Dag 6

Då är det dag 6 här, dag 2 med abillyfie (vill ni veta vad det är så får ni läs gårdagens inlägg), och dag 1 med den nya medicinen som jag inte vet vad den heter. Jag stoppar i mig det dom kommer med och hoppas på att det funkar. Det värsta är att jag gjorde ju så innan med, och det var ju inte så bra... Skillnaden är att jag nu äter 5 mediciner istället för 9, tror jag det var?!
Men som sagt, abillyfien har inte börjar verka ännu, och den nya vet jag inte alls när den sätter igång och funka... Men det märks väl?
Jag ska försöka prata med nån idag om medicinerna, det har dykt upp lite undringar.... Men det blir ju om nån har tid vill säga.

Jag hade en ganska jobbig natt, fick nattmedicinen och la mig, slumrade till och från till 2:30 och fick då sobril, och då somnade jag och har sovit fram till 8:20. Hurra!!! Längsta sträckan jag sovit på länge. Men drygt att behöva få så mycket mediciner för att få sova. Varför har jag det såhär? Det är det väl egentligen ingen som vet...
Fick även veta idag att jag pratar i sömnen, ett stort täcken på att jag inte mår bra, det vet jag sen tidigare. Men men, allt kan ju inte vända över en natt... Eller 6 för den delen.

Det känns så otroligt konstigt allt detta... Som om det är två skilda liv. Före och efter inläggningen... Livet jag levde innan jag kom hit var kaos. Jag kan nu förstå varför folk ifrågasatte mig... Jag kan nu förstå min familj att dom blev rädda, arga, oroliga, och allt vad det ledde till.
Men jag är rädd att göra alla besvikna igen när jag kommer hem. Men nu har jag gjort vad jag kan allafall, det kan ingen säga alla fall! Jag har lagt in mig, "avgiftat" mig, fått diagnos, rätt mediciner (hoppas jag) mer än så kan jag verkligen inte göra.

Nej, nu ska jag glo i taket och försöka tänka på inget!
Idag kommer Jimmy, äntligen!