Idag hade jag NADA (Akupunktur) men den gav inte den effekt den brukar ge... Det brukar gå så bra, jag får mina antenner i satta och avslappningen infinner sig. Man sitter bara i 40minuter en efteråt så känns det som att man sovit i flera timmar. Med andra ord, underbart!
Men inte idag... Kunde inte slappna av hur mycket jag än försökte, orolig i kroppen, svårt att andas och tankarna bara snurrade. Dom där annars korta 40minuterna kändes idag som en evighet.
Egentligen skulle jag gått ner till Jimmy och tagit en fika efteråt men klarade det inte. Så jag fick ringa honom och så fick det bli på stan istället. Man är ju lite mer anonym där om man säger så.
Och på tal om evighet. Natten till igår kändes som en mindre evighet... Vaknade av att jag fick ett stort tryck över bröstet och kunde inte få luft. Hur jag än rörde mig så bara växte värken och paniken steg. Jag trodde verkligen min sista stund på jorden var kommen.
William låg bredvid mig så jag vågade inte väcka Jimmy ifall Wille skulle vakna med. Tänk så dumt! Skulle nu min sista stund vara kommen så nog tusan skulle det vara bättre om Jimmy blev väckt. Men samtidigt var det en tröst, om jag inte  vågade riskera att Wille vaknade så var nog inte min sista stund kommer ändå! Hur som så trodde min "samtals-kontakt" att det var en gigantiskt ångestattack "bara". Som jag även sa till henne, om det hade varit nåt farligt så hade jag ju inte suttit här idag.