Jaha.... då var det dags igen. Packa barnens väskor! Lika svårt varje gång, man vet ju liksom inte vad som behövs och inte. Slutar alltid med att halva garderoben ligger i väskorna. Mycket smidigt!

Sen alltså så undrar jag... vad är det med 7åringar?? Jag förstår det inte... Från att vara en trevlig väluppfostrad 6åring (Hampus alltså) så vaknade han upp en dag och var som en liten tonåring! Och är det såhär han beter sig nu, hur tusan har vi det om typ 6år då?? Vågar jag ens fundera över detta??.
Det är ju tur att man älskar sina barn så mycket att det gör ont. Det gör det hela lite lättare.

Sen en annan sak... mitt hår. Det har fortfarande inte blivit bättre, inte ens lite grann. Nu har jag ju visserligen inte gjort nåt för att förbättra situationen... jag vill liksom att det löser sig ändå... vilket det uppenbarligen inte gör. Så vad ska man göra? Knapra vitaminer?