Jaha... Dag två. Än så länge har inget direkt hänt. Haft lite samtal och gjort ett test, thats it! Sen har dom tagit blodprov för att utesluta en massa saker.

Tycker så synd om Jimmy, han vill komma till mig så jag inte behöver vara själv. Sen jobbet, där vill han ställa upp så mycket han kan. Och så barnen, det är ett evigt pusslande... Men tack och lov för pojkarnas stödfamilj, mamma och min syster. En tung börda släpper när man har så många som ställer upp. Är det någon gång man inser hur mycket alla bryr sig så är det nu.