torsdag 13 september 2012

Sitter och väntar på att barnen ska bli trötta...
Upp för trappen, ner igen. Upp för trappen, ner igen. Upp för trappen, ner igen!!
Jag blir GALEN på allt som ska diskuteras just när det är sovdags.
Man skulle ju då kunna tänka sig att hon helt enkelt inte är trött... men jo, det är hon ska ni veta! För hade hon inte behövt alla dom timmar jag anser så skulle hon inte vara så svårväckt på morgonen. Alltså så är det som så, mamma vet bäst!
En sak som är säker är att jag är trött! Om jag precis i detta nu lutar mig åt höger där min sköna kudde ligger, då somnar jag... direkt!
Satan. Hatar såna där trötta dagar....
Fast att jag är trött är ganska självklart, ångest. Haft sån ångest hela dagen. Ända gången det lugnade ner sig lite var när jag tog medicin och sen la mig hos Jimmy.
Jag tror jag vet varför jag har ångest, imorgon är det läkarsamtal. Vad som sägs där vet jag inte än, men jag är rädd för att dom inte ska kunna hjälpa mig och skicka mig vidare till västervik. Vilket inte funkar! Jimmy måste sova och jobba så jag måste vara hemma, så enkelt är det.

Idag hade vi ju lära-känna-samtal med Hampus fröken. Tyvärr kunde inte jag följa med eftersom vår barnvakt inte kom. Jag mår redan så dåligt över hur jag mår och hur det drabbar barnen. Att inte kunna följa med Hampus så han får visa upp sitt klassrum och sin fröken gjorde så ont! Så jag grät... att gråta för man har dåligt samvete gör ont ska ni veta. Det gör ont i hela kroppen att ha dåligt samvete...
När Hampus kom hem sen med pappa så berättade dom om hela mötet. Hampus är så duktig, vi fick mycket beröm över honom. Han är så duktig på att både läsa och skriver och ligger bland dom snabbaste.
Man blir så stolt över att höra sånt. Det visar ju att även fast jag mår som jag gör så ger jag tydligen Hampus den hjälp han behöver, för när det gäller läxor så är det mitt jobb. Vet inte varför men det har bara blivit så!

Så, idag har det varit berg och dalbana för hela slanten!
Trött-ångest-oro-trygg-ångest-trygg-arg-frustrerad-dåligt samvete-ledsen-ångest- och så har dagen rullat på.. inte konstigt att man är känslomässigt utmattad.

Tack och hej!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar