När vi kommer till korsnigen nedanför vårt hus så kommer vårt mittenbarnkatt springandes, och eftersom han har noll respekt för bilar och alltid följer efter oss så tänkte Jimmy att han skulle ta Tudor och gå hem med honom så inget skulle hända honom.
Vi hinner inte mer än tänka tanken så springer Tudor rakt ut framför en bil och blir påkörd.
Mina ben viker sig och jag skriker allt jag kan... Jag klarade inte av att röra mig... Jag ser Jimmy rusa ut på vägen mot Tudor som reser sig upp på frambenen och drar sig mot oss för att komma till skydds. Jimmy når fram till honom och lyfter upp honom, när dom kommer fram till trottoaren så är han död.
Min älskade fina Tudor är död...
Jag sitter på knä och gråter hysteriskt.... Jag hör hur alla mina barn (som såg allt hända) gråter helt förtvivlat och skriker Tudors namn...
Jag klarade inte av att ställa mig upp för att trösta dom på många minuter. När jag väl kunde röra mig igen så tog jag alla tre barn och så stod vi länge och kramades...
Jag har väl aldrig kännt mig så otillräcklig som jag gjorde då... kroppen ville verkligen inte röra sig....
Vi har alltså förlorat vår älskade Tudor, min fina mysiga kille ♥
Näää fy fan! Värsta mardrömmen som kattägare! Ååh! Stackars kissen, och stackars er! :(
SvaraRaderaDet är så hemskt, jag tänker mycket men finner inga ord. Det kommer mest bara !!!!!!!!!
Tycker synd om barnen som såg, vilka mardrömmar de kan tänkas få. Och du med.
Lider med er. Skickar styrkekramar till er alla.
Men förresten. Bilföraren. Stannade han efteråt?
SvaraRaderaHade han sett och försökt stanna eller väja?
Usch vilken hemsk händelse och jag gråter med e.många kramar madde
SvaraRaderaTack Lisa ♥ Bilden och ljudet av när han blev överkörd kommer hemsköka mig länge... Allt spelas upp i huvudet som en film om och om igen. Wille hade en hemsk natt, men dom andra två har som tur var sovit relativt bra. Jag har haft en hemsk natt med, drömt och Tudor och vaknat en massa. Ändå har jag dubbelt så mycket medicin i kroppen än vanligt, Jimmy ringt psyk i västervik och dom sa att vi kunde öka på. Hur jag skulle må utan alla mediciner vill jag inte tänka på.
SvaraRaderaBilen som körde på Tudor stannade, men den som kom först var passageraren, föraren var för skärrad. Tror han var lite rädd med, jag skrek som en galning av rädsla och sorg och alla tre barn skrek och grät. Dom erbjöd oss 100:- för att köpa en ny katt, men jag sa ifrån och sa till honom att Tudor må ha kostat 100:- men det han betyder för oss går inte att ersätta i pengar. Han ville väl väl men jag kände mig väldigt illa berörd.
Föraren såg bara nåt i ögonvrån och hann inte sakta in eller väja... Men han höll heller inte hastigheten, det ligger på max 50km och dom höll kanske 60-70km... Så hade han hållit rätt hastighet så kanske dom hade kunnat stanna, men det är inte säkert...
Ojoj, blev ett långt svar det här.
Kram på dig och tack.
Tack Madeleine ♥ Kram.
SvaraRadera