Behöver jag ens säga det??

Jag har tråkigt.
Jimmy sover som vanligt, och barnen vägrar att sova. Jag är så trött och hade gett vad som helst för att barnen hade somnat vid en bra tid och jag hade fått vara ifred. Att få sitta ensam på kvällen är inget vanligt, det är alltid strul vid sövningen i detta hus och jag blir snart galen, mer än jag redan är alltså.
Jag är så trött på detta, Jimmy sover och jag får ta alla barn ensam. Jag orkar snart inte mer... jag vet att det är min skyldighet att ta barnen så Jimmy får sova och jobba. Men det är inte så lätt, jag är också trött. Jag får gå upp vid 6 varje morgon med barnen, göra dom klara, få i dom frukost, underhålla dom så dom är nöjda, hålla dom tysta så att Jimmy ska få sova i fred... sådär rullar det på och jag ORKAR INTE MER!!!
Jag vill också sova, medicinerna gör mig så trött och om jag hade kunnat så hade jag slutat med dom direkt, men jag får inte, jag vill med sova ensam i sängen och inte trängas med tre barn på natten. Jag vill med sitta och slappa framför tv:n och inte behöva söva om barnen om och om igen.


Dessutom så är jag irriterad... jag ångrar att jag inte köpte ett armband sist jag var i västervik, men idag fanns det inte kvar.... skit!
Allt skiter sig! Inget funkar som det ska! Det finns massor att göra och jag orkar inte!!

Jag ska inte klaga, jag vill inte gnälla men det blir mer och mer för varje dag som jag bara "ska" klara av och göra, och jag klarar det inte längre. Eller jo, jag klarar det, men det är för att jag måste... gör inte jag det så gör ingen det!
Jag förstår att Jimmy behöver sova, jag är den som säger till han att sova på morgonen och under dagen, men jag min dumma faan trodde ju att om han får sova på morgonen och dagen så får jag lite sällskap och hjälp på kvällen tills dess att han åker till jobbet. Men nej, där har jag fel. Alltså, missförstå mig inte nu, han hjälper mig, men jag behöver mer hjälp. Han vet om detta, han har fått detta förklarat för sig och vet om att det är så... men ja... vad ska man säga...

Jag funderar på att ge upp, bara skita i allt och ja, thats it!
(Självklart att det inte gäller sånt som har med barnen att göra, dom skulle jag aldrig i mitt liv missköta. Nu syftar jag mer på hemmet, städa, pynta, skita i julen, tvätta, plocka... tråkigt nog så är jag så jävla dum i huvudet så jag skulle aldrig låta det hända... faan!)