Det är så jag känner precis nu.... har plockat fram alla saker som ska med pojkarna denna helg, och förberett för Julia.
Jag har packat väskan ifall att jag blir kvar... man kan aldrig bli för förberedd.
Jag vet inte hur det blir alls imorgon. Eller jo, lite kan jag förutspå. Antigen så får jag prata med läkaren, jag berättar att sömnen inte är okej, känner mig nere och har ångest ofta. Han kanske gör en ändring i medicinen, och jag får vara kvar och om jag har tur så får jag åka hem på fredag på permission igen.
Eller så hinner inte läkaren med att prata med mig imorgon och jag blir tvungen att stanna kvar för ingen läkare hinner med att skriva ut mig på permission.
Eller så hinner inte min läkare med att träffa mig, men en annan läkare godkänner permissionen och jag får åka hem igen över natten.
Vad jag vill vet jag inte... Jimmy tycker det är jätte trevligt att jag kom hem, men så vidare social är jag inte. Jag är egentligen social... lite för i vissa lägen. Och Jimmy har rätt, det är inte så just nu.... över telefonen går bra. Jag har inte mycket att säga när någon ringer men det är alltid trevligt att prata bort en stund.
Hade ett långt samtal med min kära syster idag, det samtalet fick mig att börja fundera... hon tog upp saker jag inte tänkt på. Eller jag har tänkt på det men det som hände har alltid setts som en "skämt" i familjen. Nu i efterhand så kan jag säga att min syster har alltid brytt sig om mig, även fast det kanske visats på knasiga sätt ;-)
Jag var även med och hämtade alla barn idag. Det var konstigt, vissa kollade på mig som att jag var ett spöke... eller så var det bara inbillning. På dagis var dom väldigt försiktiga och undrade hur jag mår. Det är svårt att förklara... jag mår inte så bra... men jag kan hantera det, ganska bra. När man väl börjar berätta så är det svårt, det är så mycket som behöver berättas för att man ska få en aning om vad som sker.
Nej, nu ska jag mysa med barnen. Vi är lite knasiga idag, vi har fredagsmys!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar