Man blir ju mörkrädd!!

Satt och läste tillbaka lite på bloggen och jag skäms!
Jag använder mig av ett program som direkt markerar om jag stavar fel, lyx! Det ända med detta är att det ibland blir fel ord på fel ställe.
Som på ett ställe, jag skulle skriva BLAND. Ordet blev BLAD.
Helt fel... men nu om man läser den meningen så förstår man vad det ska stå, men ändå.
Jag vill gärna att det inte ska vara stavfel, orden ska rätt, punkt och komma vid rätt ställe... ja ni vet, bra helt enkelt.

Nu ska jag snart fixa med en sak.... jag vet inte om det är jag eller Jimmy som tar sig vatten över huvudet... båda antagligen för ingen av oss stoppar den andra.
Julia ska ha kalas... ca 8barn är bjudna och jag vet inte hur många av dom som kommer. Alla hoppas vi ju på, för Julia vill ju ha dom här.
Nästa helg har vi avlastning, men Julia kommer vara hemma pga lite saker. Inget konstigt med det.
Så då tänkte vi att det är ju ett perfekt tillfälle att Julia då har kalas!
Så idag har jag fått namn och adresser till alla dom som är bjudna och jag ska sätta mig och skriva inbjudningskort.
Jag ser faktiskt fram emot detta, Julia älskar att få stå i centrum, och vilket bättre tillfälle att glänsa finns det...
Men det blir jobbigt, jag kommer nog hålla mig i skymundan och överlåta detta till Jimmy och jag vet hur detta kommer sluta. Jimmy kommer genomföra detta oavsett hur det ser ut med mig. Han kommer leka med dom, måla deras naglar och vara den super-pappa han alltid är.
Jag är så glad över att jag gifte mig med Jimmy. Tror inte många män hade ställt upp så mycket som Jimmy gör...
Men, ett stort men.... både jag och han vet om vad som kommer hända... men båda går som katten kring het gröt. Vi vet att vi behöver prata om hur vi ska lägga upp det med min sjukhusvistelse (när den nu blir), när det skulle passa och en massa mer... men båda han och jag undviker det... Och det är väldigt konstigt, ingen av oss har svårt att prata, vi har alltid haft lätt att prata med varandra, men detta är svårt, och jag vet inte varför.
För min del är det nog rädsla... öppnar jag ögonen så kommer jag se hur dåligt jag faktiskt mår (vilket jag idag är mycket duktig på att dölja.)
Och samma sak gäller nog Jimmy. Han är ju som man säger medberoende (när det handlar om droger och alkohol, men även vid sjukdom). Han lever ju med mig så mitt mående blir ju vardag för honom, så hemskt egentligen!

Well well... det löser sig nog sa gubben som sket i slasken.

Imorgon är det dop på schemat, och jag har äntligen fixat med godingens (nej, inte Jimmy, Thilda!) presenter. Hoppas hon blir nöjd.