Monster inlägg!!!

Tillbaka i stan efter yogan. Eller ja, jag har varit här ett litet tag, men jag fixade naglarna.
Och såååå trevlig överraskning man fick när man kom hem... Jimmy är iväg på jobb, igen! Det är väldigt mycket hoppa in på det där jobbet, och då går han ändå på schema. Har en känsla av att jag och Jimmy inte kommer ses sådär jätte ofta i sommar.
Och det jobbiga är att när det gäller barnen och deras sommarlov så är det helt mig det hänger på... inte lite ångest... inte alls...!
Jag vill gärna att barnen ska få ha 4veckor helt ledigt, och så lite strödagar här och där under sommaren. Och nu har jag ju sagt till om att barnen ska vara hemma 28-31, men allt hänger som sagt på mig... och det är inte lätt att få ihop allt när man har massa möten att gå på. Allt nu under sommaren planeras utan Jimmy, kan inte ta med honom i mina planer tyvärr, det ställer till det så mycket om han får hoppa in extra (vilket jag räknar med att han kommer göra ganska ofta). Så nu får jag hoppas på att släkten kan ställa upp lite när jag har möten under sommarlovet... Har tack och lov en mamma som ställer upp så fort det är nåt och om hon är hemma. Jag är även ganska dålig på att be om hjälp, vilket det får bli ändring på!

Och så ska jag komma med en sak till. Pengar. Pengar, pengar, pengar! Det är så "alla" tänker när jag nämner att Jimmy jobbar... men pengar betyder inte allt i mitt och Jimmys liv. Det är en guldkant, självklart! Men det är inte allt som sagt. Jag ska egentligen inte vara ensam med barnen eftersom jag mår som jag gör. Att ta ett barn åt gången går bra, men inte alla tre. Att ta alla barn ensam hela tiden och att allt ligger hos mig är fel, så får det inte vara om jag ska bli "frisk" (kommer aldrig bli frisk igen har jag nu fått veta, men jag kommer bli bättre... kanske). Så att när jag tar alla barn själv så gör jag mig själv en otjänst.... men jag gör det. Jag sätter Jimmys jobb, Jimmy och barnen före mig... jag gör det bara. Det är väl det som kallas mamma och äkta fru ;-)
Nej men skämt å sido, självklart tar jag barnen. Jag älskar att vara med mina barn! Jag lever för dom... utan dom skulle mitt liv vara medningslöst. Men det är tufft.  Så då har vi löst det.

Snart dags att hämta Julia på dagis. Blir som jag sa innan att gå ner till mamma. Ska nog gå till Tusses grav med... men jag vet inte än om jag orkar... Mår inte så bra idag och om jag går dit så kanske det brister helt... Så vi får se. Saknar min älskade katt så mycket.
Men jag får trösta mig med att jag har två underbara katter hos mig, och om 1½vecka så kommer Mini och flyttar in hos oss. Jag hoppas han kan ge mig tröst, och kanske fylla igen tomrummet efter Tusse lite... Helt kommer det aldrig bli.... men lite mindre alla fall, så det inte gör så där otroligt ont.