Då är andra natten avklarad... Inte direkt smärtfri. Fick insomninstablett och en tablett mot psykoser och sömn. Men trots detta så kunde jag inte somna... Så vid halv ett fick jag en sobril med. Och när toppen av ångesten lugnade sig så somnade jag, men sov väldigt oroligt fram till fyra ungefär, sen blev det lite bättre sömn.
Idag har jag faktiskt duschat, men fick ta det sittandes då jag är så öm i kroppen och matt, men det gick ju det med, ren blev jag och det var ju syftet.
Snart kommer Jimmy med, Gud vad jag saknar honom, tryggheten i mitt liv! Men det känns faktiskt lite jobbigt eftersom jag vet redan nu att jag kommer bryta ihop när han måste åka... Har jag inte haft ångest innan så lär jag få det då... Men det är kanske bra, för som det är nu så visar jag inget för personalen. Har så otroligt svår art visa och säga vad som är fel... Känns så dumt liksom: Hej hej, jo jag har ångest... Typ!
Hur dumt är inte det?! Pinsamt ju... Det är faan pinsamt att må som jag gör, ångest, deppresion, psykoser, hallucinationer... Hur faan hamnade jag här!!? Och hur länge har jag varit sjuk? Om det är som läkarna misstänker så handlar det om år, kanske ända sen jag och Jimmy blev ett par, så långt tillbaka kan dom se ett mönster, men det är antagligen längre än så, men eftersom jag inte levde "tätt" med någon så är det svårt att veta.
Nu ska jag dränka ljuden i huvudet med musik, lite lugn och ro!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar