Hur ska man kunna rycka upp sig?

Är så otroligt nere ikväll... det vill liksom inte vända!
Jag tror inte det beror på att den barnfria natten slopades, det förstår jag och det stör mig inte. Jag menar, nästa helg ska vi iväg på utflykt med barnen, dom bestämmer var vi äter, och vad vi ska göra. Så den här veckan lär nog gå fort. Och så helgen efter det så ska barnen sova borta fredag till söndag. Då är vi ju där igen!

Jag vet inte vad det beror på att jag känner det såhär. Har tagit min medicin som jag ska när jag känner det såhär, men idag vill den inte ge mig rätt effekt.
Men det är väl såhär jag ska ha det nu... känna mig deppig, vara tråkig, känslig, gråtfärdig... you name it!
Men jag är så trött på det. Jag gör verkligen allt jag kan, jag äter min medicin, går på aktiviteter, tar hand om barnen sköter hemmet. Ändå känner jag en så enorm ensamhet växa sig större och större....
Jag tror aldrig jag har haft en så stark känsla av ensamhet förr... jag är väldigt social, men just nu går livet enbart ut på att vara med barnen. Men misstolka mig rätt, jag älskar att vara med mina barn, jag har satt dom till jorden och dom är de finaste som finns. Mina underbara ♥♥♥
Men det skulle inte göra nåt att ha någon vuxen att prata med, eller få umgås med. Men men, det är ju lika lätt som att önska sig en enhörning.

Dessutom så saknar jag mina syskonbarn otroligt mycket, så pass mycket att det faktiskt gör ont. Speciellt Thilda, hon är så liten och allt händer så fort med henne! Missade så otroligt mycket med Thim och jag vill inte göra det misstaget igen!! Jag vill dessutom träffa Thim och bara se på den charmören, för är det en unge som är cool så är det han. Jag älskar verkligen Thim och Thilda, att vara moster till så fina barn är minst sagt underbart.