♥♥GOTT NYTT ÅR!! ♥♥
♥♥ OCH GOD FORTSÄTTNING!! ♥♥
☺

Igår tog jag fram saxen och skulle göra Wille fin i håret. Han hade förskräckligt långt hår och det var bara ett ända stort ruffs i bakhuvudet. Tänkte då att om jag klipper så bör det ju bli bättre. Så jag klippte honom och det ser ganska okej ut. Men rufset blev inte bättre... Fundrar lite smått om jag ska klippa väldigt kort, för nu sparade jag lite på längden eftersom han har så fina lockar... Vill ju inte gärna klippa av han håret, men om det ska vara rufsigt och eländigt så känns det som att det kan kvitta.... Pest eller kolera. Lyxproblem, javisst!

Idag har vi äntligen fått hem vår nya tv. Så fin, så stor och så underbar! Eller stor... den är inte så jätte STOR, 42tum. Men det räcker för oss. Större skulle bli konstigt med tanke på att soffan och tv;n inte står så långt ifrån varandra. Så detta är precis lagom. Och det är skillnad när det är HD kvalité. Bilden blir mycket klarare!
Nu ska vi bara sätta upp den andra tv:n i sovrummet, eller jag har satt upp fästet men när Jimmy nu satt upp tv:n på det så märktes det att den sitter för lågt... Måste höjas upp ett stycke eftersom vår sängram är så hög... Men det får bli en annan dag.
Sen ska den tv;n vi har redan i sovrummet upp, för där ska vi nu göra ett tv-rum till. Så har jag och Jimmy ett och barnen ett eget. Blir nog fin fint!

Jag har en stor pojke här hemma. Hampus gick ut i köket och gjorde i ordning sin egen macka!
Det värmer att se att han växer och utvecklas, men det gör även lite ont i magen... Han ÄR stor nu!
Han sa precis till mig att: Du kommer aldrig säga att du inte vill ha mig.
Och ja, det är sant. Jag kommer aldrig säga att jag inte vill ha honom, han är mitt hjärta. Vad som än må hända här i livet så kommer jag aldrig välja bort nåt av mina barn, jag lever för dom. Dom är mitt liv ♥

God fortsättning hörre ni!
Jag glömde helt bort att önska alla en god jul... eller ja... på FB gjorde jag ju det, men det finns ju dom som inte är vän med mig på FB som läser denna blogg!

Jag hade för övrigt en helt underbar jul! På alla sätt. Jag var nöjd, barnen var nöjda. Alla var glada och det är väl härligt!!
Och jag blev så glad på julafton, fick två så fina änglar av min syster. En att ha i halsbandet och en som prydnad. Jag älskar änglar!! Sånt som är rosa och änglar ligger mig varmt om hjärtat.
Av min älskade make fick jag en rosa klocka! Så fiiiint!!
Så denna jul kommer jag minnas med ett leende. Inte bara för att jag fick så fina julklappar, utan för att den var så lyckad på så många sätt.
Jag har kommit på en sak, nåt jag mår bra av är att umgås med familjen!
Som i veckan som var fick jag en heldag med min syster. Så kul att fika och gå i affärer med henne. Hoppas det blir snart igen. Och så jul, då var hela familjen samlad. Idag kom Jimmys bror, hans fru och deras barn på besök. Och i veckan som kommer så ska jag och systeryster på bio med våra småkillar. Och på onsdag så kommer Thim (min systerson) hit och ska vara med oss några timmar. Och jag mår så bra när jag får ha familjen nära. Det är läkning på hög nivå mina vänner! Är så glad över att ha så fin och underbar familj! Med familj räknar jag ju även in Jimmys sida, det är ju min familj dom med. Vi är ju liksom gifta!

♥ Älskade, Älskade mormor ♥

Idag är det en lite extra tung dag. När min mormor levde så var det denna dag som man spenderade hos henne. Det är nämligen hennes födelsedag! Eller egentligen imorgon men vi firade henne den 23.
Mormor finns inte längre med oss och det gör så ont!! Har redan hunnit gråta idag.
Denna dag brukar vara så otroligt mysig... Mina mostrar och kusiner brukade komma och alla samlades och åt och fikade ihop i mormors lägenhet. Så otroligt mysigt.
Nu när älskade mormor inte finns så är denna dag en sorgedag för mig. Det är två år sedan hon for iväg till morfar, men sorgen vill inte ge med sig och längtan efter hennes kramar vill inte försvinna. Men jag vet inte om jag vill att det ska försvinna. Jag vill sakna mormor, jag vill ha henne i mina tankar så hon vet att hon inte blir glömd.

♥Finaste mormor ♥

Jag sitter och funderar lite nu såhär på kvälls kvisten. Det är ju verkligen inte kallt ute, inte som det ska vara... Om det fortsätter såhär så kommer man ju inte uppskatta våren... eller?
Det är ju ändå nåt speciellt att pulsa fram i massa snö, frysa arslet av sig, se snön töa bort och för varje dag se hur snömängden minskar och snart se knoppar i landen. Men om det ska vara såhär kommer ju knopparna snart titta fram!!
Jag vill ha snö, lagom mängd. Dels är det fint att se på, det gör det lite ljusare. Men mest av allt så är det roligt för barnen.
Så jag hoppas att vädret snart tar sig i kragen och kommer!!
Ja vi har ju lite snö, men jag vill ha mer!

Idag har jag haft en riktigt härlig dag!
Först började dagen med mysfrukost och tända ljus. Det är helt klart fördelen med att barnen är hemma, mysfaktorn i huset stiger enormt. Imorgon är jag ensam igen och får väl tända lite ljus för stämningens skull.
Efter frukosten kom min mamma och pappa, kort efter det kom min syster, hennes man och deras son Thim. Min syster hjälpte mig med håret, så nu är jag nyklippt inför julen. Skönt!!
Sen blev det fika för hela slanten.
Och nu kan jag äntligen få tala högt om nåt helt underbart... jag ska äntligen få bli moster igen. Helt otroligt underbart! Längtar som en tok!! Tänk att dom äntligen ska få en liten kotte till, och jisses vad jag ska bära och mysa med den lilla bebisen. Man blir ju lite sådär extra gos sjuk när man själv vill ha fler barn men det inte går. Så jag får helt enkelt låna min systers, och det går minst lika bra det!!!
Och nu har äntligen snön kommit. Julstämningen ökade enormt mycket. Nu får vi hoppas att snön ligger kvar till några dagar efter jul alla fall.
Så där, det är min söndag. Kan inte haft det bättre!

Jimmy är en mycket hemlig man....
Igår fick jag två julklappar lite tidigt... jag älskar att fixa med mina naglar, och då fick jag såna där utsmyckningar som man har på naglarna. Så nu är naglarna så fina så!
Och så en sak till... Jag har under en lång tid önskat mig en speciell klocka, och den ska ha färgen rosa. Dom som känner mig blir nog inte förvånade. Och igår kom Jimmy med ett paket med just det klockan!!!!
När han köpt detta har jag ingen aning om, men det kvittar. Jag ääääälskar överraskningar!

Tack mina älskling. Du är helt underbar ♥

Vill ni med prova saker helt gratis?

Jag är med i Buzzador. Det innebär att man får prova på lite olika produkter helt gratis, och sedan Buzza (som det kallas) bland era vänner och bekanta. Att Buzza innebär att vänner och bekanta får prova det du för tillfället själv provar på. Sen lämnar du en rapport till Buzzador och klart!! Super enkelt, roligt och spännande!
Saker man får prova är allt från kattmat (om man har katt) till kolsyrat vatten. Kryddor. Salvor. Ja det finns massor!

Gå in på denna länk och läs själva, och regga er! Det kostar inget.

http://www.buzzador.com?refstr=Zandra84

Tänk så roligt det kan vara att bara sitta bredvid sina lekande barn och bara lyssna på vad dom säger.
Julia och Hampus sitter just nu och gör sig fina i håret. Hampus fixar sig en snygg "tuppkam" och Julia borstar sitt hår och sätter i hårspännen.
Under tiden sitter dom och diskuterar musik... Det pselas just nu en låt på tv om språk. Då säger Julia att detta är sån musik hon och Hampus gillar. Men inte Wille, för han gillar ju bara barnlåtar... Sen att den som spelas är för barn är ju en helt annan sak.
Nu ska även Julia ge sig på att göra tuppkam... Och med tanke på hur otroligt långt hår tösen har så går det ju lite lagom bra! Skulle hon lyckas så lär ju vi få oss ett gott skratt...! Funderar på om man kanske skulle göra sockervatten och verkligen göra tuppkam på henne, snacka om högt i såna fall.
Den där tösen är förresten lite väl medveten om hur söt hon är... för medveten!
Hon kom ner och hade klätt ut sig till kanin, och när hon möter mig i trappen så utbrister hon:
-Visst är jag väldigt söt!!
Och ja, jag kan ju inte säga emot, hon är ju det.

Sådär, lyckades ju få ihop ett litet inlägg! Inte vidare intressant, men ändå.

Äntligen har det kommit lite snö här i byn! Har nog längtat minst lika mycket som barnen... Men det är ju så fint när marken blir vit, och så blir det ju lite ljusare med. I morse när alla gått till dagis och skola så slog tanken mig att det är så otroligt mörkt ute på morgonen. Det är både mysigt och läskigt... jag gillar inte mörker, har nog med det i mitt huvud.
I eftermiddags fick jag lite sällskap, mamma och pappa kom. Det var trevligt! Så svårt att få tiden att gå om dagarna när jag är ensam. Imorgon har jag ett ganska fullt schema och det är bra, då går tiden lite fortare.

Så idag kom det äntligen lite snö! Ytterst lite och det mesta smälte bort... men just när jag stod där i fönstret och tittade på snöflingorna så fick jag en sån mysig känsla! Nu hoppas och önskar jag att det kan komma lite mer, både för min och barnens skull. Dock så ser jag inte fram emot att skotta snö, fast det är klart, då har jag ju nåt att göra om dagarna alla fall.

Annars så rullar livet på. Jag mår för det mesta skit, och lever dag för dag. Men mer än så säger jag inte på denna blogg. Vill inte att fel personer läser.

Tänk på detta innan du dömer...

Idag blev barnen så glada! Jag berättade för dom att farmor ska komma och hälsa på snart. Så kul att se deras reaktion, Wille och Julia satte igång att dansa, Hampus visste inte om han skulle skratta eller gråta :-D (Glädje tårar!! Inget annat)
Julia var snabb att rabbla upp allt hon ska visa "Bason" (farmor på hennes språk). Jag tror nog att Wille kommer sätta ett namn på farmor nu när han träffar henne, spännande att se vad det kan bli!
Det är så otroligt mysigt att se barnen bli så glada över att träffa släkt och vänner.
Jag ser verkligen fram emot besöket med, ska bli väldigt trevligt att ha nån att prata bort lite tid med :-D

Och en otroligt dum sak... jag har börjat röka igen :-( Fan fan fan!!! Men det gick inte, cigaretter har ju en skön lugnande effekt... men jag röker inte varje dag!! I lördags rökte jag två cigg. Igår ingen! Och än så länge ingen idag. Jag vet att ni nog tänker att om jag då röker så lite så behöver jag det inte. Och det är sant, ingen "behöver" cigg. Men måste ändå säga att den lugnande effekten man får är så skön!
Men detta ska jag hur eller hur sluta med. Bara dumt ändå.

Var precis inne och läste en blogg som jag verkligen älskar!! Där har hon tagit upp ett dilemma om smilesar, och jag förstår henne verkligen. Hon vill inte använda sig av smilesar i sina inlägg, men tvivlar nu eftersom dom kan hjälpa till att visa HUR glad (eller ledsen) man blir. Och jag håller med, det är verkligen skönt att kunna dra dit en gubbe för att verkligen understryka en känsla... Jag använder mig inte gärna av smilesar på min blogg heller, men på facebook använder jag det flitigt. Men här på bloggen vill jag hålla dom borta, men visst slinker det dit en lite då och då.
Där hade ni min lilla onsdags fundering!
Ha det gott!

Kom på att jag kanske skulle blogga lite på denna blogg med... men jag vet inte om vad? Det som händer i mitt liv är ju inte det roligaste, och det tar jag ju inte upp på denna blogg...
Men ja... Kan ju berätta om min mycket underliga morgon.
Vaknade med ett ryck, efter att ha drömt en mycket underlig dröm. Mysig men knasig. Drömde att min bästa vän Svandis åkte moped för att träffa mig. Det hade bara tagit henne tre timmar från Island till Vimmerby... bara det är ju skumt! Men hon kom alla fall och jisses så underbart det var. Saknar henne så otroligt mycket. Vi träffas inte ofta, vilket man förstår. Men när vi ses så är det som igår, det är äkta vänskap ♥ Och vi kramades så mycket hela tiden :-D Och jag grät av lycka att hon kommit till mig. Sen när det var dags att åka hem igen så följde mamma och pappa med henne, för pappa var ändå långledig... Jag tog en barnvagn och packade mina saker och skulle ut och resa... till fots :-D Jag höll mig på småvägarna och det var fullt med snö... Efter att ha traskat på några mil så vaknade jag med ett ryck som sagt! Och där var drömmen slut, och katasrof morgonen infann sig:
Fick på nåt sätt för mig att det var tisdag, och när jag vaknade så var klockan 8:27... med andra ord så hade vi försovit oss då Hampus börjat vid 8:15!! Så med panik rusar jag upp och börjar slita fram kläder. Skriker på Jimmy att väcka Hampus, och han gå upp... När han är där uppe och ska väcka Hampus så ropar han ner att "Du vet väl att dom är lediga idag?"
Jag satt som ett frågetecken eftersom jag var helt säker på att det var tisdag idag. Han kommer ner och bara skrattar åt mig... Måste säga att jag blev väldigt tacksam över att det var lördag när jag väl kopplade.
Japp, så det blev ju en kanon start på dagen här hemma :-D
Där ser ni hur virrig jag är...!!

Jaha.... så har sjukdomen hittat sin man att bita tag i hos oss... Hampus vaknade inatt och klagade över huvudvärk. När han sen vaknade i morse så var han febrig. Och den lilla stackarn är ju för söt... Helt plötsligt från ingen stans börjar han gråta. Jag frågade då vad som var fel och han svarade:
-Men jag vill ju inte vara hemma imorgon. Det är ju mycket roligare i skolan.
En stor tröst för en mamma ändå. Det visar ju att han trivs i skolan och vill vara där. Men hemma blir han imorgon hur eller hur!! Jag hoppas bara jag får tag på barnvakt, ska till min läkare och Jimmy måste med... Får ju inte fram allt annars. Sen är det lite han måste prata med henne om också. I värsta fall får jag väl ta med honom... men det vill man ju helst slippa...

Jag blir så glad när jag hör Wille! Hans tal har äntligen börjat släppa, det kommer ord hela tiden! Och när orden inte finns så är min lilla smurf så finurlig att han gör tecken. Tack dagis för detta :-) På dagis lär dom ju nämligen barnen tecken, vilket jag tycker är kanontufft! Känner att det är en stor bonus när ens barn kan kommunicera med döva, så jag hoppas dagis förutsätter med detta. Men tillbaka till Wille, han har börjat prata som sagt. Nu när det är något så gör han allt i sin makt för att sätta ord på vad han vill få fram, underbart! Nu är det ju otydligt och man får gissa sig till mycket, och det är ingen annan än jag och Jimmy som förstår det mesta. Eller ja, min mamma förstår en hel del, men det beror ju på att dom träffas så ofta, även detta tycker jag är kanon! Min mamma blev så glad när Wille kom och sa "Omma" och "Offa"... Det förstår ni väl att det var mormor och morfar han menade då?
Och vad mer? Baff (saft) Önne (sönder) Mamma, pappa, Ulia (Julia), Katt, voffe (hund), Utt, Neh (ner), Up (Upp)... Ja det var det jag kom på nu på rak arm. Men visst är det kanon?! Detta resulterar i mindre skrik och en mycket mer belåten kille. Självklart finns det trotts kvar, men det beror på att det är trotts hos barn, speciellt hos 2åringar, 4åringar och 6åringar... Och tänka sig... det är just i dom åldrarna våra barn är i! Behöver jag säga att det trotsas mycket i vårt lilla hus? Men men, man ska inte klaga, dom växer, är friska och är väluppfostrade när dom är hos andra, precis som det ska va.

Jag är så glad att jag har min mamma, pappa, syster. Mina barn avgudar dessa personer. Och dom besvarar deras känslor. Min pappa är verkligen världens bästa morfar. Min mamma är världens bästa mormor. Min syster är världens bästa moster. Barnens farmor ger allt när hon är med barnbarnen, så hon tar hem priset för bästa farmor. Och så faster, Henne får vi inte glömma :-) Det finns ingen tveksamhet där alls. Dom ger allt när barnen är med dom. Det är äkta kärlek, precis som det ska vara. Och som mamma mår man så bra när man ser hur älskade ens barn blir av andra. Det värmer ♥

Det finns en reklam jag stör mig på... eller så är det jag som inte vet bättre....
Det är en tjej som är på en bilverkstad. Hon blir inkallad i bilhallen och bilen är klar. Då frågar hon om dom har kollat nåt som jag inte minns vad det heter. Nej säger han då men det ska vi göra. Och här kommer det jag stör mig på, han säger då:
-Gå in och ta en kopp FIKA så länge.
Ta en kopp fika??! Heter det så? Är det, det nya som man säger nu?
Jag säger ju ta en kopp kaffe eller the.
Lite lustig sak att hänga upp sig på kanske, men det har verkligen fastnat i mitt huvud.

Jag har hört flera personer säga att det blir roligare att städa om man klär upp sig lite. Eller nej, nu måste jag rätta mig själv... inte hört. Läst!
Tänkte att jag skulle prova på detta fenomen... Så jag valde att dra på mig en lång klänning. Jimmy tycker jag blir så vacker i det så där av mitt val.
Men detta var fel. Städningen blev inte ett dugg roligare, för mig alltså.
För Jimmy blev nog dammsugningen roligare eftersom han fick se på vackra mig. Fast jag fick ju ut en sak av det, ett rent golv. Så vi vann kanske båda två på detta när jag tänker efter.

Idag har jag även varit hos min älskade syster en sväng på en kopp kaffe. Imorgon natt åker hon, hennes man och son till Stockholm för att på torsdag ta flyget till Egypten. Ja, jag är extremt avundsjuk. Vore helt onaturligt att bli något annat! Men mest av allt kommer jag sakna dom. Det känns tomt att dom inte är hemma.... Vi träffas inte varje dag, och ibland kan det gå veckor... men man har ju ändå haft dom ett samtal bort... men nu ska man stå ut ända tills den 28... Blir lång vecka. Men jag är så glad för deras skull. Det är ju bröllopsresa detta, och dom både är värda att få komma bort och behöver det nog faktiskt. Det har varit ett upptaget år för dom.

Och så till sist... Jimmy gjorde maränger idag. Men misslyckades stort!! När dom var klara så kändes dom som kladdiga tungor och smakade äggvita... Jag klarade inte av att äta dom alls... skit-läskiga!!
Men ag måste lägga till att han brukar göra maränger ofta, och detta var första gången han misslyckades.

Idag var vi hos logopeden med Julia. Mötet gick bra och vi ska komma igen i april och då även ta med oss Wille för en kontroll. Han är så lik Julia med sitt "prat" (eller uteblivet prat rättare sagt), så det ska kollas upp sen.
Vi kommer få hem lite hjälpmedel till både Julia och Wille.
Julia kommer få en apparat som man ställer in på olika tider, typ 30minuter eller liknande. Detta är för att hon har lite svårt att sitta stilla och koncentrera sig och då kan denna maskin hjälpa henne att få lite mer koll på tiden och då inte bli så orolig av sig. Tex så ska vi använda den vid maten så hon ska lära sig att man sitter tills tiden gått ut. Eller om hon vill spela ett spel så ställer vi in en tid som hon då ska sitta och spela. Nu har hon svårt att slutföra saker eftersom hon har dom där kända "Myrorna i brallan".
Jimmy kände till denna maskin från jobbet och vi tror båda det kommer bli toppen med detta... hoppas vi...!
Julia är även så märkte dom idag att hon munandas. Med det menas att hon inte andas genom näsan utan genom munnen. Hon snarkar även och detta kan bero på körtlar som barn har som sedan växer bort. Men dessa har kanske inte börjat gå tillbaka hos Julia och dom ger det 6månader, sen ska det kollas hos en läkare för dom kan behöva skrapas annars. Så jag hoppas verkligen det går tillbaka av sig självt.
Wille ska få en ram där vi sätter in bilder på sånt han tycker om, sen spelar vi in vad som är på bilden och då kan Wille trycka på en knapp så spelas vår röst upp och säger vad som är på bilden. Detta är för att försöka locka Wille till att prata. Stackarn är ju så frustrerad över att inte kunna prata och detta resulterar i mycket gråt och trots.

Så det var det! Jag tror nog jag fick med det mesta :-)

Länge sen jag skrev här... men det händer liksom inte så mycket i mitt "offentliga" liv... Så jag har helt enkelt inte haft nåt vettigt att skriva. Har jag väl egentligen inte nu heller men kände att det ändå behövdes uppdateras...
Så vad händer här då?
Inte mycket... Barnen går på dagis och i skolan och mår toppen! Lite förkylda men det får man räkna med under denna årstid.
Vi har även haft kalas för Hampus, både för hans bästa vänner och släkten. Vet inte om jag kanske redan skrivit om att han haft kalas för sina kompisar? Har inte så mycket koll på saker och ting och minnet är tyvärr inget bra alls längre. Men det finns ju en logisk förklaring till...
Men alla fall, han hade ju kalas för sina vänner och det gick toppen! Han var så nöjd och lycklig, och då blir ju vi minst lika nöjda och lyckliga för hans skull.
Sen i helgen som var nu så hade vi kalas för släkten, och även då hade vi en mycket nöjd och glad grabb!
Så nu är alla kalas klara för detta år och är inte dags för nåt nytt förens jag fyller r i mars. Känns skönt faktiskt. Alltså, jag älskar att få umgås med min familj, och att ha dom runt mig. Men jag är så trött, och energin finns tyvärr inte där, hur mycket jag än vill.
Vad mer... ja... vårt programkort till dekodern är borta... och vem av barnen som tagit det vet bara dom... Så smarta så dom skyller på varandra så där får man ju inte fram nåt vettigt. Vi har letat som tokar men det är borta! Så det får bli att beställa nytt... Kul! Men så är det att ha barn :-)
Ja, och på torsdag ska vi med Julia till logopeden i Västervik, får väl se vad dom säger.
Och så småningom så ska vi dit med Wille. Han påminner tyvärr för mycket om Julia när det gäller talet så vi måste komma dit med honom med. Men jag tycker det är bra att dagis redan nu uppmärksammar detta. För ju tidigare insatser sätts in desto fortare kan han få hjälp.

Japp, thats it!!

Hampus 6år!!

♥ Idag blir denna fina, underbara, fantastiska kille 6år! ♥
♥ Min stora Hampus ♥

Härlig höst!

Ja faktiskt! En dag som detta kan bara vara härligt. Fina färger och varmt... Härligt!
Tänk att det redan är 1a oktober!! Var tog denna höst vägen?!
Eller ja, jag vet vart den tog vägen... Ingen rolig upplevelse, och hösten kommer nog gå lika fort.... Hur eller hur så är det en stor dag imorgon... Hampus blir 6år!! Och imorgon är det dags för hans första kalas för sina bästa vänner, så fyra killar kommer hit och ska fira honom. Och en STOR hög med paket ligger i vårt sovrum och väntar på att bli öppnade av min STORA pojke. För så är det, han är stor nu, och det märks på så många sätt. Ett är ansvar, vet inte vad jag skulle gjort utan den pojken.
Nu ska jag över på den andra bloggen och skriva av mig lite :-)

Så går vi till denna blogg och skriver ett par rader!!

Idag har vi köpt in lite mer presenter till Hampus som fyller 6år på söndag!! Jihooo!! Jag har en så stor och helt underbar pojke (får man säga pojke nu må tro... ska väl kanske säga kille, det låter ju lite tuffare ;-) )
Sen köpte vi ballonger och sånt där papper man blåser ut så det korkar sig överallt... Minns ej vad det heter.... :-/
Mycket mer har inte hänt idag... eller ja, jag var i pysselboden och hittade saker som skulle kunna bli ett mycket fint armband, så jag köpte och Jimmy ska fixa!! Tur jag har honom :-)
Har inte mycket mer att berätta på denna blogg.

Ha det bra :-)

Länge sen jag bloggade här, men tyvärr finns det inte mycket att säga om livet just nu. Inte på denna blogg alla fall, här vågar jag ju inte avslöja för mycket. Det snackas så dant när man bor i en liten höla... ;-)
Livet rullar på och jag tar en timme i taget.
Mår inte alls bra just nu... På alla sätt och vis.

Tänkte bjuda på lite bilder på min fina familj.

Städning står på schemat. Kunde ju haft en roligare fredag. Men man får väl se det som så att när det sen är klart, då är det bra skönt.
Och nu är det mesta gjort, bara torka golven kvar. Men det tar inga tider, har ganska bra kläm på det där nu efter alla år.
Nu ska jag gå och härja lite på dom minsta... Ni vet det där man säger om två steg framåt och tre bakåt (eller hur det nu var)... Så funkar det för tillfället här hemma. Jag städar en sak, dom skitar ner två... Egentligen borde man städa allt när dom ligger till sängs, men då vill man ju inte behöva städa, då vill man ju ha lite kvalitetstid, därav min dumhet att städa när dom är uppe. Och jag kommer ALDRIG lära mig. Thats It!

Imorgon kommer vi för övrigt bara ha två barn hemma. Hampus skulle visst lånas ut till mormor och morfar. Det är så otroligt skönt när någon erbjuder sig att ta ett eller fler (gärna alla tre) utan att man ber om det. Sånt uppskattas!

Idag fyndade jag lite på CUBUS. Hittade 2 tröjor och en poncho (vet inte och bryr mig inte om stavningen). Fär allt detta fick jag ge 116:- Och av dessa tröjor var alla långärmade! Där kan man snacka om fynd!
Men det var nog ödet... rensade ju ur min garderob och jag lämnade lite kläder bara för att det inte så skulle eka så förgjordat! Så det behövde fyndas.
Dessutom gick jag och Jimmy till hobby affärern, så nu har jag gjort en ny gravdekoration till mormor och morfar som jag kanske kommer åka upp med idag. Gjorde dessutom en krans till vår dörr, kanon ju!

På måndag kommer min fina systeryster och ska ta ett tag i håret på mig... När hon hör vad jag kommit på så kommer hon nog bli trött på mig... jag ska ha snaggat på sidorna med mönster (vet inte om hon kan, men då kan hon prova på mig och hålla på tills det blir bra.. perfekt ju)!! Men kan nån hjälpa mig att hitta såna frisyrer? Jag fick för mig att det hette typ uppercut. Men så verkade inte fallet... vet du så kommentera gärna!
Varför då detta? Ja jag vet inte... kul bara! Och nytt! Jag gillar nytt, trotts att jag får lite ångest då och då när det nåt införs... men man börjar ju bli van. Får ju för tusan ångest i sömen nu för tiden... Drygt som faan ska ni veta! Är ju lite träligt om inte annat.

Men alla fall, kommentar om ni vet vad det heter när man har snaggat på sidorna, eller vet ni nån bra sida med såna frisyrer så lämna gärna det med!

Funderar på att skapa en blogg till. En som jag skriver mer "sanning" i... ja alltså, tro nu inte att det jag skriver här är lögn, allt är sant, det lovar jag er!
Men jag funderar på att göra en blogg till som är låst och jag måste tillåta folk att läsa. Där jag berättar mer om vad som verkligen är fel... Förutom allt som jag redan berättat om, för det finns en stor sak till som händer här hemma, eller nej, två, men som jag ännu inte är redo att visa och berätta om för världen. Det finns två personer som vet om det, min kära vän Anki, och Jimmy (fler anar det nog men jag har inte erkänt, inte rakt ut, och jag kommer heller inte göra det på denna blogg så världen får veta).
Anki hjälpte mig att förstå att det problemet fanns där, även fast jag blundat. Så jag tackar henne enormt för det, hon är verkligen en sann vän, för trotts att hon fått veta allt så stannade hon kvar, äkta vän med andra ord ♥

Men innan jag öppnar den bloggen så skulle det vara bra att veta vilka som vill läsa den, så jag vet om det är nån ide alls. Men jag tror det kan vara bra för folk att veta, dom förstår nog mer då.
Men jag vet inte exakt när den bloggen kommer göras, måste bli redo att öppna upp... Det tar emot ska ni veta!

Fisa eller inte, det är frågan.

Sitter och kollar på Sex and the city just nu. Det visas ju gamla avsnitt varje vardag på 3an nu för tiden och dom spelar jag in! Avsnittet jag ser på nu handlar om en fis! Ja ni som denna serie vet vad jag menar. Carrie ligger i sängen med Big på morgonen, pang så släpper hon en fis och hela världen går under! Nej, den gör ju inte det, men för henne känns det så... och jag känner så väl igen mig i det. Jag kan än idag inte fisa framför Jimmy. Fatta, vi har varit ihop i 11år och jag vägrar göra det. Jag vet att det är sjukt, och jag har fött 3barn i hans närvaro, och gud vet vad jag gjort då får allt hemskt!
Men det är något med att fisa i hans närvaro jag inte kan, samma sak att bajsa med öppen dörr... jag gör det inte!
Barnsligt? Nej, jag tycker inte det! Det handlar om att ha något för sig själv. Jag vill inte, och så är det!
Men alla gör ju som dom vill.

Ja ni ser.... jag tänker för mycket... Inte konstigt att jag blivit galen...!

Det är ju helt galet egentligen hur vissa reklamfilmer påverkar en... En jag nu tänker på är fanta reklamen.
Ni som sett den vet nog vad jag menar, det är mycket gult, dans och skutt. När jag ser denna så vill jag bara ställa mig upp och hoppa i takt med musiken!! Helt galet... varför vet jag inte, men det är något med den musiken... jag vill hoppa!!
Men jag gör det inte, av många skäl. Ett är ork... jag är så trött... som jag nämnt tidigare så har jag en trötthet som inte är att leka med. Stackars Jimmy får undsätta minst en halvtimme varje dag för att få upp mig ur sängen. Sen spelar det ingen roll hur mycket jag sovit under natten, kan somna precis när som, var som och hur som! Är som att vara liten igen.
Men nåt jag inte gillar är att jag börjat drömma igen. Jag vet att man drömmer av en anledning, men jag är inte som andra... Jag drömmer saker som jag inte vill minnas, och jag minns dom under dagarna, lite som dagdrömmar. Det är väldigt obehagligt.
Än en gång, tack och lov för Jimmy. Och barnen, jag har verkligen en helt underbar familj!

Jaha.... ja.... Finns inte så mycket att skriva.... Skriver en vanlig dagbok nu faktiskt. Ni vet en sån där äkta, en sån som bara är för mig och man använder papper och penna. Känner mig lite gammal när jag sitter med den. Men den funkar så bra! I den skriver jag precis vad som faller mig in, jag behöver inte tänka på nån och behöver inte vakta tungan. Riktigt skönt!
Det negativa är väl att det inte blir så mycket övers till bloggen....
Men jag kan ju visserligen göra en liten uppdatering.
Imorgon ska Julia ha kalas för släkten. Kommer bli mycket trevligt... eller ja... Det blir ju jobbigt med, men det är ju med familjen och dom vet ju allt, så jag kan ändå vara mig själv. Det är skönt!
Igår var jag och Jimmy iväg på en barnfri utflykt med min syster och hennes man, väldigt trevligt och det hoppas jag kommer ske igen. Jag gillar verkligen att umgås med dom, ja min syster och hennes man (kommer som jag sagt förr aldrig vänja mig vid att skriva eller säga hennes man... säger ju pojkvän om min man trots att vi varit gifta i över 7år ;-D Hihi!!), dom är lite som Jimmy, jag slappnar av och mår bra i deras sällskap, och när jag skrattar så är det på riktigt... inte för att det passar situationen.

Stadsfest!

Här kommer lite bilder från när vi var nere på stadsfesten med barnen. Dom lekte och hade väldigt kul, som ni nog kan se :-D

Känner för att skriva, men jag vet inte om vad...
Rensade ur mina kläder idag, tråkigt men nödvändigt! Det gick som jag trodde, har knappt inget kvar nu. Skulle inte gjort det! Efter det blev jag så trött och nere att jag la mig ner och somnade. Pang bara!
Har haft en jobbig trötthet hela dagen. Var hos mamma förut idag och låg på soffan, tog väl nån minut så somnade jag där... Är det inte deppighet så är det ångest och är det inte det så är det trötthet pga ångest och deppighet....
Allt bara hänger ihop och tar ut sin eländighet!
Men nu vet jag att jag kommer få hjälp... sen! Typiskt att det ska behöva ta sån jäkla tid!
Tur jag har min Jimmy som orkar ta tag i situationerna som uppstår. Vet inte alls hur det skulle gå om jag inte fick sån hjälp från honom.

♥ Min älskade man ♥

Idag var Jimmy och köpte färg till Hampus rum, det behöver verkligen fixas. Men innan vi (läs han) börjar måla så måste vi (läs han igen) ta ett snack med pojken... Han har börjat med en så eländig sak... riva tapeter! Hemskt ful och tråkigt. Men men...

Sen pratade jag med min läkare idag, och ja, det gick väl sådär. Han tyckte jag lät lite piggare... Tänk vad man kan luras... Men förlängde min sjukskrivning med 3veckor till att börja med. Jag ska även få träffa en person (vem vet vi inte än) här i Vimmerby så jag får en fast punkt här istället för i Västervik. Det känns skönt, om man nu får en bra läkare vill säga.

Nej, nu ska jag göra nåt kreativt, läsa en tidning... eller titta rättare sagt. Har gett upp läsningen då jag inte kommer ihåg vad jag läst och inte kan koncentrera mig. Kul....!

Hipp Hipp Hurra!!!

♥ Idag är ingen vanlig dag, idag är Julias födelsedagen! HURRA HURRA HURRA!!!
Tänk, precis såhär ser min 4åring ut, 4år! Vart tog dom åren vägen?
♥Min älskade vackra Julia ♥

Igår var vi barlediga under kvällen. Det var nämligen stadsfest här i vår lilla by! Inte illa för denna håla.
Men alla fall så började vi dagen med att ta med barnen ner till min mamma och pappa där vi bjöds på god mat. Fy vad jag åt! Fördelen är att inte behöva oroa sig över vad man stoppar i sig, men det jobbiga är när man väl stoppat i sig och samvetet häller en kall hink över en. Jag vet egentligen att jag måste gå upp i vikt, men eftersom jag inte "ser" det så blir det ju dåligt samvete. Mina ögon skickar en signal som är väldigt vriden, och hur mycket jag än vet att den synen jag har på mig inte stämmer så blir det ändå kaksmet av allt. Ja ni hänger nog med.
Men alla fall, sen gick Jimmy hem med kottarna där farmor Binga väntade. Så när barnen somnat (ja, inte Hampus, han hade på tok för mycket att prata med farmor om så han somnade vid halv elva... han hann med att klippa fint mönster i håret bland annat... tokunge!!) så kom Jimmy nr och vi tog sällskap ner till stan.
Så härligt det var att bara strosa runt han och jag, prata om det vi ville och bara ha tid för varandra. Vi behövde verkligen detta och jag är så tacksam att svärmor kom ner och hjälpte oss med barnen. Guld värt!!
Senare under kvällen så såg vi Erik Amarillo (har inte orkat kolla upp hur han stavas). Efter det började jag må konstigt men ville inte g hem så vi stannade.
Sen började Danny Saucedo och då fick jag ge upp, så vi hann se kanske 3minuter av hans uppträdande.
Fy vad less jag blir! När man väl har banvakt så skiter det sig ändå.
Men vi fick ju lite tid ihop, och man får ta tillvara varje minut man får. Jag kan ju inte styra över detta, ingen kan det.
Men jag är trött, jag är less och jag vill inte mer.Vad har jag gjort för ont som gör att jag ska behöva ha det på detta sätt? Gjorde jag nåt fel i mitt förra liv eller vad?
Men men, det rer sig nog... så småningom.
Fast det jag blir mest arg över är att det vänder så fort... Det handlar om sekunder. På två sekunder så kan jag gå från "normal" till panikångest och tror att min sista stund är kommen.
Helt otroligt galet!

♥ Men det jag är glad över är alla vänner som ger mig sånt stöd, ni är underbara ♥

Charmör?

Jag har en son, eller ja, två. Men nu handlar detta om min äldsta son.
Han fick en dag ta med jordgubbar till fruktstunden i skolan. När väl det var dags att äta så sätter han sig mellan två tjejer... och ja, där var det bara bubbel som fattades. För han sitter där mellan dessa två flickor och matar dom med jordgubbarna :-D
Idag när han skulle gå hem så frågade jag om han sagt hej då till kompisarna. Och nej, inte alla. Han letar först upp en tjej och ger henne en stor lång kram. Han letar sen upp en tjej till och även där ger han en lång kram. Sen kom han fram till mig och sa:
-Så, nu har jag sagt hej då!

Så jag tror nog att denna lilla gosse kommer bli en riktig charmör, eller ja, det är han ju redan, men det kommer bli mycket om detta i framtiden känner jag på mig.

Tänk om man inte hade sina barn. Det är ju ändå dom som gör att man just nu orkar vakna och kliva upp ur sängen.

♥Tack och lov för att jag har mina barn, Jimmy, familj och vänner ♥
♥Ni är helt underbara, och ni vet vilka ni är ♥

Jaha... Idag fick jag och Jimmy prata med min läkare i Västervik igen. Fick inte godkänt så dosen ska höjas ännu mer. Alltså, när faan rent ut sagt ska detta bli bra, och när tusan ska jag bli bättre?!
Jag vet att man måste ge det tid, men jag orkar inte med detta. Min hjärna och min kropp jobbar så emot mig, och jag förstår inte varför!
Jag vill hitta mig själv igen, och känna igen personen som tittar på mig i spegeln. Inte möta den främmande personens blick och undra vem är jag?

Jag vet inte vad som flugit i mig... Fan kanske?!
Jag har så gott som alltid varit en person som tar skit och sväljer den. Försöker tysta ner, eller helt enkelt låter mig bli överkörd. Någon säger nåt dumt, och jag tar det. Patetiskt!
Men nu har jag märkt en sak, idag gick det upp ett ljus för mig.... Jag tror min nya medicin gett mig en underbar (för det mesta) gåva!
Idag hände detta:
Vi skulle hämta Hampus på fritids. Willie spatserade lugnt på gångvägen lite bakom oss (det kör inga bilar där, och det är gräs och staket åt alla håll, så han var inte utsatt för direkt fara). Vi möter två pojkar i 10års åldern som cyklar. Den ena pojken säger då:
-Vi siktar och kör på den där lilla ungen (dom syftade såklart på Wille)!
Den andra pojken på cykeln säger då:
-Ja det gör vi!!

Den "gamla" Sandra hade bara mumlat något och sprungit fram till Wille.
Men den nya Sandra gjorde nåt helt annat.
Jag ropade till killarna:
-MEN ALLVARLIGT! FÖRBANNAT MOGET AV ER ELLER???!!!

Dom blev snopna och svängde undan. Men jag var inte klar, så jag ropade när dom fort som tusan skulle ta sig iväg:
-JÄVLIGT MOGET AV ER! FÖRBANNADE SNORUNGAR!!

Jag vet att det var omoget att svära, men i den situationen ville jag inte vara mogen, jag ville skydda mitt barn.
När jag tänker tillbaka nu sen jag började med den nya medicinen så ser jag ett mönster. Det jag förr velat sagt men bara tänk, det säger jag nu. Och vet ni vad, det är härligt!!
Äntligen säger jag vad jag tycker, jag tänker det inte bara och fegar ur.
Jag står upp för min åsikt och folk får minsann veta vad JAG tycker!

Julia ÄR en ängel. Nu har vi bevis.... Jämför och se!

Igår satt jag och Jimmy och tittade på statyer av änglar och bilder. Då helt plötsligt dök denna bild upp, och både jag och Jimmy blev väldigt snopna... Det var ju Julia! Ingen tvekan om saken.
♥ Julia vår lilla Ängel ♥

Lycko tårar... (bilderna kom i omvänd ordning, men det får ni ta)

♥Jag och lillebror Robbin ♥

♥Min syster, jag och lillebror♥

♥Lillebror och syster♥

♥ Är inte detta äkta kärlek, då finns det inte. Bara se på dom, så fina! ♥

♥ Min stiliga man ♥

♥ Julia och Vickan. Julia kan inte se nog på Vickan ♥

♥ Brudtärnan Johanna, Julia. Viktoria, Nicklas, ringbärare och sonen Thim och så bestman Daniel ♥

♥Thim, Julia och morfar/pappa Veine♥

♥Vackraste bruden i hela universum. Nu förstår ni nog att jag grät av lycka. ♥

♥Den fina ringkudden, som bruden dekorerat själv dessutom! ♥

♥ Ringbäraren och brudparets son Thim♥

♥Min otroligt vackra dotter, Julia ♥

♥ Tårar av lycka och stolthet ♥

Satt och såg på ett program där det pratades om tårar av lycka. Började då fundera över när jag gråtit av lycka, och jag minns 4gånger.
Dom tre första var när mina barn föddes... Ganska självklart!
Den 4de gången var när min syster gifte sig. När jag tänker tillbaka på den dagen så kan jag faktiskt se hur hon sitter i bilen och fingrar med en näsduk, den symboliserade något gammalt... Jag såg henne bara från midjan och neråt, men den glädjen som svepte över mig var otrolig! Än idag när jag tänker på hur hon satt där i bilen får mig att fälla en tår av lycka. Jag var så stolt över att hon är min syster. Hon är verkligen en person att se upp till. Hon klarar motgångar bättre än någon jag mött, och hon är en otroligt ärlig person. Hon lindar inte in saker, hon säger som det verkligen är. Det är en av många saker jag beundrar med henne.
Men tillbaka till bröllopet, där togs det bilder av mig, min syster och vår kära lillebror, och dom bilderna kommer jag vårda väl.
Jag tänkte jag skulle bjuda er på ett par. Och jag säger bara det, se så otroligt vacker min syster är, som en prinsessa. Ni förstår nog att jag är stolt ;-)

Om man skulle försöka sig på ett vettigt inlägg?
Var står jag nu? Ja, hemma... Det är ganska självklart!
Jag var och träffade min läkare i torsdags, och det gick som jag visste det skulle. Åt helvete!!
Hon skickade mig omedelbart till Västervik och fick där träffa en läkare som visste vad han gjorde. Så min syster hade så rätt man kan ha. Fick sluta med alla mediciner och så satte dom in tre nya... Vad dom riktar in sig på vill jag inte säga, jag skäms. Varför skäms jag egentligen? Jag vet inte, det känns så skamligt allt detta! Men jag vet inte varför, jag rår inte för detta, ingen rår för det.
Men nu är det alltså bara att börja om, och allt detta skrämmer mig. Jag är så nere så skulle jag säga till dom som känner mig vad som händer så tror jag inte ni skulle tro mig. Men jag har alltså fått starta om från noll. I tre veckor har jag kämpat och nu skulle jag må bra... men jag gör inte det och får börja om. Det känns hårt, det var verkligen ett nedslag. Men det är bara att försöka pånytt.
Men en sak fick jag veta, detta har funnits hos mig länge... Med säkerhet i 4år... men jag har "läkt" det själv när det kommit upp på ytan. Nu blev det för mycket och jag kan inte läka det själv längre.
Men nu ska jag inte få hjälp från vårdcentralen mer om detta, det blir med rätt folk! Det känns skönt.

Och mer då?
Det går helt perfekt bra för min skolpojke Hampus ♥. Han jobbar, växer, mognar och mår bra. Och han trivs och älskar att gå i skolan! Härligt!!
Wille ♥ och Julia ♥ är så stolta över att ha en bror som går i skolan... Han är ju så stor I deras ögon! Nån att se upp till! Och för dom små går det toppen på dagiset! Trodde det kunde bli problem eftersom Hampus inte är där, men icke!
Jag har helt fantastiska barn! Dom är verkligen dom finaste en mamma kan ha! Och Thim ♥! Han är ju inte mitt barn, men jag känner för honom som jag gör för mina barn :-)
Och Jimmy....Jimmy Jimmy Jimmy! Min älskade underbara man! Det finns inte ord som beskriver hur mycket jag älskar honom. Min älskade Jimmy ♥

Nu ska jag bara vara med min kärlek ♥ Jimmy ♥

Jaha.. Då börjar allt om igen. Bara att försöka igen...
Men jag är så trött, går runt i som en dvala och vill bara sova.
Orkar inte skriva mer nu, kanske imorgon... kanske inte.

Hampus tappade sin andra tand idag förresten. Det är lustigt med den gossen, när nåt väl händer så ska allt hända!
Som när han tappade första tanden, det var samma vecka han slutade på dagis. Nu tappade han sin andra tand, samma vecka som han började skolan. Jag ser ett mönster! Min älskade pojke!
Och skolan då? Det går så bra det bara kan gå för honom! Varje dag möter han son kusin, min älskade Thim. Och det tycker både jag och Hampus är toppen! Och en fågel viskade i mitt öra att en tjej är såååå kär i Thim :-D Hihi!! Man får reda på mycket nu...
Så härligt att Hampus får träffa Thim mer, det är ju hans "storebror" och Hampus är ju Thim "lillebror"... Pojkarna vet vad jag menar!

Annars då? Jag vet inte... Jag vet ingenting nu. Är rädd för helgen och veckan som kommer. Eller rädd är mint uttryckt! Vill inte!! Orkar inte! Är det värt det?
Ja... Den som lever får se.
Men helvetet frös till is idag, så ni vet om det.

Jaha, då är man mamma till ett skol-barn.
Jag vet inte vad jag känner, som med allt nu för tiden. Men den rätta Sandra skulle känna sig upprymd, nervös och pirrig! Så jag får helt enkelt förlita mig på det.
Vi tog oss till skolan hela familjen för att inviga Hampus i det nya livet. Det kändes bra faktiskt, att vi alla följde med menar jag.
Jag tog mycket kort, så när jag sen mår bättre ska jag och Hampus tillsammans titta på dom och prata om hur det var. Det är min grej nu för tiden, jag tar kort! På allt!
För virrig, bortkommen och förvirrad är ord som stämmer bra på mig nu. Så mycket av det jag gör påminner mer om drömmar. Man vet inte om man var där eller ej. Det är en jobbig känsla...! Så jag tar kort som sagt, då när jag mår bättre kan jag sakta men säkert få klarhet i vad som hände och inte.
Där måste jag ändå få skryta om mig själv, att jag kommit på en så bra sak menar jag... ta kort för att sen gå igenom när det ljusnar. På det sättet kommer jag ändå inte missat något. Och jag är ju faktiskt med, även om jag inte är med.. Hänger ni med?

En händelserik helg minst sagt.
I fredags var vi iväg med hela min familj till en gruva, jag bryr mig inte så mycket om gruvan, njuter mest av att få ha hela familjen runt mig ♥ Den dagen kommer jag leva på länge! Inte ens att det regnade störde mig, så då måste det varit nåt som jag tyckte om :-D
Fick faktiskt vara med dom alla hela dagen!! Dock saknade jag lillebror, men jobbet kallade. Så stolt över Robbin, han jobbar och sliter så med jobbet. Min bästa lillebror ♥
Igår var det lördag, och då kom min mamma och pappa för att hämta Hampus vid 13. Han skulle vara med dom eftersom kusin Thim var med dom. Och det är klart jag lånar ut honom. Så dom var på stan och såg diverse uppträdanden. Sen hade Hampus en helt underbar dag med Thim, han var i kiosken, var i hagen och matade får... ja allt möjligt kul! Och så sov ju grabbarna över hos mormor och morfar med, i eget rum till och med! Jag tycker det är toppen att Hampus och Thim har varandra. Dom leker väldigt bra ihop, men sen ser nog Hampus Thim som lite storebror. Och jag sa idag till Thim att han får låna Hampus som lillebror. Han tyckte det lät väldigt bra!
Igår när Hampus var med mormor och morfar så passade vi på att gå på stan med dom mindre barnen. Gjorde faktiskt mycket fynd!
Köpte termojacka och byxor till Julia, sparade bara in 600:- där... Det gillar jag! Sen blev det en hel del mer, bara fynd!!
Idag hämtade vi Hampus och jag och han tog oss en tur till hans kompis Elliot och hans mamma som är min kompis Anki.
Det besöket var behövligt kan jag lova. Med henne kan jag prata om allt, och jag hade mycket att få ur mig. Det är verkligen en sann vän, hon lyssnade och hon var ärlig mot mig. Det är en person jag inte vill mista. Tack Anki för att du är en så bra vän ♥

Och så imorgon, då börjar min Hampus skolan. Det känns konstigt! Jag kommer då alltså vara mamma till en skol-pojke. Det är en ny etapp i vårt liv. En mycket välkommen etapp! Det får mig att tänka på annat och få lite avbrott i allt jobbigt.

Ibland hittar man saker som träffar så rätt!

"When your worries and your burdens seem too much to bear, just rub this little angel and your problems she will share."

("När dina bekymmer och dina bördor verkar för mycket att bära, bara gnugga denna lilla ängel och dina problem kommer hon att dela.")

Idag var jag inne i en affär. Där hittade jag en nyckelring, en ängel som står i ett hjärta. På själva förpackningen så står denna text, och den texten träffade så rakt in i hjärtat på mig. Så självklart tog jag med mig den ängeln hem ♥
Hittade två fina änglar till som fick följa med mig. Konstigt vad man man få fäste för en sak, och hur den kan ge tröst på ett plan man inte kan förklara. Det räcker liksom att titta på den saken som tröstar för att det ska bli lite lättare för stunden. Min är änglar, det symboliserar frid för mig. Och jag tror nog många håller med.

♥♥♥♥♥

Ja om man skulle försöka sig på att få till ett vettigt inlägg idag.
Håller dagarna uppbokade, har märkt att ju mer jag har att göra, desto mindre har jag tid att tänka och känna. Men ack vad det tar på krafterna... Det känns i hela mig att mycket är fel nu.
Men livet går vidare och man får ta en dag i taget. Och man kan ju inte göra mer än sitt bästa?
En sak som irriterar mig nåt så otroligt är att allt känns lite avslaget... Jag känner inte den där stora glädjen över sånt som jag förr blev överlycklig över. Känner mig heller inte jätteledsen när jag egentligen borde göra det. Allt är så avdomnat.
Den enda känsla som är stark som dyker på mig titt som tätt och som jag vill slippa är ångest. Den är allt förutom avdomnad... När den sliter tag i kroppen och gör sig påmind så går det inte missa... och den känslan är hemsk. Fy så hemsk.
Och jag vet inte varför, men alla vet vad som är fel med mig, ändå ska jag envisas med att spela så glad. Jag kör på med min teater och ser så glad ut, när jag egentligen bara vill sätta mig ner och bara vara tyst... eller gråta.
Jag vet inte varför jag gör såhär, det kör slut på mig att låtsas vara någon jag inte är, men ändå gör jag det! Varför?
Eller ja, svaret är ganska enkelt... Vem skulle vilja umgås med den Sandra som är den "riktiga" Sandra nu? Ingen!! Och vad skulle jag då göra om dagarna?
Och det är ju faktiskt så att jag borde visa mitt rätta jag, dom som accepterar att det är som det är, det är dom som är mina äkta vänner!
Och sanningen är ju den, att för dom jag "kommit ut" har jag fått ett enormt stöd, ett stöd jag aldrig trodde skulle vara sant. Och jag vet ju en sak nu, och det är att nu vet jag vilka mina äkta vänner är, och att dom bryr sig. Och att min familj bryr sig otroligt mycket.

♥Jag är så enormt tacksam för mina vänner och min familj. Ni kan inte ens ana i er vildaste fantasi vad ni betyder för mig. Det finns inte ord som beskriver. Tusen, tusen tack ♥

Fan!!
Har massor jag vill skriva men allt blir bara svammel.

Varför ska det behöva vara så svårt att få fram ett ord på en känsla?
Visserligen så har jag många ord på det jag känner, men ibland vill man bara få fram ett ord, just det där ordet som stämmer så perfekt... Inte tio.
Idag är ingen bra dag... Kan som sagt inte sätta ett ord på det, men jag kan nog hitta tio.

En annan sak som slagit mig är hur man missbrukar ord... Det jag nu tänker på är ångest. Tänk så många gånger man utbrustit:
-Åh jag har sån ångest idag!!!
Detta efter att man druckit för mycket på en fest och kanske sagt nåt lite knasigt... eller att man inte köpte den där tröjan man funderade på igår och nu är den såld.
Det man känner då är verkligen en mild och liten känsla om man ska jämföra den med ÄKTA ångest. Tro mig.
Jag har nu på sista tiden upplevt den äkta ångesten och det ska gudarna veta, det är hemskt!!!
Har man inte känt den så ska man vara mycket försiktig med att använda det ordet i sällskap med personer som har upplevt det.
Men en sak som är positiv i allt detta elände, jag är en erfarenhet rikare, tyvärr. En erfarenhet jag önskar jag slapp, men den har gett mig en helt annan förståelse för personer med ångest och depression.

Stolt!!

Så igår var det dags, min syster gifte sig.
Jag visste att det skulle bli känslosamt, jag menar, min syster gifter sig. Det är stort!
Väl vid kyrkan så gick jag och Julia för att möta upp bruden och lämna över Julia. Jag gick fram till bilen och fick en skymt av henne, och ja... jag vet inte hur man ska kunna beskriva den känslan som svepte över mig... Stolt, lycklig, fascinerad... Jag kan inte beskriva med ord hur vacker hon var. Och när jag sen tittar in och ser hela henne, då kom tårarna. Det är första gången i mitt liv jag gråter för att någon är så vacker, och jag vet att jag var inte ensam om det.
Väl i kyrkan var det dags för Julia att gå in med brudföljet, min dotter var helt fantastisk!
Hon gick så fint med Thim och höll honom i handen. Under hela ceremonin stod hon med sin nya bästis Johanna. Hon var så duktig!!
Efter ceremonin kom det fram massa av gästerna och sa att Julia var så otroligt söt och duktig, man blir så stolt!
Johanna sjöng två låtar och det var så vackert, den talang hon har är otrolig! Jag hoppas hon känner sig nöjd och stolt idag, för det ska hon vara, det kunde inte gjorts bättre!
Efter ceremonin så var det dags att bege sig till folketspark här i Vimmerby. Där hade det dukats och gjort så fint.
Hela kvällen var perfekt, värdinnorna var så duktiga, dom såg till att nåt hände hela tiden.
Och Thim, han var så stilig! Senare under kvällen höll han tal till sin mamma och pappa, det var så underbart att se, den pojken är fantastisk!

Men en än gång, ni ska få se foto på min syster senare, och ni kommer häpna, jag har aldrig sett en vackrare kvinna.

Jag ångrar att jag inte tagit tag i detta tidigare... Hade jag vetat att jag skulle få sånt stöd av mina nära och mina vänner så hade jag nog gjort det.
Mina familj är så stöttande, och mina vänner... ja nu vet man att man har vänner!
Tänk att man ska behöva gå ner sig så pass för att se nåt så självklart. Blir så arg på mig själv!
Men nu har jag tagit tag i det, och det är därifrån jag får ta det.

Lämna ut sitt liv.

Många undrar säkert varför jag skriver så öppet om mitt liv nu, när något så negativt sker så vill man ju gärna tysta ner.
Men jag vill inte, förhoppningsvis kanske nån som levt som mig läser min blogg och genom det kan ta tag i sitt liv. Finna lite motivation.

Jag lider av svår depression och ångestattacker. Det finns fler saker som beskriver mitt tillstånd men jag vågar inte berätta just nu.
Detta är inget ovanligt idag, många lider av detta, men det är också något som folk skäms över. Jag är verkligen inte stolt över att jag har fått denna diagnos, men jag är stolt att jag söökt hjälp. Även fast hjälpen är extremt jobbig.
Varför har jag drabbats av detta? Det vet vi inte, inte läkarna heller. Ibland blir det bara så, och det behöver inte "betyda" något, det bara blir.

Så nu vet ni. Och snälla, jag berättar för att ni som läser ska få veta, jag vet att många av mina släktingar och vänner läser. Så detta förklarar en hel del varför jag är som jag är. Jag är inte jag just nu. Men jag kommer snart tillbaka, det verkar bara ta lite längre tid än vi trodde.

Jag är så trött.

Jag är så trött, jag har varit trött förr men nu är det verkligen kört.
Jag äter nu en medicin som ska hjälpa mig för att må bättre. Denna medicin gör nu att jag sover nån timma i stöpet, vaknar, mår dåligt, har en ångest som inte är från denna värld! Tar evigheter att somna om och vips är det morgon.
Jimmy har varit på mig att ringa sjukhuset för att få mer hjälp med sömnen, men jag vill inte. Jag orkar inte. Så han gjorde det. Nu fick han veta att tack vare att jag hör saker och drömmer det jag gör så är det tecken på fel tabletter, så när jag träffar min läkare om 16dagar så måste den kanske bytas. Bara att börja om. Så i 16dagar ska jag må såhär! Det känns just nu som så lång tid, en evighet är kortare.
Tack och lov ska jag träffa en annan läkare på torsdag som kanske kan hjälpa mig med sömnen fram tills jag träffar den vanliga läkaren. Det är inte mycket, men allt är bättre än inget.
Jag vet inte vad jag skulle göra utan Jimmy, eller jo, jag vet vad jag skulle göra... Det finns saker i livet som kan föra två människor närmare varandra. Det har nu hänt mellan oss, efter allt detta så vet jag att det är vi, för alltid. Är det någon jag kan lita på, och som verkligen tar hand om sin familj så är det han. Han är inte värd gul, det han är värd går inte värdera!

Och hur ska man förklarar hur man känner sig? Det går inte. Allt är så tungt... Det är nog den bästa förklaring jag har på det här. Finns så mycket mer att berätta, men tror jag skonar er som läser detta. Ni skulle inte tro mig om jag berättade.
Men jag kan säga såhär, jag har varit duktigt på att dölja, men nu sprack min lilla bubbla! Plopp!

Ja det blev ju en kreativ dag detta... Eller helg! Jimmy skulle ha jobbat men blev tvungen att stanna hemma, order från min läkare.
Det känns svårt det här, jag trodde väl aldrig att jag skulle hamna här?!
Men nu står jag här... eller ligger är nog en mer korrekt beskrivning.
Jag tror nog jag nådde botten igår! Är man tillräckligt nere så blockerar man tydligen minnen, och det har jag blivit så bra på.
Jag var i alla fall på stan med familjen, dom gör saker, jag går som en zombie bakom och säger inte så mycket, tänker desto mer. Men jag försöker alla fall, jag hänger på och jag är med barnen. Jag är mamma, hur dåligt jag än mår. Så jag gör mitt bästa, mer än så kan jag inte göra. Och barnen är nöjda, jag och Jimmy samarbetar bra, barnen blir inte lidande, tack vare Jimmy. Vad skulle jag göra utan honom!
Men jag fick en chock igår på morgonen, jag som faktiskt "jobbat" ganska hårt på att gå upp i vikt fick ett stort nedslag. Jag vill inte ha mer motgångar nu, jag behöver medgångar!

Pappa!

Hipp Hipp Hurra På Din Födelsedag!!
Många kramar från Sandra, Jimmy, Hampus och Julia.

Idag är det en sån där dag då allt går i ett. Jag skulle tycka det är roligt, men nu känns det mest tungt. Klarar inte av det där med massa måsten och saker som ska göras... Det knyter sig i magen och orken rinner av mig. Jag låser mig...
Jag har varit dåligt ganska länge nu, jag har ju vetat om det... Och om man bara tittar och lyssnar på mig så är det nog ganska många som märker av det.
Men jag har dolt det väl!
Nu tänker nog många att det är vikten jag pratar om, eller kanske nåt allvarligt. Men så är det inte. Eller ja, vikten är en bieffekt av allt. Och livshotande är det inte. Men det kan nog klassas ganska allvarligt... kanske?
Nu blir jag alla fall tagen på allvar av sjukvården. När jag nu ringer så gör dom tid för mig, finns det inte tid på pappret så fixar dom det. Dom bemöter en på ett helt annat sätt, man får verkligen hjälp när man ber om det. Jag vet bara inte varför jag väntade så länge...?!
Och jag vet heller inte varför det är så svårt att skriva vad det är.. Man är väl helt enkelt rädd för vad folk ska tycka. Det finns ju dom som har såna förutfattade meningar!
Men jag måste säga, att det käns ändå skönt att ha vågat skriva såhär pass mycket. Det känns lite lättare nu... för stunden.

Nu har Wille börjat prata!!! Eller ja, prata och prata... Han sätter sina ord på saker. Så nu kan han förklara sig. Det är ju inte lätt för andra att förstå vad han menar, men jag förstår, och det är huvudsaken. Det har ju börjat liksom!!
Han har ju sina förklaringar på ord, som:
Popp= Snopp
Kesch= Kex
Kisch= Kiss
daff= Saft
Kisch kisch= Katt
Off= Hund

Ja det var ett litet utdrag, det är så mycket mer han säger än detta. Sen får ni tänka er att det är mycket rörelser med armar och händer för att förklara med. Han är väldigt duktigt på att använda kroppen för att förklara.
Men det är ju så otroligt härligt att det börjar nu! Men en sak som oroar mig, han är 2år och 4månader. Julia var 2år och 6,månader när hon började prata... Kommer vi få gå samma väg med honom nu då? Eller har han kanske bara inte haft lust att prata innan. För jag måste ändå såga att ha har lärt sig fler ord på kortare tid än vad Julia gjorde när hon började prata... Och han har ju sagt mamma och pappa sen har var kanske 1½år... Julia var 2år innan hon sa mamma...
Men men, detta är väl en sån sak som bara tiden kan utvisa.
Trösten i det hela är att vi nu är insatta i hur det går till och hur vi ska gå till väga. Det känns tryggt och bra!

Ett litet tillskott!

Igår gjorde vi slag i saken... Vi har funderat sen vi fick hem Nisse på att ändå ta en kattunge.
Sagt och gjort, igår hittade jag katten jag väntat på. En blandning mellan dom tre katten vi hade förut, helt perfekt!
Och en så liten social skrutt han är sen. Hela kvällen igår låg han på mig och sov, när vi sen gick in och la oss så följde han efter och låg mellan oss hela natten.
Nisse tar det faktiskt väldigt bra, och jag är väldigt säker på att vi gjorde rätt. Nisse har inte varit den mest social katten, men nu är han med så gott som hela tiden.
Ja, misstolka mig inte. Han är så snäll, gör ingen illa och är bara helt underbar. Men inte den mest vana vid barn, detta är en omställning för honom. Det förstår man.
Den "nya" katten är uppfödd i en familj där minsta barnet är lika gammal som Wille, den är van.
Detta gör att han är med hela tiden, och det i sin tur lockar fram Nisse mer, för han måste ju hålla koll på vårt lilla nytillskott.

Men en sak som slog mig igår är hur starkt det där med husdjur är. Jag är uppvuxen med katt. När jag flyttade hemifrån dröjde det inte länge förens vi skaffade Luzifer. Sen var han tvungen att flytta pga sin hälsa och sen dess har jag saknat nåt men inte kunnat sätta fingret på vad. Igår slog det mig, katt! Jag känner mig hel på ett helt annat sätt nu när vi har katter igen.
Jag är en kattmänniska, och jag är ganska säker på att jag alltid kommer ha katter, förutom min familj så gör dom mig hel.

Bild kommer när jag orkar, för tro mig, det är jobb att vara ensam med 3barn och två katter. Fasen, man kan ju kalla mig 5barns mamma nu :-D

Visste inte vad jag ska säga riktigt så jag sa inget...

I förrgår så kom Julia springandes med flugsmällan och jagade en fluga. Hon försökte slå den själv men var för kort. Hon går då fram till mig, räcker fram smälla och säger helt lugnt:
-Piska den jäveln.

Jaha?!
Ja jag ska erkänna att jag svär otroligt mycket så jag vet vad hon fått det ifrån. Och samtidigt som det är förskräckligt att hon säger så, så kan jag inte låta bli att skratta åt det. Inte så hon ser såklart! Jag får nog försöka tänka mig för när jag svär... men det är ju så svårt. Man tänker sig ju inte för. Det är som när man går på toa, man torkar sig ju bara, inget an tänker på innan det sker. Samma sak med svordomar. Dom bara hoppar ut...

Sen måste jag passa på att berätta att Willes tal har börjat komma igång. Nu är det ju väldigt lika ord. Men det är på G, och det är huvudsaken. Jag är lättad!

När man redan är trött och har svårt att vakna så blir det ju inte bättre av vädret. Varför ska vädret påverka så mycket av hur man ska må?! Lyser solen och det är lagom varmt så har man så mycket energi! Men är molnen frame och regnet öser ner så är man ju så trött, orkar liksom inte ta sig för något.
Läste för några dagar sedan en rubrik på Aftonbladet:
Så blir det sista sommarvädret!

Hur deppig är inte den meningen då?! Den är ju hemsk! Direkt så fick jag en klump i magen och tankarna på höst kom... Jag gillar hösten, så det är inte det som är problemet. Men jag vill inte ha den än. Det har ju inte varit nån riktig sommar ens. Jimmy tröstade mig med att det kanske kommer bli en helt underbar augusti-månad istället. Jag hoppas han har rätt.

Och om jag ska inflika med en sak till... När vädret är såhär så blir det lite domino effekt här hemma:
Jag är trött, barnen har samma energi som alltid. Man vill inte gå ut eftersom jag avskyr att vara ute i regn, vilket resulterar i irriterade barn. Ni förstår var det är påväg eller hur? Osämja!!
Men jag hoppas det blir uppehåll, tänkte ta en promenad till mamma senare och sen möta upp Jimmy efter jobbet. Om det inte regnar...

Grått!

Det händer inte mycket i mitt liv nu måste jag erkänna. Man skulle kunna säga att det är trist.
Det beror inte på barnen, det är dom som gör livet värt att leva, utan mina barn skulle jag vara tom. Tänk vad tre små mina änniskor kan åstadkomma mycket... Dom är så beroende av en, men ändå inte. Dom är bara helt fantastiska!
Men jag tror på förändring, och jag tror den kommer ske. Just nu är det ganska grått, nästan svart, men jag har ju mina tre små ljus som lyser upp väldigt mycket, så ja, grått säger vi nog.
Men jag tror lampan tänds snart!
Det blir bättre. Det måste bli bättre! Vill man så går det, och jag vill. Tror jag. Om jag orkar.

Jag är inte sjuk (om man bortser från halsfluss igen!). Bara lite för trött... Lite grå.

Så var det fredag och helgen är helt obokad! Känns skönt faktiskt, på sätt och vis.
Jag gillar att ha nåt att göra varje dag, nåt att se fram emot... Men samtidigt så är våra helger uppbokade med diverse saker som jobb, annat, och bröllop framöver. Så det kan vara skönt med en helg där man faktiskt kan ta dagen som den kommer. Och bäst av allt, Jimmy är ledig!
Jag hoppas verkligen på bra väder en dag, skulle behöva ta en tripp till ALV, ett tag sen vi var där nu och man måste ju utnyttja korten så man känner att man spenderat pengarna väl. Men det hinns väl... Nu är det visserligen ganska träligt där nere i grytan, turisterna har ju invaderat stället. Jättebra för affärer och allt sånt, men det är lite trist att vi som bor här får kliva åt sidan, för det är faktiskt så det känns somliga dagar.
Som på ALV, knappt ingen ide att se nån teater nu. Även fast det är en röst som säger till vuxna att låta barnen sitta längst fram och att vuxna inte får stå framför barnen så dom ska kunna se, så är det alltid en vägg av vuxna människor som uppenbarligen inte fattar. Det ska filmas och fotas och dom vuxna är tusan som barn, vägrar att lyssna och lyda. Så inte ser man nåt, ja förutom ryggar... Mycket kul för barnen...!
Jaja, man ska väl inte klaga på stackarna, dom har betalat dyra pengar... Och dom har ju bara en begränsad semester så dom måste ju passa på. För vi som bor här går ju in gratis och dessutom har en obegränsad semester...

Vill du hjälpa mig?

Vilken ska jag ha nu då? På bröllopet alltså.
Jag lutar till 90% åt klänningen högst upp... Oavsett vilken klänning jag väljer så ska jag ha en svart bolero (om det behövs) och svarta skor.
Men en sak till, vilken färg på ögonskuggan?! Hatar det där med smink...!

Vårt lilla tillskott.

Här har vi då vår nya familjemedlem.
Han hette Tarzan när han kom till oss igår, men nu har jag pratat med barnen och vi har valt att döpa om honom och namnet han fått är : Nisse!

Denna dag har verkligen bara slängts bort! Swisch iväg bara!!
Fy vilket dåligt samvete man får när det är så, speciellt när det dessutom är bra väder och man vet att sket vädret är påväg.
Men jag har verkligen inte orkat ta mig för nåt, så fort jag känner att energin stiger så kommer febern som ett slag i huvudet och trycker ner mig på jorden igen. Kul... eller inte!
Dessutom så har jag fått hosta nu ikväll, eller ja den har inte brutit ut, det kliar bara sådär otroligt jobbigt i halsen hela tiden... Man harklar och hostar, men kliet vill inte ge upp.
Fy vad jag kan gnälla!! Ska sluta med det, en vacker dag...!
Men om man tänker lite på det, om jag gnäller såhär nu, hur kommer det då bli när jag blir gammal? Stackars dom som ska ta hand om mig... Jimmy och barnen med andra ord.... och alla mina barnbarn och barnbarns barn... För tro inte att jag tänker lägga in mig på ett hem. Speciellt inte efter all skit man hör!
Men nog faan är det tragiskt. Jimmy jobbar som uska på äldreboende nu (jag brukar men inte denna sommar, än...), han gör allt för att förgylla tiden för dom han har hand om, tar sig tid att prata och ge dom lite kvalitets tid. Så finns det såna där jävlar som bara vill kränka och göra illa våra äldre, och då blir automatiskt alla (nästan) uskor inom äldrevården snett kollade på.
Tvi på dom som svartar ner vårt yrke. Varför inte bara sluta på det jobbet och låta dom äldre åldras med värdighet?