Idag ska vi ha kalas för Wille! Han ser verklige fram emot det, frågar hela tiden om vem som ska komma, och än så länge har han inte brytt sig om paket. Jag har ju nämnt det för honom, men han säger inget, rycker lite på axlarna och frågar igen om vem som ska komma! Den gossen, den gossen! Tror det blir annat när folket väl kommer, han brukar inte vara den som tackar nej till presenter.

Sen måste jag säga en sak, så mysigt det är att bara sitta och ta sig tid för att se och lyssna på sina barn. Inte lägga sig i, säga nåt eller störa i leken. Bara sitta i samma rum och iakta dom. Som nu, Wille sitter med sin favorit traktor, kör den fram och tillbaka, gör ljud, pratar lite för sig själv, suckar, plockar med delarna, och blir överlycklig när han väl lyckas sätta rätt del på rätt plats. Och Hampus och Julia, dom är på övervåningen men man kan ändå höra dom genom hela huset. Nu spelar dom hög musik på Hampus dator och dansar... Blir lite osams över låtvalet, tjafsar lite, skrattar och fortsätter dansa...
Jag anser att jag ändå är rätt bra på att ta mig tid för alla mina barn, för det ska gudarna veta, att ha tre barn så tätt som vi har dom är ingen dans på rosor. Det gäller verkligen att hitta stunder för varje barn, och det är inget som är lätt. Men än så länge har jag som sagt lyckats ganska bra. Skulle jag misslyckats så skulle ju mina barn vara mer problematiska, men nu är inte fallet så. Dom är väluppfostrade, växer och utvecklas "enligt regelboken" (om det nu finns nån sån??!) och är som barn (Leker, busar, visar kärlek, jäklas och är barn helt enkelt)