Jaha... ja... vet inte vad jag ska säga om läget. Känner mig mest besviken just nu.
Varför kan jag inte svara på, blir så mycket då.

Har en otrolig ångest just nu... stark 7 skulle jag gradera den som.
Det kryper i kroppen, mår illa, sus i öronen, flimmer för ögonen, kallsvettig... och ett stort nej!
Jag ska snart hämta hem barnen från fritids och dagis, men jag vet inte ens hur jag ska gå från tanke till handling.
Jag vill bara ha Jimmy här, det finns inte mycket han kan göra när det blir såhär, men det är ändå ett stöd... Nu känner jag mig mest bara övergiven.
Det värsta är att Jimmy kommer inte hem än på länge... på nåt sätt så ska jag få hem barnen, ge dom middag och få dom i säng,
Låter kanske inte som så mycket, men prova att göra allt det när hela kroppen jobbar mot dig.