Vaken, och jag säger då det, fy faan för denna natt! Måtte det vara sista gången!
Vill ni veta?
Klart ni gör!
Julia fick jag inte säg för ens 23.
Efter det gick jag och la mig, och kvart över två så vaknade jag med ett ryck. Julia ligger på ena sidan och Wille på andra, och alla taklampor var tända.... Den skyldiga är Julia till detta.
Och det hade ju inte gjort så mycket om det inte var för att William var klarvaken.
Men jag klandrar honom inte, så som jag levde om inatt så är det inte konstigt om ha inte kunde sova.
Och anledningen till att jag levde om var krypningar i kroppen, sen kommer ångesten som ett brev på posten.
Det känns så hemskt, man känner att det kryper under skinnet men man kan inte få bort det.  Så det slutade med att jag fick ta mer lugnande. Är nog delvis det som är det skyldigt till min dåsighet idag.

Nu ska jag nog äta frukost. t