OMG!!!!!
En sak bara... Jag kan tänka mig att det är mycket frustrerande för Jimmy att jag kom hem.
Sen jag klev innanför dörren så har Jimmy inte gjort annat än få tjata på barnen.... Dom lyssnar inte alls på honom, det finns inget han får göra och jag orkar inte låta honom ta striden, jag gör allt som behöver göras, blir tyst fortare då.
Det är alltså jag som får ta tag i allt... ta på blöja, söva säga till om diverse saker.
Hur det skulle gå om Jimmy måste jobba imorgon? Det skulle nog funka... det skulle köra slut på mig, men jag vill tro att jag klarar det.
Nu är det ju så att om Jimmy blir inringd så får jag inte vara hemma längre, då måste jag åka tillbaka. Tragiskt med sant.
Det handlar inte om att jag inte klarar av barnen, det handlar mer om att ingen har koll på mig. Det är bara dag 4 med den nya medicinen och man kan inte förvänta sig mirakel. Inte redan... som jag sa och det jag fått lära mig är att det går inte skynda på detta. Det tar den tid det tar helt enkelt.
Simpel as that!!!