Haft en riktigt dålig natt. Normalt sett så vaknar jag mellan 4-5 om nätterna och kan inte somna om. Inatt började det sig redan vid 2! Så idag är jag trött... så trött att jag har ont i magen!
Fast en positiv sak, jag har Hampus hemma och det är lite lyxigt faktiskt. Han dukar fram frukost, plockar ut disken, och det bästa av allt: Han kan underhålla sig själv så jag kan få sova nån timma!
Har möte med min kontaktperson på Bryggan i eftermiddag så jag behöver verkligen få lite sömn innan dess. Visserligen så är det inget jobbigt med dom mötena, vi pratar mest om mitt mående, nystar lite i hur mitt liv var innan, vad jag normalt sett har för intressen, varför det är som det är... ja livet helt enkelt. Och jag måste än en gång säga att samhället satsar verkligen på mig och på att få mig frisk!
Jag har en egen läkare som tar sig tid för mig.
Jag har en kontaktperson på öppenpsyk som jag går på samtal hos varje vecka. Går även till henne varje måndag och har akupunktur.
Sen har jag och Jimmy familjeteamet. Det är ungefär som parterapi, eller familjeterapi.
Sen har vi en helt underbar utredare på socialen. Hon känns verkligen inte som en "soc-tant", hon känns mer som en vän, och hon hjälper oss att ja, ta tag i saker.
Sen har vi Navet, där är det två kvinnor som vi får stöd ifrån.
Så med all denna hjälp måste jag ju bli frisk. Eller så pass frisk som jag kan bli. För tyvärr så är det nog så att jag alltid kommer medicineras, men om så är fallet så är det.
Det är jättebra insatser från samhället.jag har fått kämpa för varje grej.men jag har ju inte det så kämpigt som du.jag beundrar dej som orkar.många kramar från mej till er.
SvaraRaderaTack :-) Visst känns det som att man bara vill bli lämnad ifred somliga dagar, men det är bara att kämpa på... Lättare sagt än gjort. Sen tror jag att det du upplevt och upplever är minst lika jobbigt. Stor kram.
SvaraRadera