2012

Jaha, 2012... Hur ska man sumera det? Skit kanske?! Fast det var ju egentligen 2011 allt började.. År 2012 var ju bara fortsättningen på allt.
Detta var nog ett ganska bra år när jag tänker efter, höjdpunkten måste nog varit att jag blev moster för andra gången till underbara lilla Thilda.
En annan sak som var bra var mitt val att läggas in (mitt och mitt val var det väl inte. Det var mer Jimmys val att inte ta hand om mig längre vilket jag nu ser som ett bra val) på Psyk. Hade inte det hänt så hade jag fortfarande gått runt med fel mediciner, en ohittad diagnos och på vimmerbys mottagning. För även det var ett mycket bra val, att byta till Västerviks psykmottagning, även fast resorna är lite träliga.
Så vad mer...? Ja att barnen är friska och mår bra och utvecklas som dom ska är jag även tacksam över.
Sen får man inte glömma det att Jimmy fick jobb detta år!!
2012 var nog egentligen ett bra år, nu när jag ser det såhär svart på vitt, och nu håller vi tummarna för att allt fortsätter såhär bra, och att 2013 blir hälsans år och att Jimmy får mycket jobb!

Gott Nytt År!

Önskar alla Er som läser min blogg ett riktigt
Gott Nytt År
Och
God fortsättning till Er alla!

Ja käre tid... jag och jimmy har lyckats dra på oss världens förkylning. Fat hellre det än magsjuka... det värsta vore om vi åkte på det med, och med vår tur så skulle jag inte bli förvånad om vi åker på det med!
Och dessutom är jag så trött idag, jag vet inte om det beror på medicinen, förkylningen eller om det bsrs är jag. Träligt är det hur eller hur. Och dessutom så har jag en allmänt dålig dag... jag vill helt enkelt inte. Och vad det är jag inte vill vet jag inte... då är det illa!

Såret på julias fot är förresten mycket bättre! Tack och lov.

Dagens fynd!

Var på stan idag med Jimmy och William, jag är sån som älskar att fynda och idag var inget undantag. Och det är ju så mycket roligare om man får se bilder så jag bjuder er på foton med!
En rosa döskallering. Äntligen röda byxor, och till slut ett halsband med en döskalle. Fin fint!

Nu har barnen fått hostmedicin, så jag hoppas på en lugn natt. Wille har tjatat hela dagen på att få gå och lägga sig igen och små slumrat på soffan till och från hela dagen idag.... Tror inte han är helt okej. Hampus har haft krupphosta hela dagen men inte haft problem med andningen alla fall. Och så jag... Jag håller på att bli förkyld, usch usch usch! Fast hellre förkyld än magsjuka.

Hela hemmet luktar klor på tal om annat... Jimmy håller på med nåt projekt. Bleker jeans som han sen ska sätta dit på sina andra jeans? Eller nåt sånt...

Jag har äntligen fått ordning på hallen på tal om annat, igen. Köpte så himla bra förvarings lådor som man även sitter på. Först var jag tveksam till färgen, vita. Men när jag fick dit dom så blev jag helnöjd!!

Nej, nu är det dags att söva barn. Alltid lika tråkigt projekt.

Inte långt till tårar....

Jag vet inte vad det är för fel... eller så är det inte fel, men jag har så lätt att gråta nu för tiden.
Jag blir så lätt överväldigad... Som en sak som är väldigt "tydligt", olika reklamer! Unisef, friends ja ni vet.
När dom kommer och jag tittar så är det svårt att hålla tårarna tillbaka... Jag vet att reklamerna är gjorda för att man ska bli berörd på det sättet och genom det vilja göra en handling. Och ja, jag vill göra en handling när jag ser dom reklamerna, men vet inte hur!
Att skänka pengar varje dag är ju ett sätt men det känns så lite... hur mycket kommer egentligen fram till dom små barnen som behöver ha hjälpen? Visserligen är allt bättre än inget, men jag vill inte stötta dom rika knösar som"äger" namnen på olika hjälp organisationer.
Det dom barnen behöver är kärlek, kramar, känna sig älskade.
Jag skulle vilja göra skillnad för nåt barn alla fall, adoptera! Men jag jag inte adoptera som det ser ut nu, och det gör ju bara skillnad för et barn, Det finns tusentals barn som behöver vår vår hjälp.
Så kommer tårarna igen... jag kan inte göra något... och det känns hemskt!
Jag vill verkligen stötta och hjälpa dom små utsatta barnen. Dom har inte bett om at bli födda, det valet gjorde någon annan.... och den personen kan idag inte ta ansvar sina barn och handlingar. Barnen är helt utlämnade. Det får inte bara såhär!

Lite för van vid pekplatta....

Wille hade lite problem förut..... Han är så van vid pekplattor och mobiler så det där med att styra en mus och klicka på det man vill se är lite svårt!

Dom passade!!!

Jag fick hem klänningen och linnet och det passade!
Här kommer bildbevisen: (snälla ignorera mina knubbiga bleka ben, min frisyr och allt annat som inte ser supermodell aktigt ut)

Iiihh!!! Jag tror mitt linne och min klänning kommit! Jag hade fått två paket som skulle hämtas ut... och det bör vara dom... HOPPAS!
Klänningen är jag osäker på om jag kan ha, men jag tänkte såhär: Kan jag inte ha den så kan jag ha den som min motivations grej för att banta ner mig lite. Jag vet inte om det går direkt lättare då, men man kan ju försöka!

Julia driver mig till vansinne förresten. Alla dessa dockor som hon fick i julklapp.... Skrållan dockan är ju helt klart mest populär, den följer med överallt! Nu sover hon visst, jag har fått uppgiften att vakta henne. Passar mig perfekt... då kan jag sitta här och bara ha det bra.
Men tro inte det varit lugnt.... Nono.... jag har fått leta fram barnens kläder som dom hade när dom var små, ni vet dom där 50-56kläderna och små strumpor. Efter det så skulle jag sminka en annan docka hon fick, och när det var gjort skulle den tredje dockan äta och kissa. Det är inte lätt att vara mamma när dottern fått så mycket leksaker.
Och Wille och fått dille på Bamse... det ska vara tidningar, filmer och kläder. Tack och lov så hittade jag allt förutom film idag, så nu är Wille nöjd, och då är jag nöjd.

Och så tanden.... den förbannade tanden! Den jäveln skapades nog för att göra mitt liv till ett helvete!! Märks det att jag har ont? Mmmm... tänkte väl det.
Skulle faktiskt ta tag i det idag, men det var stängt. Oj oj oj så synd...! Ska kanske göra ett nytt försök att få hjälp imorgon. Man kan ju tycka att smärtan borde få mig att bli motiverad att gå dit, men nej, så är det inte. Jag är så sjukt jäkla rädd för tandläkare!

Njae.... Nu är det dags att ta "mitt-på-dagen-medicinen". Lite sent men så kan det gå. Den har ingen tid som den ska tas på, när jag känner att jag behöver den helt enkelt. Det jag tar nu är två panodil mot ryggvärken och så en sobril. Sobrilen tar ner hjärtklappningen (dämpar stressen lite) och det är även dags för middag och för att jag ska kunna äta utan att drabbas av panik och tokgråta så tar jag sobril. Jag vet hur det låter, ta sobril för att kunna äta, sjukt! Men ja, det är just vad jag är, sjuk! Det är inget som jag håller tyst om, det vet ni som följt mig ett tag.
Sobrilen ska tas oavsett hur jag mår, den ska liksom hjälpa mig att hålla ångesten på en jämn nivå.
Jisses vad jag längtar tills den dag då jag kan hantera ångesten utan att medicineras... Det är en bra bit dit, men det kommer ske!

Jag har ont i min hals... Why!!!! Jag varken vill, orkar, eller har tid med att ligga sjuk... jag hoppas det stannar med hals ont och inte blir mer.
Julia är nere på sjukan nu, hon har ett sår på foten. Det började med en liten prick, pricken blev till ett sår och såret blev till ett stort sår. Läkaren tror det är en svinkopp. Nu hoppas jag bara det stannar med en koppa och inte blir fler. Vi ska lokalbehandla den med bakteriedödande. Fick även hostmedicin utskrivet då Julia, Wille och jag har sån hosta. Kanske därför jag har ont i halsen?

Usch...mår inte så bra just nu. Har inte tagit morgondosen ännu, måste ta den i samband med medicin annars mår jag bara mer illa än jag normalt sett gör.

Sitter hos mamma och är mitt uppe i julfirandet! Har ätit god mat och bytt julklappar. Tror alla är nöjda, verkar så alla fall :-)
Imorgon kommer det goda vänner på besök, länge sen vi sågs så det kommer bli trevligt!

Jag tror mitt mående berodde på medicinen... mår idag mycket bättre! Men att man blir så dålig av utebliven medicin kunde jag inte tänka mig, men nu är jag en erfarenhet rikare.
Har förresten börjar med silica, vet inte om jag skrivit om det? Det ska vara bra för hud, hår och naglar... får se om det funkar. Än så länge har det inte funkat för håret men jag ger inte upp, jag väntar och ser.

Annars så mår jag som vanligt, likgiltig. Det här med lithioniten funkar nog inte så bra... eller så funkar den men jag trodde den skulle funka mer. Men samtidigt så måste jag inse att medicinerna löser inte allt. Men vad är problemet? Det behöver jag ta reda på för hur ska jag annars kunna lösa det?
Nej, fy... är så trött idag.... sov så illa inatt som vanligt. Men jag tror detta kommer bli en bra dag ändå. Den ska spenderas med familjen och då mår jag bra!

Så var denna jul gjord.... nästan. Imorgon ska vi till mamma och pappa och fira jul. Dom skulle ju kommit hit på julafton, men mamma låg i magsjuka så det var bara pappa som kom hit, ja och lillebror och hans tjej och min moster och hennes man. Men det var trevligt!
Barnen fick massor med julklappar så dom var nöjda.

Igår glömde jag att ta min medicin, så idag mår jag lite halvkonstigt. Om det är medicinen eller inte vet jag inte... jag antar det.

Jag bet förresten sönder en tand igår, den sprack och halva sitter nu lös. Så det blir tandis nu dom närmaste dagarna.... faan!

Skulle bara in och önska er en riktigt god jul.
Hoppas ni får en helt underbar dag med era nära och kära, och även ni som firar själva.
Puss och kram till  er!

Nu ska jag stressa vidare, mycket att göra innan gästerna kommer:-)

Jag mår inte så bra ikväll... trött, stressad, orolig.... off helt enkelt.
Allt är fixat inför julmiddagen igår, nästan. Det som ska göras är att koka ägg och göra jansson. Steka korv och värma köttbullar.
Jag tar inte åt mig äran alls för detta, det är helt Jimmys förtjänst!
Det är tur jag har honom.

Sen är det det där med julklappar.... jag kan inte ge barnen alla imorgon, sammanlagt är det närmare 100 paket. Men vilka ska jag ge dom? Kläder och pyssel kanske? Ja vi får se.

Sitter med min nya leksak, en surfplatta! Ja ni har rätt, jag har redan en platta..... men jag fick en större och lite bättre platta, och jag älskar den:-)
Egentligen skulle jag ha fått den på julafton, men kunde inte hålla mig!!!
Nej nu ska snart jag och julia ner till stan och köpa in det sista till julbordet. Jisses.... imorgon är det julafton! Vad hände med denna höst??!

Igår var vi i västervik och shoppade. Jag köpte ett par otroligt varma och sköna stövlar till mig, en superfin top och ett par neon rosa byxor till mig! Självklart köpte jag ett par neonrosa byxor till Julia med. Vi delar verkligen intresset ROSA!
Nu finns det säkert dom som tycker att det är omoget med rosa byxor, och dessutom köpa det till dottern så vi är lika dant klädda. Och ja, lite omoget är det kanske men det är ju dens problem!

Idag ska jag räkna julklappar. Om jag inte minns fel så ligger det på 25paket per barn.... mycket!!! På tok för mycket.... men mina barn förtjänar det,
Dom har lidit igenom så mycket, leva med en sjuk mamma, och dom har klarat det perfekt, så dom ska belönas!

Mina älskade underbara gobitat <3 p="p">
Nej, nu är det dags för frukost, hoppas verkligen kaffet kan ge effekt mot huvudvärken,

Jag mår illa.... anledningen till det är att jag ensam ska sova i huset!!! Usch, usch, usch!
Jag gillar det inte!
Men det kommer nog gå bra det här, bara jag somnar så går allt bra..

Annars då? Inget speciellt.... barnen är hos sina kontaktfamiljer, Jimmy jobbar. Har idag fixat det sista med julklapparna. Lite finns det ju kvar men det ska nog gå fort att få i ordning på... imorgon blir det västervik med mina föräldrar.

Annars? Nej, jag mår inte alls bra ikväll. gråter och mår illa. Nerverna skulle jag tro.... ska snart gå och lägga mig, kanske vaknar jag till en bättre dag imorgon? Hoppas.

Oj oj vilken natt!

Allt började med att jag inte kunde söva Julia, det gick inte! Så efter mycket om och men så tog jag med henne ner och lät henne sova i min säng. Där låg även Hampus och skulle sova... ihop med 100 gosedjur!!! Okej, inte 100 men 10 var det säkert.
Efter en stund somnade jag och sov som jag brukar... nu på morgonen berättar Hampus irriterat att när jag somnat så hade Julia vaknat och väckt Hampus. Den där ungen!!! Som tur är så "sövde" Hampus om henne innan hon väckte mig och somnade sen själv om.
Och då känner jag mig lite sådär väldigt stolt, Hampus tog hand om Julia för att jag skulle få sova!
Han är så stor och omtänksam, min älskade unge... vad hände?!
Tack och lov är han ledig idag, så som tack så ska han få följa med till stan och fika och få nåt litet.

Och på tal om litet... det här med julklappar börjar spåra ut! Wille har nu 25 paket... fatta, 25! Det är för mycket, på tok för mycket. Så vi ska dela upp det på några dag i taget. Dom kan inte få så mycket på samma dag, dom kommer inte uppskatta allt till slut, det kommer bara handla om att få och få... jag menar, sammanlagt blir det 75paket! 75!!!! Nej, det blir uppdelat på minst 3dagar. Så får det bli.
Sen har ju Julia kommit på att hon vill köpa nåt till sin kompis Maja (en söt liten tjej som hon blivit så bra vän med hos sin kontaktfamilj) så det måste jag fixa med. Och nåt till barnen hos pojkarnas kontaktfamilj med. Mammorna och papporna är klara, så det känns skönt.

Jag har på tal om annat börjat med silica igår. jag vet inte hur den funkar än men den är helt klart värt att prova! Det lär ju knappast bli värre! Tänk om håret växer ur och jsg får tillbaka mitt tjocka fina hår

Idag hade jag samtal, och vilken skillnad det var om man jämför med samtalen jag var på i Vimmerby. Än en gång gläds jag över beslutet att gå över till Västerviks mottagning! Här är det inte bara jag som pratar, jag får gensvar, bolla tankar, får tips, råd, HJÄLP! Zandra är så lätt att prata med, visa känslor och man känner att man kan känna efter och faktiskt visa hur man mår!!!
Som jag misstänkte bröt jag ihop bär vi pratade, och helt ärligt så var det skönt... Som att lufta på ventilen lite!

Nu ska jag återgå till att skriva ner allt Julia vill se på surf plattan... Längtar efter den dag hon kan skriva själv som Hampus!
Hampus förresten har nu idag påbörjat sitt jullov, så inte förens nästa år är det dags för skola igen, tror verkligen han behöver denna paus... Det är inte lätt att gå i skolan.

Tänk vad lyxigt folk har det som får sina barn att somna själva.... Den enda som somnar själv är Wille, man stänger på en film, sen är det bara att vänta.
Julia där emot där får man ligga hos henne och vänta, och vänta, och vänta och vänta.... ett par timmar är inget konstigt.
Och Hampus. Han leker och lever om,sen kommer han ner och ska umgås när jag vill gå och lägga mig... så då är det bara att lägga sig med honom och vänta och vänta och vänta.....
Min kvällar kunde vara bättre om man säger så!

Ingen läkare ringde idag heller. Ska dit på samtal imorgon så då ska jag prata med henne och se om hon kan prata med läkaren om vad som händer. Känns lite oseriöst faktiskt.
Nej, nu orkar jag inte skriva mer.
God Natt!

Både igår och idag har jag haft privilegiet att gosa med en speciell tjej... Thilda! Gud vad jag älskar den tösen, och självklart hennes fina storebror. Är det nåt jag är lycklig över så är det att jag fått tre friska underbara barn och mina två syskonbarn. Barn förgyller verkligen tillvaron. Titta bara på denna bild, kan man bli annat än glad när man ser detta ansikte!?

Sitter med barnen och kollar på julkalendern. Eller dom kollar och jag lyssnar.
Jag vet inte vad jag tycker om den, lite läskig faktiskt! Fast barnen verkar inte dela min åsikt, dom älskar den!

Läkaren ringde inte går förresten. Skrev jag om det igår? Som vanligt minns jag inte, och jag orkar helt ärligt inte kolla.
Jag hoppas hon ringer idag, och tänk om hon kommer med den helt underbara nyheten att mina litium värden ser bra ut! Fast jag vet inte hur det där funkar... om jag inte känner av någon bättring, spelar då mina värden någon roll? Eller går dom på hur man känner sig?
Nej.... jag vet inte..... det är invecklat det där.
Och så ont i ryggen idag! Tagit morgonmedicinen men än så länge har den inte gett effekt. Jag kanknappt röra på mitt vänstra be utan att det hugger i ryggen och värker ner i hela benet. Jag hatar detta och att det inte finns nåt direkt att göra mer än lindra. Dom har även fört in detta i mitt läkarintyg såg jag. Lika så bra, det är ju inte som att det gör mitt liv lättare.

Imorgon är det dags för samtal hos Zandra som hon heter. Jag gillar verkligen henne, det är så lätt att prata med henne, vilket är himla tur, snacka om att det vore jobbigt annars. Det är mycket jag behöver få ur mig just nu och få älta med nån som faktiskt vill lyssna.
Jimmy kommer inte följa med mig dit imorgon. Eva som är min kontaktperson på bryggan (ett rehabiliterings projekt) där jag gick innan jag blev sjukskriven igen följer med mig dit. Det är så vi ska få chansen att prata lite. Jag är ju fortfarande med i bryggan men deltar inte i några aktiviteter eftersom jag inte orkar just nu. Och nu får vi se hur det blir, om jag ska vara kvar eller inte. Jag vill ju, men samtidigt så orkar jag ju inte med att göra nåt.

Well well... nu är det dags att göra barnen klara inför skola och dagis.

Jag ska nu gå och lägga mig... som vanligt håller jag tummarna för att denna natt blir natten då allt vänder och jag får sova.... håll tummarna för mig!

Haft en helt underbar dag och kväll med familjen.
Julia bad om att bli väckt sist.... hon har ett ajjigt skoskav..... tokan!

God natt med er!

Hemma efter en helt underbar eftermiddag!

Nu har vi varit på pysseldag hos Hampus fritids.
Alltså, så helt otroligt underbara personer det är som jobbar där! Pedagogiska, snälla, trevliga och helt underbara.
Det var svårt att gå där ifrån när man blir så mysigt bemötta av alla. Barnen lekte, pysslade och hade det så kul. Jag och Jimmy pysslade en hel del med ska det erkännas, man blir ju som ett barn på nytt när man ser hur mycket kul det finns att göra.
Det roligaste av allt var att se Hampus med alla sina vänner, han är en populär kille! Och så Julia, hon fann sin plats direkt, och det var nästan så att en tår bildades.... om ett år så är vi där med henne! Jag kan inte fatta att mitt andra barn börjar skolan om 8månader, och då har jag bara ett barn på dagis! Vad hände??!!

Det är det som gör mig mest besviken på mig själv... jag missar så mycket med barnen. Jag är med, men inte där hela tiden.... hänger ni med? Minnet, koncentrationen och jag är inte som en frisk mamma... och det är svårt att acceptera.
Men jag tror inte barnen far så illa av allt längre, för jag är ju faktiskt där, på platsen, och jag agerar. Jag sitter inte längre och bara glor rakt fram och är okontaktbar, inte hela tiden alla fall. Självklart händer det att jag faller ifrån och gömmer mig i mig själv. Men som sagt, inte HELA tiden.

Jag och Jimmy diskuterade en jobbig sak idag... en otroligt tung sak. Vad det gäller tar jag upp senare, just nu vet vi inte vad som kommer hända. Varför jag nämner detta då? Jo det är för att ni som står mig nära ska kunna kontakta mig om ni vill veta vad det gäller. Om det blir så som vi "inte" vill så kommer Jimmy behöva mycket hjälp och stöd, det är allt jag kan säga nu.

Vill ni höra en bra låt igen? Vassego!!

Vacker, sorgsen, fin... Kärt barn har många namn.

Inatt sov barnen *Ta i trä*! Underbart.... om det ändå kunde betyda att jag fick sova.
Jag förstår inte varför just detta med sömnen ska vara så bråkigt för mig? Eller ja, det är ju mycket som bråkar med mig, men sömnen är ju så avgörande för hur man mår.
Sen funderade jag lite över på hur mina mediciner påverkar mig. Speciellt dom till natten. Det är Seraquel och och litionit (läs på fass om ni undrar över dom, jag orkar inte sitta och berätta vad dom gör för mig just nu) som jag tar då. Det är inga mediciner man ska känna av, men efter ca 1timme  blir jag "slapp" i kroppen och går in i saker, rör mig ofrivilligt (slänger ut en arm el. liknande), får minnesluckor (inte som dom jag får på dagarna, nu blir det verkligen svar) och känner mig full. Det är kanske bara en period som kommer gå över, jag hoppas det!
Hela tiden så har läkarna saga att detta är dom två bästa mediciner man kan kombinera, så dom borde ju funka ihop.

Nej, nu ska jag få iväg min stora älskling till skolan! Hampus alltså!

Känner mig fullständigt utlämnad!!!!

Vaknade inatt vid två tiden, som vanligt. Kollade min mobil och vad står det? Ingen service.
What!!?? Min telefon brukar dumma sig så jag gick ju inte upp i linningen direkt. Men det blev inte bättre.... den funkar fortfarande inte!
Enligt tre så ska det vara åtgärdat vid 10:45.... eh... okej.... stämmer ju bra, NOT!
Jag har lämnat mina prover nu så min läkare kan ringa när som, och jag måste prata med henne för det är nåt som inte stämmer. Man ska inte må såhär....
Eller tänk om det händer barnen nåt, hur ska personalen nå mig då?
Nej, det blir att skaffa en mobil till, back upp när den andra ger med sig! Så får det bli...

Jag vill bli nåd... jag känner mig fullständigt bortglömd när telefonen bråkar,

Och vad faan gör jag vaken nu?
Jo det ska jag tala om för er, sängen är full av ungar... Wille och Julia kan tydligen inte sova i sina sängar inatt. Så sen 3 har jag varit vaken till och från. Hur jag ska orka med denna dag vet jag inte.
Men det är inte bara deras fel,jag kan helt enkelt inte sova längre.
Så under den där tiden för några veckor sedan när jag sov så bra, det var visst bara en period... jag som var så säker på att sömnen vänt till det bättre.
Och nu 'är det ju ingen ide att lägga sig, klockan ringer om en halvtimme ändå.

Ibland kan jag nästan bli överväldigad!

Låg uppe hos Hampus och skulle söva honom. Vi har haft en myskväll han och jag.
När jag låg där uppe så kände jag en känsla som var så stor, jag är mamma! JAG är MAMMA!
Ju mer jag funderade över det ju större kändes det... att jag är mamma vet jag, jag menar, jag har liksom fött alla så hur skulle det kunna missas. Men jag menar, det är stort, att vara förälder alltså. Man är helt ansvarig för, i vårt fall, tre små människor. Det är vårt jobb att forma dessa små varelser till fina, vuxna människor.
Det kommer inte bli lätt, detta är det största, svåraste och mest underbara jobb jag åtagit mig.

En annan sak som slog mig....på tal om annat, tog precis min nattmedicin och detta känns inte seriöst alls... det är så mycket medicin som jag tar under ett dygn. Det är ju inte konstigt att kroppen känns trött och medtagen, huvudvärk och illamående. Imorgon ringer förhoppningsvis min läkare och då får vi som sagt se. Jag är orolig över att dom höjer dosen... känner ju ingen skillnad... men jag måste kanske slappna av lite och ge det lite mer tid.

Nu har jag väntat klart.

Två av tre barn sover, och det största av allt: Jag vann klänningen!
Den blev lite dyrare än vad jag tänkt mig... hoppades på att den skulle stanna vid 60:- ungefär men det drog iväg till 80:-...
Men jag ska väl inte gnälla, det är ju galet billigt för en helt ny klänning ändå!
Självklart måste jag ju visa er en bild på den:

Vann en klänning till förra veckan, eller klänning och klänning... klänning/linne skulle jag kalla den.
Här är en bild på den:

Denna klänning gav jag ca 30:- för. Helt ny.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, JAG ÄLSKAR ATT FYNDA!

Sitter här och väntar.... Dels på att barnen ska somna så man får koppla av. Alltså, missuppfatta mig rätt... som svärmor brukar säga ;-) Hihi! Jag kan slappna av när barnen är vakna, men det är skönt att veta att dom sover gott i sina sängar och att man kan släppa den biten lite.

Imorgon blir det tidigt dagis för dom små, Jimmy jobbar förmiddag och jag ska till vårdcentralen och lämna prover igen. Bidde ju inte av i  fredags då jag ätit medicinen under för kort tid. Jag hoppas verkligen jag tar mig dit... har så svårt att ta mig ut om ingen är med mig. Och jag måste verkligen lämna dom här proverna, annars vet vi ju inte om dosen med lithioniten är rätt. Dessutom så ringer antagligen min läkare imorgon då för att diskutera hur jag mår. Men det värsta är att jag känner ingen skillnad. Jag känner verkligen ingenting! Jag har byggt upp sån förväntan över detta med medicinen, men visserligen så tar det en vecka för medicinen att nå full effekt. Så än så länge finns det hopp.

Det andra jag väntar på är tradera. Det finns en klänning där som jag funderar på att buda på... måste se att priset är rätt bara. Och jag är osäker på färgen... rosa eller grått.... det är frågan. Men vi får se hur det blir. Går det upp för högt så får jag skippa den. Jag "behöver" den egentligen inte, men det är bara det att den är så fin!!! Skulle vara så kul att ha en så fin klänning till nyår. Men som sagt... den som lever får se.

Här har ni den, Stiftelsen- Ur balans! Lyssna på texten... känner igen mig så otroligt mycket i det han sjunger, speciellt i refrängen.

Jag är kär!

Igår spelade jimmy upp en låt för mig, stiftelsen -ur balans.
Jag älskar stiftelsen och takida!!! (Ja jag vet att det är samma sångare, det är väl dels därför jag älskar båda)
Nej, nu är det dags för att fixa frukost. Ångest! Har tagit sobril så snart känns det lättare. Att man ska behöva må såhär... undrar vad jag gjorde för illa i mitt förra liv för att förtjäna detta.
Nä, nu ska jag inte deppa ner mig mer, inte roligt för barnen att se!
Fint väder förresten!!! Eller.... njae.

Jag hatar den här tiden!

Det är den tiden i månaden vi tjejer hatar mest... ni vet... tand röd är på besök.
Om man bortser från hur ofräsch man känner sig oavsett antalet duschar man tar, smärtan, humöret... allt vad det nu kan innebära... så finns det en sak som stör mig mer.... suget efter NÅT, HELA TIDEN!
Jag vill äta, hela tiden! Men jag klarar det inte... jag lider mig igenom suget efter både det ena efter det andra och det är hemskt!
Äter jag det jag vill så mår jag dåligt för det. Äter jag det inte så är jag sugen och går runt och irriterar mig på det.
Skit!!! Det är precis vad det är och jag tror många skulle skriva under på detta.

Imorgon blir det att utbyta tjänster.....
Mamma behöver hjälp med att byta gardiner och eftersom hon inte kan klättra och ha sig så får jag träda in och göra det åt henne. Så eftersom jag hör det så får hon se efter mons barn då Jimmy jobbar.
Perfekt ju! Dessutom på det sättet får jag sällskap och nån att dricka kaffe ihop med, för kaffe kräver jag!
Nej, nu blir det pannkakor!

Nu ska här snackas skit!

Jaha...då var det lördag. Kan inte säga att det händer nåt direkt superkul här idag. Min mamma och pappa var här på lite fika, så där fick vi tiden att gå lite alla fall.

Det är även nåt som inte stämmer med Wille. Enbart på dagis så har han diarré, äter dålig, är ledsen,trött, sorgsen, leker dåligt.... listan kan göras lång.
Men enbart på dagis? Hur ska jag tolka detta?
Jag menar inte att jag inte tror på personalen, för det gör jag. Wille mår säkert så, så det är inte så att jag tror dom ljuger.
Men det jag undrar är varför mår han så enbart där? För i samma minut Jimmy hämtat honom, han kommer ut från dagis så vänder allt. Han blir glad, äter, leker, busar... 
Vad är det för fel på min älskade pojke?!

På tal om annat så är det dålig stämning på dagis... igen! Kan man bli annat än trött? 
Mina föräldrar var som sagt här idag och dom märkte av den dåliga stämningen med på luciafirandet.... Så detta är inte bara nåt jag och Jimmy hittat på!
När dom kom så var det inte ett välkommen dom möttes av, dom fick en liten "utskällning" för att dom var för tidiga. Samma som oss när vi kom... vi fick minsann stå i hallen som ett gäng fån. Nu kom vi inte jätte tidigt, 10minuter ungefär. Men det räckte tydligen.
När vi sen väl fick gå in så var det sura miner som mötte oss. Förutom av två andra i personalen, dom kom fram och hälsade och var så trevliga, som dom brukar vara. Jag kommer sakna dom om dom inte följer med Wille till det nya dagiset i sommar. Dom är så mysiga och omtänksamma.
Dom två bryr sig verkligen!
Jag minns när jag var med och hämtade barnen första gången efter att jag kommit hem från sjukhuset, dom blev så glada av att se mig att dom grät, och vilka kramar jag fick. Äkta omtänksamhet, det kan jag lova er!

Nej, nu är det nog bäst att inte skriva för mycket. Det finns ju vissa som sitter och lusläser min blogg och vrider och vänder på det man skriver....
Funderade på att låsa bloggen ett tag... men som jimmy sa, i sverige har vi nåt som kallas yttrandefrihet, detta behyder att man har rätt att säga och skriva vad man tycker.
Jag vet ju att dom som stör sig mest pratar om mig och min blogg på arbetstid. Hur jag vet det? Jo för jag fick ett samtal från en av dom PÅ ARBETSTID. Nu hade dom kanske rast just då vilket jag verkligen hoppas. För sitter dom och läser min blogg på arbetstid, ja då jävlar!
(jag har har aldrig nämnt vad dagiset heter, och heller inte vad personalen heter. Så jag har inte brutit mot någon lag eller skrift.)

Fy vad kallt det är! Har varit iväg och handlat med Jimmy och jag trodde jag skulle dö!!
Och jag har klätt mig väl, både underställ tre tröjor och mössa och vantar.... och skor såklart.

Barnen har fått dille på att klä ut sig, så Julia gick som tomte gumma till dagis och Wille pepparkaks gubbe.... Tack och lov så har inte barnens dagis kommit med några dumheter om att det skulle vara rasistiskt. Hur faan kan manens tänka så? Pepparkaksgubbe?! Vad kommer här näst, vägskyltarna?
Nej, jag orkar inte ens älta i det.

Idag är dag två med nya medicinen. Egentligen skulle jag lämna prover idag, men det har gått för kort tid så dom ska lämnas på måndag istället. Jag vill inte!! Men jag måste. Hoppas verkligen att det visar bra siffror och inte behöver höjas nåt.
Men hur jag då mår? Helt ärligt så märker jag ingen skillnad.... likgiltig, less... nere helt enkelt. Det jag känner av är en extrem trötthet, jag är så trött och jag har aldrig i hela mitt liv känt mig så överväldigande trött. Det är hemskt! Jag gör allt i min makt för att hålla mig vaken om dagar och kvällar men ibland går det inte. Och jisses vad jag snarkar... jag är ingen sån som snarkar annars, bara dom gånger jag är helt slutkörd. Så jag vet inte vad dom här tabletterna gör med mig egentligen?!
Dessutom är jag förvirrad, har svårt att minnas vilken dag och datum det är. Och bara allmänt snurrig, känner mig nästan lite påverkad. Jag antar att detta beror på den nya medicinen, men jag undrar om det kan vara så att nån av mina mediciner som krockar, eller så är det en bieffekt. Men är det en bieffekt så ger det väl med sig snart hoppas jag.

Nej, nu ska jag ta hand om en sjuk Wille. Hans mage mår inte bra. Jag vet inte vad som är felet, han är inte 100% Wille och det börjar oroa mig lite faktiskt. Alltså, han leker, pratar, växer. Men hans mage säger ifrån och han äter inget när han är på dagis. Det är som att hans kropp protesterar över att vara på dagis, för hemma mår han bra. Nej, jag fattar ingenting... Jag tror han behöver en paus faktiskt. Och jag vet att det låter hemskt, men han måste försöka orka med till och med nästa fredag, sen tar vi lov. Men är han sjuk så är det inte mycket att göra åt, då börjar hans lov tidigare helt enkelt.

Bilder från luciafirandet på dagis.

Om ni nu undrar var alla andra kort tagit vägen så är dom borta. Poff liksom!
Nej, det är så att jag valde att ta bort dom och bara ha kort på mina helt underbart vackra barn.
Dom andra barnen var minst lika underbart vackra, men nu är det som det är.

Idag gjorde jag nåt som jag inte gjort på många år...

Jag har under en lång tid haft riktigt kort hår. Nu under en tid har jag låtit håret växa ut, dels av bekvämlighet och dels eftersom jag tappar så mycket hår. Skulle se för jäkligt ut om det hade varit kort nu!
Men så idag hände det... Jag har uppsatt hår! Inte det snyggaste men ändå, man får ju glädjas för det lilla liksom!

Bilder från dagens lucia tåg.

 Julia i väntan på Luciafirandet!

 En lite halvsur Wille.... skyller på tidig morgon!

 Och här har vi hela tåget! Är det inte maffigt värre!!

 Hampus och den andra pojken påväg in för att ge över halsbanden till luciorna och stjärngossen. Stolt mamma <3 p="p">

 

Ännu en bild på pojkarna som är påväg in i klungan.

 Nu är deras jobb klart och dom är påväg ut igen.

Här har vi dom, så fina! Och jag är så stolt över min sons insatts idag. Detta kommer jag leva länge på <3 br="br">

Är på vimarskolan och njuter av ett helt underbart luciatåg! Alla är så duktiga och fina <3
Och snart är det dags för Hampus att överlämna halsbandet... Tror nog han är lite pirrig, för jisses vad mycket folk det är!
Men jag vet att han kommer fixa det galant, han är rätt cool av sig!

Då är det dags...

Ikväll tar jag mina första tabletter av den nya medicinen. Jag har stora förväntningar för denna medicin. Har läst och hört om så många som mått som jag gör och vilken förändring dom fått i livet, det har liksom blivit värt nåt igen.
Jag menar inte att jag tycker livet kan kvitta, men jag har haft det tufft, svårt att hitta saker att känna glädje över. Det närmaste glädje jag kommer är likgiltighet.... och den är inte så rolig.
Tänk er att en dag vakna och du vet inte längre vem du egentligen är och vad gör du här?! Den känslan vill jag kommer över.
Jag vill bli Sandra igen (eller Alexandra är väl rättare sagt).... jag längtar verkligen henne. Och om denna medicin funkar så kanske jag kan få tillbaka delar av henne, och allt är bättre än inget.

Stolt!

Idag fick jag ett meddelande på mobilen, det var Hampus fröken.
Han ska vara en av två som bär fram kudden till Lucian imorgon med halsbandet som hon får. Detta är stort kan jag lova er!!
Och jag är så stolt över Hampus, och självklart kommer jag finnas på plats och fotografera hela alltet!

Idag har jag Wille hemma med mig... ojoj! Jag är så trött att jag knappt klarar av att gå, for verkligen jobba för att hålla mig vaken.
Jag vet inte varför det blev såhär? Hade svårt att somna, och sov oroligt, men det brukar jag ju, så varför blir jag så trött idag?

En sak jag kommit på är att jag har blivit (om möjligt) mer förvirrad och glömsk.... mycket störande! Men jag antar och hoppas att det blir bättre ju bättre jag mår.

Nu orkar jag verkligen inte skriva mer.

Jaha, då är Wille hemma.Han är visst lite dålig i magen... och inte så pigg??
Jag vet inte, men vi fick nog fel unge med oss hem... Den ungen jag har här hemma springer i trapporna för fullt, in i sitt rum och leka för att sen fort som tusan fram med massa lastbilar och leker.
Jag tror inte på att han var dålig, antingen ville han hem helt enkelt och fejkade allt. eller så ville personalen bli av med en unge till. Eftersom läget är som det är så gissar jag tyvärr på sistnämnda. Tyvärr.
Ska på möte där på onsdag.... men jag har skrivit en mindre novell för nu är jag trött på det här! Dom säger inte hej då till barnen knappt, på oss skäller dom att vi klär barnen dåligt (långkalsonger, strumpor, byxor, t-shirt, tunn långarmad tröja och så en tjockare tröja över det. Sen krage, mössa vantar (fodrade) och vinterstövlar). Om det hade varit för mycket så är det ju bara att ta av dom! Men nej, här ska det klagas på oss som inte redan har det fullt på schemat och inte orkar med så mycket mer. Det är väl det som är deras mål, bränn ut oss helt! För det vinner vi ju alla på... Faan så trött jag blir.
Jag försöker tänka positivt, bara ett halvår kvar med Julia och sen börjar hon F1an, helt underbart. Och nu vid årsskiftet ungefär så flyttar barnens dagis, hoppas verkligen dom blandar upp grupperna så mina barn få ny personal, nån som faktiskt gillar sitt jobb och barn. Hoppas hoppas hoppas!!

Mycket är nog att jag bara går hemma... för det är väl så dom ser det, jag går ju BARA hemma. Sen att jag jobbar varje minut på att bli Sandra igen är ju en annan femma... Det handlar ju bara om inställning.... Ooohhh nej just det, det var ju inte så... jag har ett rent helvete framför mig. För även fast det är saker som i längden kommer göra mig bra, så betyder det inte att jag får det lätt nu, nej, tvärtom, det är jäkligt mycket nu.

Så igår blev det klart, Litium sätts in!
Men, så kom det där men.... självklart så fanns den inte hemma och jag får alltså vänta med att börja tills på onsdag. Skit!
Så än så länge har jag inte börjat... så det är bara att vänta och vänta lite till. Men jag är van, det är mycket jag väntar på.

Hade möte med försäkringskassan idag på morgonen. Det gick som jag trodde, bra. Allt kommer löpa på som vanligt och sjukskrivningen fortgår. Inte mycket mer att berätta där heller. Eller ja, det finns väl lite men det tar jag som vanligt inte här.

Nehepp, nu vet i hundan vad jag ska ta mig till att göra. Hängt tvätt, plockat och fixat här hemma, men dammsuga går inte... Jimmy sover eftersom han jobbar natt och ska jobba nu inatt igen. Så det får vänta.
Satte förresten upp julgranen igår. Något tidigt kanske men jag garderar mig, vet ju inte alls hur jag kommer må när medicinen sätts in. Men om katterna kunde ge tusan i den så skulle jag bli glad!!!

Hemma igen efter möte i Västervik.
Det gick bra, dom bytte min insomningstablett och jag får nu börja med litium. Dom kollade även upp mina prover och det såg okej ut.
Så jag är nöjd!!
På fredag ska jag åter igen lämna prover, och jag börjar nu inse hur mycket Provtagningar det kommer bli... Fy! Jag hatar att lämna prover, och dessutom går det bara att få ut blod i min ena arm så detta lär göra ont. Men jag får bita ihop och stå ut, det blir bäst såhär i längden.

Så imorgon är det dags... då faller domen.... Jag ska träffa läkaren i västervik, igen!
Jag hoppas verkligen att hon inte vill att jag berättar om hela livet igen. Ny läkare, igen, så jag blir inte förvånad. Men en sak som jag inte förstår är att alla nya läkare frågar ut mig, skriver ner vad jag berättar och sen då? För dom inte in det i min journal och om dom nu gör det, varför läser inte nya läkare på? Man har liksom en timme på sig, och att gå igenom allt som varit tar tid, tid som jag hellre lägger på att diskutera saker som IDAG inte funkar och måste lösas.
Som imorgon, får jag börja med litium? Och vad händer sen?
Vad visade mina provsvar? Ser allt bra ut eller måste jag äta nåt i medicinväg för att komplettera det och hur påverkar det då mig?
Har den nya höjningen av medicinen hjälpt eller anser dom fortfarande att jag har på tok för hög puls och kommer stressa ihjäl mig om detta fortsätter? (Detta kan jag ju själv känna efter, och nej, stundvis så är min puls för hög, det behöver jag inte läkare för att berätta. Men måste jag då höja medicinen mer och ska jag då behöva vänta ännu längre på litiumet?)
Dessutom funkar inte sömnen längre. Jag har ätit stilnoct på tok för länge, och den hjälper mig inte längre... men får väl se vad dom säger, finns liksom inte så mycket starkare saker att ta till och att höja dosen är inte så lämpligt, äter redan en ganska hög dos.

Well, well... vi får väl se hur det går.

Har inte så mycket att blogga om idag... egentligen har det varit fullt upp, men ändå.
Dagen började med sovmorgon, ändå till 7:30! Det ni!! För vår familj är det stort, normalt sett vaknar barnen vid 6 tiden, så jag är nöjd... sen att vi bara hade Julia hemma är ju en annan femma ;-)
Sen gick vi ner till stan, och jag fyndade i vanlig ordning. Vi var på loppis! Det blev visserligen bara kläder till Julia och inrednings saker till mig. Julia var visserligen inte i behov av kläder, men när man kommer över fina saker till bra priser så måste man ju nästan passa på.
Sen hem och vänta... vänta och vänta och vänta! Jag tyckte inte det var så mycket väntan, men för Julia var det långt... Hon väntade ju på Petra! Och nu skulle man kunna tro att detta kanske stör mig, att hon längtar "bort" från oss, men nej! Det stör mig inte alls faktiskt. När barnen är hemma så är dom helt nöjda och lite där till, och när dom är hos sina kontaktfamiljer så har dom det bra och hinner inte sakna oss. Att dom inte sitter och gråter efter oss känns faktiskt bra, för det är ju inte bara för min och Jimmys skull dom är där, det är ju även för deras skull, dom behöver få lite ombyte.
Vad jag och Jimmy ska hitta på vet jag inte riktigt, äta middag i lugn och ro för att sedan ta en promenad. Sen bara ta dagen och kvällen som det kommer. Imorgon blir det sovmorgon, lång sådan! Känner att det behövs, på måndag är det tidig morgon igen som gäller och samtal med läkare väntar... är lite nervös för den biten faktiskt om jag ska vara ärlig. Jag antar att jag får svar på mina prover som lämnades in, och vi får även veta om jag är tillräckligt upplyft för att börja med nya medicinen. Jag hoppas verkligen det, att ställa in den tar så lång tid så jag vill börja jobba med det nu. För varje dag som går så är det en längre innan medicinen är rätt och jag kommer må bättre. Ni hänger med på vad jag menar va?

Njae... nu ska jag slita mig från datorn... snart. Har lite att kolla upp och fixa med först.

Nu har pojkarna åkt. Det känns både skönt och lite jobbigt.
Skönt för att vi behöver denna tid. Men jobbigt över att man är i det behovet att manbehöver hjälpen att avlastas.
Nu är läget som det är och det är väl bara att gilla läget, antar jag?!

Ibland är det som att nåt händer och ödet knackar på dörren!
Jag var så orolig för morgondagen.... jag skulle ensam ta barnen på morgonen, klä på dom, få i dom frukost, ta dom till dagis, hinna med bussen till Västervik och så gå på samtal.
Anledningen till detta är att Jimmy ska jobba förmiddag...
Men så kom det ett meddelande, Jimmy behöver inte börja förens vid åtta!! Vilken lättad... ödet som sagt!

Åh så dumt!! Men bra ändå...!

Idag tog jag diskussionen med barnen, vem ska va vad på luciafirandet?!
Wille visste inte, tomte... eller pepparkaka? Han visste inte... som tur är så har jag garderat mig, det finns båda två alternativen hemma till honom.
Sen Julia... först tärna... sen tomte... sen tärna... okej, provade klänningen vi har hemma, nopp! Den slutade vid knäna, så det sket sig. Och då ändrade hon sig, tomte! Men jag hade ju inget hemma åt henne ändå.
Så jag fick den briljanta ide att köpa, begagnat... det sket sig. Om man ändå kunde få komma billigt undan någon gång!
Kom då på att man måste ju inte ha tomtekläder på sig, man kan ju faktiskt ha en fin röd klänning! Och cubus har denna vecka 30% på ett helt köp (varsågod cubus för denna gratis reklam....), hittade en fin klänning och strumpbyxor till Julia och köpte den. Dyr vart den med, fast det var rabatt... Kommer till Konsum (och varsågod konsum för denna reklam!) och vad hittar jag där?! Jo en tomteklänning till ynka priset 79:-!!!
Och samtidigt som jag ser det så kommer jag på att jag hört om den på en loppis sida... tänk om man kunde få tillbaka minnet alla fall... för är det nåt som stör mig nu när jag blivit dålig så är det minnet... det är uselt!
Men alla fall, vi köpte den med. Vi kom på den briljanta ide att Julia får klänningen i julklapp istället. Perfekt!
Nu är det bara till Wille vi behöver köpa några nya kläder så han också har nåt nytt och fint att ta på sig på julafton.
Så egentligen slutade ju allt detta gott... skönt med en sån vändning någon gång!

Har jag ens sovit inatt??

Är så trött... drömt massa konstigt, vaknat hela tiden... usch vad jag hatar såna nätter!
Jag fattar inte varför det är såhär nu? Jag trodde det var en oturs natt för ett tag sen, men nej... det har fortsatt.... jag ska träffa läkare den 10de och då måste dom hjälpa mig. Detta håller inte.
Allt hänger ju liksom ihop... får jag inte sova så blir det automatiskt jobbigare allt... det funkar ju inte.

Nej nu blir det frukost. Japp... trevligt...

På fredag ska jag ensam åka in till Västervik och gå på samtal... Att gå på samtalet är inga direkta problem.... det är det där att ta mig till bussen, och vad tusan ska jag göra innan och efter samtalet??
Jag hatar att åka ensam, hatar det! Jimmy jobbar förmiddag och jag har inget val, jag måste åka ensam, för jag måste gå på samtalet... det är dags nu, dags att komma igång med samtal och allt som ska ske.
Men det löser sig, det blir bra det här! Eller....

Idag kan jag bjuda er på en bild av mina tre små snögubbar :-)

LSS och en ganska bra dag!

Idag var jag på ett möte, igen! Men det var ett givande möte...
Det är så att vi har genom familjeteamet (det är dom som ger oss stöd i vår föräldraroll och som jag och Jimmy tillsammans går på samtal hos) fått veta att jag kan ha rätt till LSS (lagen om stöd och service, eller lagen om särskilt stöd kan det även heta), och idag var det dags för möte med dom som bestämmer om detta.
Väl där mötte jag två jätte trevliga personer och så hade vi med vår kontakt från familjeteamet, jag berättade om allt, och tillsammans förklarade jag och Jimmy om allt som jag behöver hjälp med för att avlasta Jimmy.
Jag tänker inte här berätta om varför jag behöver LSS, vill ni veta något så får ni skriva till mig privat eller höra av er. Det känns på tok för privat för att öppet berätta om det här.
Men idag blev det klart, jag kommer få stöd i hemmet och med lite olika saker. Det kallas även boende stöd.
Vad det innebär är att jag får hjälp med olika saker, och dom är även till för att motivera och stötta mig i olika saker. Men som sagt, vad berättar jag inte här och varför jag nu fått detta. Jag är helt säker på att ni förstår och respekterar detta.

När detta blir klart vet jag inte riktigt än, men innan jul alla fall tror dom. Det känns otroligt skönt! Mest för att jag nu inte kommer "belasta" Jimmy på samma sätt som jag gjort. Inte för att Jimmy inte vill, detta ligger hos mig och gnager. Jag vill inte ses som en belastning hos min man... jag menar, han har så mycket med jobb, utbildning, barnen, möten... ja listan kan göras lång! Så nu är jag ett "problem" mindre. Det han förut stöttat mig med kommer han få avlastning i och det kommer finnas en annan person i mitt liv som istället ger mig det stöd i vissa saker som Jimmy förut stöttat mig i. Självklart kommer Jimmy ha störst roll i mitt liv och vara den som mest finns där, men det kommer bli lite mindre jobbigt för honom nu under en tid i mitt, eller vårt liv.

Att ha boende stöd kommer inte vara för evigt, detta är bara under en tid i mitt liv. Jag kommer aldrig bli frisk igen, jag kommer alltid ha min (mina) sjukdom (sjukdomar) men jag kommer inte alltid må som jag gör idag. Det kommer bli bättre.
Hur lång tid det kommer ta har jag inte den blekaste aning om, men med hårt jobb, mycket samtal och läkarnas hjälp så blir det bättre!

Ja okej, om man nu ska se positivt på snön så måste jag säga att barnen har det roligt alla fall.
Jag älskar verkligen att ha en trädgård och att barnen är så stora att dom kan leks ute på egen hand. Och tro mig, dom har så otroligt roligt!! Man hör ända in hur don leker och tjoar!!
Själv sitter jag upp krupen i soffan och har bytt om till min mysiga onepice och tänt massa ljus, blir varmt och skönt för barnen att komma in till när dom lekt klart.
Tänkte bjuda er på en bild av mina små snögubbar, men det blev bara svarta gestalter, så jag skiter i det!

I år skiter jag i det!

Jag skickar alltid julkort till typ alla! Varje år samma sak, lägger ner pengar, tid och energi på detta... men får man nåt tillbaka? TYP (läs nu typ= ungefär ingen) inget... nästan.
Så i år ger jag faan i det, jag skickar inte ett kort! Eller jo, kanske till barnen förresten, dom blir så glada när det ligger post i lådan till dom!
Hur det känns? Sköööönt!

Man ska inte säga för mycket...

Igår var jag, Jimmy, min mamma, thilda, och min syster och handlade.
Från ingenstans börjar dom prata om att det är så konstigt, överallt har det kommit så mycket snö, men inte här. Det verkar ha snöat runt Vimmerby hela tiden och vi har liksom skonats.
Japp... Dom skulle inte sagt nåt för nu har vi snö, massor!

Jag störs inte av det så mycket, om man bortser från att jag kan nu inte använda dom skor jag vill. Lyxproblem, jag vet!

Ja kära tid... sitter med Hampus i soffan och det är helt otroligt vad barnen kan egentligen. Nu sitter han med ett dataspel och jag fattar unggefär inget! Han gjorde ett tappert försök att lära mig hur man gör, men det blev pannkaka av allt... jag känner att jag gjorde mer skada än nytta faktiskt, så pojken tog över och "städa upp" min oreda.
Nej, nu ska jag städa lite. Golven är i behov av en omgång igen!

Vaken och långt ifrån utvilad! Sov så otroligt dåligt inatt och jag kan inte förstå varför! Om man äter alla mediciner som jag gör och är så trött på dagen som jag var (sov för övrigt inget på dagen så det kan inte vara felet), hur kan man då inte sova på natten?!
Jag hoppas verkligen att detta bara var en tillfällighet, orkar inte ändra på medicinerna mer nu.
Tror för övrigt att jag svarar lite sämre på höjningen som gjordes senast, mår så otroligt illa hela tiden, och det stör mig nåt fruktansvärt!

Well, well... idag är schemat fullt, kanske bäst så... man hinner ju liksom inte känna efter hur det känns då.

Tänk om man visste vad som var fel med en själv. Trycka in en kod och vips så står det vad som jäklas!
Hade en jättebra dag igår, fram tills på kvällen.
Jag tog ensam hand om barnen eftersom Jimmy jobbade, efter det kom det fika gäster. Väldigt trevligt.
Vi tog med oss grabbarna på kvällen och åt pizza ute och efter det spårade det ur.... Jag kände hela dagen att nåt skulle hända... det kändes som att nåt låg i mig och bara laddade för att bryta ut!
Mådde så illa på kvällen, så otroligt illa.
Och när jag kom hem bröt det ut... jag grät och grät och grät... och jag vet inte varför! Förstår ni hur otäckt det är? Tårarna rinner och du gråter så kraftigt att du knappt får luft! Det är hemskt och det går inte få stopp på det... så under resten av kvällen låg jag i Jimmys knä och sov och grät. Det var min lördag det... Fy faan säger jag bara, fy faan, fy faan, fy faan!! Jag vill inte ha det såhär längre, jag vill bara få vara Sandra. Den friska, glada sociala Sandra!

Nej, nu är alla barn hemma och det är dags för att öppna julkalenderarna!

Trevlig första advent till er alla <3 br="br">

 Jag vet att jag tjatar, men gud så trött jag är!! Detta kan inte vara rätt... antingen är det min medicin annars är det väl om mina blodvärden är så dåliga så det är därför.... jaja, den som lever får se!

Idag ska Julia åka till sin kontaktfamilj. Det gör inte så stor skillnad för oss, men för Julia betyder det mycket, vilket jag kan förstå.


Nej, nu funderar jag på att dra ett varv med dammsugaren, och sen slå mig ner i soffan och sova med ett öga öppet. Blir liksom så när man är ensam med barnen.

En sån dag helt enkelt!

Jag har gjort mitt bästa... plockat och fixat med det jag orkat.
Tyvärr så har jag inte haft speciellt mycket ork idag. Somnat ifrån hela tiden.
Höjningen av medicinen gör sig ständigt påmind, jag är så trött!
Men hemmet är så gott som klart, bara små detaljer kvar.

Mer då? Imorgon åker Julia antagligen till sin stödfamilj. Så det är bara pojkarna hemma. Ganska skönt. Nu är inte dom Julia jobbig, men det är skönt att få ägna sig lite åt grabbarna med.

Nej helt ärligt, orkar inte skriva mer.

Jimmy, det är verkligen min största trygghet i livet. Han är en man jag kan lita på och som vill mitt bästa.

Denna dag började bra... not! Sånt kaos så det är svårt att ens förklara hur jäkligt det var!
Det första som slog mig när kaoset var som värst var att jag fick dåligt samvete.... tänk att stackarns Jimmy ensam fick ta allt detta på morgon, middag, kväll och natt när jag låg inne på sjukhuset... Hur klarade han det?!
Jag tvivlar inte för en sekund på om han var den rätta att få barn med, han är den rätta! Jag ska leva resten av mitt liv med honom,underbaraste <3>
Så fort nåt händer så är Jimmy där och hjälper mig och stöttar,
Han tar hand om mig, barnen, hemmet och JOBBET!
Jag kan inte förstå hur han fixar allt men han gör det!!

Min älskade Jimmy, jag älskar dig så otroligt mycket, du är min äkta kärlek, det är vi för alltid,

Det kommer bli mycket resor till Västervik i framtiden. 
Jag har redan (det går fort nu) fått en kurator som är min! Verkar jätte trevlig och lätt att prata med, och henne ska jag till varje vecka.
Lämnade även alla prover idag, och det är inte lite dom kollar upp kan jag lova er!
Sen pratade jag med min sjuksköterska idag igen, och ja, jag kommer antagligen bli remitterad en psykolog med eftersom även dom, som jag, tror det finns nåt mer än bara bipolär. Men vi får se, jag tar det en dag i taget... bäst så.

Nu är det även dag två med höjda och ändrade mediciner... fy vad trött det gör mig! Inga problem att komma ihåg vad och när jag ska äta allt, men dom gör mig så fysiskt trött.... men det är väl bara att gilla läget, dom kommer ju ändå antagligen höja den mer eftersom jag svarar så bra på den, och det kan jag lova er, det är nåt jag är tacksam över! För fy faan rent ut sagt att behöva må som jag gjorde... eller gör! Den idiot som önskar den gick i mina skor är inte vettig.
Visst har jag det "förspänt" med mycket men nej, jag skulle ge bort allt det om jag bara fick må bra igen.

Jag är trött!

Så sömnig jag är! Jävla skit mediciner!!!
Jag har faktiskt en blid jag ska visa er, men bli inte förskräckta, det är jag på bilden, lite trött bara...
Titta och njut!!!!

Att vara mamma är inte alltid lätt..

Så är det faktiskt! Att vara det är svårt att vara mamma alltså... det är det svåraste, mest komplicerade, sämst betalda "jobb" jag haft, men ändå är det så otroligt underbart! Jag skulle inte byta bort det mot nåt i världen och jag ångrar det inte för en minut!

Ikväll tog jag förresten den nya dosen med medicinen... jag tror inte Jimmy kommer få upp mig ur sängen imorgon. Tur att jag inte har nåt på schemat.
Spännande att se om hjärtklappningen lugnar ner sig till natten nu... skulle vara helt underbart. Men på nåt sätt så har jag vant mig, men detta är nåt jag absolut kan leva utan!

Nu är mötet klart.

Det gick helt okej idag. Fick som vanligt dra hela min historia, gud så trött jag är på att berätta allt!
Kan dom inte bara skriva in allt i min journal och sen läsa på innan man kommer?! Kan väl inte va så svårt??!

Hur som. Jag ska börja med litium, men inte idag. Imorgon ska jag ner till vårdcentralen och lämna prover. Dels för att dom ska se vilka värden jag har nu så dom vet vad dom ska utgår ifrån. Och dels pga min ätstörning, se vad jag lider brist på och lite annat.
När jag ska börja med litiumet vet jag inte, när dom kollat mina prover antar jag?
Det med litiumet känns lite jobbigt, blir att lämna prover väldigt ofta och jag ska tydligen räkna med en lång process innan dom hittar rätt dos. Dessutom kan det visst bli frågan om ergenyl efter ett tag om inte min seraquel (kvällsmedicinen) ger tillräckligt bra effekt (tack Lisa för rådet :-) ).
Jag fick även mitt blodtryck kollat och min puls. Och ja, vad ska man säga, min puls var på tok för hög, och mitt blodtryck såg bra ut, när jag låg ner... när jag satt mig upp så hade det fallit rejält. Så nu måste dom höja min kvällsmedicin eftersom jag lider av stress med, och antagligen dels därför jag tappar så mycket hår. Kul det här, nåt nytt skit för varje gång man kommer dit! Och vad proverna kommer visa vill jag knappt veta, det kommer väl va åt helvete fel det med....
Min sobril ändrade dom, så nu istället för att äta den 2ggr per dag så ska jag äta den 3ggr per dag oavsett hur jag mår. Detta för att försöka stabilisera mig lite till.
Min ätstörning ska dom tydligen ta tag i mer nu, jag blev mätt och vägd och inskrivet i journalen... nu slipper jag nog inte undan mer....

Japp, det var det. Som vanligt är det mycket mer som togs upp på mötet men jag vill inte berätta allt här, vill man veta mer så får man fråga mig, jag bits inte!

Idag var det en sån där dag man inte vill kliva upp ur sängen... men jag klev upp. Men fy vilket humör jag var på... eller är... fel person vid fel tillfälle liksom.
Hampus var som alltid jätte seg, och dom små gör allt för att hitta på bus, ingen bra kombination.
Man måste hela tiden hålla koll på dom små så dom inte gör nåt dumt, sen ska man va på Hampus så han äter och kommer iväg i tid.
Njae... ingen bra dag... är glad att Jimmy är hemma idag och kan avlasta mig.

En annan typ av Julkalender?

Fick detta meddelande för någon dag sedan:

"Hej! Jag kommer från ett företag som heter Actionstudios, och vi har gjort en julkalender oberoende av SVT. www.24dagar.se är vår adress. Vi såg att du har barn i precis rätt ålder, och vår kalender kan förhoppningsvis roa både vuxna och barn, så att hela familjen kan titta :) (Barn under sju år bör nog ha en vuxen med sig i vilket fall som helst, för ibland kan det nog bli lite läskigt för de minsta. Jag minns själv när jag var fem år och var livrädd för SVTs 'Jul i Kapernaum'.) Så förhoppningsvis tycker du att 24 Dagar verkar intressant och vill visa den för dina barn, och kanske till och med sprida den vidare till dina läsare! :) Ha det fint! :)"

Jag tror jag ska kolla in detta. Jag menar, ju fler adventskalendrar barnen har att se desto bättre kanske.  Nu sitter inte mina barn och glor på tv dagarna igenom, men visst blir det en stund varje dag, så jag tror nog vi ska kolla in denna. Det värsta som kanhända är att den inte är bra, och då är det så.

Så, nu har jag spridit den vidare till mina läsare! ;-)

Ikväll har jag sällskap, härligt.
Känner mig betydligt mer rofylld ikväll.... igår var det en dålig kväll, otroligt dålig, idag är den så mycket bättre.
Var hos min moster idag med, vi pratade länge och mycket. Jag är glad över att jag har henne.

Imorgon är det som sagt dags att träffa läkaren, jag antar att jag kommer få börja med den nya medicinen. Jag hoppas det... vill liksom att allt ska dra igång nu... jobbigt att bara gå runt och vänta hela tiden på att nåt ska hända.
Dock så blir det jobbigt den första tiden med bieffekter.... eller jag antar att jag kommer få bieffekter, känns som att det bör dyka upp, men det tar jag då. Ingen ide att oroa sig över dom nu, och vem vet, jag kanske knappt märker av dom!

Nej, nu är det dags att hänga tvätt... usch usch.

Ögonen går i kors!

Jag är så trött... jag vill inget annat än att lägga mig ner här på soffan och somna, sova bort ett par timmar och bara... sova....
Men nej, idag är det dags för samtal för mig och Jimmy. Det var länge sen vi var på samtal, så idag är det dags. Eftersom det var så länge sen vi var där så finns det mycket att gå igenom.... detta kommer inte göra min trötthet bättre.

Efter det så måste jag handla hem middag... men vad ska vi ha till middag??! Jagvill inte ens fundera på vad vi ska äta, hatar att tänka på mat!

Nej, nu är det dags att sätta fart. Blä!

Behöver jag ens säga det??

Jag har tråkigt.
Jimmy sover som vanligt, och barnen vägrar att sova. Jag är så trött och hade gett vad som helst för att barnen hade somnat vid en bra tid och jag hade fått vara ifred. Att få sitta ensam på kvällen är inget vanligt, det är alltid strul vid sövningen i detta hus och jag blir snart galen, mer än jag redan är alltså.
Jag är så trött på detta, Jimmy sover och jag får ta alla barn ensam. Jag orkar snart inte mer... jag vet att det är min skyldighet att ta barnen så Jimmy får sova och jobba. Men det är inte så lätt, jag är också trött. Jag får gå upp vid 6 varje morgon med barnen, göra dom klara, få i dom frukost, underhålla dom så dom är nöjda, hålla dom tysta så att Jimmy ska få sova i fred... sådär rullar det på och jag ORKAR INTE MER!!!
Jag vill också sova, medicinerna gör mig så trött och om jag hade kunnat så hade jag slutat med dom direkt, men jag får inte, jag vill med sova ensam i sängen och inte trängas med tre barn på natten. Jag vill med sitta och slappa framför tv:n och inte behöva söva om barnen om och om igen.


Dessutom så är jag irriterad... jag ångrar att jag inte köpte ett armband sist jag var i västervik, men idag fanns det inte kvar.... skit!
Allt skiter sig! Inget funkar som det ska! Det finns massor att göra och jag orkar inte!!

Jag ska inte klaga, jag vill inte gnälla men det blir mer och mer för varje dag som jag bara "ska" klara av och göra, och jag klarar det inte längre. Eller jo, jag klarar det, men det är för att jag måste... gör inte jag det så gör ingen det!
Jag förstår att Jimmy behöver sova, jag är den som säger till han att sova på morgonen och under dagen, men jag min dumma faan trodde ju att om han får sova på morgonen och dagen så får jag lite sällskap och hjälp på kvällen tills dess att han åker till jobbet. Men nej, där har jag fel. Alltså, missförstå mig inte nu, han hjälper mig, men jag behöver mer hjälp. Han vet om detta, han har fått detta förklarat för sig och vet om att det är så... men ja... vad ska man säga...

Jag funderar på att ge upp, bara skita i allt och ja, thats it!
(Självklart att det inte gäller sånt som har med barnen att göra, dom skulle jag aldrig i mitt liv missköta. Nu syftar jag mer på hemmet, städa, pynta, skita i julen, tvätta, plocka... tråkigt nog så är jag så jävla dum i huvudet så jag skulle aldrig låta det hända... faan!)

Ändrade planer, sjukdom, och för en gångs skull inte vi, så det blev Västervik istället. Mina föräldrar skulle dit och då hänger jag och Julia på dom.
Jag hoppas verkligen att Jimmy vaknar sen när jag ringer honom...

Då var det söndag.... jag och Julia ska iväg om en stund till ett par vänner. Resten av dagen går åt till att städa tror jag. Alla fall dammsuga! Skulle hinna det nu men eftersom Jimmy sover så går det inte, vår dammsugare låter som bara faan!! Det går liksom inte ens föreställa sig hur mycket den låter, det är helt overkligt. När man väl dammsuger så gör man det med en sju helsikes fart så man snart får stänga av skiten.

Nej nu är det dags att slita sig från datorn. Ska bara kolla lite saker först!

Nu har Jimmy åkt till jobbet och Julia ligger på soffan och halvsover.
Jag har tråkigt! Det finns liksom inget att göra här hemma just nu... och även om jag hade kunnat så hade jag inte gett mig ut en kväll som denna... kallt!

Jag har hittat en så otroligt snygg tapet förresten. Men jag vet inte vilket rum den hade passat bäst i.... dessutom kan inte jag tapetsera och jag vill inte lasta på Jimmy det med. Så jag antar att det får va, man kan ju alltid drömma!

Nej, jag funderar starkt över att gå och lägga mig, skulle vara skönt att vakna upp en morgon helt utvilad....värt att tänka på!

Nu är vi påväg hem igen. Kan absolut rekommendera leklandet i Hultsfred! Det passar nog de flesta åldrar faktiskt.

Nu blir det hem och lämna varor och sen blir det att äta middag. Jag och Julia har handlat hem lussebullar som ska äta ikväll när Jimmy är och jobbar. Så otroligt tråkigt att han behöver jobba när man är lite "barnledig", men inget att göra åt!

Lek!

Nu är vi framme, leklandet i Hultsfred! Julia har fullt upp med att leka och jag dricker kaffe.

Idag for jag och Jimmy till västervik för att få lite kvalitetstid tillsammans. Blir ju inte mycket av den varan nu när han jobbar och sover mest hela tiden.
Men jag ska inte klaga, jag är tacksam över att Jimmy fått ett jobb som han verkligen gillar och kan, och trivs!
Det blev lite julklappar till barnen som vanligt och jag fyndade även lite kläder till Julia. Inte för att hon behöver det, men det finns ju så mycket fint att köpa när man har en liten mini här hemma.

Imorgon bitti åker pojkarna till sin stödfamilj. Dom kommer vara där varannan helg nu framöver, det kommer även gälla Julia men kommer börja efter jul. Så denna helg går åt till att hitta på saker med lilla tösen. Men jag tror nog jag löst det! Imorgon blir det leklandet i hultsfred med mamma och pappa. Och på söndag blir det att hälsa på ett par goda vänner, så jag tror denna helg blir kanon!
Nästa helg är det Julias tur att åka till sin stödfamilj, och då blir det att hitta på nåt kul med pojkarna.
Känns faktiskt ganska skönt att göra såhär med barnen en tid framöver, man får ut lite mer av tiden, om ni förstår hur jag menar?

Igår och idag fick jag hem rolig post på tal om annat. Jag är besatt av en sak, tradera! Älskar att göra mina små fynd där. Just nu är jag väldigt inne på kilklackar... så nu har jag fyndat tre par. Och det bästa av allt är priset, gav 3:- för ena, 6:- för andra och 32:- för tredje! Och nu har jag fått hem två av tre par och dom är så fina, och ser inte alls mycket använda ut, knappt inte alls om jag ska vara ärlig!

Jepp jepp! Nu är det fredag. Det firar vi med tidig kväll och lite annat.

Då har kvällen infunnit sig och två av tre barn är vakna! Lite ombytta roller om man jämför med igår... jag önskar verkligen att dom kunde sova, alla!
Jimmy åker till jobbet vid 21 och då skulle det vara skönt att få vara ensam en stund, ja alltså, jag är kvar i hemmet men får sitta lite ensam.... känner att jag behöver det, så mycket som händer och jag behöver få en paus, även fast det bara handlar om några minuter.
Men det sket sig, Julia ligger här brevid på soffan och Hampus ska pärla!
Jag gör nog som så att jag tar hela högen med ungar och lägger i vår säng i natt, orkar inte med att tjaffsa med dom och diskutera!

Annars då? Njae.... mår inte så bra idag. Stressad-arg-irriterad-nervös-fundersam.... så rullar det på liksom!
Nu orkar jag inte skriva mer... det får vara bra för stunden!

Inte varje dag!

Idag hade Hampus dansuppvisning för oss här hemma, inte varje dag man har uppträdanden mitt i vardagsrummet!
En sak är säker, det bästa jag någonsin gjort i mitt liv är att skaffa mina barn. Jag älskar dom så otroligt mycket, mer än någon kan förstå!

Jag har såååå tråkigt!!
Jimmy har jobbat natt och kommer göra det nu fram till och med söndag natt... det innebär att han sover hela dagarna och en stund på kvällen. Och det efterlämnar mig, stackars lilla mig.
Det är så otroligt tråkigt och det slutar oftast med att jag somnar jag med... men tro inte att jag sover sämre på natten för det, no no... sover så gott då med, vilket vore otroligt konstigt annars, jag menar, jag äter tre olika mediciner som har mig att sova.
Men nu behöver ni inte oroa er, jag KAN vara ensam med barnen på natten. Dom vaknar (alltid nån som gör det) jag vaknar med och så så slutar allt med att vi sover ihop i vår säng, mysigt!!
Förr stördes jag otroligt mycket av att ha barnen i vår säng, gick inte bra alls. Slutade med att jag inte kunde sova och gick upp... funkar ju inte. Men nu går det bättre, tack vare mina mediciner så kan jag somna om igen utan stora problem, men visst har jag fortfarande dagar då det inte går bra alls. Men det är inte varje natt nu längre, och det tackar och bockar jag för.

Frukost.... usch!

Jag ska äta frulle nu med Hampus, jag hade gärna avstått, men eftersom Hampus vill ha sällskap så jag får bita ihop... Gud vad jag hatar detta med mat, big problems!
Men nu kommer det tas omhand, jag lutar mig tillbaka och tar emot hjälpen, men fy faan så jobbigt det kommer bli!
Resten kommer väl inte heller bli så lätt, det är mycket nu...

Konstigt... 2 av 3 barn sover redan... det känns lustigt! Julia är väldigt svår att söva normalt sett, så detta hör till historien!
Hampus är såklart vaken, men det löser vi som så att han får sova i vår säng inatt, det är ju ändå bara jag som ligger där eftersom Jimmy jobbar natt. Och imorgon, och på fredag, och på lördag och på söndag... Blä!

Men inatt får jag som sagt sällskap, mysigt!

Jag är nöjd, faktiskt!

Först och främst, det viktigaste. Nu har jag haft möte med min egen sköterska. Eftersom jag har bipolär sjukdom så tilldelas man en sköterska som är ens egen. Det är den som liksom tar hand om allt.
Mötet gick kanon! Jag öppnade mig helt, och Jimmy stöttade mig och fyllde i luckorna när jag själv inte mindes. Tillsammans berättade vi allt! ALLT!
När mötet var över så förklarade han för mig att han kommer ta upp allt med min nya läkare, dom tycker litium är en bra ide, jag ska även få en samtals kontakt, eftersom det är så mycket som händer med mig. Dom ska även fortsätta leta diagnoser för det verkar som att det ligger nåt mer där än bara bipolär, så jag kommer att testas mer. Jag fick även förklarat för mig att jag kommer inte tillbaka till jobb på ett tag, det är för mycket just nu och att rehabiliteras eller jobba finns det inte möjlighet för. Han tog även upp med mig att jag måste släppa på alla måsten... jag är ganska bra på att känna mig tvungen att städa, tvätta och fixa med saker eftersom jag inte "bidrar" med något. Alla dessa måsten blir tvång, tvånget blir misslyckanden och misslyckanden blir till sorg, sorgen blir till ilska och frustration.
Såklart att jag tänker hjälpa till här hemma, men som han sa, man behöver inte tvätta två maskiner på en dag och dammsuga. Det kanske räcker med att tvätta en maskin. Och resten imorgon. Eller varför inte dela upp det en sak för var dag. Då är det lättare att lyckas och då slipper jag konsekvenserna av mina misslyckanden.
Och krav är inget bra för mig, det ska undvikas... det var visserligen inget nytt... har märkt länge att jag svarar dåligt på krav och måsten, jag liksom låser mig och ja, det blir inget bra.
Jimmy fick även mycket beröm, han tyckte att Jimmy var en väldigt bra man som uppenbarligen var ett bra stöd för mig och ville mitt bästa. Det var ju inget nytt, Jimmy är den bästa medicinen jag kan få! Och barnen såklart <3 p="p">Så... ja det är det... som jag delar med mig av, resten stannar hos mig.
(Kan tyckas att jag berättat allt, men tro mig, det var mycket som togs upp och mycket som sades. Men jag vill inte ta upp allt här. Det jag berättat här är inget hemligt, det är sånt jag kan känna är bra för mina nära och kära att veta om, vet att det är många av dom som läser min blogg, hej hej ;-) )

Sen köpte vi nya ringar till mig idag. Yey!!! Silver och "diamanter". Okej, dom är inte äkta, dom är bara tillfälliga tills våra riktiga blir klara. Jimmy ska själv göra ringar åt oss, i titan!! Ihhhh!!
Känns så lyxigt att ha egen designade ringar gjorda av Jimmy själv <3 p="p">
Nej, nu har jag inte mer att berätta... för stunden!
Tjing!

Så är kvällen här... Julia vill inte sova och inte heller Hampus.
Jag önskar verkligen att dom kunde somna innan Jimmy åker till jobbet, men det lär inte ske!

Har haft en ganska bra dag i dag.... humöret har pendlat som en pingisboll, visserligen... men det är ju inget nytt direkt.
Imorgon är det dags för mötet med min sköterska.... jag  vet inte vad jag tycker. Känner mig inte nervös eller så, ska bli skönt att allt rullar igång nu.

Ja... men det blir nog bra det här!

Jimmy jobbar natt inatt och imorgon natt.... jag hatar det!!
Jag har så otroligt svårt att ta mig upp på morgonen nu, jag vet inte om det beror på mig eller mediciner. Lite av varje är min gissning.
Men eftersom han jobbar så måste jag gå upp tidigt och göra alla barn klara för dagis och skola...
Men det är bara att gilla läget och tvinga sig upp.

Nu ska jag ta tag i denna dag. Mycket står på schemat, men inget som egentligen är nödvändigt.

Ibland när man mår som man gör, då kan jag faktiskt längta tillbaka till sjukhuset.
Man har alltid nån som ser att man mår dåligt, tar med en in på rummet och man får prata ur sig och även gråta en skvätt vid behov...
Jag vill inte tillbaka dit nu, men ibland kan jag känna att jag kanske borde... för såhär ska man inte ha det. Det ska inte svänga såhär kraftigt hos en frisk människa... det kan bara inte vara så!
Tänk er PMS. Pang!!! Den sitter i en timme! Pang!! Nu ska här storstädas! Pang!! Gråt gråt gråt... orkar inte, vill inte! Pang!! Nu ska vi kolla efter nya tapeter till sovrummet! Pang!! Jag kan inte tapetsera och Jimmy måste jobba!! Gråååååt!!!
Sådär ser en typisk dag ut för mig. Är det konstigt att man är så trött att man knappt inte vet vad man heter?
Jag har fruktansvärt svårt för att vara på ett sjukhus, inlagd. Men jag har kommit så långt att jag kan se det positiva med det också. Så där måste jag säga att jag "mognat" till lite.

Fick mitt läkarintyg idag förresten. Sånt väcker känslor kan jag lova er. Det står saker på det, om mig som känns så obehagliga. Men det är ju så jag funkar, så dom har ju inte gjort fel.
Men när jag läser allt som står så kan jag känna att jag blir lite rädd för mig själv, och undrar då direkt, hur känner Jimmy och barnen?
Anledningen till att jag får vara hemma är för att Jimmy tar hand om mig, skulle han inte det så skulle jag få vara på avdelningen och bara gilla läget.

Pratade med en myndighet idag, eller nej, JIMMY pratade med henne. Dom anser att vi behöver ha barnen på dagis längre än dom är nu, så till 15:30 istället för till 14.
Jag kan tycka det är bra. Anledningen till det är för att Jimmy ska hinna vila upp sig på dagarna om han inte jobbar. Hela familjen hänger ju på honom, rasar han så rasar vi alla.
Så dom på den där myndigheten gör nu allt för att Jimmy ska kunna vila mer, och ta hand om sig själv. Jaganser att det var ett mycket klokt val.