Sitter och kollar på det "Okända". Ni vet, det där med folk som har besök av spöken...
Jag vet inte vad jag ska tro... på nåt sätt vore det ju fantastiskt om dom som gått ifrån oss ändå finns kvar med oss, mer än i tanke och i våra hjärtan.
Men samtidigt känns det sorgligt, dom har alltså inte gått vidare och nu vandrar med oss, det känns inte toppen om man säger så.
Fast en sak jag verkligen funderar över nu är om jag verkligen är galen?
Att jag är galen vet jag, det behöver ingen säga... jag hör ju folk prata och ser saker som inte händer. Detta är visserligen mycket bättre nu, rent av botat skulle man nog kunna säga. Så länge jag äter min medicin vill säga.
Men jag ser som sagt på tv, och där beskriver dom precis det jag upplever omedicinerad... men där är det tydligen spöken... Hjärnspöken då eller?
Kanske är det inte i mitt huvud allt händer, det kanske sker? Men då borde väl inte medicinen hjälpa?!
nu gav du mej en tankeställare.galen är du inte och du kan vara väldigt mottaglig för det över naturliga.jag tror på att det finns andar med oss som ej gått vidare.kram madde
SvaraRaderaJag hoppas det finns andrar runt om oss, speciellt dom som man stått nära och älskar högt. Men samtidigt vill man ju att dom ska gå vidare till andra sidan och få ro.
SvaraRaderaDet vore riktigt häftigt om jag var mottaglig för detta, men tråkigt att jag inte kan höra vad rösterna säger mer än siffror... Vad nu det kan betyda?!
Kram på dig ♥