Faan... jag gillar inte det här riktigt... Känner nog av att det saknas en medicin mer än jag trodde. Jag har ju bytt den på morgonen till en ny, min läkare sa att jag skulle märka av det men inte såhär! Eller jo, hon sa att jag skulle bli skakig, ryckig och yr. Men jag tänkte att det inte måste bli så... men det var milt sagt! Och så trött! Det är helt galet. Hela kroppen jobbar emot, varje rörelse tar emot... Jag skulle kunna säga att jag kan sova i ett år, men då skulle jag ljuga, är på tok för skakig och orolig i koppen för att kunna sova.
Dessutom känner jag mig orolig, inte bara kroppsligt utan psykiskt med... Nu börjar jag med en ganska låg dos och ny medicin. Den jag åt förut var en väldigt hög dos. Den dosen funkade ju, men hur blir det nu? Ska jag börja om igen och ställa in dosen på nytt? Ska allt alltså börja om??! Jag som ändå tycker jag kommit så långt.
Jag kan ju nu se tillbaka och inse hur illa läget har varit, och jag vill inte tillbaka dit! Och Jimmy, tänk om han inte orkar med denna resa med mig en gång till??!
Och jag känner mig rädd... Rädd för att hamna i det där svarta rummet på nytt... Jag som börjat ta mig ur det.