onsdag 6 juni 2012

Idag har jag en sån där jobbig klump i magen... Inte en sån som gör ont, utan det är en sån där ledsen klump.

En anledning är att en tjej som heter Sofie dött, jag fick se det igår men hon somnade in den 25maj. Cancern tog hennes liv, endast 27år ung. Efter sig lämnar hon sig en liten pojke och sambo. Att läsa hans ord om henne svider.... Det får inte vara såhär orättvist!! Känner ingen av dom (bara följt hennes resa genom den sista tiden), men känner ändå för dom.

En annan sak är att jag vaknade helt kallsvettig inatt efter en så troligt hemsk dröm!!
Jag drömde att Julia och jag skulle åka bil in i ett parkeringshus, men på nåt sätt så var Julia utanför bilen och jag stod i en backe och pratade med vakten på detta ställe. Innan jag vet ordet av så krossas Julia av en bil och dör omedelbart. Jag rusar fram och sliter upp henne i min famn och bör upp henne till ett plant golv. Jag sitter med henne i famnen och pussar henne, kramar henne och skriker av sorg. Jag somnar där på golvet med Julia i min famn, gråter mig till sömns....
Sen vaknade jag (ur drömmen) och gråter... Sängen var blöt av svett och kudden av tårar. Blev så rädd att jag rusade upp i hennes rum för att se så hon verkligen låg där och var okej, och det var hon.
Hon låg i sin säng ihop kurrad med nappen i munnen och snarkade. Plötsligt kändes det så oviktigt med att sluta med den där nappen.... Min älskade dotter är vid liv, frisk och allt var bara en ond dröm.
Så jag gick ner, la mig i sängen men kunde inte sova... Den där känslan låg kvar och tankarna malde. Hur skulle jag klara av att förlora mina barn? Jimmy? Mamma? Pappa? Min lillebror? Min syster och hennes familj? Hur?
Jag vet att om det som inte får hända, händer, så klarar man sig på ett eller annat sätt... men som det känns nu så skulle jag själv dö av sorg. Jag vet att man måste fortsätta leva. Leva för dom som är kvar... men hur!

Jag tror att anledningen till att  jag drömmer och känner såhär är för att jag dels såg att Sofie lämnat jordelivet. Men också så mycket som händer runt vår familj...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar