Jag vet inte vad jag ska säga om allt... jag mår skit!
Jag har mått såhär förr, men då har jag ändå haft näsan ovanför ytan... om ni hänger med på hur jag menar.
Men nu vet jag inte. Det känns som att jag liksom inte kan få luft... näsa kommer gång på gång under vattnet och jag vet inte vad jag ska göra.

Det är en väldigt obehaglig känsla... att känna att sig handlingsförlamad... jag vet vad som ska göras, men jag vet inte hur.
Allt detta leder till en fruktansvärd ångest... som i sig leder till ont i magen syrebrist och gråt.
Allt bara rullar på och jag vet inte hur jag ska få stopp på allt!

Jag vill inte ha det såhär längre, och jag vet inte hur man får slut på det heller. Tanken att leva mitt liv såhär skrämmer mig otroligt mycker,

Det som gör mig mest frustrerad är att jag varit så nära man kan vara som frisk... och så vips... allt jag jobbat för så hårt är nu borta. Eller nej, inte borta, men jag befinner inte där längre.

För att sen tala om Jimmy... det måste vara väldigt jobbigt för honom allt detta.Jag känner mig mest som en belastning för honom nu.Jag vet att han mår dåligt för att han åker och jobbar,
Så nu känns det som att jag mest bara belastar alla som kommer mig nära.

Jaha,,, orkar inte mer just nu... återkommer.