har inte märkt av den speciellt mycket, man är ju liksom härdad som kvinna.... ;-)
Men varför, VARFÖR mår man alltid som sämst på kvällar och nätter när man är förkyld? Eller är det bara jag?
Skit samma.
Den har dock hållit sig i schack under dagen och jag har inte märkt av den speciellt mycket, man är ju liksom härdad som kvinna.... ;-)
Men varför, VARFÖR mår man alltid som sämst på kvällar och nätter när man är förkyld? Eller är det bara jag?
Skit samma.
Usch fy och blä... vaknade i morse och är så förkyld!
En sak är då säker, förkylning beror inte på att man varit för tunnklädd, jag kör ju redan med underställ och vinterjacka.... hur jag ska klara mig i vinter vet jag inte. Gå i ide kanske?
Nej men det är väl från barnen jag blivit förkyld, baciller och sånt skit härjar ju runt av bara faan nu!
Ska på möte idag förresten. Jag vet inte vad jag tycker... men det är ett sånt där möte som man automatiskt blir nervös över, oavsett anledning.
Men det kommer gå bra... det hoppas jag... Det måste det.
En sak är då säker, förkylning beror inte på att man varit för tunnklädd, jag kör ju redan med underställ och vinterjacka.... hur jag ska klara mig i vinter vet jag inte. Gå i ide kanske?
Nej men det är väl från barnen jag blivit förkyld, baciller och sånt skit härjar ju runt av bara faan nu!
Ska på möte idag förresten. Jag vet inte vad jag tycker... men det är ett sånt där möte som man automatiskt blir nervös över, oavsett anledning.
Men det kommer gå bra... det hoppas jag... Det måste det.
tisdag 6 november 2012
Fick fin besök här i kväll, min bror och hans brutta! Barnen blev så otroligt glada att träffas, igen. Min barn älskar verkligen sin morbror och han "Neeta" som barnen säger.
Sånt är så otroligt mysigt att se, man vill ju gärna att familjerna ska funka bra. Och jag måste nog säga att våra familjer flyter på ganska bra, om man bortser från lite incidenter.
Men en sak måste jag berätta, för det betydde MYCKET!
Jimmy pratade med sin mamma. Hon berättade då att hon var orolig över mig och om jag behöver prata så är det bara att jag ringer, eller skriver.
Hon har erbjudit sig förr, men detta var speciellt, äkta och det kändes verkligen som att hon faktiskt sträcker ut en hand nu, och nu ligger det hos mig att ta handen och leta mig upp.
Ni hänger med va?
Nu är jag trött, så vi sätter punkt där.PUNKT!
Sånt är så otroligt mysigt att se, man vill ju gärna att familjerna ska funka bra. Och jag måste nog säga att våra familjer flyter på ganska bra, om man bortser från lite incidenter.
Men en sak måste jag berätta, för det betydde MYCKET!
Jimmy pratade med sin mamma. Hon berättade då att hon var orolig över mig och om jag behöver prata så är det bara att jag ringer, eller skriver.
Hon har erbjudit sig förr, men detta var speciellt, äkta och det kändes verkligen som att hon faktiskt sträcker ut en hand nu, och nu ligger det hos mig att ta handen och leta mig upp.
Ni hänger med va?
Nu är jag trött, så vi sätter punkt där.PUNKT!
Sagt det förr och säger det igen, Gud vad jag älskar min onepice <3 jag har två, en i vanligt material, och så min älskade lurvas! Hela dressen är som en skön, varm och gosig filt! ÄLSKAR den!!! Är det någon gång Jimmy köpt rätt plagg så är det den.
(Jimmy har köpt mycket klädet till mig, men denna är speciell, det går liksom inte förklara, bara är så)
(Jimmy har köpt mycket klädet till mig, men denna är speciell, det går liksom inte förklara, bara är så)
Sitter i fokus huset och väntar på att träffa hon som var min kontaktperson när jag var på projektet bryggan. Jag vet inte riktigt vad jag gör här, antar att det är att vi ska stämma av lite, se hur allt har gått och går. Och jag antar och tar för givet att jag ska börja här igen när allt funkar och jag är färdig experimenterad....
Annars? Nej, inte mycket alls faktiskt, jag är trött! Sover ju helt okej nu när dom satt in alla sömnmediciner och höjt seraquelen åt mig. Och den hjälper ganska så mycket nu känns det som. har mindre minnesluckor alla fall och det är positivt! Man får se till att uppmärksamma det positiva som händer... Skulle jag fokusera på det negativa så skulle jag bryta ihop, och det är ju onödigt.
Annars? Nej, inte mycket alls faktiskt, jag är trött! Sover ju helt okej nu när dom satt in alla sömnmediciner och höjt seraquelen åt mig. Och den hjälper ganska så mycket nu känns det som. har mindre minnesluckor alla fall och det är positivt! Man får se till att uppmärksamma det positiva som händer... Skulle jag fokusera på det negativa så skulle jag bryta ihop, och det är ju onödigt.
söndag 4 november 2012
Tystnaden är svår...
Ja inte för att det är för tyst här hemma, tvärtom, det massor med ljud och högt är det med!
Jimmy jobbade inatt och han måste sova, dels för att han helt klart behöver det, men även för att han ska orka jobba inatt igen.
Men så är det ju dom små liven... dom kan ju allt annat förutom att vara tysta! Och jäkelskap... bara massa jävelskap och jag orkar inte...
Eller jo, jag orkar men det är tufft. Väldigt tufft!
Och jag är trött... både fysiskt och psykiskt. Men det blir bättre snart, om några veckor eller så.
Jimmy jobbade inatt och han måste sova, dels för att han helt klart behöver det, men även för att han ska orka jobba inatt igen.
Men så är det ju dom små liven... dom kan ju allt annat förutom att vara tysta! Och jäkelskap... bara massa jävelskap och jag orkar inte...
Eller jo, jag orkar men det är tufft. Väldigt tufft!
Och jag är trött... både fysiskt och psykiskt. Men det blir bättre snart, om några veckor eller så.
lördag 3 november 2012
Känner att jag la mycket skit på Jimmy i mitt förra inlägg och det vill jag rätta till!
Jimmy går på timme, alltså får han enbart ut vad han jobbar till sig. Så det är viktigt att han tar jobben som kommer. Han trivs på jobbet och det märks att han mår bra av att få komma till jobbet och släppa oron över familjen, och bara få vara Jimmy ett par timmar! Jag skulle känna precis lika dant! Så på det sättet klandrar jag han inte.
Det jag blir arg över är att jag VILL faktiskt bli "frisk"... jag vill att dom hittar en medicin som funkar för mig. Nu har dom kanske det, men dom måste först vänta ut den jag har i kroppen just nu. Förstår absolut!
Men, bara för att jag är hemma nu så betyder det inte att jag mår bra och kan leva som i mitt gamla liv. Jag mår INTE bra. Vad som är fel orkar jag inte ta upp här och nu.
Som denna helg, hade jag sagt till läkarna hur jag verkligen mådde, då hade dom inte släppt ut mig,
Men eftersom dom ringde och behövde Jimmy på jobbet så spelade jag ett spel mot läkarna. Jag satte på mig den glada masken, log och spelade "frisk".
Självklart så släppte dom hem mig, fanns ju veeeeerkligen ingen anledning att låsa in en person som ser så pigg ut och inte är en fara för mig eller nån annan... jag ljög där med.
Men nu kan Jimmy ta jobben alla fall, och det är är alla fall inte mitt fel att Jimmy inte tar sig till jobbet nu alla fall.
Jag vill också påpeka att Jimmy själv säger att han vill att jag lägger in mig, men barnen då? Så det är inte att han har sagt att han vill ha mig hemma. Och han har löst det perfekt dom gånger det hänt. Så om jag skulle hamna på en avdelning så vet jag att han klarar det, men det är inte lätt för honom, min älskling.
Så: Jimmy håller inte mig hemma. Tvärtom.
Att min hälsa får väntas på att bli bättre får även det väntas på, just nu är jobbet viktigt. (enligt mig)
Så en gång för alla:
Jimmy har varken sagt eller gjort nåt för att jag ska vara hemma och ta hand om hus och barn. Han vill bara att jag ska bli friskt.
Det jag blir arg över är att jag VILL faktiskt bli "frisk"... jag vill att dom hittar en medicin som funkar för mig. Nu har dom kanske det, men dom måste först vänta ut den jag har i kroppen just nu. Förstår absolut!
Men, bara för att jag är hemma nu så betyder det inte att jag mår bra och kan leva som i mitt gamla liv. Jag mår INTE bra. Vad som är fel orkar jag inte ta upp här och nu.
Som denna helg, hade jag sagt till läkarna hur jag verkligen mådde, då hade dom inte släppt ut mig,
Men eftersom dom ringde och behövde Jimmy på jobbet så spelade jag ett spel mot läkarna. Jag satte på mig den glada masken, log och spelade "frisk".
Självklart så släppte dom hem mig, fanns ju veeeeerkligen ingen anledning att låsa in en person som ser så pigg ut och inte är en fara för mig eller nån annan... jag ljög där med.
Men nu kan Jimmy ta jobben alla fall, och det är är alla fall inte mitt fel att Jimmy inte tar sig till jobbet nu alla fall.
Jag vill också påpeka att Jimmy själv säger att han vill att jag lägger in mig, men barnen då? Så det är inte att han har sagt att han vill ha mig hemma. Och han har löst det perfekt dom gånger det hänt. Så om jag skulle hamna på en avdelning så vet jag att han klarar det, men det är inte lätt för honom, min älskling.
Så: Jimmy håller inte mig hemma. Tvärtom.
Att min hälsa får väntas på att bli bättre får även det väntas på, just nu är jobbet viktigt. (enligt mig)
Så en gång för alla:
Jimmy har varken sagt eller gjort nåt för att jag ska vara hemma och ta hand om hus och barn. Han vill bara att jag ska bli friskt.
Kanske dags för ett inlägg.
Jimmy jobbar natt idag och imorgon... känns inte alls kul! Tro mig, jag är glad över att han har ett så bra jobb och det går verkligen så otroligt bra för honom, jag är verkligen stolt! Det är jag!
Men... men, jag är trött på att sitta ensam, om dagarna måste han ju sova och om nätterna jobbar han.
Det stora problemet med det är att jag orkar inte med allt längre. Jag mår inte bra... jag vet inte hur mycket mer jag orkar.
Jag vill vara mamma, men med stöd för tillfället... äh, jag vet inte. Jag får väl ta mig i kragen och rycka upp mig, ingen som kan göra nåt för mig ändå, det finns varken mirakelkurer eller nån som kan göra mig frisk.
Jag kan inte be Jimmy om att vara hemma och hjälpa mig, det går bara inte, och det tänker jag inte. Men som denna helg, jag hade behövt stanna på sjukhuset för jag mår verkligen inte bra, men istället pratade jag till mig en utskrivning och nu sitter jag här... på helt fel ställe just nu. Men Jimmy var ju tvungen att jobba, och barnvakt fick vi inte tag på så då får jag lägga min hälsa åt sidan och hoppas att jag ska funka timme för timme.... Behöver jag ens berätta hur rädd jag är? Livrädd!
Som inatt och igår kväll... det är OTÄCKT!!!!
Men jag biter ihop och försöker tänka positivt.
Dock så finns tanken där, kommer jag någonsin bli Sandra en dag igen? Eller blir det inte bättre än såhär?
Jag vet att det kanske kommer bli bättre, ska ju börja med litium om nån vecka och kanske det vänder då?
Jag vet att jag låter väldigt deppig idag, och det är jag! Sån ångest och jag går och biter ihop för att inte börja gråta, får snart kramp i käkarna.
Jimmy är trött och på dåligt humör så jag gör det jag kan för att han inte ska bli mer sur...känns som att jag är ett barn igen.
Jimmy jobbar natt idag och imorgon... känns inte alls kul! Tro mig, jag är glad över att han har ett så bra jobb och det går verkligen så otroligt bra för honom, jag är verkligen stolt! Det är jag!
Men... men, jag är trött på att sitta ensam, om dagarna måste han ju sova och om nätterna jobbar han.
Det stora problemet med det är att jag orkar inte med allt längre. Jag mår inte bra... jag vet inte hur mycket mer jag orkar.
Jag vill vara mamma, men med stöd för tillfället... äh, jag vet inte. Jag får väl ta mig i kragen och rycka upp mig, ingen som kan göra nåt för mig ändå, det finns varken mirakelkurer eller nån som kan göra mig frisk.
Jag kan inte be Jimmy om att vara hemma och hjälpa mig, det går bara inte, och det tänker jag inte. Men som denna helg, jag hade behövt stanna på sjukhuset för jag mår verkligen inte bra, men istället pratade jag till mig en utskrivning och nu sitter jag här... på helt fel ställe just nu. Men Jimmy var ju tvungen att jobba, och barnvakt fick vi inte tag på så då får jag lägga min hälsa åt sidan och hoppas att jag ska funka timme för timme.... Behöver jag ens berätta hur rädd jag är? Livrädd!
Som inatt och igår kväll... det är OTÄCKT!!!!
Men jag biter ihop och försöker tänka positivt.
Dock så finns tanken där, kommer jag någonsin bli Sandra en dag igen? Eller blir det inte bättre än såhär?
Jag vet att det kanske kommer bli bättre, ska ju börja med litium om nån vecka och kanske det vänder då?
Jag vet att jag låter väldigt deppig idag, och det är jag! Sån ångest och jag går och biter ihop för att inte börja gråta, får snart kramp i käkarna.
Jimmy är trött och på dåligt humör så jag gör det jag kan för att han inte ska bli mer sur...känns som att jag är ett barn igen.
Jag är en mänsklig labbråtta!
Jag fick komma hem igen, tack och lov för Jimmy har jobbat inatt.
Jag fick som sagt lita med en medicin igår, tålde f det tyvärr inte. Men jag äter fortfarande 5 olika preparat.
Men läkaren jag hade förstod inte varför dom inte gett litium direkt! Så nu ska den gamla mediciner bort helt från kroppen och då sätts den nys in. I början blir det att ta blodprov ofta, men då är det lättare att sätta rätt dos, tror jag.
Så det hände inte så mycket igår, tog bort en medicin. Ska lägga dit en ny, höjde seraquelen, och ökade på med sobrilen.
Jag kan ju säga att mitt häfta som jag alltid bär med mig är väldigt klottrigt och det står massor i den! Men vad ska man göra når kroppen vill en sak och huvudet nåt annat.
Jag fick som sagt lita med en medicin igår, tålde f det tyvärr inte. Men jag äter fortfarande 5 olika preparat.
Men läkaren jag hade förstod inte varför dom inte gett litium direkt! Så nu ska den gamla mediciner bort helt från kroppen och då sätts den nys in. I början blir det att ta blodprov ofta, men då är det lättare att sätta rätt dos, tror jag.
Så det hände inte så mycket igår, tog bort en medicin. Ska lägga dit en ny, höjde seraquelen, och ökade på med sobrilen.
Jag kan ju säga att mitt häfta som jag alltid bär med mig är väldigt klottrigt och det står massor i den! Men vad ska man göra når kroppen vill en sak och huvudet nåt annat.
fredag 2 november 2012
Då är det snart dags att åka in till västervik för att träffa läkare. Jag har packat väskan i förebyggande syfte... Men att stanna får inte ske! Jag vill verkligen inte det!!!!
Ja vad finns det mer att säga? Jag är rädd, nervös, orolig.... Det är mycket nu.
Som om det inte var nog så jobbade jimmy natt, så jag blev tvungen att sova själv.... Skönt att ha sängen i fred, men jag väljer nog bort den platsen bara han vill sova där.
Nej, nu ska jag plocka lite här hemma. Alltid lika skön känsla, hemmet lämnas rent!
Och hur det ser ut efter att barnen kommit hem och jag varit borta några dagar, ja det ska vi inte ens diskutera!
Ja vad finns det mer att säga? Jag är rädd, nervös, orolig.... Det är mycket nu.
Som om det inte var nog så jobbade jimmy natt, så jag blev tvungen att sova själv.... Skönt att ha sängen i fred, men jag väljer nog bort den platsen bara han vill sova där.
Nej, nu ska jag plocka lite här hemma. Alltid lika skön känsla, hemmet lämnas rent!
Och hur det ser ut efter att barnen kommit hem och jag varit borta några dagar, ja det ska vi inte ens diskutera!
torsdag 1 november 2012
Idag blev vi bjudna på fika hos ett par nära vänner, lika trevligt som vanligt. Mycket stoj, men det var ju faktiskt 6 ungar som lekte.
När vi sen skulle hem så gjorde vi ett stort fynd...
Vi gick förbi en affär och där hade dom allt från himmel till jord! Vi fick ihop påsar och tre stora vaser för ynka 180:-
Dit ska jag igen!
När vi sen skulle hem så gjorde vi ett stort fynd...
Vi gick förbi en affär och där hade dom allt från himmel till jord! Vi fick ihop påsar och tre stora vaser för ynka 180:-
Dit ska jag igen!
Imorgon smäller det... tillbaka till avdelningen för att prata med läkarna.
Och vi (jag och Jimmy) har kommit så långt att vi kommer kräva ergenyl, litium eller vad som, det måste hända nåt snart!
Jag vill må bra, jag vill ber inte om mycket,,, bara få bli den mamma jag faktiskt är!!!
Vi får se vad som händer imorgon, kanske skrivs jag ut igen, eller så håller dom mig kvar.
Tvingar dom mig att vara kvar så kommer jag tjuta så pass att det kommer rinna grus ur ögonen på mig....
Nej, jag har inget roligt att komma med, så vi sätter punkt där. Punkt!
Och vi (jag och Jimmy) har kommit så långt att vi kommer kräva ergenyl, litium eller vad som, det måste hända nåt snart!
Jag vill må bra, jag vill ber inte om mycket,,, bara få bli den mamma jag faktiskt är!!!
Vi får se vad som händer imorgon, kanske skrivs jag ut igen, eller så håller dom mig kvar.
Tvingar dom mig att vara kvar så kommer jag tjuta så pass att det kommer rinna grus ur ögonen på mig....
Nej, jag har inget roligt att komma med, så vi sätter punkt där. Punkt!
Nu vet jag hur jag vill att det ska bli över helgen...
Jimmy måste jobba, självklart! Men vi har ingen som kan ta barnen denna helg och då strular det till sig eftersom jag åker in till sjukhuset imorgon igen.
Både jag och Jimmy vill att dom sätter in litium eller ergenyl eller vad det nu finns för sorter... Anledningen till att jag fick sluta med lamotriginet beror på att jag mådde så illa av dom och fick även klåda.
Så om det blir som JAG vill så gör vi sähär:
Jag åker in till sjukhuset imorgon. Pratar med läkarna och säger att jag vill ha nåt insatt för bipolären innan det är för sent... varken jag eller Jimmy klarar av fler maniska tillstånd.
Jag ber om att få prova den nya medicinen och får åka hem på permission till måndag. Helt perfekt!
Men det kan också bli så att dom inte vill att jag åker hem och äter ny medicin. Och då kanske jag får åka hem men att dom inte satt in medicin än, och så åker jag in på måndag.
Eller så får jag inte åka hem imorgon alls. Och då kan inte Jimmy jobba och jag bara förstör och sätter käppar i hjulet för honom när det gäller jobbet.
Men både jag och Jimmy är överens, såhär kan det inte fortsätta.
Jag måste in på avdelningen, prova en ny medicin, se hur den funkar. Och verkligen göra en utredning när det gäller all medicin, så jag får RÄTT medicin.
Jimmy måste jobba, självklart! Men vi har ingen som kan ta barnen denna helg och då strular det till sig eftersom jag åker in till sjukhuset imorgon igen.
Både jag och Jimmy vill att dom sätter in litium eller ergenyl eller vad det nu finns för sorter... Anledningen till att jag fick sluta med lamotriginet beror på att jag mådde så illa av dom och fick även klåda.
Så om det blir som JAG vill så gör vi sähär:
Jag åker in till sjukhuset imorgon. Pratar med läkarna och säger att jag vill ha nåt insatt för bipolären innan det är för sent... varken jag eller Jimmy klarar av fler maniska tillstånd.
Jag ber om att få prova den nya medicinen och får åka hem på permission till måndag. Helt perfekt!
Men det kan också bli så att dom inte vill att jag åker hem och äter ny medicin. Och då kanske jag får åka hem men att dom inte satt in medicin än, och så åker jag in på måndag.
Eller så får jag inte åka hem imorgon alls. Och då kan inte Jimmy jobba och jag bara förstör och sätter käppar i hjulet för honom när det gäller jobbet.
Men både jag och Jimmy är överens, såhär kan det inte fortsätta.
Jag måste in på avdelningen, prova en ny medicin, se hur den funkar. Och verkligen göra en utredning när det gäller all medicin, så jag får RÄTT medicin.
Är så ledsen...
Man blir så ledsen när folk man älskar råkar illa ut.
Jag kan inte säga vem det är, men det är två personer som jag älskar.
Dom har ställt upp för mig, jag har fått peppning av dom när jag varit nere, jag har fått prata när jag känt mig nere.
Vad vill jag säga med detta?
Jo, jag är arg, förbannad och orolig. Jag vill inte att nåt ska hända dom! Men dom får ingen hjälp. Jag önskar det fanns nåt jag kunde göra för dom.
Jag blir frustrerad av detta.
Anledningen till att jag inte kan beror på att jag fortfarande är inskriven på avdelningen. Så på fredag ska jag dit och då får vi se.
Dom har ju tagit tagit bort lamotriginet så vi får väl se vad som händer. Jag tror jag behöver ha nåt annat, antingen ergenyl eller litium. Nu ska vi alla fall vänta tills medicinen går ur kroppen och sedan så märks det hur det blir,
Jag kan inte säga vem det är, men det är två personer som jag älskar.
Dom har ställt upp för mig, jag har fått peppning av dom när jag varit nere, jag har fått prata när jag känt mig nere.
Vad vill jag säga med detta?
Jo, jag är arg, förbannad och orolig. Jag vill inte att nåt ska hända dom! Men dom får ingen hjälp. Jag önskar det fanns nåt jag kunde göra för dom.
Jag blir frustrerad av detta.
Anledningen till att jag inte kan beror på att jag fortfarande är inskriven på avdelningen. Så på fredag ska jag dit och då får vi se.
Dom har ju tagit tagit bort lamotriginet så vi får väl se vad som händer. Jag tror jag behöver ha nåt annat, antingen ergenyl eller litium. Nu ska vi alla fall vänta tills medicinen går ur kroppen och sedan så märks det hur det blir,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)