söndag 7 oktober 2012

Aldrig mer som igår. Fy vad borta jag var... Det är så otroligt jobbigt, för jag vet hur borta jag blir i huvudet, jag ser det själv, men jag kan inte styra över det.
Det är som med migrän, man måste vänta bort den. Och det är så man får göra när jag "sätter" igång.
Vi kollade igen om medicinen idag på morgonen, jag och Jimmy, och allt stämmer. Medicinerna togs på rätt tid och jag åt varken mer eller mindre av nån.
Förutom två, min abilyfie och cymbaltan, där gjorde jag höjning med igår, läkaren ordination. Tog ingen extra eller vid fel tid, allt stämmer. Och det är det som är så otroligt jobbigt... nu får jag bara må såhär utan att veta varför. Man kan bli galen för mindre.
Jag vet inte om det kan beror på det, höjningen alltså?
Vad kan det annars vara för fel? Visserligen kände jag mig så nere och stressad, så jag tror det är många faktorer som slog in...

Fy fy fy! Jimmy funderar över om vi ska in på psyk imorgon igen. Och det kan nog vara lika så bra. Men samtidigt är jag rädd att dom bara kommer höja nån medicin igen, ytterligare. Eller vem vet, dom kanske kommer på att jag faktiskt behöver läggas in ändå....


Hur jag mår precis nu? Orolig. Orolig över att jag inte längre har makten över min kropp. Jag vet inte om det är pga mediciner eller om det är hos mig felet ligger. för det som hände i går var en kraftig psykos. Men idag som som sagt vet jag inte än hur det är. Förvirrad, trött, ångest, skam.
Förvirrad för att jag har inte makt över mig själv, Jag förstår inte vad som händer.
Trött eftersom jag alltid är trött nu för tiden.
Ångest för att det är som det är.
Skam för att jag inte vill att nån som se mig när jag mår sådär. Men för att undvika att det händer så måste jag isolera mig eftersom vi inte vet var, när, hur och varför det blir sådär.

Fast det som hände igår var inget jag eller Jimmy inte är vana vid. Såna attacker har jag lite då och då under hela dagarna. Men såhär stort som det blir igår var det nån vecka sen.

Och ja, nu fick ju min familj se vad som händer med mig... om det är bra eller dåligt vet jag inte. Hade väl helst velat att ingen skulle se det, oavsett stora eller små attacker.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar