Ett dygn senare.

Japp, nu har det gått ett dygn sen jag ställde bort dammsugaren.
Varför kom jag inte på denna geniala ide med att vägra städa och gå i strejk när hemmet var rent och nystädat? Då hade det var så mycket lättare. Men men, vi hade nåt denna punkt förr eller senare... Nu blev det nu!
Vad ska man göra med all denna tid nu då? Att gå ut lockar mig inte ett dugg, om ni vet så avskyr jag regn. Jag älskar att duscha, men det är ju förklarligt, det är ju varmt! Jag älskar värme.

Eller ja, det jag borde göra är att läka ut min magkatarr, för ja, nu har den kommit igen! Nej det beror inte på städningen... eller, jo ta mig sjutton, den är delaktig i detta! Jag har haft den i ett par dagar nu, stress relaterat skulle jag nog vilja påstå. Jo jag stressar, massor! Mycket mycket som alltid måste göras varje dag! Måste måste! Hinna hinna! Och man får inte glömma: LE!!

Men nu ska det väl bli bättre, för det är definitivt inget leende på mina läppar, och stressar? Nej, jag sitter bara här. Visserligen så gror det en inre stress i mig, som beror på just boven: Städningen. Men jag ska nog vinna över den jäkeln med.

Barnen är på dagis idag, faktiskt! Kan tyckas elakt, men det är ju bara en vanlig fredag och dom ville dit. Så ja då fick det bli så! Dom kommer för den delen hem om en timme igen! Dumt med 3timmar, dom hinner knappt komma in och ta av sig så är det dags att gå hem. Men man får väl vara tacksam över det lilla...