Idag är det en sån där dag... en sån man helst vill slippa. Jag har inte orkat med denna dag alls. Följde med Jimmy till stan (han är väldigt hård med att jag måste ut, om så bara till dagis och hämta barnen. Jobbigt såna här dagar, men jag vet att han gör så för att han bryr sig, och jag vet ju att han har rätt!), men gnällde mest hela tiden att jag ville hem, och om jag ska vara ärlig så vet jag inte riktigt vad som gjordes?! Dessa fantastiska och underbara minnesluckorna *ironi*.
Väl hemma så har jag legat på soffan hela kvällen och gosat med alla barn.
Det är inte så att jag mår sämre, det handlar mer om att inte orka må såhär längre.
Så idag har Jimmy pratat med akut-psyk i Västervik och dom väntar in mig imorgon.
Jag vet vad jag vill få gjort, bort och byt det som inte funkar...
Jag vet att dom kommer ta upp inläggning, vilket jag borde gå med på.... men inte imorgon. På lördag ska Hampus ha kalas för släkten. Och på söndag så ska Julia ha sitt första barnkalas. Jimmy har sagt att han klarar allt det själv, och det tror jag med han gör. Men jag VILL vara med, även fast jag inte tillför någon direkt hjälp så kan jag sitta och se hur bra barnen har det.

Nej... det känns jobbigt det här...