Ush och fy!
Vill så gärna komma och skriva ett jätte glatt och härligt inlägg... Men jag kan tyvärr inte bjuda på det idag.
Så ni som inte tycker om tjatiga inlägg bör nog gå vidare nu.

Jag vill verkligen inte ha det såhär längre... jag vet inte hur länge till jag klarar av allt.
En sak som jag inte hade en aning om förr var att psykiskt sjukdom kan trötta ut kroppen fysiskt! Men det vet jag nu, tyvärr.
Jag har levt med min sjukdom i 13månader nu. Läkarna sa att det skulle vara över på 2vrckor... jojo!
Men jag klandrar inte läkarna, ur ska dom kunna veta?
Då blir det automatiskt: JAG!
Finns det nåt jag gör för att må såhär? Är det såhär mitt liv ska se ut nu... Nej, det kan jag inte acceptera!

Men stå på steg 10 (nu tänker jag mig en stege i fantasin) du har tagit dig till näst sista steget... såen hnder det något.... vad är det inge som vet! Inte ens jag.
Fort som tusan äkte jag ner på golvet.
Så är det nu jag ska sätta igång och jobba upp mig igen? Orkar jag det?!

Nej, det är lite väl mycket nu.