Jag mår inte så bra, varken fysiskt eller psykiskt... Vad det beror på vet jag inte.
Känner mig väldigt arg, ledsen, irriterad... Ont i huvudet och håller på att svimma så fort jag ställer mig upp. Många gånger idag som jag fått stötta upp mig mot väggen, hängt över en bänk eller stått med huvudet neråt... Hatar att svimma! Avskyr det!
Och fast jag mår såhär så har jag satt mig i två galna situatoner än så länge idag.
Först var på morgonen, då åkte jag till ALV med barnen och fikade... Sen till konsum och handla...
Som om inte det var nog så ska jag ner på stan snart och kolla efter skor... med barnen!
Tack och lov så slutar Jimmy jobbet sart så han möter upp mig.
Men jag förstår inte på mig själv! Varför ska jag hitta på en massa när jag är ensam med barnen?! Varför kan jag inte bara nöja mig med att vara hemma och låta barnen rumstrera runt, vara på gården eller gå till lekparken?
Jag vet ju att jag inte orkar, och det är som att jag ska testa mig själv hela tiden... Skjuta lite på gränsen... jag menar, hur farligt kan det vara? Vad kan hända?
Egentligen inget, jag mår sämre... känner mig hemsk som inte har tålamod med barnen... dåligt samvete... You name it!
Så egentligen så blir ju hela familjen lidande av att jag ska testa gränserna hela tiden... Inte för att jag blir arg, utan nu tänker jag mer på att barnen ser mig må dåligt, den varan har dom sett tillräckligt av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar