Psykbryt!

Den här dagen har för få timmar...

Jimmy är iväg med pojkarna till sin stödfamilj, sista inskolningen inför övernattningen. Nervöst!!
Jag och Julia gick ner till mina föräldrar och där stannade hon. Så nu sitter jag här hemma och väntar på att alla ska komma hem. Försökt få tiden att gå genom att städa, men det tog ju inga tider.
Jag mår lite sådär skit-dåligt idag! Anledningen till detta beror på att det jag planerat inte gick i lås. Alltså, Jimmy skulle jobba eftermiddag idag, men eftersom han var tvungen att följa med pojkarna så jobbar han nu istället natt. Så nu blir det ruckningar i mina rutiner och planer vilket resulterar i ångest och sorg.
Känner mig så jäkla patetisk!!! Vuxen kvinna som är så beroende av rutiner? Jag som alltid trott att det är nåt som barn är beroende av.... men där ser man.
Så jag är glad att mamma erbjöd sig att ta Julia åt mig nu i eftermiddag. Det är verkligen inte roligt för henne när jag mår såhär... Hon är så lyhörd när det gäller mitt mående... Hon blir orolig och blir som ett plåster på mig när jag mår såhär. Men man kan ju inte klandra henne, hon blir ju orolig över vad som händer.
Det är faan inte lätt att vara mamma och psykiskt sjuk samtidigt. Och det är faan inte lätt att vara barn till en psyksjuk mamma.

Så nu blir det att ta dagdosen med lugnade och värktabletter. Om dom ger en bra effekt så kanske jag kan sova några minuter när hjärnan slutar mala på.