Känns inte bra.

Jag vet inte vad som är fel.. som vanligt! Jag känner mig så otroligt ledsen och misslyckad! Jag orkar inte med detta mer.
Att sitta hemma på prov känns inte bra alls... minsta lilla Jimmy ser som inte är okej, så ska jag åka in. Och jag vill inte dit, aldrig! Inte jag!!
Jag satte upp ett mål i måndags, jag ska klara mig fram till Julias födelsedag, och det gjorde jag ju! Även fast jag inte fick gå och lägga mig en stund på kvällen.
Så nu måste jag sätta upp ett nytt mål, helgen! Då är vi barnlediga...

Sen var det det där med att gå bredvid.... Det sket sig! Med tanke på mitt mående nu och den påverkan jag har av mina mediciner så kan jag inte vara på ett riktigt jobb. Men jag ska kanske börja på kontaktgruppen sen istället... vad det är vet jag inte riktigt, men jag tror det kan vara bra för mig, men detta blir längre fram... vi har alltså fått backa tillbaka ett par steg... just det jag inte ville! Där av min sorg och misslyckande.
Men jag har klarat av att komma upp långt på stegen förut, så det ska gå igen. Denna gång ska jag lyssna mer på min kropp innan den låser sig helt.
Tänk om man hade haft ett facit i handen.