Känner mig så ensam ikväll... Jimmy blev akutinringd på jobbet och kvar står jag med barnen.
Sängen känns så otroligt stor och kall när man ska sova där själv... Hoppas på sätt och vis att Wille ska vakna och vilja sova i vårt rum sen i natt...
Men som jag sagt förr, hur kan man känna sig så ensam när man har tre barn runt sig? Och jag vet inte vad jag saknar heller! Nån att prata med? Men pratar gör man ju inte om nätterna. Nån som håller mig sällskap? Det skulle väl vara det då. Finns det något mer underbart än att kunna sitta tyst ihop med en vän, inte känna tvånget att ha något att prata om hela tiden. Bara få sitta och tänka och om en tanke dyker så har man sin nära vän för att bolla funderingar med där. En sån vän skulle jag vilja ha ikväll.
Dagen började så bra med ett lycko-rus, men som jag anade så gick det över... Jag hatar det! Att man inte kan få må bra en hel dag, är det för mycket begärt?
Nåja,imorgon tar vi nya tag. Kanske går det bättre då... Den som lever får se!