Jag är trött....

Jag är trött, på mig själv till störta del!
Såhär är det: Jimmy fick ett meddelande, han kunde få jobba imorgon och på tisdag, perfekt ju! OM det inte hade varit för tiden... eftermiddag. Det innebär att jag ska hämta barnen på dagis, laga mat, leka, vara med och orka allt som händer, söva barnen och helt enkelt klara av allt som händer. Jag klarade det inte... hur kan jag då veta det innan jag ens försökt. Jo ni, bara känslan som uppstod när Jimmy frågade mig hur jag skulle göras, om jag skulle klara av det och mitt svar var nej.
Och jag har så otroligt dåligt samvete! Jag känner mig helt värdelös, sätter bara käppar i hjulen för Jimmy... men det är ju inte med mening, jag försöker verkligen göra allt en mamma ska. Sköta barnen, sköta hemmet, ja allt! Men jag klarar det inte... delvis så går det bra, men så klappar jag ihop.
Jag vill klara allt, jag vill vara jag igen, SANDRA! Den Sandra som skötte hemmet, renoverade huset, såg efter små barn och var gravid och klarade allt!
Nu med facit i hand så var jag sjuk... jag befann mig i mani antar jag? Så låter det när man pratar med läkarna alla fall... jag vet inte, jag kan se det som att jag hade lite väl mycket energi och vilja... lite väl....

Men jag ska bli Sandra, men inte göra massa såna där extrema saker, jag ska göra normala saker!

Det tar tid, men det får ta den tid som behövs. Någon gång kommer hon fram, jag ser mer och mer av henne nu. Och jag älskar det!