Nu har Jimmy åkt till veterinären... Så nu får vi se vad som händer... Antigen gör dom inget och han kommer hem igen *Hoppas*
Men som det ser ut så kommer han hem, men inte vid liv.
Jag vet inte vilket som är att föredra... Han har ju så ont, och jag får inte fram pengarna som en operation kostar... Och snälla, hoppa inte på mig om försäkringar, JAG VET!!!! Jag har lärt mig den hårda vägen, så nu ikväll har jag suttit och jämfört olika bolag, och snarast möjligt så ska jag id märka Tudor med.

Just nu så vill jag helst lägga mig på sängen och glo in i väggen i flera timmar... Gå in i mig själv (psykos) och bara få befinna mig i min alldeles egna värld och sörja....
Och Jimmy som fyller år imorgon...

Finns det nåt mer frustrerande än att sitta och vänta på ett viktigt samtal!!!?
Just nu sitter jag och Jimmy och väntar på att den jourhavande veterinären ska ringa. När hon väl gör det så ska Jimmy ner med Tusse, vår mittenkatt till henne.
Han kom hem igår och ena ögat är fullständigt förstört, jag har aldrig sett på maken. Han har även ytlig andning, och uppenbart har svåra smärtor... Inte konstigt alls.
Nu återstår frågan; HUR!!?
Min första tanke var att han blivit påkörd... men jag vet inte... Borde han då inte ha mer skador? Kan det bli bara ögat då?
Min värsta farhåga är att någon gjort honom medvetet illa... Bara tanken får mig att vilja kräkas. Vem gör ett djur illa medvetet?!
Nu ser det illa ut för min älskade kisse... Veterinären Jimmy pratade med igår sa att vi ska räkna med 10000:- minimum... VARFÖR, VARFÖR, VARFÖR har jag inte försäkrat katterna, varför??! Känner mig så otroligt dum! Klart man försäkrar sina djur, logiskt tänkt. Men nej då, inte jag... Så jävla dumt!!!!
Och självklart lägger jag allt på is... Så fort jag ens tänker på Tusse så går jag sönder, men låter mig inte visa nåt. Så nu blir det ytterligare en sak som jag inte bearbetar...

Nu är jag hemma igen efter Nadan. Så otroligt skönt det var idag, lyckades slappna av helt och hållet och verkligen känna ett lugn. Önskar bara att jag kunde ta det med mig och använda vid behov. Men man får väl vara glad för det lilla, får alla fall en stund utan ångest och oro...

Och vad händer nu... Hampus stannade kvar hos mina föräldrar, han ville leka vidare med deras granne. Wille och Jimmy är och handlar hem inför kvällen, idag blir det grillat!!
Så nu är ju frågan vad jag och Julia ska hitta på... Att sitta inne när det är så fint väder känns inte logiskt... Funderar på att göra i ordning nåt att äta till Julia och ta med henne och sitta en stund på altan. Så får det nog bli!

Så blev det valborg. Vi kommer inte göra nåt särskilt, barnen får vara uppe lite längre och jag och Jimmy tänkte mysa till det lite. Jimmy fyller ju år imorgon så man får väl passa på... Och på tal om Jimmy, han ska äntligen ta tag i träningen igen, känns skönt. Dels så får han nåt att göra, men sen tror jag att det kan vara bra för honom, han har ju så svårt att sova och om han då tränar så kanske han gör slut på den sista energin han har. För så som han har det nu funkar inte... Somnar sent på natten, går upp tidigt på morgonen och så är han trött på dagarna. Så vi får väl se nu om det blir bättre!
Hampus är hemma idag förresten, kläm-dag och jag kände att han kan lika gärna få vara hemma. Men så kom jag ju på att jag har Nada idag, så då får mormor helt enkelt låna Hampus en liten stund. För jag måste verkligen gå, så mycket som snurrar på i huvudet så jag hoppas det kan ge mig lite lugn och ro, alla fall för stunden.

Sådär, nu är vi lämnade... Vi har haft kalas för Jimmy som fyller år på tisdag.
På sätt och vis är det skönt att det är över nu,. det har varit väldigt mycket kalas på sista tiden! Men det är ju mysigt med, få träffa släkten och umgås lite.
Idag var jag visserligen inte så social, är så hemskt trött och känner mig allmänt less... Jag vet verkligen inte vad som är fel. Kanske behöver sova lite mer.. Dom senaste kvällarna har jag varit upp mycket längre än vad jag normalt sett är. Så det tar väl ut sin rätt antar jag,
Men imorgon har jag Nada, och denna gång hoppas jag att det ger den effekt som den brukar ge. Förra gången så var det helt bortkastat! Men det är väl så det kan vara, ibland blir effekten större än andra.

Idag firar jag och Jimmy 12år ihop. Helt otroligt att det redan gått 12 år!
Jag är minst lika kär i honom idag som jag var när vi träffades... men jag älskar honom mer idag. Han är verkligen tryggheten i mitt liv, utan honom så skulle allt rasa.

Idag har jag verkligen haft en dålig dag när det gäller trötthet! Sovit mest hela dagen med undan tag för när vi gick till lekparken med barnen. Himla mysigt! Det ända som fattades var sol och kaffe... Härligt när det börjar bil varmt så man kan vara ute med barnen, det är ju så mycket lättare att aktivera barnen när man kan släppa ut dom på gården ett tag. Det ända som är lite träligt är att man kan ju inte lämna dom för fem sekunder, speciellt inte Wille. Tänk att det ska vara så spännande att gå ut på vägen! Om han bara hade gått ut på vägen vid vårt hus så hade det ju varit lite bättre, men nu ska han ju hela tiden springa ner till den stora vägen, och det är mindre bra... Och när Wille och Julia är ute ihop så blir dom ju lite jäkliga, dom där två kan verkligen samarbeta när det gäller bus! Men skönt att se att dom kommer överens någon gång.
Men nåt som slog min idag var att våra barn är så otroligt duktiga när det gäller att säga förlåt och trösta. Som dag, Hampus sparkade till grus och Wille fick det i ögonen, direkt gick han ner till Wille och sa förlåt.
Julia råkade slänga grus på Wille för hon såg inte att han kom bakom henne, direkt ställde hon sig upp och borstade av Wille och sa förlåt.
Man blir så stolt när man ser sånt!

Igår förresten så hade jag och Jimmy en så otroligt trevlig kväll. Vi drack ett par glas vin och pratade mest hela kvällen och lyssnade på musik. Tänk att man kan ha det så roligt ihop efter så lång tid! Imorgon firar vi 12år ihop och vi är kärare än nånsin. Han är en helt underbar man, tar hand om mig och bryr sig så mycket om mig. Jag älskar verkligen min man! En sak är säker, jag är inte lätt att leva med nu... men han stannar kvar och tar hand om mig och respekterar min sjukdom och mig. Tack älskling för att du är du ♥

Fredag och jag sitter ensam... Inte direkt vad jag planerade...
Men ingen fara på taket! Jag hör barnen som är på väg att komma ner, och Jimmy är bara iväg och köper lite som jag tingat på loppisen. Hur underbart är det inte att fynda!
Jag har inget emot alls att köpa begagnat, det är av många anledningar. Dels så finns det roligare att göra för pengarna än lägga det på kläder (förutom mat, det är om möjligt ännu tristare), och mina barn nöter verkligen på kläderna nu. Inget som går att ärva vidare direkt.
Sen är det ur en miljösyn, att återanvända är inte fel. Och dessutom får mina barn lära sig att det är inget fel med att köpa begagnat.
Tror Julia kommer bli riktigt nöjd över inköpen, jag vet att jag är det alla fall!!

Det känns som att jag är sönder... som om jag var ett pussel och bitarna vill inte passa. Jag vill så mycket, men jag orkar inte. Det psykiska blir fysik på nåt konstigt sätt....
Jag vill plocka upp bitarna och sätta ihop mig, men jag orkar inte...
Jag får ofta frågan VARFÖR barnen går på dagis/Fritids när jag är bara går hemma. Men jag går ju inte bara hemma! Jag har möten varje dag, så gott som. Är det inte samtal på egen hand så är det ihop med Jimmy. Är det inte det så är det rehabilitering. Om det inte är det så är det NADA eller läkarbesök.... Det är nåt jämt och det är jobbigt! Mår man som jag gör så är det minsta lilla jobbigt, och jag vet inte varför!
Så snälla, säg inte till mig att jag bara går hemma, jag är hemma till stor del, men tro mig, hade jag kunnat så hade jag mycket hellre varit den friska Sandra som jobbade arslet av sig (bokstavligt talat).

Jaha... fredag. Dagen som man ser fram emot hela veckan! Denna dag brukar barnen vara uppe lite längre, vi har sagt att dom får vara uppe hur länge dom vill nästan, men Julia ger sig ofta runt 20:30. Hampus däremot kan nog vara uppe hela natten, men vid 23 tycker jag att det räcker... Så ja, dom får kanske inte vara uppe precis hur länge dom vill! Wille däremot brukar inte orka vara med alls, men så är han ju så liten än och vill han sova så säger man ju inte nej.
Idag har barnen beställt såna där skruvar och stjärnor. Dom brukar alltid få beställa vad dom vill äta under kvällen. Wille brukar få på lördagen istället, och det är han så nöjd över.

-Klart hon gillar choklad, hon är ju kvinna!

Detta var Hampus kommentar när vi kollade på halv åtta hos mig!! Vilken unge det där är, men snacka om att barn ger ifrån sig sköna kommentarer...
Och han har en poäng, dom flesta kvinnor/damer/tjejer/tanter gillar väl choklad, jag älskar det!

Åh vilket tråkigt väder!! Det började ju så bra med värme och uppehåll, men det sket sig visst...
Nåja, man ska väl ändå inte ut mer idag så det gör inte så mycket.

Imorgon är det mycket... Ska först på familjeterapi, eller vad man ska kalla det... Det är samtal som jag och Jimmy går på ihop för att få stöd som föräldrar och par. Vissa skulle nog tycka att det är ett nederlag att gå på sånt, men det anser inte jag! Vi jobbar för att hålla vår relation vid liv och vara bra föräldrar, det anser jag är en styrka.
Sen ska jag alla fall handla hem till Jimmys kalas som han ska ha på söndag. Så tråkigt att handla... Dels är det trist att gå runt i affären själv, eller ja, själv är man ju inte, men ni vet vad jag menar. Sen finns det väl ändå inget tråkigare att lägga pengar på än mat!
Sen är det helg, helt underbart!!! Mys med barnen står på schemat inför morgon kvällen, nåt jag alltid ser fram emot, mina älskade ungar ♥

Fick ett positivt samtal idag, men mer om det när vi vet mer... eller får veta nåt.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, HATAR min morgon medicin!! Blev så glad när jag fick sluta med den jag hade och börja med en ny, den gamla bestod nämligen av 3 stora kapslar. På nåt sätt lyckas dom jäklarna fastna i halsen och det är smått omöjligt att få bort dom. Men fick luta med den som sagt och blev så glad. Men den lyckan varade inte länge, den nya medicinen är även den kapslar... Men en tröst, dom är lite mindre och jag behöver bara ta två. Dock så vill ju även dessa fastna i halsen... Funderar på att köpa sån där överdrag man kan köpa på Apoteket, man trär över ett överdrag av nåt slag och så ska det gå lättare att svälja... Kanske vårt ett försök?!

Wille har inte sovit på dagis idag (Det har vi nu märkt), och det resulterar i en pojke som nu sover gått sen 30minuter tillbaka. Det resulterar även i en mamma och pappa som är otroligt lättade.
Så med facit i hand, han kan vara vaken hela dagen, han blir inte (mer) gnällig på eftermiddagen/kvällen, han somnar gott på kvällen. Sen hur han sover inatt är ju en annan femma. Han brukar ju sova dåligt, har väl ärvt det efter mig skulle jag tro.
Så som sagt, med facit i hand kan vi kanske ta "striden" imorgon igen... kanske börjar dom förstå att han inte har behov av att sova?
Håll tummarna för oss!!

Idag tog Jimmy upp "striden" mellan oss och dagis när det gäller Willes sömn. Och som vi var beredda på så ville dom att han ska sova... han är ju 3år och dom i hans ålder sover ju. Jäjä... barn i hans ålder är ofta inte blöjfria, men det är minsann han! Dessutom finns det 3åringar som pratar betydligt bättre än honom, men inte är det nåt vi gör en stor sak av.
Hur eller hur så sa dom att han inte sovit idag, och vi får väl se. Inte svårt att motbevisa om faller nu är så... jag menar, han somnar inte ikväll... Och om han nu inte sovit idag så förstår jag inte vad problemet är, han är ju inte ens kinkig! Och är det någon stanns eller när så är det väl när han väl är hemma som detta visar sig. Dm hade inget heller att säga om att han var vaken.
Jo just det! Dom tyckte vi kunde han Wille vaken längre på kvällen istället. För det var ju lite väl tidigt för honom att somna för kvällen vid 19:15-19:30.
Är det tidigt??!! Jag har tre barn och jag har alltid sövt dom vid samma tid, inga problem alls med detta. Ja förutom Hampus, han är vaken till 20:30, men så är han ju lite äldre än sina syskon med.

Imorgon ska vi alla fall på ett möte och jag vet att dom står på vår sida, så imorgon ska jag ta upp detta med dom så dom kan hjälpa oss få dagis att förstå. Är det någon eller några dom bör lyssna på så är det dom... så vi får väl se!

Idag när jag hämtade Hampus så möttes jag av hans fröken. Hon sa att hon ville prata lite med mig och första tanken var Oh Now!!! Men hon var snabb att lugna ner mig och sa att det var inget allvarligt. Det hon ville berätta var att Hampus gjort ett hörseltest, och det gick inte så bra tyvärr, på ena örat så blev dom tvungna att höja volymen, men det kan bero på att han är lite förkyld. Men som sagt, det kan bero på att han är lite snuvig så testet ska göras om. Håll tummarna för att det går bra!
Sen har dom uppmärksammat hans talfel lite, han byter I mot E. Och tvärtom.
Detta är nåt vi själva uppmärksammat så inget nytt där. Men jag frågade om hans R, men det är inget som dom "bryr sig om" än, han är fortfarande så liten. Men släpar det med så kommer även det tas upp. Så nu ska dom skriva en sk ansökan till Marie (Julias talpedagog) och så får vi se vad hon säger.

Kan man bli "foster familj" till katter? Behövs det?! Jag menar då att man är som en tillfällig familj som katten får bo hos till en annan familj som vill ha en katt dyker upp. Hänger ni med vad jag menar?
Skulle vara så mysigt, men det jag funderar över är om jag verkligen kan släppa ifrån mig katterna när det är dags att flytta från mig... Men det skulle kännas så bra att hjälpa utsatta katter, för är det nåt djur jag älskar så är det katter! Under hela mitt liv så har det funnits katter med, har jag inte haft egna så har mina föräldrar haft och min syster.
Men jag undrar hur glad Jimmy skulle bli över detta ny påhitt... inte vidare skulle jag tro...! Krävs nog en hel del bearbetning...

(Se där, skulle ju äta och istället fastnade jag på Katthems sidor. Men nu SKA jag äta!!)

Ska bara och ska bara... Det är ett stort problem jag har! Har massor att göra, men ska bara göra det, och det och det först...
Som nu, bör äta, men jag ska bara skriva lite fort. Sen måste jag ladda tvättmaskinen, och sen måste jag iväg och göra nåt... sen har dagen gått!
Men idag måste jag verkligen äta frukost, fått magkatarr igen... Mamma tror det beror på alla mediciner. Jag tror det beror dels på alla mediciner, men även oro. Fattar det inte, fått så sjukt mycket ångest igen! Så tröttsamt det här.
Men som sagt, behöver äta, men alltså, har man haft magkatarr någon gång i livet så förstår man nog min skräck över att äta, det gör rysligt ont!
Försöker att äta mild mat, ljust bröd, undviker mjölk... Ja sånt där.

Just det, glömde ju att berätta att en sjuksköterska från psyk ringde idag för att stämma av med medicinerna. Och jag sa som det var, att jag tror jag får för liten dos, berättade hur jag mådde och hur allt känns och hon höll med, ska inte må såhär. Så idag höjde dom dosen! Nu ska man vänta och se om det blir bättre... Håll tummarna.

Sen hade jag möte med Bryggan och Försäkringskassan. Det var ett så kallat avstämningsmöte. Det gick bra även det. Dom tycker jag gör stora framsteg, sakta men säkert precis som det ska vara. Dom passade även på att förlänga min rehabilitetsersättning och boka in ett nytt möte innan det är dags för semester. Känns hur skumt som helst att jag ska få semester, jag som "bara går hemma". Men som dom förklarade, jag är inte bara hemma. Jag går på mina aktiviteter, möten och jobbar med mig själv. Men under dom veckorna så ska jag inte ha några möten och jag kommer få små enkla uppgifter att göra, typ föra dagbok eller liknande. Men det blir ju inget nytt, är ju som att skriva här på bloggen.

Nu händer det mycket här i familjen. Julia har slutat med nattblöja. Wille slutat med blöja. Och nu Hampus, igår var han ensam hemma för första gången i sitt liv!!! När jag frågade honom efteråt hur det kändes så sa han bara:
-Äh, det var väl inget. Jag fick ju se det jag ville på tv;n.
Så talar en mogen pojke som helt klart var redo för att vara ensam.

Men jag blir nästan lite rädd, det är så mycket som händer nu på så kort tid!! På ett sätt så är det skönt, vi börjar komma ifrån det där med småbarn.
Små barn i all ära, men det är skönt när dom växer upp, det har jag nu märkt. Som detta med blöjor, det känns väldigt konstigt att åka och handla men inte köpa blöjor. Eller ja, vi får ju köpa men inte i närheten så ofta som förut. Billigt och skönt.
Sen det där med vakna nätter skulle jag mer än gärna slippa, eller trängas i sängen. Men det kommer väl, som allt annat.

Idag hade jag NADA (Akupunktur) men den gav inte den effekt den brukar ge... Det brukar gå så bra, jag får mina antenner i satta och avslappningen infinner sig. Man sitter bara i 40minuter en efteråt så känns det som att man sovit i flera timmar. Med andra ord, underbart!
Men inte idag... Kunde inte slappna av hur mycket jag än försökte, orolig i kroppen, svårt att andas och tankarna bara snurrade. Dom där annars korta 40minuterna kändes idag som en evighet.
Egentligen skulle jag gått ner till Jimmy och tagit en fika efteråt men klarade det inte. Så jag fick ringa honom och så fick det bli på stan istället. Man är ju lite mer anonym där om man säger så.
Och på tal om evighet. Natten till igår kändes som en mindre evighet... Vaknade av att jag fick ett stort tryck över bröstet och kunde inte få luft. Hur jag än rörde mig så bara växte värken och paniken steg. Jag trodde verkligen min sista stund på jorden var kommen.
William låg bredvid mig så jag vågade inte väcka Jimmy ifall Wille skulle vakna med. Tänk så dumt! Skulle nu min sista stund vara kommen så nog tusan skulle det vara bättre om Jimmy blev väckt. Men samtidigt var det en tröst, om jag inte  vågade riskera att Wille vaknade så var nog inte min sista stund kommer ändå! Hur som så trodde min "samtals-kontakt" att det var en gigantiskt ångestattack "bara". Som jag även sa till henne, om det hade varit nåt farligt så hade jag ju inte suttit här idag.

Skulle postats igår.... men det sket sig!

Satte mig och tänkte slänga in ett inlägg nu såhär på kvällen när lugnet har lagt sig.
Men det sket sig! Det går ju inte logga in på den där blogger...
Så jag skriver mitt inlägg på datorn och så klistrar jag in det när blogger väl vill funka igen.

Hur som, idag hade vi kalas för William, det blev väldigt lyckat. Han fick massor med bilar, lera,
en grävmaskin, sparkcykel, gatukritor, och godis.
Den pojken älskar att stå  centrum så detta passade honom perfekt!
Men nu är det som sagt över, för denna vecka. På söndag kör vi på det igen, men då är det Jimmys tur att bli firad.
Det har varit mycket kalas för oss den sista tiden, men det är väl sånt man får räkna med när man är några i familjen!!

Idag ska vi ha kalas för Wille! Han ser verklige fram emot det, frågar hela tiden om vem som ska komma, och än så länge har han inte brytt sig om paket. Jag har ju nämnt det för honom, men han säger inget, rycker lite på axlarna och frågar igen om vem som ska komma! Den gossen, den gossen! Tror det blir annat när folket väl kommer, han brukar inte vara den som tackar nej till presenter.

Sen måste jag säga en sak, så mysigt det är att bara sitta och ta sig tid för att se och lyssna på sina barn. Inte lägga sig i, säga nåt eller störa i leken. Bara sitta i samma rum och iakta dom. Som nu, Wille sitter med sin favorit traktor, kör den fram och tillbaka, gör ljud, pratar lite för sig själv, suckar, plockar med delarna, och blir överlycklig när han väl lyckas sätta rätt del på rätt plats. Och Hampus och Julia, dom är på övervåningen men man kan ändå höra dom genom hela huset. Nu spelar dom hög musik på Hampus dator och dansar... Blir lite osams över låtvalet, tjafsar lite, skrattar och fortsätter dansa...
Jag anser att jag ändå är rätt bra på att ta mig tid för alla mina barn, för det ska gudarna veta, att ha tre barn så tätt som vi har dom är ingen dans på rosor. Det gäller verkligen att hitta stunder för varje barn, och det är inget som är lätt. Men än så länge har jag som sagt lyckats ganska bra. Skulle jag misslyckats så skulle ju mina barn vara mer problematiska, men nu är inte fallet så. Dom är väluppfostrade, växer och utvecklas "enligt regelboken" (om det nu finns nån sån??!) och är som barn (Leker, busar, visar kärlek, jäklas och är barn helt enkelt)

Jag tror jag blir tvungen att höja dosen på min morgonmedicin. Det känns inte bra het enkelt... Känner mig väldigt likgiltig till allt... Och jag vet ju att mina mediciner tar bort alla toppar och dalar men detta är konstigt... Kan inte direkt sätta fingret på vad som är fel... Det är nåt fel helt enkelt, Att det aldrig ska gå och hitta en medicin och den funkar bra direkt, slippa sitta och må dåligt för att sedan höja dosen, vänta ut den, om den inte funkar så höjs den ännu mer. Ytterligare väntan. Dom kommer på att medicinen inte funkar, så där där det dags att byta och börja om på nytt. Ännu mer väntan....
Nåja. en vacker dag så hittar vi rätt, det vet jag!

Snacka om att barn kan hitta på det mest sjuka. Idag började Wille skrika som en tok, Jimmy rusar fram och ja, de  ungen. Han hade öppnat luckan till Jimmys cd-läsare på datorn och stoppat in snoppen och stängt!! Man kan ju förstå att han skrek! Och den lilla stackarn skadade sig faktiskt lite, blev ett jack :-(
Samtidigt som man tycker synd om honom så kan man ju inte annat än skrattat åt eländet!

Jaha ja!! Nu ni... Nu har dom som sagt ändrat här på blogger, och så dåligt var det kanske inte... Det som är bättre är att jag nu ser hur många som läst varje inlägg och hur många läsare jag har per dag, vecka, månad. Riktigt intressant läsning måste jag säga!
Enligt detta så är ni speciellt intresserade när jag pratar, eller skriver om hur min sjukdom och mina mediciner påverkar mig vardag. Detta tror jag inte är för att ni vill nåt elakt, eller något negativt. Ni är helt enkelt intresserade, och jag delar gärna med mig av hur mitt liv ser ut. Kanske kan det en dag komma in en läsare som precis som jag inte ens visste om att man var sjuk? Kanske kan jag visa att depression är en sjukdom som man kan leva med, även fast det är otroligt kämpigt. Eller ja, nu är det ju inte bara depression, men det vet ni ju som läser denna blogg aktivt.

En annan sak som jag funderat över är att ni är faktiskt många som läser bloggen varje dag, blev själv väldigt förvånad när jag såg hur många ni faktiskt är som läser varje dag. Och då undrar jag en sak, kommentarer blir ni ju tydligen inte bättre på att lämna, men ni kan väl alla fall  trycka på reaktions knapparna som finns under varje inlägg? Inte värre än att klicka i gilla på FB, och det hinner ni väl med utan större problem? Kom igen nu, var inte så slöa!! :-D

Nu är det äntligen fredag och här drar snart myset med barnen igång. Faktiskt nåt som jag ser fram emot varje vecka.

Puss på er, och ha en riktigt härligt fredag.

FY FAAN!!!! Jag blev precis överraskad av att Wille kom och höll fram handen och glatt säger: Titta mamma!!
En stor ÄCKLIG fästing!!!  Rent spontant så slog jag till Willes hand så han skulle släppa den jävlen, men kom i  samma sekund på att den lilla skiten (fästingen, inte Wille) måste landa igen och då kan det bli PÅ MIG!! Så efter en sekunds ångest så dundrade den i backen! Tack och lov.
Men så nästa problem, den kan ju inte ligga kvar där! Så efter ett par sekunders svärande så fick jag upp den och ut med den på toaletten för att dränka den lilla skiten.
Nu sitter jag och rysningarna löser av varandra... Klarar inte sånt där... Varför skaffade jag katter!!?
Sandra 1 Fästing 0

Jaha, då har dom ändrat här på blogger. Att det aldrig kan få va som det brukar? Samma sak som med FB, där ska det ju med ändras så fort man vant sig... Blir inte rädda nu och tro att dom ska ändra igen, för det var inte det jag menade. Dom har ändrat... förut!

Har varit och handlat hem inför kalaset Wille ska ha på lördag. Nu kan jag känna att jag kanske skulle ha låtit honom få den mat han helst ville ha på söndag, gröt! Men nu var jag ju dum och övertalade honom att välja nåt annat, och då fick det bli tacos. Rent spontant när jag stod i kassan och skulle betala så kände jag att gröt nog inte var så dum ide... men kunde ju inte göra Wille besviken, nu när jag väl övertalat honom. Ja, man lär av sina misstag...

Håller för övrigt på att gäspa ihjäl mig! Men jag skyller tröttheten på vädret, precis som alla andra. Folk är ganska roliga egentligen, för är det nåt vi är bra på så är det att prata väder. Jag brukar ha det som riktlinje, pratar man väder med mig så är jag uppenbarligen jättetråkig att prata med. För hur intressant är det att diskutera vad för väder och hur mycket det regnat eller snöat? Nej, bättre saker finns det väl ändå att prata om?

Så trött! Om jag inte visste bättre så skulle jag tro att jag varit uppe hela natten...
Men inatt har jag faktiskt sovit, vaknade inte förens vid 4, men kunde somna om ett par gånger fram tills klockan ringde. Inte illa alls faktiskt. Att få sova 4timmar i ett streck är lyx i min värld.

Och Wille, ja han är ju hemma idag med, men frisk som en nötkärna. Fast det är lika bra att han får en dag hemma och återhämta sig från vad det nu va han hade? Febertoppar och rinnig näsa... Skönt att det inte blev värre.

Idag ska jag köpa hem mat till Willes kalas på söndag, och det blev ingen liten lista. Nu är det ju visserligen även mat och övriga saker för vår del med, men ändå. Så jäkla tråkigt att köpa mat! Det och räkningar, fast det är väl inte mycket mer man lägger pengar på egentligen?!

Ytterligare ett steg på milstolpen här i familjen Eriksson.
Vi har tagit bort "skyddet" på vår öppna spis. Den har liksom varit igensatt, eller igen byggd. Himla slöseri på en så stor mysfaktor!
Men idag var det dags, vi tog bort det för nu måste väl ändå Wille förstå att man inte kryper upp i skorstenen?? Jo, han försökte verkligen med det innan vi byggde igen spisen... Men än så länge har det gått bra, Tudor där emot försökte sig på en flykt genom spisen, men då sög Wille tag i honom och visade vart ytterdörren är!!
Så nu har jag fyllt spisen med en massa ljus! Blev himla mysigt.
Nu undrar ni ju säkert varför vi inte eldar i spisen, och det kommer vi nog göra. Men det rycker in väldigt mycket, dessutom så ger den ingen värme, enbart mysfaktor, så då kan man göra det lätt för sig och slippa städningen efter den och bara ha massor med ljus i den. Smidigt ju!

Sådär ja, nu var det över... Tandis alltså! Det gick ju hur smidigt som helst, vi bara pratade idag. Men jag ska tillbaka den 28maj och då smäller det!! Som det ser ut så är det ett stort hål, så risken finns att jag får rotfylla, jag skulle alla fall ställa in mig på det. Urk!!
Men jag har ju lite tid på mig att vänja mig vid tanken, och Jimmy kommer stå vid min sida ♥ Sköterskan kom faktiskt ihåg mig, så hon visste redan hur otroligt rädd jag är. Skönt att slippa bevisa på nytt. Och tandläkaren var helt underbar, så otroligt förstående och respektfull!

Och så Wille... Wille, Wille Wille.... Han blev ju frisk. Men så var vi och fikade med mina föräldrar och pang så säckade han ihop igen. Feber och trött, INGEN kräkning. Så han somnade och sov bort en liten stund. Vaknade och mådde som en prins igen. Men lika bra att ha han hemma imorgon, känns så onödigt att lämna honom på dagis och så får man komma tillbaka och hämta honom igen. Sen när han inte är frisk idag så kan jag inte lämna honom imorgon. Jag har som regel att minst 24timmar frisk annars blir han/hon hemma.
Hoppas bara att han är helt kry till på söndag för då ska han ju ha sitt kalas, mitt lilla hjärta.

Nej, inte magsjuka alla fall, så mycket vet jag. Wille alltså, han äter, leker, busar, ingen feber och inga kräkningar. Så där kan vi ju alla dra en lättnads suck!!! Inte minst jag... hatar magsjuka. Jäkla ironiskt med tanke på min ätstörning egentligen. Dubbelmoral!
Men mest handlar det om att jag vill inte se barnen sjuka... Det är nåt jag avskyr, varken mer eller mindre, oavsett om det bara är förkylning eller nåt värre.
Men som sagt, inte magsjuka *Ta i trä*

Jaha... Där sprack vår frisk bubbla. William vaknade inatt och hade kissat ner sig, pappa Jimmy glömde visst ta på gossen nattblöja. Shit happens!
Men då alla fall kände Jimmy att Wille var så varm, feber.
Sen på morgonen så blev det väldigt lustigt... Wille började kräkas?!?! Han har inte varit magsjuk en ända gång i sitt liv... *Ta i trä* så detta var nåt nytt. Dock så kom det enbart upp slem, och han verkar inte må dåligt. Så frågan är: Är det magsjuka eller är det bara att han svalt för mycket slem?! Febern är borta och han sitter här i soffan och skrattar och busar.
Hur som haver så hoppas jag det ger med sig för jag ska ju nämligen till tandläkaren idag och behöver verkligen få med mig Jimmy dit, vågar inte gå annars :-S
Så jag hoppas mina föräldrar känner för att sitta lite barnvakt...

Sådär ja, nu var det klart med möten för denna dag. Det har gått bra, det känns bra alla fall och det är väl huvudsaken.
Nästa vecka har jag en jobbig vecka framför mig... Måndag är det dags för att köpa in saker till scrapbookingen (blir inte min räkning tack och lov). På tisdag så är det dags för möte med fsk och bryggan, inte så farligt men det är ändå jobbigt. Och på onsdag är det dags för scrapbookingen att köra igång.
Nu är det nog många som inte förstår det jobbiga med detta, och nej, inte jag heller. Men mitt psyke anser annat... Svårt att förklara det där, men men.

Imorgon förresten, då ska jag göra nåt som jag avskyr... gå till tandläkaren! Har haft ont i 3veckor nu, men inte låtit dom fixa min tand. Imorgon har jag tid hos en tandläkare som inriktar sig på patienter som behöver lustgas och är smått rädda för att komma dit. Jimmy har lovat att följa med och hålla mig i handen, tack och lov.
Faan så mesig man är egentligen!!

Så var det snart dags för att gå till min "Livscoach" som det kallas (min kontaktperson som jobbar med att aktivera mig). Idag blir det att prata bort en stund och sen kolla saker till scrapbooking. Kul ju!! :-D
Konstigt det låter med Livscoach... Men det är vad det kallas tydligen.
Har gått hos henne nu ett tag men än så länge är vi på lära känna samtal... eller vad man ska kalla det. Hon försöker helt enkelt lista ut mig. Tur att nån vet nåt om mig, för jag gör det då inte!
Snacka om det läggs ner resurser på mig, sagt det förr och säger det igen, helt underbart! Jag ska inte ge upp, det minsta jag kan göra för alla som stöttar mig och alla resurser som läggs på mig är att bli frisk igen. För frisk, det ska jag bli.

Jag är så trött!! Dom nya tabletterna funkar, så mycket kan jag säga. Sov hårt utan att vakna ända till 5. Lyckades somna om men sov otroligt tills det var dags att kliva upp 6:30. Men detta är stora framsteg, brukar vakna runt 2 och sova otroligt till 5 och då gav jag upp och klev ur sängen... Så som sagt, mycket mycket bättre!!
Dock så tror jag att dom sitter i ännu... Känner mig helt mossig i huvudet och skulle lätt kunna somna om jag la mig ner.
Tyvärr så hinner jag inte sova idag. Har först bryggan att gå på möte hos. Eller möte och möte, ska prata och shoppa... Bra möte det där!
Sen efter det så är det hem och hämta barnen, och efter det ett möte till. Ett där hela familjen ska vara med på. Eller möte kan man inte säga, vi ska umgås... typ!

Nu ska jag äta frukost.... Inte så roligt.

Så kul det var att gå in p bloggen nu ikväll, hade flera kommentarer från er. Tack ♥

Sitter ikväll igen och väntar på att Wille ska somna. För som jag trodde så sövde dom honom idag igen. När Jimmy tog upp det med dom idag så sa dom att dom kan ju låta honom sova lite mindre så blir det bra. Men han sover ju bara i 30minuter, ska dom låta honom sova mindre än det så är det väl inte ens lönt att lägga ner så mycket jobb på det? Jag menar, dom hinner ju inte mycket mer än in och lägga honom förens det är dags att ta upp honom igen!
Jag håller med om att han går långa dagar på dagis, men jag känner det nästan som lite utpressning... Ta hem honom tidigare eller ha ett rent helvete på kvällen.
Och min läkare som skrivit intyg till april-2013... Blir ett långt år det här....!

Blev som jag trodde med dagis... eller kanske.
Jimmy bad dom att inte söva Wille, och direkt vänder dom taggarna utåt. Deras motivering:
-Han går ju så långa dagar.
Det var ju precis som jag trodde, alltid kommer dom med det argumentet!! Och jag skiter i hur långa dagar han går. Eller nej, det gör jag inte, men ni hänger med väl??!
Han har inte behovet av att sova middag, för om fallet var så, då skulle han väl somna skapligt på kvällen och sova om nätterna??! Eller är jag helt fel ute nu?
Han är 3år men sover lika illa som ett spädbarn om nätterna. Så ska man väl inte behöva ha det när yngsta barnet är 3år?! Om jag vill vara vaken om nätterna med barnen, ja då kan jag lika gärna skaffa mig en unge till. Men nu gör ju inte jag det, för jag vill sova om nätterna.

Nåväl, jag ska snart hämta Julia och då får vi se om Wille är vaken. Jag tippar ju på att han sover, eller att dom försöker få honom att sova alla fall... Kan man bli annat än trött!

Sitter och kollar låtar på spotify, men tror jag ångrar det nu. Stötte på en av låtarna som spelades på min svägerskas begravning, och att bara höra låten gör mig sjuk. Jag blir verkligen sjuk...! Kallsvettas, ansiktet bränner, klumpen i halsen blir enorm, så stor att jag knappt kan andas. Ja, nu när jag ser det svart på vitt så är det ju ångest... Att man inte bara kan släppa och gå vidare.
I fredags fick jag fullständigt "psyk-bryt".... Skrek efter Ylva och grät mer än jag gjort på länge. Jag vill kunna gå till hennes grav utan att bli sjuk av saknad och sorg. Jag vill kunna tänka på henne med ett leende, inte med tårar i ögonen och sorg.
Det finns dock små tröstande saker. En är hennes underbara son, Alvin. Tack och lov så har vi fortfarande kontakt. Skulle dö om jag inte fick träffa pojken. Dessutom har nu Magnus (Ylvas man) träffat en tjej (Ja det var ju visserligen ett tag sen...), Madeleine, och hon är helt underbar! Det är min stora tröst i allt detta elände.
Hoppas ni inte tar illa upp av att jag skriver om er här. Vet att Madeleine läser min blogg nämligen. Älskar er och unnar er all lycka ♥

Min nattsömn är det ju lite si och så med. Om man säger såhär, 5 av 7 dagar sover jag knappt inget. Svårt att somna på kvällen, drömmer massa konstigt, vaknar, somnar om, vaknar, somnar om, vaknar och då är klockan runt 5. Då ger jag upp, så upp och gå runt i huset... Sen lagom när resten ska gå upp så är jag skit slut!
Detta ansåg min läkare inte var okej så nu har en ny medicin skrivits ut. Den skulle jag garanterat sova på, men jag vågar inte hoppas förens jag sett resultat.
Tyvärr så finns det ingen annan insomningstablett än den jag redan har, så det är bara att fortsätta med den.

Men jag måste klappa mig själv på axeln. Har slutat med 1 annan mediciner och bytt ut 2. Den ena är mot rösthallucinationer, den har jag bytt ut till en ny. Den andra är sömn/antidepressiv och den har jag slutat helt med. Den 3dje är antidepressiv och den har jag bytt till en annan. Nu låter det kanske konstigt att jag är stolt över att bara byta, men det är jag! Jag har ju nämligen gått ner i milligrammen. Inte dåligt ju!!
Nu kanske man inte ska ropa hej, eftersom jag är på "inställnings stadiet". Den på morgonen kan mycket väl behöva höjas, men det får vi se då.

Sitter och väntar på att William ska somna. Det funkar verkligen inte att han sover på dagis, men tyvärr talar vi till döva öron. Barn i den åldern SKA (enligt somliga) sova middag, men alla barn är inte lika dana... Men det kan ju inte jag och Jimmy veta, William är trots allt vårt barn som vi tagit hand om i 3år nu, men vi vet ju inte hur han funkar... Japp, ironi!
Jag vet väl för tusan vad som är bäst för mitt barn, jäkla dumheter att tro annat!
Säger sig väl självt: Han sover middag på måndagen, somnar sent tack vare att han sov middag. Vaknar tidigt på tisdag för att gå till dagis och då är han trött lagom efter lunch. Även den dummaste förstår ju att allt bara raserar. Men nej då... Så är det ju inte!

Ja jag är irriterad, förbannad. Vem faan skulle inte vara det??!

Är det nåt man inte ska göra med mig så är det att säga att jag inte vet vad som är bäst för mina barn. Dom är för tusan mina!!! Vill man styra och ställa och ha åsikter om barn så får man väl skaffa egna!

Alltså, detta tar emot... men jag måste erkänna att jag gillar verkligen Sean Bana. Både som artist och hans utseende :-D
Dock så kan jag tycka att han är en väldigt omogen person... Känns lite som en 4åring, svär, allt handlar om rumpor... ja som ett mindre barn helt enkelt.
Men jag kan ändå tycka han är en ganska rolig person, speciellt hans skratt, det är ju helt underbart!!
Sen när man ser barnens reaktion när man stänger på en låt av honom! Överlyckliga och dansar som tokar, helt underbart vad musik tar fram barns bästa sidor.

Snacka om att jag ur gängorna idag. Men tur i oturen så finns det inget i hemmet som "måste" göras... Men jag vill göra nåt, tycker inte om att bara sitta här hemma och glo, det blir att man tänker så mycket!

Well well...

Snacka om att Willes prat kommit igång. Det verkligen rinner ur honom, och man förstår mer och mer för varje dag som går. Och han säger längre och längre meningar.
Vissa saker förstår ju inte jag, men det gör inte så mycket, för Julia förstår honom och berättar då för mig vad Wille vill ha sagt. Smidigt det där!!
Idag har det varit mycket prat om dagiskompisen Ella! Hon är busig enligt Wille och tycker om godis! Haha!! Tror nog Wille saknar henne lite, det var ett tag sen dom sågs nu.

För övrigt så kan man väl säga att det är en helt vanlig söndag här i huset, lugnet kommer snart lägga sig och jag ska ligga och slöglo på tv;n. Hoppas det finns nåt roligt att se...!

Idag slog det mig. Mitt yngsta barn är nu 3år! Alltså, jag har en 3åring. Och en 4åring, och 6åring.
Det är tätt!! Men jag har lyckats bra som mamma än så länge. Vart man än kommer med barnen så får vi beröm över hur väluppfostrade barn vi har, hur fina dom är! Sånt värmer ska ni veta. För det största man kan göra här i livet är att bli förälder. Risken att misslyckas när det gäller ens barn är stor, men jag har än så länge klarat det bra. Trots att mitt liv ser ut som det gör. Det gör mig otroligt stolt!!

Inatt har jag sovit så gott!!! Helt underbart. Nu hoppas jag att det inte var ett undantag :-)

Nu ska vi fira underbara William. Mormor och morfar är här och har precis överlämnat ett paket, en helt egen sparkcykel med bilar på! Kan det bli mycket bättre!!? Han åker fram och tillbaka och alla måste ju titta när han kör fort! Snart blir det tårta och efter det så blir det ännu mer paket. Tror jag kommer ha en mycket lycklig pojke här hemma idag.

För övrigt så har jag en ganska okej dag. Mycket beror nog på att jag äntligen fick sova. Sömn är nåt som är otroligt viktigt för mig. Det är lite som domino brickor, rasar en så rasar alla.

Hipp Hipp Hurra!!!

Idag fyller William 3år.
Min älskade pojke ♥

Faan... jag gillar inte det här riktigt... Känner nog av att det saknas en medicin mer än jag trodde. Jag har ju bytt den på morgonen till en ny, min läkare sa att jag skulle märka av det men inte såhär! Eller jo, hon sa att jag skulle bli skakig, ryckig och yr. Men jag tänkte att det inte måste bli så... men det var milt sagt! Och så trött! Det är helt galet. Hela kroppen jobbar emot, varje rörelse tar emot... Jag skulle kunna säga att jag kan sova i ett år, men då skulle jag ljuga, är på tok för skakig och orolig i koppen för att kunna sova.
Dessutom känner jag mig orolig, inte bara kroppsligt utan psykiskt med... Nu börjar jag med en ganska låg dos och ny medicin. Den jag åt förut var en väldigt hög dos. Den dosen funkade ju, men hur blir det nu? Ska jag börja om igen och ställa in dosen på nytt? Ska allt alltså börja om??! Jag som ändå tycker jag kommit så långt.
Jag kan ju nu se tillbaka och inse hur illa läget har varit, och jag vill inte tillbaka dit! Och Jimmy, tänk om han inte orkar med denna resa med mig en gång till??!
Och jag känner mig rädd... Rädd för att hamna i det där svarta rummet på nytt... Jag som börjat ta mig ur det.

Vaknade vi 3 inatt igen... Vid 5 så gav jag upp och gick till datorn och kollade runt. Dels på alv. Trevligt med lite teater sådär på morgonkvisten.
Gick och kröp ner under Jimmys täcke efter ett tag och höll nästan på att somna, då ringde väckarklockan. Helt jävla underbart!!
Men men, man får väl trösta sig med att jag har bara Hampus hemma idag, och han låter mig sova och underhåller sig själv. Min stora kille ♥
När jag kom ut ur duschen idag så hade han dukat upp frukost och hällt upp mat åt mig. Där kan man snacka om hjälpsam pojke, när han vill :-)

Idag är dag 1 utan 2 av dom gamla medicinerna. Och dag 1 med den nya. Ska bli intressant det här....

Nu är familjen komplett igen!
Idag kom mina föräldrar hem med Tudor!! Dom hörde några tjejer säga nåt om en katt i hagen, och då när dom kollade så var det ju min lilla Tudor. Så dom plockade upp honom och körde honom hem till oss ♥ Helt otroligt underbart!!!
Nu ligger han här på soffan bredvid mig och myser ♥

Har precis kommit hem efter att ha handlat och efter det tagit en kaffe på altan med mamma. Väldigt trevligt, och otroligt härligt att kunna sitta ute igen! Nästan så man vågar hoppas på att våren kommer även detta år... Men jag hoppas inte på för mycket, inte förens våren ÄR här, på riktigt. Inte en sån där bluff-vår som kom för en månad sen eller vad det nu var.

Hur eller hur, denna dag gick den med. Hämtade hem Hampus lite tidigare idag, han var lite mammig ♥ När jag hämtade honom så var han såååå fin! Målad till en leopard! Dom har nämligen haft Djungelfest på fritids efter som dom avslutat sitt djungeltema. Där bowlades det och åts godis. Dom är så härliga på fritids!

Imorgon ska Hampus vara hemma och vi har en fullspäckad dag framför oss. William fyller ju år på lördag och allt är inte klart. Så Hampus och jag har bestämt att vi ska först äta frukost, sen gå till Jimmys utbildning och fika med honom. Där efter blir det upp till stan och köpa in det sista till Wille. Bilar är nog det viktigaste, ungen är besatt av allt som har med en bil att göra. Så jag tror nog morgondagen kommer gå riktigt fort!

Tudor är förresten inte hemma än. Såg inte skymten av honom hos föräldrarna heller. Blir tokig på det här. Men jag får väl trösta mig med att det är varmt ute, och jag har inte sett några annonser på upphittas katt. Jag har heller inte sett spår efter nån olycka på den stora vägen. Så jag håller tummarna att min lilla bebis kommer hem. Går och öppnar dörren hela tiden och ropar på honom. Snart kanske jag möts av honom, min underbara lilla kisse ♥

Jag bryter snart ihop! Nätterna är så hemska i det här huset. Somnar snabbt på kvällen, men vaknar varje natt mellan 2-3. Förut var det mellan 4-5, inte mycket bättre det, men det gav ju nån timme mer sömn. Tabletterna jag äter för sömnen funkar uppenbarligen inte och jag blir så frustrerad. Jag vill bara få sova!!
Försökt att få tag på min läkare men kommer inte fram, jäkla skit!!
Dessutom så har Tudor inte kommit hem än. Jimmy var ute igår kväll och letade efter honom, men utan resultat. Min lilla bebis ♥

Jag skulle som sagt behöva sova nu när ändå alla är på aktiviteter, men jag har lovar Hampus att han får ringa mig när han vill hem. Han ville inte gå heldag på fritids idag, och det är okej. Han har en liten dålig period... Kan inte sätta fingret på vad som är fel, men han är som en liten mini-tonåring! Han vill vara på fritids, men ändå vara hemma med mig. Jag tror det kan vara så att han är orolig över mig... barn ser saker, även fast man tror man döljer det väl.

Saknad katt!

(Håll gärna ett öga öppet efter katten till höger)

Nu har min lilla bebis varit borta i 1½dygn!! Med bebis syftar jag inte på Wille, utan min minsta katt Tudor.
Han följde efter mig och Hampus ner till mina föräldrar i går morse. När jag sen gick så stannade han kvar. Idag gick vi ner igen och kunde inte hitta honom på vägen eller hos mina föräldrar.
Usch, vad ska man gör? Han är inte id-märkt ännu vilket irriterar mig nåt enormt för tillfället!
Jag ska skicka ut Jimmy sen och se om han kan hitta honom... Jag hoppas verkligen det!
Oroar mig nåt otroligt mycket! Älskar mina katter så otroligt mycket, inget får hända dom.

Så ni som bor i Vimmerby får gärna hålla ett öga öppet. Han borde hålla sig vid Gästgivarhagen eller upp mot storgatan. Skulle ni se honom så skriv gärna en kommentar här på bloggen eller maila mig på: zandra_gustaf84@hotmail.com

Då var mötet för denna dag avklarat. Det var väldigt trevligt! Satt och pratade om allt mellan himmel och jord. Plötsligt hade 2timmar gått :-D

Nu är alla hemma från dagis, mormor och utbildning. Skönt att ha alla samlade ♥
Imorgon kommer nog dagen krypa fram. Dom små är på dagis, Hampus på fritids och Jimmy på utbildning. Så jag kommer väl sova bort det mesta av tiden... På både gott och ont. Sover ju så otroligt dåligt om nätterna och nån gång måste jag ju sova....

Haft en riktigt dålig natt. Normalt sett så vaknar jag mellan 4-5 om nätterna och kan inte somna om. Inatt började det sig redan vid 2! Så idag är jag trött... så trött att jag har ont i magen!
Fast en positiv sak, jag har Hampus hemma och det är lite lyxigt faktiskt. Han dukar fram frukost, plockar ut disken, och det bästa av allt: Han kan underhålla sig själv så jag kan få sova nån timma!
Har möte med min kontaktperson på Bryggan i eftermiddag så jag behöver verkligen få lite sömn innan dess. Visserligen så är det inget jobbigt med dom mötena, vi pratar mest om mitt mående, nystar lite i hur mitt liv var innan, vad jag normalt sett har för intressen, varför det är som det är... ja livet helt enkelt. Och jag måste än en gång säga att samhället satsar verkligen på mig och på att få mig frisk!
Jag har en egen läkare som tar sig tid för mig.
Jag har en kontaktperson på öppenpsyk som jag går på samtal hos varje vecka. Går även till henne varje måndag och har akupunktur.
Sen har jag och Jimmy familjeteamet. Det är ungefär som parterapi, eller familjeterapi.
Sen har vi en helt underbar utredare på socialen. Hon känns verkligen inte som en "soc-tant", hon känns mer som en vän, och hon hjälper oss att ja, ta tag i saker.
Sen har vi Navet, där är det två kvinnor som vi får stöd ifrån.
Så med all denna hjälp måste jag ju bli frisk. Eller så pass frisk som jag kan bli. För tyvärr så är det nog så att jag alltid kommer medicineras, men om så är fallet så är det.

Idag har det varit en sån där onödig dag... Förutom mötet idag på morgonen alla fall. Fast det vet jag ju inte än hur bra det gick visserligen. Så med andra ord kan detta vara en skitdag!
Anledningen till denna känsla är följande:
Hämtade hem Julia tidigare än William (det är en överenskommelse mellan dagis och mig), väl här hemma så fanns det ju inte ett dugg att hitta på! Så det blev frukt och se på tv. Skit skit skit! När man bara har ett barn hemma så vill man ju använda sig av den tiden. Jag hade ju kunnat baka eller nåt sånt med henne, men motivationen ville inte infinna sig.
Sen har jag fått ett mycket irriterande pip i högra örat. Det fanns ju där innan, men nu är det som att nån höjt volymen dramatiskt mycket. Tyvärr så får jag väl se det som så att det är bättre med pipen än att höra dom där rösterna som inte finns. Ja jag vet... visst låter det som att jag är ett tvättäkta psyko! Höra röster som inte finns??! Ja det är så det är för mig, jag äter mediciner som tar bort dom där rösterna, men istället fick jag ett brus och pip. Men bättre med det som sagt, jäkla jobbigt att höra folk prata liksom, och inte nog med det, dom lät förbannade med. Även fast det faktiskt bara fanns i mitt huvud så var det obehagligt, eller så är det just därför som det är obehagligt. Just nu sitter jag och har väldigt hög musik på i hörlurarna, det överröstar kan man säga.
Sen vädret, behöver jag ens säga nåt om det?! Nä... Ge mig sol, blommor, värme. Jag kan ta myggorna med bara sommaren kommer snart!

Idag när jag hämtade Julia så fick jag så mycket beröm för att William är så duktig med att gå på toaletten. Och vilken tur vi har, det är så lite barn på dagis denna vecka så fröknarna kan verkligen ta sig tid för att hjälpa Wille.
Men när jag kom hem så kändes det så lustigt... Sorgligt på nåt sätt. Jag har nu pott-tränat alla mina barn, och ingen använder blöja på dagtid längre. Bara Wille som har på natten.
Jag vet att många jublar av lycka när deras barn blir blöjtorra, och tro mig, jag är så glad och så stolt!
Men den där känslan av sorg finns där... Så dumt!
Fast jag vet ju vad den beror på. Jag har varit deprimerad sen William var 1år, jag har liksom tagit ett stort hopp och det känns som jag missat så mycket med William. Året han föddes var kaos! Min mormor blev diagnosrad cancer i september 2008. Sakta såg man henne bli sämre och sämre, älskade fina mormor.
Sen i februari 2009 dog min svägerska, Ylva. Hennes begravning ägde rum den 26mars.
Den 9april föds William och det gick inte så bra för min del, förlorade massor med blod och fick ligga kvar länge.
Sen rullar året vidare, jag har fullt upp med barnen och inte bearbeta saker...
Klockan 5 på morgonen i november ringer min mamma, sjukhuset hade ringt och berättade att mormor blivit mycket dålig. Så det var bara att packa in sig i bilen och åka. Där i rummet satt vi i 4dagar, alla vid mormors sida. Efter det var det begravning.
Sen efter det så drabbades jag av min depression, och den tiden är svart. Jag jobbade på som en galning och levde mitt egna lilla liv i min bubbla. För det är så det känns.... som om jag befann mig i en bubbla.
Eller som om jag sitter i ett svart rum... inga fönster eller dörrar.
Nu har jag äntligen börjat ta mig ur det där rummet, sakta med säkert.

Men tillbaka till Wille, jag missade så mycket med honom. Har minnesluckor och kan inte riktigt säga när saker hände. Det svider ska ni veta.
Tack och lov så togs det mycket foton, och görs än i dag. Så jag kan alltid gå tillbaka på dom och se vad han gjort. Men jag minns inte att jag var där. Har man inte varit med om det så vet man inte hur det känns... Tänk er att ni dricker er väldigt fulla, så fulla att ni får minnesluckor. Den känslan är obehaglig...
Men som sagt, jag är så stolt över min lilla buse ♥ Och jag får trösta mig med att han kommer utvecklas mer och lära sig nya saker, och då ska jag vara där!

Och en sak till, vi var ju på möte idag, och när det var klart så säger hon: Ni är fantastiska!
Så glad man blir när man får höra sånt :-) Och ja, vi är nog ganska bra jag och Jimmy... Se bara på våra barn ;-)

Jag är så trött!!! Men tyvärr blir det ingen vila idag, ska hämta Julia om 15minuter... Vet inte alls vad vi ska hitta på.
Man kan ju inte vara ute, eller jo, man kan ju men jag vill inte. Vart försvann våren?! Vill ha värme och sol...
Dessutom mår jag illa... Fortfarande. Jag vet inte om det är för att jag slutat med en medicin och detta är nån typ av abstinens, eller om det beror på att jag börjat med en annan och det är en bieffekt. Nåt är det alla fall, och det är så otroligt drygt!
Men men, antingen slutar det en dag, annars får jag lära mig att leva med det som med så mycket annat.

Jag funderar lite på om jag ska låta er som läser denna blogg få veta vad min sjukdom är, och hur den påverkar min vardag... För som ni märkt så nämner jag ofta min sjukdom, men inte vad.
Det jag har är depression, psykos och ätstörning. Jag medicineras och behandlas för allt detta och jag har hjälp från många instanser. Dels har jag samtal på egen hand, sen har jag och Jimmy samtal ihop.
Jag jobbar inget fortfarande då jag inte är redo för det. Så nu är jag inskriven på en rehabilitering som kallar sig Bryggan (Arbetsförmedlingen och försäkringskassan). Jag går till min kontakt person 1gång i veckan och pratar lite om allt möjligt. Det är allt jag klarar av för tillfället...

Jag har varit sjuk sen december 2010, men erkände det inte för mig själv förens jag satt på sjukhuset och fick svaret på testet, sämsta möjliga... Då förstod jag att detta var inte jag. Jag började på en medicin, men efter 3veckor var jag lika dålig och skickades akut till psyk i Västervik. Där byttes det ut mediciner, lades till och höjde dosen.
Så började allt.

Jaha... så var det kväll.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om... Har ju liksom inte hänt så mycket här hemma.
Som ni märkt så bloggar jag oftare, det leder till såna här inlägg, mindre intressanta.
Anledningen till att jag bloggar oftare nu är att läsar antalet ökat väldigt mycket!
Men det konstiga är att jag får knappt inga kommentarer, och om ni kollar under inlägget så ser ni att det finns reaktions knappar, men ingen använder sig av dom. Prova, det gör inte ont ;-)

Annars då?
Känner mig lite smått nere idag faktiskt. Sorgsen på nåt sätt.
Att känna såhär är inget nytt för mig, men det gör ändå inte saken lättare... Dessutom kom illamåendet tillbaka idag igen. Jag tar för givet att det beror på den nya medicinen, det kom ju när jag började med den. Och jag läste att det var en vanlig bieffekt, och huvudvärk. Så det är väl bara att bita ihop och gilla läget. Ska prata med min läkare nu i veckan och då ska jag be henne om tabletter mot mitt illamående. Jag menar, det tar ju ner en att gå runt och må dåligt.
Nu ska jag allafall äta.

Har precis krälat mig ur soffan för att fixa med tvätten. Men det tog emot, inte konstigt egentligen... Låg på soffan med huvudet i Jimmys knä och såg en bra film. Där hade jag kunnat ligga kvar hela dagen!
Jag trodde inte jag skulle gilla filmen, det är liksom inte min typ av film. Det var Apornas planet (den senaste) som vi såg förresten, men den var riktigt bra!
Men när jag låg där kom jag på en till sak som är positivt med att barnen blivit "stora", dom kan underhålla sig själva och man måste inte hålla koll på dom på samma sätt som om man har riktigt små barn.
Och en sak som är positivt med att barnen är födda tätt, dom kan leka och underhålla varandra! Gutt ju!

Nu är det snart dags att klä på familjen. Ska till min moster en sväng och hälsa på.

Åh så bidde det måndag. Fast det känns som en söndag.
Idag ska jag inte göra ett dugg... Kanske. Oftast så finns det alltid nåt att göra, man hittar nåt, och sen bara fortsätter det. Så vi får se hur det blir.

Imorgon drar veckan igång. Har möte på morgonen och jag skulle behöva skriva ut lite papper tills dess. Men vår skrivare är helt störd, så jag måste till biblioteket innan mötet... men sen ska det ju skrivas på och fixas, allt det på 15minuter, max! Så jag känner på mig att jag kommer ha en väldigt stressig morgon... och jag funkar inte bra med stress sen jag blev sjuk. Jag har väldigt svårt att hantera det och resultatet blir att jag låser in mig som jag kallar det. Läkarna kallar det psykoser. Men men... Har Jimmy som kan hjälpa mig, tack och lov!

Lika som bär!

Det går inte ta fel på att dom här små gossarna är syskon alla fall!

HAMPUS

WILLIAM

Kände att det var dags för lite bilder. En evighet sen jag bjöd på några på denna sida.

Wille som över på att gå på toaletten. Med tanke på hans min så går det toppen!!

Världens sötaste tjej, trots all skit i ansiktet :-D

Hampus har fått en ny bästis, vår gamla granne! Han går in till honom så fort han kommer hem från skolan, och sen strosar han runt med gubben och pratar! Så charmigt!

Till sist ska jag bjuda er på en fin bild av mig!! Ja det var ett skämt... Denna bild är så rolig, titta på mina ögon. (Klicka på bilden så ser ni bättre). Pupillerna är enorma! Och bilden är tagen i ett rum, mitt på dagen i belysning och med blixt. Anledningen till att jag ser ut som ett jäffla ufo är att nån av mina mediciner ger förstorade pupiller... Fiiiiint!

Idag har jag verkligen inte legat på latsidan! Började med att putsa fönstren på nedervåningen (heter det neder?? Ser så lustigt ut...), efter det så kände jag att man kanske skulle rensa ut hos barnen. Jag menar, i Willes rum finns det leksaker som är för 1åringar, och han fyller ju tre om en vecka! Det står bara där så då kan man lika gärna sälja det så någon annan får nytta av det.
Efter det så kändes det ju ganska vettigt att dammsuga. När jag väl gjort det så kom jag på att det är nog bäst att flytta runt på lite ljusstakar, sagt och gjort. Och varför sluta där? När allt annat var rent så fick jag syn på barnen, och om allt annat är rent så ska väl som med få fräscha till sig
Så nu sitter jag här, ska snart sätta igång med Julias hår. Om man inte blåser och torkar det så är det ett rent helvete att få bukt över imorgon!

Förresten, nu är vi inne på dag 4 när det gäller Willes potträning. Det sker ju olyckor, men det får man väl stå ut med ett tag? Minns ju inte hur det var med Julia och Hampus... Man glömmer fort! Men nu är han ju inne på dag 4. Man kan väl säga att han är blöjfri nu? För nu kan man ju inte ta på han blöja igen... Förutom på natten då. Fast det är ju en otroligt bestämd unge, så jag tror inte ens han skulle låta oss ta på honom en...
Fast på tal om bestämd... Just nu ligger han på golvet och skriker som om han vore besatt av djävulen! Och varför? Jo, Jimmy lät honom inte bajsa på golvet.
Envis, bestämd eller bara tjurskallig? En kombination kanske, och den kan man förkorta till 3åring (det är det gyllene året, är det någon gång ett barn trotsar så är det vid 3år... Och vid fyra... Det sägs att 5är ett bra år, då är det inget trots. Jag tror inte att den som kom på det har barn.)

Du trivs med livet och människorna omkring dig. Små barn och djur kommer att sätta guldkant på din tillvaro.

Detta var den spådom jag fick på FB idag. Jag tror inte på dom spådomarna speciellt hårt, mest en rolig sak att göra när tiden räcker till. Fast denna stämmer ändå ganska bra!
Jag har börjat njuta mer och mer av mina barn. Min sjukdom har gjort att jag inte känns mig som en riktig mamma under en lång tid, har liksom inte kunnat njuta av barnen till fullo.
Men det blir bättre och bättre för varje dag, och det är helt underbart! Dessutom så har jag ju min älskade Thim (systerson) och kommer få ett syskonbarn till i juni. Som jag längtar! Och djur... ja. Mina katter! Är så glad över att vi valde att skaffa katter igen. Så som jag älskar dom! Och min systers hund Vilde är helt klart den underbaraste hund jag stött på! Jag gillar inte hundar riktigt... Jag har inget emot dom men jag är en katt-människa. Men den hunden, tokälskar honom!!

Jag har fått en dum ovana... Varje natt (eller morgon) så vaknar jag vid fem och har så svårt att somna om. Man vill ju inte gärna gå upp vid den tiden! Oftast så brukar jag bara ligga och glo i taket, men inatt hade jag annat att glo på. När jag vänder mig om ligger lilla Wille hos oss ♥ Så mysigt det är att ligga och titta, krama och gosa med en liten kille som befinner sig i drömmarnas land. Och jag har tidigare nämnt att hans tal har kommit igång, mycket mycket prat nu hos lilleman. Till och med i sömnen... Vad han pratade om vet jag inte, men gulligt var det.

Det där med att ha barn i vår säng är en ganska ny sak. Eller nu har det ju pågått sen års-skiftet, men innan dess. Vi har alltid varit noga med att barnen ska sova i sina sängar och det har förr gått bra. (Självklart gäller inte det vid mardrömmar, sjukdomar eller liknande)
Men sen års-skiftet så har vi barn hos oss varje natt känns det som. Ett mirakel om man vaknar och inga barn ligger i sängen. Att detta ändrats beror på lathet hos mig och Jimmy. Så mycket lättare att bara bära med sig barnet in till vår säng och somna om. Nåja, vad gör väl ett eller fler barn i sängen!

Det blev en ganska bra dag detta. Mamma var här på middag, pappa jobbade och då tyckte jag att mamma kunde vara här, inte roligt att sitta ensam på påskafton.
Efter det så blev vi nerbjudna till min syster. William var ju tvungen att ringa till henne och berätta om hur duktig han är när det kommer till toalett träningen.
Hos min syster blev vi bjudna på fruktsallad och hemmagjord glass, så gott!!! Jag vill ju med ha en glassmaskin, och pricken över i var att maskinen var rosa, min favorit färg!
Men på tal om min syster, jag gillar verkligen henne. Ja det är väl ganska självklart, men hon är så bra när det kommer till mina barn. Hon bryr sig verkligen och hon är verkligen en bra och närvarande moster. Jag tycker verkligen om att se sånt, det värmer liksom!

På tal om annat, mitt hår. Det är så otroligt tråkigt. Det har nämligen nåt den trista längden. För kort för att sätta upp och för långt för att "fluffa" till. Jag vet inte varför jag sparar ut mitt hår egentligen. Men det känns som att jag vill förnya mig lite... och enklast är väl håret?!

Men nu sätter jag punkt för den här fredagen och intar ligg läge. Mår inte bra alls. Den nya medicinen ger mig sån huvudvärk och illamående. Hur funkar det egentligen, om det är en bieffekt, går det över efter en tid eller håller det i sig så länge man äter medicinen? Jag behöver verkligen denna medicin för att kunna bli bättre, så att sluta med den är inget alternativ. Att byta funkar inte heller. Ska prata med min läkare nu i vecka och se om hon kan hjälpa mig, nåt måste det väl ändå finnas? Det värsta är ju att jag blir så otroligt trött, sover länge på morgonen, vilar efter frukosten och igen efter middagen. Jag är vuxen och sover middag två gånger per dag. Hur normalt är det? Och det lustiga är att det inte påverkar min nattsömn. Somnar som ett smäck på soffan efter nattdosen med medicin, Jimmy väcker mig och jag går in till sängen och somnar direkt.
Men det blir nog bättre, det måste det.

Idag har vi tagit ungefär 3 steg bakåt. Jag syftar nu på Willes toalett-träning.
Vi är bara på dag 3 men under dom första 2 dagarna gick det ju så smidigt!! Inga olyckor alls.
Idag har det inte skett annat än olyckor... Men eftersom vi nu är på dag 3 utan blöja så känns det om möjligt ännu viktigare att bita ihop och fortsätta. Det vore rent av elakt mot pojken att ta på han blöja igen. Så nu är det bara för mig och Jimmy att bita ihop och köra vidare i det här racet! Men när det gäller sånt här så får man ju räkna med bakslag, men med det sagt så betyder det inte att det är mindre tråkigt för det. Men som sagt, BIT IHOP FÖR TUSAN!
Sen ska väl inte jag klaga, sover ju mest bort hela dagarna igen så den det drabbar hårdast är Jimmy.
Men tyck nu inte synd om honom. Barnen håller mig nämligen uppe om nätterna, så dels därför min trötthet (och alla mediciner och uvi). Igår kom först Wille, han hade tappat bort sin napp. In och leta och så söva om. När jag sen gick och la mig så dröjde det inte länge fören Julia kom och självklart är det mig barnen ska ligga på! Okej, jag överdrev lite där, dom ligger inte PÅ mig, men så nära det bara går, och allt detta bökande. Jimmy ligger där och får sova vidare utan att ens märka av att vi har en massa ungar i sängen.
Han är nämligen otroligt svårväck, till skillnad på mig. Man skulle ju kunna tro att med alla mediciner så sover jag gott, men icke. Jag vill inte ens tänka på hur dåligt jag skulle sova utan alla mediciner...

Näha, nu är det dags att slita sig från datorn och göra lite nytta. Maten kallar!

Önskar er alla en Glad Påsk!

Dag 2.

Nu är det andra dagen som William inte har blöja på. Han känner själv när han behöver gå på toa (även fast det blir många rundor bara för att det är roligt), så han har uppenbarligen fått kläm på det. Men jag kan inte låta bli att tänka på att det går lite väl lätt... Gick det såhär smidigt att få Hampus och Julia blöjtorra?! Minns ju inte riktigt... Men jag tror det bara hände med dom också. Som jag skrev i förra inlägget så är jag och Jimmy såna som väntar ut barnen, när nåt ska hända så ska det ske när dom vill, inte vi! Det är ju ändå deras liv som ska ändras, och det kan ju inte han och jag bestämma, även fast man kanske vill många gånger.
Men jag har gjort precis lika dant med alla mina barn, och med alla har det gått så bra! Så uppenbarligen har jag hittat ett sätt som faktiskt fungerar. Bra gjort av mig!
Well well.. Vi får väl se hur det går för Wille. Nu känns det som att det hänger på mig och Jimmy om det ska fortsätta att slutas med blöjorna. Nu känns det ju inte som att man kan ta på han blöja igen, på nåt sätt så känns det kränkande... Han har ju fått smak för det där att inte ha en jobbig blöja på sig.
Så nu ska man komma ihåg extra kläder igen.
Som sagt, ny milstolpe för familjen Eriksson.

Jag och Jimmy är ett sju jäkla bra team när det gäller barnen.

Jag har ett ganska speciellt sätt att uppfostra mina barn på. Det funkar såhär:
-Dom ska vara artiga och respektera folk omkring sig.
-När det gäller att spela ut så är det med mig eller Jimmy det får ske.
-Vi håller hårt på tider och rutiner, vilket har lett till trygga barn, dom vet vad som väntas och när.
-När det gäller att avvänja med nappar, blöjor, välling och allt vad det nu kan vara, så får barnen sköta det själva. Det har lett till att barnen varit mogna för att sluta med diverse saker utan bråk och tårar. Och faktiskt, man skulle ju kunna tro att dom då är sena. Men nej! Dom är inte sena. Dom är medel, och medel är helt perfekt anser jag.

Så man skulle kunna säga att jag är sträng, för det är jag när det behövs. Men jag är även lite laid back. Som nu, Wille har fått äta välling på kvällen, inga problem! Men för en månad sen sa han nej! Okej, bort med den. Klart!
Idag kom han hem från dagis och Wille sluta med blöjan. Sagt och gjort! (Detta har vi försökt med innan pga att folk runt om oss tycker han ska... och det gick ju verkligen bra! NOT!) Men idag ville han sluta med blöjan och det har gått så bra. *Ta i trä*. Nu kan ju detta vara en tillfällighet och roligt för stunden, men vi är på G. Familjen Eriksson har nåt ännu en milstolpe!!! Jihooo!
Så snälla, håll tummarna för oss att Wille är redo att gå utan blöjan.

Tack och bock!

Idag var jag och Hampus med mina föräldrar på en biltur. Vi åkte förbi ett ställe som hade massor med får och lamm. Pappa var snabb att vända bilen och åka tillbaka, för man bara måste ju gosa med så underbara varelser.
Och jisses alltså! Dom rusade fram och ville kela när vi klev ur bilen. Helt underbara ♥
Blev ju inte ett dugg sugen på att kidnappa ett av dom och ta med hem... Nu gjorde jag ju såklart inte det, för även jag inser att dom blir stora och ganska jobbiga att städa efter... Har ju ändå ganska många barn att redan plocka efter, och det räcker gott och väl ska jag säga er.

På tal om annat... Antigen mår inte min hy bra, annars har jag blivit tonåring igen... Fått så hemskt mycket finnar i ansiktet, och en så stor och ajjig på pannan :-( Surt!!
Har provat massor med saker och inget hjälper. Kanske det som är problemet...? Kanske borde sluta med produkter och låta huden andas ut lite... Smink kan jag alla fall inte skylla på.

Idag är det en ganska full dag. Ska snart ner med mamma och handla hem inför påskafton. Sen blir det att hämta hem Julia, och jag har lovat henne att vi ska gå ner till hennes pappa så hon får se var han jobbar, Och när vi ändå är där så ska vi passa på att fika.
Efter det så blir det nig att gå till min mamma en sväng, om hon är hemma, och så vidare och hämta hem syskonen. Tror denna dag kommer gå fort! Härligt.

Då sitter man här. Känner mig ganska nöjd över dagen faktiskt. Har varit på NADA (akupunktur), hälsat på Jimmy och tagit en fika med honom på hans utbildning och haft ett givande samtal med min läkare. Hann även med att städa upp lite i vårt lilla hus innan alla barn kom hem. Känner mig ju nästan som en helt normal mamma, fru och vän! Men som så många säger, om jag inte berättar så skulle man inte veta vad som verkligen händer i mitt liv. Jag är bra på att spela frisk antar jag!
Men nu har jag slutat spela, ärlighet varar längst.

Imorgon är det tisdag, det innebär "Mamma-Julia"-tid. Varje tisdag hämtar jag Julia några timmar innan hennes bröder. Hon och jag behöver få umgås bara vi nämligen. Nu säger ju inte jag att inte pojkarna behöver det, för det gör dom! Men för Julia har det varit mest akut, därav egentiden för tillfället. Pojkarna kommer även dom få egentid med mig, men som jag sagt så ofta förr:
Även solen har sina fläckar. Och Rom byggdes inte på en dag ;-)

På tal om mitt förra inlägg och att inte känna sig som den ålder man är i... Ja, idag känner jag mig inte som 24... snarare som 40!!
Har sovit gott hela natten, och gick upp vid min vanliga tid idag, men jag tycks inte vakna.
Sen hjälper det ju inte direkt att jag ska på akupunktur idag. När man fått nålarna i öronen, lutar sig tillbaka i den sköna fåtöljen och sluter ögonen så når jag maximal avslappning. Det funkar verkligen! Tänk att lite nålar kan göra så mycket! Men jag är glad att det funkar, det är ju en alternativ väg till ett bättre mående, och sånt gillas!!
Men som sagt, när man är färdig så är man om möjligt ännu tröttare. Men men, i med kaffe och kanske hinner jag sova nån timme innan det är dags att bege sig.

Satt idag och funderade lite över det där med att bli äldre. Igår fyllde jag år, och jag är inte en sån som skäms över att bli äldre, eller hålla min ålder hemlig... Jag är nu 28år gammal, eller ung. Princip fråga!
Men jag tror att anledningen över att jag inte skäms är för att jag känner mig inte som 28. Jag kan inte fatta att jag fyller 30 om två år. Det jag känner mig som är 23-24år ungefär. Sen kanske jag ser ut som 35, men det är ju faktiskt helt ointressant, för allt handlar ju om hur man känner sig!

Hoppas ni haft en lika bra helg som jag!!