Herregud! Det är så tråkigt... Nästan så att tiden går baklänges.
Nu har jag alla fall träffat läkarna , tre stycken och sköterska.... Man blir liksom lite blyg när alla blickar är på mig. Men det gick bra, tror jag. Jag fick fram det mesta men det är långt kvar.
Det som nu hänt är att all medicin är borta, dom ska börja på grunden.så det är ju en lite omställning.
Sen misstänker dom en diagnos som jag själv funderat över. Men det orkar jag inte ta nu.
Snart är det mat och det går inte bra alls! Och tack vare att jag äter dåligt så får jag blodtrycksfall så fort jag stället mig upp... Fattas ju bara att man ska svimma med, då får jag väl aldrig komma hem.