Man blir så ledsen när folk man älskar råkar illa ut.
Jag kan inte säga vem det är, men det är två personer som jag älskar.
Dom har ställt upp för mig, jag har fått peppning av dom när jag varit nere, jag har fått prata när jag känt mig nere.
Vad vill jag säga med detta?
Jo, jag är arg, förbannad och orolig. Jag vill inte att nåt ska hända dom! Men dom får ingen hjälp. Jag önskar det fanns nåt jag kunde göra för dom.
Jag blir frustrerad av detta.
Anledningen till att jag inte kan beror på att jag fortfarande är inskriven på avdelningen. Så på fredag ska jag dit och då får vi se.
Dom har ju tagit tagit bort lamotriginet så vi får väl se vad som händer. Jag tror jag behöver ha nåt annat, antingen ergenyl eller litium. Nu ska vi alla fall vänta tills medicinen går ur kroppen och sedan så märks det hur det blir,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar