onsdag 19 september 2012

Jag vet inte vad jag ska ta mig till... jag vet verkligen inte vad jag ska göra!
Jag känner det lite såhär: Jag står vid ett vägskäl. Jag kan välja den lätta (men dåliga vägen) och koma undan ett par dagar extra.
Eller så väljer jag den hårda vägen, skriver in mig på sjukhuset och får den hjälp med alla mediciner och mitt mående. Går jag med på att skrivas in så kan dom ta bort sånt som jag klarar mig utan, hjälpa mig få bort det jag mår dåligt av, och i det längre loppet bli bättre.

Jag vet inte varken ut eller in.
Min spontana tanke är: NEJ!
Min logiska är: JA!

Men om jag väljer att läggas in, hur blir det då? Vem tar hand om allt här hemma? Vem tar hand om barnen?
Jimmy har ju sitt jobb, och det kan inte han ta ledigt ifrån för att jag inte är hemma, det funkar ju inte så!
Så rent logiskt då, jag bör läggas in och få hjälp. Men jag kan inte lämna barnen.
Så vad ska jag göra?!
Jimmy jobbar kvällar och nätter, det finns ingen barnomsorg då. Familj, dom kan/vill inte hjälpa oss.

Jag vet vad jag behöver göra. Åka in. Men så kommer det inte bli, jag kan inte lämna barnen ensamma, för hreövete, det fattar väl den dummaste att jag inte kan.

8 kommentarer:

  1. Men samtidigt..hur bra är det för dig, barnen, Jimmy eran familj överlag att du går och mår skit?? Är det inte bättre att ta tag i´t ordentligt?
    Då får man faktiskt prioritera jobb eller familj. Jag VET att man inte kan hålla på och ta ledigt hit och dit men sjukdom är ju inget man kan rå för. Så det är ju bara o ta ledigt så du kan läggas in. Stödfamiljerna då?
    Låter kanske hårt..men min tanke bara!!
    Hoppas allt löser sig för dig/er!!!
    Massa kramar Jennie

    SvaraRadera
  2. Jo du har rätt. Och jag tror att jag använder jobb och barnen som ursäkt för att inte "Kunna" åka... Jag har ju så otroligt kontroll behov, åker jag så måste jag släppa allt! Det nytt och det är skrämmande :-S
    Men jag ska gå med på inläggning själv innan det blir för mycket.
    Kram kram

    SvaraRadera
  3. Massa styrkekramar till dig och din fina familj!!

    SvaraRadera
  4. Håller med tidigare skribent. Det känns som om det kanske är dags snart? Så du kan slippa behöva ta ansvar och kan släppa lite av ditt kontrollbehov? Kanske måste du göra detta, och utmana dig själv för att just släppa kontrollen? Jag tror den ställer till det för dig.

    Vad gäller barnen, tänk lite grann på det de säger om skilsmässor. Barn mår sämre av att bo i en familj där föräldrarna mår dåligt och t.ex. bråkar, än efter att separationen är ett faktum. Om du lägger in dig kan du sen se dina barn i ögonen och säga "Mamma gjorde ALLT hon kunde för att bli frisk igen för er skull.
    Kram Anki

    SvaraRadera
  5. Tack Jennie och Nettan ♥

    Anki... fy på dig, nu fick du ju mig att gråta :-( Det är ju så sant... den biten om att jag kan säga till barnen att jag gjorde allt för att bli frisk... så sant!Jag måste släppa på kontrollen när det gäller allt. Jag har nu kommit så långt i tanken så jag vet att jag måste ge med mig... släppa kontrollen och förlita mig på sjukhuset. Det blir jobbigt, men i det långa loppet så blir det bättre för mig, Jimy och barnen. Kram kram

    SvaraRadera
  6. Förlåt gumman, inte meningen att du skulle bli ledsen. Fast lite svulstig lät det där på slutet när jag läste om det... ;) Nämen, som sagt var, dina tre gulliga ungar, din fina familj förtjänar en mamma som mår bra, precis som du förtjänar att bli frisk och kry igen. Självklart ska du lägga in dig, jag blir så glad i själen när jag ser att du bestämt dig. Kram!

    SvaraRadera
  7. Nej Anki, tro mig, jag behövde få höra det. Rakt och ärligt, utan att linda in allt först. Så tack ♥
    Kram.

    SvaraRadera