Nu var det Julias tur att hämtas hem, sjuk, såklart.
Så behöver jag säga att jag INTE ser fram emot morgondagen? Två sjuka barn, make som är på jobbet, och så lilla jag... Ensam! (Och Hampus som ska stimuleras... Tack och lov så är han ganska lätt)
Jag är nästan lite rädd... Sover sämre nu igen tack vare barn som anser att sömn är överreklamerat och brist på sömn påverkar mig otroligt mycket, negativt, snabbt!!
Så imorgon ska jag ha barnen att sova så länge det bara går på morgonen, men hur det kommer hå vet ingen...
Dessutom är vi bjudna till min syster och hennes familj på födelsedags middag, och jag vill verkligen dit! Det är på tok för länge sen jag var hos dom och jag har inte en enda vettig ursäkt att komma med.
Så nu tar vi alla och håller tummar och tår för att barnen ska friska till sig tills imorgon kväll, ALLA!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar