Varför just jag?!

Kväll... Jimmy är hemma och genast så känns det mycket tryggare.
Att man ska vara så beroende av en person... och alla mediciner.
Jag vill inte längre... jag orkar inte vara sjuk längre! Allt jag vill nu är att bli frisk... varför skulle jag drabbas av allt detta?
Vad för ont har jag gjort i livet för att förtjäna allt som händer mig och runt om mig?

Önskar jag kunde komma med ett sånt där jätte positivt inlägg, men jag har inget roligt att skriva om.
Tyvärr så ser jag inte ens ljuset i tunneln när det gäller sorgen efter Tudor. Jag ser inget slut på det!
Jag vill må som jag gjort fram till den dagen då han dog... Jag har mått så bra, så jäkla bra! Och allt har funkat så bra, jag har fixat allt, det fanns inget jag inte klarade. (ni vet vad jag menar) Nu kan jag knappt ta mig upp ur sängen längre...