Sitter och kollar låtar på spotify, men tror jag ångrar det nu. Stötte på en av låtarna som spelades på min svägerskas begravning, och att bara höra låten gör mig sjuk. Jag blir verkligen sjuk...! Kallsvettas, ansiktet bränner, klumpen i halsen blir enorm, så stor att jag knappt kan andas. Ja, nu när jag ser det svart på vitt så är det ju ångest... Att man inte bara kan släppa och gå vidare.
I fredags fick jag fullständigt "psyk-bryt".... Skrek efter Ylva och grät mer än jag gjort på länge. Jag vill kunna gå till hennes grav utan att bli sjuk av saknad och sorg. Jag vill kunna tänka på henne med ett leende, inte med tårar i ögonen och sorg.
Det finns dock små tröstande saker. En är hennes underbara son, Alvin. Tack och lov så har vi fortfarande kontakt. Skulle dö om jag inte fick träffa pojken. Dessutom har nu Magnus (Ylvas man) träffat en tjej (Ja det var ju visserligen ett tag sen...), Madeleine, och hon är helt underbar! Det är min stora tröst i allt detta elände.
Hoppas ni inte tar illa upp av att jag skriver om er här. Vet att Madeleine läser min blogg nämligen. Älskar er och unnar er all lycka ♥